(Det finns en sak som alla människor borde tänka på,. Jag pratar dagligen med folk och på ett eller annat sätt mår dom psykiskt eller fysiskt dåligt)

När jag var mindre var det utstående om någon mådde dåligt, det var onormalt ifrån normen i samhället om någon ville ta livet av sig eller om någon hade blödande handleder. I de flesta barns ögon förstod man inte. Man förstod inte varför eller hur det gick till, det var så självklart för någon som alltid hade en familj som älskade. 

Man trodde ju att alla hade lika bra som en själv..

Men ju äldre man blev och speciellt tidigt i tonåren började man ana och man började att förstå. varför människor utför dessa typer av handlingar. Man sökte en viss uppmärksamhet till ett stort skrikande " HJÄLP!!"  men man får inte den hjälp man behöver.

Tonåren, är nog den jobbigaste tiden för dom flesta, det är mycket som händer i skolan, i kroppen, kärleken, familjen, osv osv. Och framförallt börjar man få kriser, man börjar tvivla och förneka sig själv som existerande individ. 

Man mår tillslut så dåligt av allt tänkande att man har gått och blivit diagnostiserad av någon kurator med  "Nedstämdhet, Ångest, Panik, Sorg, Tvångstankar, Deprission" Osv..osv...

Liksom vart kommer allt ifrån? Och det mest skrämmande är att ingen litar på psykologer och kuratorer längre. De finns ingen rejäl tillit. Om ingen vågar öppna sig till någon som kan ge hjälp kan det sluta riktigt illa.   

Likes

Comments