Header

Serverades denna morgon en dansk brunch som passade mina smaklökar väldigt väl. Dessutom spenderade jag ytligare tre timmar med att bara små prata med K vilket var hur mysigt som helst. Inte för att jag hade särskilt mycket stjärt klåda efter detta men tog i alla fall tre av fyra möjliga barn till lilla lekparken. Hade en väldigt bra tid i det härliga vädret men när de andra väl kom, kom också kylan och vinden och gjorde oss sällskap vilket gjorde att energin visst gick ur alla små liv där av avrundade vi ganska snabbt inpå. Hemma blev det också några livliga timmar innan maten och badet avklarades. Efter ha fått alla i säng hade jag några telefonsamtal innan jag bestämde mig (trots tröttheten) att hjälpa till att baka. Jag är verkligen ingen tjej som gillar att stå i köket däremot tycker jag om att hjälpa andra. Där av dagens Banankaka då vi alla haft en lång dag ska också sägas att jag hade det väldigt roligt då vi hjälptes åt och det var faktiskt ganska roligt. Med nybakad banankaka är N hemkommen också och vi är nu uppkrupna i soffan framför vår serie Traveller. Med detta sagt har jag nu avklarat en av mina favorit mornar och kvällar resterande dagar tackar jag mina fina vänner för att hålla mitt humör uppe. Eftersom jag fortfarande inte har kurerat mig helt (precis som resterande familj) är humörsvängningarna ibland lite för mycket att ta emot på egen hand.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Eftersom vi var tre vuxna hemma idag hade jag en väldigt avslappnad tisdag. Gled omkring i mina nya favvo mjukisar från Zara, bara jag eller var det lite otippat att de skulle börja lansera mjukisar? Tillägger också att min komfortzone börjat växa allt mer då jag knappt vågade ha löpartajts de första veckorna men nu har jag inget annat än slappar kläder på mig om dagarna. Det har blivit en hel del mys i soffan idag då vädret inte tillåter mycket annat men lite aktiv har jag faktiskt varit trots att jag blev bortskämd med flera tekoppar och nybakade muffins. Satte mig bland annat för första gången på egen hand bakom ratten på deras bil. Vi snackar nu en sju sitsig Audi inte min älskade Polo. Inte nog med att jag skulle hålla mig till vänster jag skulle också hålla koll på hur bred bilen var (tar upp ca två filer) vilket var en kamp i sig, kanske förklarar de tio minutrarna de tog att parkera och komma ur parkeringsfickan. På något sett lyckades i alla fall jag, matvarorna och bilen komma hem hela. På eftermiddagen senare tog jag en promenad med F och Gus. Inte världens roligast kanske då det emellan åt kom starka vindar och regnskurar men å andra sidan var det väldigt skönt att komma ut. Tanken var att till kvällen skulle de äldsta tjejerna och föräldrarna iväg på en aktivitet och där av la jag de två yngsta inför natten vilket gick väldigt bra men lika bra gick det inte för de andra som kom lika snabbt tillbaka då de tog fel på dag, osis! Efter att tjejerna lagt sig avklarade vi andra två serieavsnitt innan duschen och sängen kallade och för min del ett samtal med E också som är tillbaka i Sveariket efter en familjeresa till Uganda, ganska så coolt om ni frågar mig.

Likes

Comments

Måndagar är en av mina lediga dagar och soligt nog den enda dagen jag kan umgås med min kompis Moa (schemat klaffar inte) som jag mötte via gemensamma vänner längs östkusten. Dock kom någonting i mellan där av sköt vi upp det. Istället hade jag lunchdejt med en annan svensktjej inne i CBD. Satte oss på ett mysigt fik där vi över varsin pasta delade erfarenheter och intressen. Detta möte arrangerades via Facebook då jag igår faktiskt tog mig samman och skrev ut i en au-pair grupp att jag var intresserad över att träffa andra. Klapp på axeln för de, för detta blev väldigt lyckat, kul! Efter ha skiljts åt tog jag ett varv på stan för att "planera" mina nästkommande inköp då jag bestämt mig för att näst intill varje inköp måste vara väl uttänkt för att lägga pengarna på rätt saker, inte det lättaste men det underlättar att det är så dyrt här borta. Runt fem satte jag mig på tåget tillbaka. Umgicks med familjen, påbörjade en serie med föräldrarna och avrundade det runt midnatt efter ha hjälp mamman att städa upp det sista över ett deep talk. Trots att engelskan inte alltid får mig att känna mig förstådd är det ändå så skönt att få möjligheten att försöka och att hon alltid går helhjärtat in med respons.

Likes

Comments

Jag måste blogga. Att skriva dagbok förväntade jag mig skulle öppna upp mina känslor men jag blir snarare mer kortfattad för att jag vet att sidorna börjar ta slut. Desto mindre känslor desto mer dagar rymmer boken. Men att blogga ger mig all utrymme i världen till och med för mycket ibland då du ofta överanalyserar och förstör lite syftet i det hela för det blir för mycket, men sådan är jag.
Kyrkan. Eftersom familjen som jag bor hos är Kristna går de till kyrkan varje söndag. Under veckan fick jag förfrågan om jag inte ville umgås med de idag (söndagar är vanligtvis en av mina lediga dagar) då de firas Farsdag över allt i Australien. Med möjlighet att träffa mer släktingar och komma närmre familjen tackade jag självklart ja. Så klockan halv elva packade jag och K (mamman)! in alla barn i bilen och körde mot Kyrkan, därefter mötte vi upp N (pappan) för att vidare ta oss till hennes föräldrar för farsdag firande med både hennes syskon och sedan tillkom även hennes mormor och morfar. Sermonin blev med andra ord väldigt stor och jag bara njöt, vilka härliga människor!! De alla välkomnade mig verkligen med stora härliga famnar. Allt serverades så gott som på silverfat god mat och ett och annat gått skratt men vid halv sju packade vi på nytt bilen full och begav oss hemåt.

Kyrkan. Kyrkan. Kyrkan. Jag är fortfarande tagen av allt som hände där inne, jag började nämligen gråta (vet inte om min värdmamma la märke till det). Efter att ha lämnat barnen på olika håll i deras små grupper begav vi oss till den stora. Planetshakers är inte som andra kyrkor. De rubbade alla mina förväntningar. Deras tro är vad de har gemensamt men inget annat. Det finns inga bänkar du får rövklåda av, det finns ingen präst i de där obekväma dräkterna, de finns inget talbord eller otydliga salmer du inte begriper. Istället var det live musik (som du ville sjunga med till), intressanta värderingar och människor som delade begripliga historier. Medan lokalen gungade till musiken stod jag rakt upp och ner med öppen mun och bara stirrade, jag kunde inte begripa att det var det här som kallades religion. Jag delar faktiskt väldigt många värderingar med dessa människor, varför är inte jag religiös, kan jag börja nu? Vid ett ögonblick trodde jag att de hade tagit övertaget över min kropp och jag var helt okej med det för det var som att någon tog orden från min mun. Men så brast det. Närmare slutet bad han alla att blunda och räcka upp handen om du kände att " du kan följa Jesus väg, att han ska vägleda dig etc". Självklart tjuvkikade jag först för att se vad människorna runt om kring mig agerade. Borde jag räcka upp handen för att vara en i mängden, så att det ser bra ut var min första tanke. Han poängterade nämligen " jag ser att du där bak räcker upp och du där fram och du, du, du och du. På något sätt kände jag mig utstirrad, jag fick panik. Det är knappt möjligt att han kunde lagt märke till att jag stod med händerna i kors bakom alla långa människor i den stora folkmassan. I detta ögonblick fylldes mina ögon av tårar, på något sätt ville jag räcka upp för att visa att jag delar deras värderingar men jag kunde inte. Jag stod i ett vägskäl över om jag kunde lägga mitt liv i någon annans händer. Om jag var villig och förlita och tro på att någon annan skulle vägleda mig i livet. Inte bli arg när jag misslyckas för att det var " ment to be". Jag kunde inte, jag försökte. Men efter ha levt i tjugo år och sett mig själv växa som människa, klättrat upp för alla de långa klipporna, simmat upp ur de sky långa floderna kan jag bara inte börja förlita mig på någon annan. Jag har klarat det här genom att tro på mig själv och tagit hjälp av människorna runt om kring mig, inte någon över mig. Jag är en strong idependent women och på grund av detta kunde jag idag inte räcka upp min hand för någon annan. För de jag har gått igenom har jag lyckats ta igenom på egen hand inte av att någon bestämt mitt öde. Som i dags läget flyter jag bara med. Om jag ska vara ärlig så har jag inga planer för livet varken om morgondagen (ledig) eller om 2, 10 eller 60 år. Men om jag var troende antar jag att jag hade varit mer förberedd för vad som ska komma skall?

Likes

Comments

Hallå!! Jag är tillbaka. Kanske inte helhjärtat men ni har nu åtminstone en liten möjlighet att få se hur min nya vardag fungerar och själv har jag möjlighet att skriva de långa raderna som inte får plats i dagboken som har på tok för begränsade rader för att få rum med alla kommande dagar. För er som inte vet har jag nu varit på resande fot sedan 26 Februari detta år. Under de första fem månaderna besökte jag länder som Singapore, Bali, Australien (östkusten), Sydafrika (Johannesburg & Cape Town), Namibia samt USA ( west coast) med min vapendragare. Det var en fantastisk Journey mest tack vare henne men också tack vare alla människor på vägen samt vad ländernas fantastiska sevärdheter. Till skillnad från Ebba var jag inte riktigt färdig rest därför flög jag tillbaka till Australien ( ta vara på working holiday visat) men till en helt främmande stad, Melbourne. Efter två veckor "ensam" på hostel fann jag min nuvarande Au-pair familj. Familjen består av fyra barn var av två jag tar hand om under dagarna. Imorgon har jag varit här en månad och jag stortrivs!! Delar med mig av detaljer i kommande inlägg 

Likes

Comments