Ännu en dag och jag bråkar för fullt med min kropp. Jag trodde vi var vänner, att det värsta var förbi och att vi numera var på samma sida, tydligen inte. Runt 14 idag började det, det numera välbekanta flimret i synfältet. Förut, för några år sedan var känslan som slog till ofta rädsla, oro och ledsamhet. Idag var det bara en enda stor uppgiven suck som vibrerade genom kroppen. Det var dags igen. Nästan som en invand rörelse gräver jag reda på medicinen i väskan, ringer min chef samtidigt som jag sväljer tabletten.

"Jag håller på att få migrän, måste gå hem nu." är orden jag sakligt och besviket berättar för min chef.

Suck. S U C K! Kära kropp, kan vi vara klara med detta? Kan vi bli vänner och sluta med sånt här? Jag hör dig, jag måste förändra något, jag ska. Jag lovar. Bara håll ut och snälla håll igen med huvudvärken är du rar. Jag gör mitt bästa, märks inte det? Kanske jag försöker för mycket, har för höga krav, förhoppningar och vill för mycket? Jag ska bli bättre på att andas, inte stressa och inte sätta skyhöga förväntningar på mig själv. Jag lovar.

/ Johanna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Instagram@lindholm90