Oj men undra om jag ska dra igång denna blogg igen, efter att under en längre tid haft den lösenordsskyddad på grund av att jag har behövt använda denna jäkla trasiga blogg till att få skrika ut mig känslor jag inte orkar säga högt. Och jag anser att sånt behöver inte andra läsa om, rätt så ointressant också för den delen ;)

Men nu kanske men ändå känner sig lite mer stabil. Hänt lite grann sen vi sist hördes. Jag har börjat på ett nytt jobb. Kommer fortfarande att finnas kvar på Bofors Hotel men nu finns även tele2 med i min vardag. Väldigt roligt! Kul med något nytt också. Vi började idag med en treveckors-utbildning. Där vi lär oss allt om hela tele2, historien bakom företaget, vilka produkter vi säljer och allt där till. Och även hela systemet. Säljteknik. Ja, allting.

Känns som ett otroligt lyft att få börja jobba med något annat faktiskt. Känns absolut som jag behövde det. Dagarna går ju, jag festar forfarande på helgerna även fast jag varje söndag säger till mig att NEJ aldrig mer igen. Men nu känner jag det enda in i njurarna, att nu får det faktiskt vara nog. Ska ta hand om min plånbok och min lever mer nu. Så här kan jag ju inte hålla på va? Pinsamt ju. Speciellt med tanke på att det börjar synas allt yngre och yngre människor på Karlskogas enda nattklubb. Då känner man sig lite gammal och, ja det är nog deras tur att få leverera där. Jag borde hålla mig hemma och kolla på historieätarna och äta tacos typ.

Snart kan man finally söka in till universitetet!!!!! Är så taggad. Gud så roligt va. Jag kommer söka in till några olika program, så får vi se sen vad jag kommer att komma in på, spännande? Jo tack.


Men känns ändå sinnessjukt att jag för första gången i hela mitt snart 21 åriga liv ska tillbringa min första sommar i Karlskoga? För nu har jag ju ett "heltidsjobb" som jag inte bara kan dra ifrån tre månader och vara på annan ort? Det är verkligen blandade känslor inför detta. Men det känns absolut som det mest mogna beslutet jag kan ta. Dom där säsongsjobben är bara fest ändå....

Jag har för övrigt klippt mig lite. Eller ja, det var min lillasyster som gjorde det. Men det blev dessvärre inte så rakt då, så jag måste nog kapa av en ordentlig bit till av håret för att det ska bli bra haha.. Men det är smällar man får ta. Tur att det är jäkligt snyggt med kort hår!

För övrigt var jag med om en skit gullig grej här om dagen, det kom fram en kille jag absolut inte kände och bjöd faktiskt ut mig på en helkvällsdate som skulle bestå utav middag och sedan bio. Kul tänkte jag. Kul att någon faktiskt vågar fråga någon man inte känner, om något sådant? Sedan kommer det fram att han träffar min tjejkompis och gjort det i ett halvår tydligen. Haha, jag skrattade ihjäl mig. Alltså visst att killar i denna stad speciellt är rätt så, egna. Eller vad man ska säga. Ingen vill vara ensam här, men alla vill vara singel. Tror fortfarande på citatet ensam starkast. Isch. Man ska inte ta livet på för stort allvar. O aldrig låta ens egna lycka ligga i en killes händer. Det är ju livsfarligt. För den dagen han drar så tar han med sig allt som du trodde du hade byggt upp själv. Då står du där verkligen totalt ensam. Tycker över lag att man inte ska binda sig till någon nu. Denna ålder liksom, det är nu du ska lägga ned all din vakna tid till dig själv och bygga upp karriär eller klara alla tentor galant. Men om man skulle börja träffa någon, o faktiskt lägga ned sin tid på den människan, o det visar sig att hen hela tiden tyckt att man bara är vänner, nej då kastar man det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Men alltså har ni hört den här låten Issues?

Liksom WTF, den här låten är ju jag? Gud det är så jäkla obehagligt när man hör en låt någon annan har skrivit, så är det hela ens egna personlighet. Men det är väl det som är charmen med musik. Att man kan känna igen sig så mycket i vad andra säger. Helt ärligt så älskar jag musik och jag kan ibland verkligen hata mig själv för att jag inte skriver längre eller över lag håller på med det. För det är ändå jäkligt mäktigt. Men vem vet, det kanske kommer en dag då jag skriver världens hit och blir svin känd? Man känner ju ändå Anders Bagge ;););)

Skoja. Men han samarbetar med min förra skola jag gick på så har faktiskt hängt lite med honom. Han är svin go.

Men i alla fall, den här Julia då som har släppt denna låt, det är henens enda och första låt och den ligger redan på topplistan. Liksom JA! Kul! Roligt när det går bra för andra liksom hehe.

Äeh men solen skiner, jag har cpgrov ångest idag och vill typ hellre att det ska regna och vara förjävligt så att jag kan relatera lite till vädret. Men nej, klart det ska vara soligt som fan idag. Jag måste ut och dra en joggingrunda. Jag kommer att tvinga mig själv o göra det faktiskt. Man mår så mycket bättre efteråt.

För det är faktiskt ett tips om du har ångest en hel dag eller så, när hjärtat dunkar skit fort och as hårt, då ska man ut och springa för då kommer även kroppen i takt med pulsen eftersom att man får upp ett flås liksom, så sen när man kommer hem så varvar kroppen ned och pulsen blir till normal igen! O det är ju just det man vill!

Har för övrigt kokosolja i hela håret som en inpakning och ska om en timme dra ett skitkul telefonsamtal igen. Som jag gör varje torsdag. Men snart är även denna dag över o imorgon ska jag jobba. Mamma vill åka till kusten. Det vill jag med egentligen. Men har ju gjort planer för denna helg. Så jag får se. Men jag behöver komma här ifrån någon dag bara. Skaffa sig lite distans liksom. O så slipper jag hittas på statts toalettgolv på lördag. Det vore kul. Att slippa det.

Likes

Comments

Likes

Comments

Nej men alla har vi våra olika issues. Vissa är skit känsliga, vissa är känslokalla, vissa är elaka, vissa är för snälla, vissa är egoistiska och vissa tänker alldeles för lite på sig själv. Det finns liksom inget riktigt mellan-läge. Antingen är du det ena eller så är du det andra. Det är liksom bara att välja. Vem är du? Hur ser du dig som person? Är du den som ger för mycket? Är du den som ger för lite? Hur beskriver dina vänner dig? Känner dina vänner att dom kan prata med dig om vad som helst? Eller är du mer den här vännen som folk hör av sig till om dom vill ha en rolig utekväll på nån nattklubb?

Oavsett vad eller vem du är, asså ärligt, rannsök dig själv. Vad behöver du jobba på med dig själv? Som jag, jag är tillexempel för snäll oftast, jag finns där för dom som kanske inte riktigt förtjänar att ha mitt stöd bara för att jag bryr mig så mycket om andra och jag är inte så värst egoistisk. Säger ofta inte direkt vad dom stör mig om du gör något fel, utan analyserar gärna detta för mig själv och försöker komma fram till en lösning och svar själv.

Säger jag mot förmodan min mening, så blir det oftast kalabalik.

Så, vad behöver jag jobba på med mig? Att inte ta exakt alla andra i första hand. Utan den personen som är den viktigaste människan i mitt liv, är jag själv. Jag behöver även lära mig hur man pratar öppet om dispyter. Inte bara tar det med andra eller med ingen alls. Utan lära sig att kunna ta viktiga saker face-to-face, alltså sådant som jag själv stör mig på. Annars är jag bra på att kunna ta konflikter och liknande. Men mindre bra på att säga till om jag tycker att jag blir behandlad fel.

Mår jag inte bra av något eller någon, ska det bort. O då är det stopp där liksom. Jag måste lära mig att vara egoistisk och inte så jävla pedagogisk och omtänksam jämt. Även fast drömmen är att bli psykolog behöver jag verkligen inte vara som en psykolog här o nu. Jag behöver liksom inte finnas där för alla andra 24/7 jämt. Det är helt ok om jag stänger av min mobil en vecka. Det ska inte behöva stressa mig för att jag oroar mig över ifall att någon skulle behöva prata med mig. Utan det ska vara fine att bara försvinna en vecka och fokusera på jobb/skola eller familj.

Jag blir så otroligt uttömd på energi av människor som inte kan göra just detta, komma på vad hen behöver jobba på med sig själv o sen lösa det. Hur kan man inte se vad som även är negativt med en själv? Att kunna göra det tycker jag är jäkligt starkt. Jag är ingen ängel. Absolut inte. Men jag kanske har varit med om en del grejer, o det är jag inte ensam om som människa att ha gått igenom träliga saker, men i o med det så har jag väl fått ett annat perspektiv på saker och ting. Skulle jag få kontakt med en psykolog idag skulle jag ha en hel lista med grejer jag skulle behöva ta itu med, så jag menar inte att jag är felfri eller fläckfri. Jag har gjort skit dumma grejer och andra har gjort skit dumma grejer mot mig. Thats it liksom. Men någonstans måste man ju börja

Sen har en vän till mig även lärt mig mycket om att man aldrig ska ta något föregivet. Inte ens ett liv ska man ta föregivet. Det kan lika gärna vara över imorgon.

Just därför ska man jobba så man blir sitt allra bästa jag och bara e jävligt bra liksom. För din egna skull. Inte någon annans. O så ska man leva som om det inte fanns någon morgondag.

Slänger in lite bilder från min och lillsyrrans stockholmsvisit som ägde rum förra veckan.

ärligt vafan. Skärp er.

kram. godnatt

Likes

Comments

Minns det såååå väl när jag festade på lagergrens med morbror o hans vänner. O min morbror bara mitt i allt drar tag i mig o säger: Titta dig omkring här johanna, ingen absolut ingen är värd att ens få möta din blick här. Du är den finaste här inne.

Ett fint minne ja ba ville dela med mig av

Likes

Comments

Men ärligt, herregud

Vad man går runt och är totalt hjärndöd ofta, va? O inte inser sitt egna värde? Guuuuuuuud. Glad that i woke up, still gorge. Nej men ärligt. fan vad man ändå e glad över de man har i sitt liv va? Sin familj o nära vänner fan vad man uppskattar alla.

Liksom, omfg. Vem är man ens som människa ibland? Haha! Jag har sååååååååå mycket att ge och se och få. varför ens nästan ödsla sin tid på något här? Där man inte ens vill va kvar? Eller knappt vill ha några anknytningar till senare i livet? oooo så dum.

peace out.

ps. e skit ledsen över att min dator e så överfull på saker att ja inte ens kan lägga över filer från mitt minnesskort till datorn så kan ej redigera vloggar till Youtube. :(


Likes

Comments

För när jag åker där mitt i natten på väg hem från mitt restaurangjobb, jag kör 40 km för fort i timmen och lyssnar på så hög hiphop att hela bilen vibrerar av basen och så tänder jag en cigg och blossar sönder där inne i bilen - Då känner jag antingen så här att gud vilken jävla svärmorsdröm jag är. Haha. Eller så känner jag: Herregud om mina framtida barn skulle se mig. Dom skulle tro att det var okej att tatuera sig innan dom är 18 direkt då.

Men det är så jävla skönt att få ha den där bilfärden hem på natten själv. För jag tänker så mycket då eller så tänker jag ingenting alls, jag bara kör och sjunger och röker och får tinnitus. Så jävla nice.

Likes

Comments

Nej men herregud mitt i allt får man ju stanna upp ibland och bara tänka efter lite. Tänka efter vem man är, vart man står i livet, vilka människor är viktiga för dig? Vilka relationer känner du att du vill behålla mest och vattna dagligen? Vad känner du att du behöver mer av? Mer jobb? Mer plugg? Mer pengar? Mer vänner? Mer ledighet?

O det är det där man gör så fruktansvärt sällan. Man bara låter dagarna går, dagarna blir till veckor, veckorna blir till månader och tillslut till år. Så står man där och har kvar samma jävla jobb, samma jävla vänner som inte uppskattar en till knappt 20 procent och har en pojkvän man inte orkar med egentligen. Fyfan vad tragiskt.

Man borde stanna upp oftare. O ge sig själv en liten käftsmäll, ändra på det man vill ändra på och sen fortsätta. Tror att det är enda sättet att uppnå fullständig lycka. Att lite då och då rannsaka sig själv och sina människor runt omkring sig.

Känner man att en kompisrelation liksom inte gynnar dig, och du bara ger och ger men får nada tillbaka - varför ska du ha kvar den människan i ditt liv? Om du aldrig får tala till punkt, utan bara ska lyssna på hen i timmar? Nej, ett stort fucking nej på det. Sånt har man faktiskt inte tid för.

O den där snubben som redan visade fuckboy symton vid första ögonkastet men du fortsätter skriva och svara honom ändå. Drop it and dump him. Det är ärligt bara waste av din tid. Skit i det. Det kommer att komma någon dag i livet då någon bara kommer komma in i ditt liv och ge dig allt du alltid har förtjänat. Men det kommer inte den där lilla killen i din ruttna hemstad att göra. För han förstår inte hur bra du är.

Ut med dig!!!!! Ut i världen!!!!! Det behöver inte va nån jävla lång resa i australien eller aisen, men ut med dig!!! Börja plugga utomlands? Eller dra ett utbytesår utomlands? Eller åk bara nånstans en månad? 4 veckor kan man faktiskt vara borta från jobb eller skola. Det är 1 månad av ditt liv. En jävla månad. Det är ingenting. Asså ärligt. Bara dra iväg en sväng och se nått annat, lär känna några nya människor. Åk till paris och drick billigt vin och ät dyr ost typ och drick litervis med tea. Åk till Tyskland och köp så mycket alkohol att du kommer åka fast i tullen. Åk till Amsterdam och bli hög som ett hus.

Skit samma vad du gör, men gör nått som du kommer att minnas resten av ditt liv. För att åka till Amsterdam och äta brownies kan man nog faktiskt inte göra när man är 40 år. Det vore lite konstigt, enligt mig.


Jag måste börja uppskatta livet. Sluta sova bort dagar bara för att jag är uttråkad. Sluta kolla på serier hela nätterna långa. Sluta lägga ned tid på folk som verkligen inte förtjänar det. Sluta göra planer som jag vet aldrig kommer att bli av.

Jag måste börja leva. För man vet aldrig när de där sista andetagen kan komma. Det kan lika gärna vara imorgon. Tragiskt va? Så har man össlat 21 år på att göra nada.

Jag ska ta tag detta nu. Imorgon kommer det att ske. Att jag börjar leva, foreal. O fan för den som tänker stoppa mig. Dig din jävel kommer jag att hugga ned. Nej men gud, skoja. Men ni fattar.

O klippa håret skit kort tänker jag faktiskt också göra. Jag skiter i. Jag passar faktiskt i det. Så då tänker jag ha det.

bye.

Likes

Comments

O ja ba men mamma det gör så fruktansvärt ont. O hon frågade mig vart det gjorde ont. I bröstkorgen. Jag kan typ inte andas och så här har det varit sedan jag vaknade.
Men Johanna, det är sorg. Vad försiggår egentligen i det där lilla söta huvudet?
Jag vet inte, var mitt svar

För jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag känner allt så jävla starkt bara.

Likes

Comments

Den där kvällen där vid midsommar för något år sedan, den kvällen kan komma upp i mitt huvud ibland. O bara rubba de för mig. Den rubbar mitt humör, mina känslor, mitt tillstånd, min syn, mitt förstånd och mitt konserkvenstänkande. Den rubbar exakt allt. Sömn också. Den kvällen ligger liksom kvar där nånstans i bakhuvudet och gnor och väntar lite på att bara få bryta ut. Total-eskalera och förstöra hela mig. Men jag vill nästan hellre att det ska göra det än att ta det lite då och då som det gör nu o har gjort i 2 år. För det är jobbigare.

Att jag ibland mår som jag mår, det är lite på grund av den där kvällen. O jag hatar den kvällen för det. O jag hatar de människorna som var inblandade i den kvällen för det. Finns ingen ursäkt för deras handlingar. O det vet jag.

Ja orkar inte ens skriva om de, godnatt

Likes

Comments