Godmorgon!

Sista april idag och mina planer för dagen är att fira morfar som har fyllt 83 år.

Har på mig min nya jeanskjol idag, känns vårigt!

Ville egentligen bara kika in här och önska er en trevlig valborg!

Kram på er ♥

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag blev jag ensam till middagen då diverse familjemedlemmar inte är hemma. I frysen hittade jag dessa japanska vegetariska dumplings som jag värmde upp och åt med soja och grönsaker. Gott och enkelt!

Likes

Comments

Den 28:e april vilket betyder mösspåtagning och att det endast är fyrtioåtta dagar kvar till studenten!

Efter mösspåtagningen i skolan åkte jag och några vänner in till stan och åt lunch på Lebanon Meza där de hade lunchbuffé. Så himla god libanesisk mat! Rekommenderas starkt!

Därefter tänkte vi först åka till Josefina, där de hade ett gigantiskt event för alla studenter, men då ingen av oss hade någon lust att gå dit på grund av lite olika anledningar så gick vi runt på stan istället!

Jag kom hem för ett tag sedan och ska nog bara ta det lugnt resten av kvällen. Blir take away från Icha Icha till middag och därefter lär jag nog hänga i soffan med mina föräldrar. Har huvudvärk och känner mig trött så har ingen lust att hitta på något annat. Men det är skönt att det är långhelg nu i alla fall!

Hoppas ni har haft en bra vecka!

Kram

Likes

Comments

Idag är min skola med på något som heter yrkes-SM vilket innebär att några i min klass ska tävla i omvårdnadssituationer och resten av treorna är publik. Ska bli spännande och se! Det äger rum i Haninge så ska alldeles strax åka iväg och möta upp mina vänner och ta sällskap dit.

Idag har jag på mig mina nya marinblå chinos. Så sköna och snygga!

Hoppas ni får en fin torsdag!

Kram

Likes

Comments

Och så var det redan onsdag kväll. Just nu sitter jag nedbäddad under min filt i sängen och försöker plugga in alla instuderingsfrågor inför fredagens prov. Det går sådär om jag ska vara ärlig... Men lite lär jag mig nog (förhoppningsvis)....

För övrigt mår jag inte så bra just nu. Men får helt enkelt acceptera att det är så just nu. Idag tänker jag jättemycket på L, då det gått exakt 8 veckor sedan hon gick bort. Saknar henne så. och hoppas att hon funnit ro vart hon nu är ♥ Om ni vill får ni gärna gå in på hennes minnessida för att skänka en slant till minne av Louise och för forskningen om ätstörningar. http://www.hjarnfonden.se/insamlingar/4401-till-louise-minne/

Likes

Comments

Hej. Först och främst vill jag tacka för era kommentarer på gårdagens inlägg ♥. Igår brast verkligen allting för mig. Tankar och minnen som legat och gnagt hos mig kom upp till ytan. Och som plus på det, ett bråk med en person jag älskar. En av de värsta kvällarna i mitt liv blev det.

Jag var tvungen att ta ångestmedicin igårkväll för att överhuvudtaget ha någon kontroll över situationen, men av denna tablett blir jag helt dåsig, vilket resulterade i att jag imorse vaknade av yrsel, dåsighet och var extremt trött. Började även gråta igen när jag tänkte på allt som hänt under gårdagen... Min första instinkt var att stanna hemma och svälta mig. Det var den första tanken som kom, och det vill jag vara ärlig med. Det var var monstret inom mig ville, anorexin. Men jag, Linda kunde inte låta detta ske och tvingade i mig själv frukost och bestämde mig åtminstone för att gå till skolan för att inte behöva vara ensam.

Sagt och gjort gick jag helt osminkad, trött och med ringar under ögonen till skolan. När jag kom dit kändes det först motigt, men sen när mina fina vänner kom blev allt bättre. Jag berättade ingenting om mitt mående utan har varit som vanligt, vilket var bra.

På rasten gick några i klassen till Gatau och köpte frukost, och jag hade först inte tänkt köpa något, men när vi väl var där passade jag på att köpa en fralla jag med, trots att jag redan ätit frukost. Men liksom vem kan motstå deras goda bröd?


Under dagens gång har jag kunnat skratta med mina vänner (som alltid haha) och de fick mig faktiskt att glömma det jobbiga stundvis. Jag kunde ärligt talat ha roligt och glömma allt.

Sedan när skolan närmade sig sitt slut fick jag en klump i magen av tanken av att åka hem till ensamheten och då drog Fanny med mig till MOS där vi gick runt och tittade, pratade och åt middag. Med henne kan jag verkligen prata om allt, hon är en så fin vän 🌟

Jag är verkligen obeskrivligt tacksam för mina vänner som alltid finns där. Dessa personer är verkligen ovärderliga. Ni vet vilka ni är 🌟

Min dag började med dåliga förutsättningar, men blev faktiskt bättre allt eftersom. Det känns som jag hela tiden har risken för återfall i anorexin och det lär nog vara så ett tag men det gäller att fortsätta stå emot (vilket är lättare sagt än gjort) och inte ge vika. Som jag skrev tidigare har jag bara ett val och det är att stå ut med det jobbiga. Att falla tillbaka är inget alternativ. Jag dör hellre än blir fånge i anorexins fängelse igen.


Likes

Comments

Det gör ont. Allting gör ont just nu. Jag vill vara stark men jag är inte det just nu. Idag mår jag skit. För mycket tankar, minnen och känslor existerar inom mig. Förlåt. Idag är jag trasig.

Likes

Comments

Måndag: Kort skoldag bestående av endast en lektion. Resten av dagen kommer jag nog hålla mig hemma och fortsätta se på 13 reasons why. Jag började se den idag och fastnade direkt! Vill bara fortsätta att se och få veta allt....

Tisdag: Skola mellan halv nio och fyra.

Onsdag: Bara en lektion i skolan, därefter eventuellt åka in till stan och shoppa.

Torsdag: Skoldag mellan halv elva och fyra, annars inget planerat men förmodligen blir det en del pluggande.

Fredag: Muntligt prov om immunförsvaret och det är även dags för mösspåtagning! Inte långt kvar till studenten nu! 🎓

Lördag: Inget speciellt inplanerat ännu, utan får se vad som händer.

Söndag: Valborg och firande av min morfars 83-årsdag.


Likes

Comments

Igår eftermiddag åkte jag in till stan och mötte upp mamma vid hennes jobb för att sedan ta tunnelbanan till mariatorget. Vi har hängt alldeles för mycket på denna del av stan i samband med alla SCÄ-behandlingar men tack och lov var det ett tag sedan... Igår skulle vi åtminstone inte dit! Utan vi tog en promenad längs med Hornsgatan innan vi gick mot tapasrestaurangen Ramblas på Sankt Paulsgatan.

Vi beställde in varsitt glas Cava och några rätter att dela på.

Därefter gick vi till Rival för att se på en livepodd-inspelning av Wahlgren och Wistam. Hade inte jättehöga förväntningar innan haha, men visade sig bli en mycket rolig kväll!

Kände att jag behövde skratta efter denna jobbiga vecka. Hade inga förväntningar innan men det blev i alla fall en mysig kväll med bästa mamma ♥

Likes

Comments

Ibland känns allting tuffare än vanligt. Den här veckan har varit sådan. Varför vet jag inte riktigt, men jag har tänkt väldigt mycket och drömt en del mardrömmar. Igår fick jag dessutom ett besked som får mig att hata anorexin ännu mer.... Jag hatar hur mycket sjukdomen har förstört för mig. Min kropp. Både hjärtat och skelettet mitt har men från sjukdomstiden och jag vet inte om de någonsin kommer bli bättre... Kroppen har ofta en fantastisk förmåga att återhämta sig, men i vissa fall klarar den inte av det till fullo. Jag önskar folk kunde förstå hur allvarligt det är med denna sjukdom. Förstå att det kan sätta sina spår på kroppen och inte bara i huvudet.

Jag är så ofantligt trött på alla fördomar och förutfattade meningar kring kropp, vikt och figur. Att döma folk utifrån utseende, att se vikten och inte individen. Jag är trött på hur dömande en stor del av vårt samhälle faktiskt är.

Igår pratade de på nyheterna om att övervikt bland unga ökar i samhället och så visar de en bild på en glad, frisk, smal pojke som i mina ögon var långt ifrån "överviktig". Och varför detta fokus på vikten?? De benämner ofta att det är farligt med övervikt, men aldrig faran med undervikt. Undervikt kan ge osteoporos, muskelsvaghet, dina organ drabbas och du kan få hjärtproblem däribland arytmier, hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Faktum är att undervikt faktiskt kan vara farligare. Är du underviktig och drabbas av en allvarlig fysisk sjukdom och tappar vikt på grund av dess behandlingar så har du inga reserver som kroppen kan ta av. Är du underviktig och drabbas av cancer så klarar kroppen inte av behandlingen på samma sätt som en normalviktig person eller överviktig person.

Man kan må hur bra som helst även om man enligt den fyrkantiga BMI-skalan klassas som överviktig eller underviktig. Jag blir så trött på detta viktfokus i samhället. Jag är mörkrädd på hur dagens samhälle är uppbyggd. Om jag någon gång blir mamma så vill inte jag att samhället ska se ut såhär då. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en viktfixerad och ätstörd värld. Men hur kan jag förändra samhället? Jag som enskild person kan nog inte göra mer än att dela med mig av mina synpunkter, tyvärr. Det jag måste göra är att ignorera allt som sägs om vikt, kropp och figur, men hur lätt är det? Jag klarar av att ignorera det numer, men de som inte gör det då? Detta vikt- kropp och figur-fokus får många att må dåligt. Förut påverkade det mig något enormt men jag har lärt mig att ignorera det som sägs, men det tycker jag inte att man ska behöva. Ett samhälles värderingar ska inte behöva påverka någon negativt. Jag önskar jag kunde göra en förändring så att alla vikthetser, dieter och ätstörningar försvann. Jag tror på individens välmående och inte viktens siffra, kroppens figur eller utseende.

Vi är alla individer och mår bra av olika saker. Det som en person mår bra av betyder inte att alla människor mår bra av samma sak. Vissa mår bra av att träna tre gånger i veckan, andra går en promenad en gång i veckan. Vissa mår bra av att äta kött, andra mår bra av att vara vegetarianer. Somliga gillar kläder med mönster andra vill ha enfärgat. Vi är alla olika. Vi alla föredrar olika saker och mår bra av olika saker. Flera faktorer spelar in däribland det sociala livet och intressen. Huvudsaken är att individen i fråga har ett gott mående, oavsett vikt eller utseende.

Likes

Comments

Imorse vaknade jag med yrsel och en stark ångestkänsla. Min mage gjorde ont och det kröp i hela kroppen. Jag tog mig upp ur sängen och gick för att ta en dusch. Därefter kom tårarna. Den där rösten, anorexins röst, som jag mer eller mindre hör varje dag men har gått emot sedan ett år tillbaka, var starkare idag. Den sade till mig att mina lår var gigantiska. Jag valde att ignorera den, men det gjorde så ont att den idag var starkare än vanligt. Jag är livrädd. Bokstavligt talat livrädd för att falla tillbaka. Falla tillbaka till den konstanta ångesten där allting kretsade kring kropp, mat och kalorier. Jag dör hellre än att bli fånge i anorexins klor igen.

Det gör ont i hela mig. När kommer den här rösten försvinna helt? Kommer den ens det? Jag ser mig själv som frisk då min kropp mår bra fysiskt och jag faktiskt mår bra och är 90% mer Linda idag än jag var för ett år sedan. Men varför dyker tjock-tankarna upp då och då? Idag tror jag mig ha en anledning till varför de kom. Igår var mitt matintag inte helt bra, och jag drar slutsatsen i att det är därför de dök upp imorse. Har verkligen insett vikten av att äta regelbundet nu och måste verkligen se till att ALLTID göra det... För aldrig att jag som kämpat så långt, kommer låta anorexin ta övertaget igen. Jag, Linda är vinnaren och inte rösten, anorexin.

Efter en extra stor frukost (bara för att slå anorexin lite extra) och några avsnitt vänner tog jag på mig ett par tighta byxor ändå. För att jag är fin som jag är och inte behöver gömma min kropp och även om rösten i huvudet säger motsatsen så är jag starkare. Jag klarade så småningom av att åka till skolan. Talet gick väl helt okej, men hade sådan ångest innan. Avskyr att stå i centrum och få blickar på mig.... Kan inte påstå att talet blev det bästa jag gjort, men det gick okej i alla fall. Och nu är det gjort.


​Jag är friskare än någonsin och har kommit så otroligt långt det senaste året.

Inser verkligen hur långt jag har kommit och när jag minns hur förfärligt jag mådde förra året blir jag så ledsen. Usch och fy... Kommer aldrig någonsin återvända dit. Även om anorexins tankar fortfarande finns med mig ibland så är jag vinnaren. Jag vann kampen och fortsätter vinna mot anorexin varje dag jag äter så som JAG vill och ska och inte låter tankarna påverka mig. Trots att jag ibland (som denna dag) mår lite sämre så är jag vinnaren. Jag väljer livet och inte ett liv som anorektiker. Ett så fritt liv som jag lever idag trodde jag inte att jag skulle få. Att välja livet var ett klokt val.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Godkväll! Trots att det är tisdag känns det som måndag då det idag var dags att återvända till skolan efter lovet. Inte mig emot dock att återgå till skolan då jag lätt tycker det blir långtråkigt med lov... Hur som helst hade jag i alla fall en bra dag i skolan och kom hem runt fem-tiden.

Efter middagen satte jag mig och förberedde mig inför mitt argumenterande tal som ska hållas imorgon. Jag avskyr verkligen redovisningar och tal (vilket ni kanske vet vid det här laget, haha) så är inte ett dugg taggad... Blä och fy... Men det måste göras!

Nu sitter jag och kollar på kläder istället, vill ha nya vårkläder! Men får se om jag hittar något fint på nätet!

Hoppas ni har haft en bra dag♥

Kram

Likes

Comments

Tilia är en ideell organisation för unga med psykisk ohälsa. En otroligt fin förening som grundades av Annsofie Blixt som utsågs som årets medmänniska år 2014. När jag var inlagd på Capio arbetade Annso några kvällar och hon är en så fin människa som verkligen brinner för att hjälpa unga. Föreningen Tilia finns till för att förebygga psykisk ohälsa, för att stödja de som är drabbade och för att stötta unga och få fler att våga söka hjälp.

Varje månad har föreningen ett tema inom kategorin #psynligt. Aprils tema är ångest och idag kan ni läsa om min historia med ångest på Föreningen Tilia:s hemsida. Ni hittar min berättelse här: http://www.foreningentilia.se/angesten-minskar-ju-fler-ganger-du-utsatter-dig-sjalv-for-det-laskiga/

Likes

Comments

Hej vänner! Har ni haft en bra påsk? Här i Stockholm är det riktigt aprilväder, just nu snöar det till och med... Usch, vill ju ha vår och värme! Jaja, det kommer väl så småningom...

Tidigare i eftermiddags åkte vi iväg till Barkarby outlet. Mamma köpte en kappa och jag hittade två T-shirts på Tommy Hilfiger som jag totalt betalade ynka 298 kronor för. Jag brukar vanligtvis inte köpa märkeskläder utom i USA där det är billigt, men var tvungen att passa på när det var så här galet billigt! Kostade ju samma summa som typ på H&M....

Ha en fin kväll! ♥

Likes

Comments

Den här bilden togs 2007, tror jag, när jag tydligen spelar mingolf och står extremt bredbent haha....

Skolfotot i nian.... Fråga inte vad jag gör med munnen hahaha

Den här bilden togs i ettan på gymnasiet när jag ramlat och fått en fraktur i armen...

I Los Angeles 2011

Dessa två bilder togs i Rom på höstlovet 2011. Jag minns ingenting från denna resa då jag bokstavligt talat var som en zombie. Min kropp mådde långt ifrån bra och jag var kraftigt underviktig och somatiskt påverkad... Usch... Jag minns verkligen ingenting...

HAHA, en glad liten elvaårig filur!

En liten Linda i Thailand år 2009. Kände mig så fin i det flätade håret och den thailändska klänningen haha...

Och sist men inte minst, en gullig bild på mig och syrran julaftonen 1997! Alltså kolla mina kinder 😍 knubbisen!

Likes

Comments

Godkväll! Har ni haft en bra långfredag? Egentligen ska man väl ha det tråkigt just denna dag, men jag kan inte påstå att jag haft det så värst tråkigt. Det skulle i så fall vara när jag skrev på mitt tal... ;) Men blev nästan klar med det, så ska bara finslipa lite på det samt göra en powerpoint. Men det är ingen brådska, jag ska nog hinna klara av det innan onsdag!

Alldeles nyss kom jag hem från farmor där vi precis som varje år hade påskmiddag. Det är alltid trevligt att träffa Farmor och Rune och prata massor och höra gamla historier från förr. Jag är yngst i min familj och trots mina tjugo år på denna jord blir jag alltid behandlad som "lilla Linda" när vi träffas. "Får verklligen lilla Linda dricka vin till maten?", frågade Farmor pappa innan middagen Haha... Ja, Farmor, jag har fått göra det lagligt i två och ett halvt år nu haha... Älskade Farmor ❤️

Hur som helst fick vi en god middag och som varje år, fick jag och syrran varsitt påskägg 🐣🥚🍬

Likes

Comments

Påsken kanske började igår, men då jag glömde att hälsa er glad påsk då, så gör det nu istället! 🐤🐰

Imorse när jag gick upp för att äta frukost stod den här ⬇ påsen vid min plats. Från mammsen och pappsen ♥

Nu idag är planerna att skriva mitt tal till svenska nationella och ikväll ska vi till Farmor på påskmiddag. Däremellan ska jag självklart äta massor av godis! Det är väl det påsken är till för?

Hoppas ni får en bra helg, oavsett om ni firar påsk eller hittar på något annat roligt! Ta hand om er ♥

Likes

Comments

Igår när vi var och shoppade hittade jag ett par snygga jeans som jag gillade och valde därför att prova de. Jag plockade på mig den storlek som jag brukar ha och när jag kommer till provrummet och ska dra på mig byxorna får jag inte upp de längre än till knäna... Min första reaktion var att den här affären måste ha extremt små storlekar, men sedan kom den andra tanken som förut vanligtvis alltid kom först; att det är jag som är för stor och inte byxorna. Även om jag ser mig själv som frisk från anorexin så kändes det oundvikligt att dessa tankar skulle komma. Har jag så breda lår och höfter? Jag vet att jag fått lite mer kvinnliga former på sistone men jag skulle inte säga att jag har speciellt breda höfter. Jag skäms när jag skriver det här, men jag kände mig faktiskt helt gråtfärdig. Jag vill så gärna vara en förebild och inte ha sådana här tankar om mig själv, men samtidigt vill jag vara ärlig. Ärlig om mina tankar.

Under kvällen bröt jag ihop helt och hållet. Men efter att ha pratat med mamma kunde jag slutligen inse att det måste varit fel på storlekarna i den affären. Jag har inte längre storlek xs men att jag ska behöva bära storlek large när jag precis ligger på lägsta gränsen till normalvikt för min längd, låter orimligt i både mina och min mammas öron. Jag ser inte ut som en pinne eller skelett längre utan jag har börjat få former, men trots en normalvikt ska jag tydligen behöva ha storlek Large, alltså STOR i denna affär. Tydligen klassas jag enligt affären som just det, stor. Men jag vet att det inte är sanningen. Jag vet att jag är långt ifrån stor, inte för att jag menar att det är något fel med att vara stor, utan det jag menar och vill betona är att samhällets ideal och storlekar inte alltid stämmer och att de ofta är sjukliga... Jag är säkert inte den enda som upplevt det här; ångest i provrummet, men jag tycker verkligen att det är bedrövligt hur löjligt små storlekar många klädbutiker har... Vad sänder det för budskap? Ska underviktiga personer behöva ha storlek medium? Hur kan man klassas som mediumstor när man har ett alldeles för lågt BMI? Vad är logiken i det?

Jag är fruktansvärt trött på dessa sjukliga ideal som vi alltid ser i media men också detta. Att man tydligen ska vara helt slank och späd för att kunna komma i denna butiks byxor. Sjukt är vad det är. Vårt samhälle är sjukt.

Likes

Comments

Igår fick vi hem vår smakbox som vi numer prenumererar på vilket betyder att vi får hem en box varannan månad. Jag tycker det är roligt att testa nya matvaror och produkter, vilket man automatiskt gör när man får hem sådant som man kanske inte normalt sett skulle köpa i mataffären. En del saker från förra boxen har vi köpt hem, däribland Estrellas linschips, som var hur goda som helst! Rekommenderas starkt! Hursomhelst innehöll April månads box följande produkter:

Likes

Comments

Eftermiddags åkte jag och Rebecka iväg till Mall of Scandinavia för att se på Beauty and the beast och kolla lite i affärer. Filmen var precis som den tecknade originalversionen, väldigt bra! Jag har hört att Emma Watson fått mycket kritik för rollen som Belle, men jag tyckte hon passade i rollen hur bra som helst!

Efter filmen såg vi på SL:s hemsida att det var helt stopp i tågtrafiken och insåg då att vi var tvungna att stanna i centrumet ett bra tag till. Så vi tog ett varv och jag hittade en jeanskjol och ett par svarta loafers som fick följa med hem!

Runt 18-tiden kom pappa och körde hem oss då tågtrafiken ännu inte kommit igång efter den tragiska olyckan som inträffade. Nu är jag hemma och ska nog bara ta det lugnt resten av kvällen. Förmodligen sticka lite.... (eller mycket)

Hoppas ni har haft en bra onsdag! ♥

Likes

Comments