View tracker

Hej! Min blogg har redan funnits i vad som för mig känns som urminnes tider. Aktiviteten, flödet och engagemanget från min sida har helt klart varierat, vilket släkt och vänner som hållit sig kvar i ur och skur redan vet. Och egentligen har den bristande aktiviteten under flera års tid berott på bloggens fula utsida. Och när jag idag klickade mig in för att se att min text har blivit vit och därför var oläsbar mot den vita bakgrunden så insåg jag att hoppet för mig på blogg.se var ute. Som den otekniska person jag är valde jag därför att testa på att flytta över min blogg till nouw, där (HÖR OCH HÄPNA!) till och med jag kan lyckas få till ett helt okej utseende på bloggen. Så här är jag, med lite större engagemang än tidigare, så nu hoppas vi på lite aktivitet här på sidan. Hoppas ni hänger med mig, kram!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Wow vad längesen det var vi hördes av hörrni! Men när jag sent igår kväll satt med min journalistikuppgift inom delmomentet kreativt skrivande så påminde min mamma mig om att jag har allt material jag söker för mina uppgifter här. I arkivet på den blogg som följt mig genom tonårens trassliga år har jag allt jag behöver för mina universitetsstudier. Häftigt. Och även om jag inte förstod det då, så är de texter som jag skrev från den plats där jag kände de djupaste av sorger och som finns bevarade här ovärdeliga för mig idag. Fantastiskt. Nu ska jag gå till nästa lektion där jag ska föra fram och diskutera en av de många texter som mitt 14-åriga jag skrev. Hur häftigt är inte det?
  

Likes

Comments

View tracker

Det är något så förlösande med att rensa ur saker ur sitt liv. Att rensa, städa och hålla rent. Att få ordning på de yttre omständigheterna så att det åtminstone för en sekund känns som om det vore ordning även i själen. 
 
Det är något förlösande över ett så enkelt ting som att rensa bort bilder ur telefonen. Att inse att det och dem som du då skulle ha gjort allt och lite till för idag inte betyder någonting alls. Att det som betydde allt för dig då idag inte ens har någon plats i ditt liv. Att genom att gå tillbaka och med gott samvete rensa bort det som faktiskt inte finns kvar i ditt liv idag inse att du har kommit så mycket längre än vad du tror. Att inse att det som du då hade kunnat dö för idag inte spelar någon roll. Att få insikt i att livet går vidare, även om du där och då inte trodde att den dagen någonsin skulle inträffa. Att inse att allt kommer och går, och att den förlust som idag känns enorm inte kommer att vara densamma om ett par år. Att få insikten i hur du har vuxit som individ och människa. 
 
Att se hur personligheten och mitt "jag" har förändrats i en så positiv riktning. Att varje dag få känna att jag älskar människor. Att varje dag få känna att jag inte bara kan, utan också vill leva med mig själv. En vilja efter att leva i samhörighet med mig själv och andra människor. 

 
Att se tillbaka med glädje och lättnad. Att se tillbaka utan minsta bitterhet eller ånger. Att ha släppt allt det som tidigare skavde på mina kanter, men att även kunna se att det var dessa skavsår som slipade ner kanterna av rädsla gentemot allt som kunde skada. Sanningen är att allt och alla som vandrar på denna jord kan skada dig, men insikten i att du får så mycket mer om du detta till trots vågar ge av dig själv till hundra procent är mig så kär. Insikten i att det faktiskt inte spelar någon roll vad jag får tillbaka, utan att det är känslan av att ge som stärker mig. Att våga ge kärlek, tillit och förlåtelse oavsett vad. För den som tjänar på det är i längden endast jag. 
 
Ikväll är jag tacksam för insikten över att livet går vidare. Insikten över hur saker och ting kommer att förändras i riktningar som du aldrig förr hade anat. Insikten över hur långt jag har kommit och insikten över att jag är på rätt väg. Att kunna se tillbaka med glädje och lättnad över att livet trots allt inte blev som du trodde då och att därmed slås av insikten att våga släppa allt, för framtiden kommer ändå aldrig att kunna kontrolleras av dig. Den förlösande känslan av att framtiden kommer att bli så mycket bättre än vad du någonsin hade kunnat ana. Ikväll är jag tacksam över allt som jag har varit med om, för det är ont som gott alla dessa skeenden i livet som har tagit mig till den plats där jag befinner mig idag. Tacksam.

Likes

Comments

Idag på morsdag har jag firat min fina Mamma lite extra. Min älskade mamma, jag älskar dig!

Likes

Comments

Sätt nedanstående musikvideo i helskärmsläge, sätt i hörlurarna och höj ljudet. Jag kan inte låta bli att bli annat än glad av den här låten. Jag ler och blir peppad. Peppad på att ta världen med storm och att utveckla samt vara ingen annan än just mig själv. Den får mig att inse hur himla bra jag är, kanske framförallt hur bra jag kan bli, om jag så bara vill. Möjligheterna för oss människor är oändliga och finns på så många olika plan, bara vi bestämmer oss. Att se positivt på saker och ting kanske inte alltid är naivt, utan rent ut sagt nödvändigt. Som en överlevnadsstrategi här i världen, när allt annat smärtar och tar emot. Genialisk, det är vad den är, den här låten. Orden är som tagna ur min munn, för det är ju trots allt så att "om ett tag kommer jag behöva dig, men inte idag, jag vill ha mer och större. Jag är glad, ingen sorg dödar mig, nån gång kommer dan, jag slutar se mot dörren. Vi gjorde slut och så låg vi igen, i ett år gick vi fram tillbaka. Visst tänker jag än när jag ligger här själv, men jag har glömt allting när jag vaknar." 

Likes

Comments

Det här är ytterligare ett inlägg fyllt av stormiga känslor som har fått ligga i utkast ett tag. Det skrevs i stundens hetta, men jag var tvungen att mogns i det jag faktiskt hade fått ner i text innan någon annan skulle få läsa det. För oj så många gånger jag har läst nedanstående rader för mig själv. Gång på gång. Varför vet jag inte, men jag antar att det fanns en poäng med det, att det var nödvändigt. Men här har ni, och jag, när jag i framtiden kommer att gå tillbaka och läsa om gamla tider. Här har vi,
en bit av mitt hjärta. 
 

Det gör ju såklart ont i hjärtat att det inte blev vi. Att det inte är vi nu, inte i denna stund i alla fall. Jag är inte den som håller i framtiden och därav är jag även fullt medveten om att allt kan hända. Men så är det alltid, i alla texter som jag skriver. Jag skriver i den stund då jag känner någonting, vilket innebär att jag skriver mitt i det många gånger alltför emotionella kaoset. 
 
Jag menar, det vore konstigt om det inte kändes alls. Om jag inte var besviken eller kanske lite arg eller ledsen över att just vi inte kunde få det att funka. För det är klart att det har funnits stunder under den tid som vi delade då jag har tänkt att det ska vara vi. Att den här personen vill jag leva med. Om jag aldrig hade känt ett uns av hopp över att framtiden kanske var vår att dela så hade det heller aldrig varit kärlek. Och sen allt detta struntprat om att man ska ångra sina ex, att man inte kan vara vänner efteråt utan måste skiljas som fiender förstår jag mig inte alls på. Jag älskade ju honom uppenbarligen tillräckligt mycket för att inte bara ge det en chans, utan flera. Jag älskade honom uppenbarligen tillräckligt mycket för att lägga energi åt att älska, bråka, skratta och gråta. Och vet ni vad, jag älskar honom än idag. Det spelar faktiskt ingen roll vad han har gjort mot mig, vilka djupa sår som han har rivit upp eller vilka svek som har skett. Det som hände, det var inom det förhållande som var vårat och där ska det stanna. 
 
Är det någonting som jag har lärt mig så är det vikten i att tänka efter före man handlar. Att inte smutskasta sin pojkvän eller sitt ex framför varken vänner eller anhöriga. Att inte svika någon som faktiskt tror på en. Att inte ge upp kärleken på grund av yttre omständigheter eller vänner som säger att ni inte är ämnade för varandra. För om det är ett misstag, så är det mitt misstag att göra. Även om vi inte ska dela resten av våra liv med varandra så har den tid i livet som vi faktiskt har delat betytt oerhört mycket. Eller ja, åtminstone för mig. Vi har vuxit upp med varandra, lärt av varandra och sårat varandra. Vi har rivit ner och vi har byggt upp varandra. Och genom detta har jag inte enbart lärt mig oerhört mycket om en annan person, utan även om mig själv. Jag har stått inför situationer, val och beslut som för mig har varit helt nya. Dessa situationer har jag kanske inte alltid gått vinnande ur, men jag har lärt mig otroligt mycket. Jag har lärt mig att jag kan älska en annan person för den denne är. Jag har varit kär. Det vill jag åtminstone tro. Jag har blivit sviken, och jag har med all säkerhet svikit honom. Och det viktigaste av allt, jag har överlevt det. Precis som allt annat här i världen så har jag oavsett hur smärtsamt eller fantastiskt det än må ha varit faktiskt tagit mig levande ur det. Det har varit stunder då jag har trott att jag skulle dö till följd av hjärtats smärtsamma slag, men här står jag idag. Fortfarande osäker på om jag någonsin kommer att kunna älska en annan människa, eller om någon annan faktiskt kommer att älska mig. 

Likes

Comments

I min B-uppsats i Statsvetenskap som jag skriver nu valde jag att undersöka fenomenet Donald Trump. Även om jag inte håller med honom om i princip någonting han uttalar sig om så kan jag inte låta bli att fascineras och skrämmas av hur smart hela upplägget egentligen är. Man behöver inte leta runt särskilt länge på internet innan man genomskådar hans taktik för att nå politisk framgång i USA. Han är så ofattbart korkad i sina grova uttalanden att han blir smart. Fascinerande är ordet. 

Likes

Comments

 

Likes

Comments

 

Likes

Comments