🍍

Det börjar vara ett tag sen nu igen... Men mina dagar går mest ut på stress stress och åter stress.

Idag tänker jag dock ta och klappa mig själv på axeln och tycka att jag är duktig. Jag vill även ge en klapp på axeln till alla andra diabetiker och säga att ni är duktiga ni också är och att ni skall vara stolta över er själva.

Idag är det #worlddiabetesday och jag tycker att det är något så viktigt.

Diabetes har nästan alltid för mig känts pinsamt eller nästan lite generande att berätta till kompisar, utomstående eller killar man har dejtat att just jag har diabetes. Det är något jag verkligen behöver jobba på att komma ifrån för diabetes är och kommer alltid vara en del av mig och det borde inte vara något som jag skäms över. (Ingen annan heller för den delen)

Idag är en perfekt dag att ta tillfället i akt och berätta om vad diabetes egentligen är och minska på de fördomar som finns om att till exempel diabetes skulle smitta.

Jag vet hur otroligt jobbigt det är att konstant behöva tänka på min diabetes, att jag aldrig kommer kunna ta en semesterdag ifrån det och bara strunta i allting. Dagar när blodsockervärdena inte alls vill samarbeta, kanyler och sensorer som inte vill fungera, låga blodsocker mitt under ett prov, höga blodsocker när man skall sova och man vet att man måste stanna uppe en timme eller två eller lägga på väckarklockan för att väcka en mitt i natten för att kolla att värdet har går ner.

Vi diabetiker står ut med mycket och att vi orkar är något som vi behöver mera beröm för. Därför är den 14 November en dag som behövs uppmärksammas!

Temat för årets världsdiabetesdag är kvinnor och diabetes - våran rätt till en hälsosam framtid.

Ni kan klicka på länken hör under för att kunna läsa mera om just diabetes och kvinnor. Sidan är på engelska men det finns flera andra sidor man kan kolla upp som till exempel diabetes.se eller diabetes.fi !!

https://www.idf.org/our-activities/world-diabetes-day/wdd-2017.html

Känner du en diabetiker? Ge personen en stor kram och säg att hen är duktig. Det vet jag kommer uppskattas otroligt!

Vi är bäst.

Adios, Linda



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​🍍​

Hej!

Det har gått några dagar nu sen senast och oj, det har varit full rulle från morgon till kväll.

Speciellt när man har mycket på gång kan jag känna av att jag bara vill lägga diabetesen åt sidan. Kunna trycka på pausknappen och sedan på play igen när jag har fått allting upprätt med prov och skoluppgifter. 

I stunder som denna kan mina värden då hoppa en hel del, för man orkar verkligen inte och vill bara gråta.

Jag har nu i veckan skrivit två samhällsprov som båda gick över förväntan och jag är sjukt nöjd över dem båda. Har varit så orolig, stressat upp mig och varit vaken länge om kvällarna för att kunna läsa så mycket som möjligt på proven. 

Igår fredagkväll tog jag och många andra paus från skoltankarna och åkte på fest. Vi skulle ha klassfest i en lokal i Veikars ungefär. Jag kan säga att den kvällen var oförglömlig, men det tar nog ett bra tag innan jag beger mig ut igen ... :) 

Nu skall jag sätta mig framför matteboken och hoppas på att jag får lite uppgifter räknade innan jag tar kväll och kanske unnar mig nån timme eller två till att se på film och bara kunna mysa lite.

Adios, Linda


Likes

Comments

🍍

Det var någon gång i slutet av augusti 2011 (jag var 11 år) som jag börja märka av att jag var väldigt trött och törstig heela tiden. Jag började dricka mängder av vatten vilket resulterade till att jag konstant behövde kissa.


Jag tror att det verkligen bröt ut i September någon gång. Jag och några tjejkompisar skulle övernatta hos en väns villa/sommarstuga för att fira hennes 11-års dag. Vi badade bastu, åt och drack, spelade spel, skrattade och hade super skoj. När vi skulle sova låg vi förstås och fnittrade och viskade. Innan jag somnade kände jag att jag verkligen behövde kissa, den natten blev det kanske 10 turer av och an till wc:n. Natten blev sömnlös och jag lyckades bara sova någon timme här och där.

När jag sedan kom hem till mina föräldrar och berättade så sade min mamma att det säkert berodde på att vi hade badat bastu och att jag antagligen led av en liten vätskebrist.

När några veckor hade gått och när jag om vartannat drack vatten och sprang på wc så började jag tänka att det nu är något som inte stämmer. Jag sa till mamma och pappa att jag tänker gå till skolhälsovårdaren för att fråga henne om hon vet vad som kanske är fel.

Sagt och gjort, jag gick till skolhälsovårdaren och hon funderade hit och dit och sa sedan att vi skall kolla mitt blodsocker för säkerhetsskull. Det var mitt första stick i fingret som efter det skulle resultera i tusentals fler.

Blodsockermätaren tänkte i 5 sekunder tills skärmen sedan lystes upp av 32 mmol/L (580 mg(dL). Hon sade till mig att värdet borde ligga på ca 3-4 mmol/L. Hon beslöt sig ändå för att mäta på mig en gång till ifall jag skulle haft smutsiga händer och mätaren skulle visat fel. Men när hon mätte igen visade mätaren fortfarande 30 mmol/L.

Hon ringde min min mamma så fort hon kunde och sade att vi så fort som möjligt måste ta oss till sjukhuset. Så chockad som jag var började mina tårar bara att rinna. Mamma kom snabbt till lågstadiet och körde in till akuten på Vasa centralsjukhus.

(Mamma sa till mig efterhand att hon bara trodde att det var något tillfälligt, att jag hade växt så mycket att kroppen var i obalans...)

Där anmälde vi oss i en lucka och fick vänta några minuter innan en sköterska kom och tog in oss till ett rum. Sköterskor och läkare stod samlade. En av sköterskorna tog blodprov av mig och några minuter senare var det svart på vitt. Jag har diabetes.

Jag blev upptagen till barnavdelningen. Där blev jag genast visad till en säng och fick ligga där i knappt 1 vecka. Tack vare att jag hade upptäckt och tagit itu med "mitt fel" i tid behövde jag inte ligga på intensiven som många kan behöva göra.

Dagarna gick ut på att lära mig allt om hur jag mäter blodsockret och tar insulin. Pappa, mamma och min storasyster turades om att sova med mig på sjukhuset.

Jag minns första dagen jag fick åka hem, jag fick bara vara hemma under dagen i några timmar. Men lyckan var något så obeskrivlig. 

Jag måste även tacka allihopa som stöttade mig den tiden. Det är helt oförglömligt. 

Tänker jag tillbaka på den tiden i sjukhuset så kan det bränna lite bakom ögonlocken. Jag ville inte alls vara med om detta och det känns fräckt att det just var jag som nu tvingas leva med detta för resten av mitt liv då min diabetes inte är genetisk, det var bara BOOM och så var den där. Jag önskar dock mera att INGEN människa skulle behöva gå igenom det jag gjorde och ibland kan jag tänka att jag är helst enda i världen med sjukdomen än att flera miljoner har det. Men på samma gång är det otroligt skönt att veta att jag inte är ensam. 

Adios, Linda

Likes

Comments

🍍

Först och främst måste jag förklara vad diabetes är så att ni som läser kommer kunna förstå vad det är jag pratar om!


Diabetes är egentligen ett samlingsnamn.

Förutom diabetes typ 1 (som jag har) finns det diabetes typ 2 och graviditetsdiabetes.

Typ 1 är delvis en ärftlig sjukdom men den kan även komma från absolut ingenstans. Diabetes typ 1 utvecklas oftast när man är barn eller tonåring och den växer aldrig bort.

I diabetes typ 1 så slutar bukspottskörteln i kroppen att producera insulin. Insulinet är livsviktigt för oss människor efter som det bryter ner sockret i maten och förvandlar det till energi.

Symptom till diabetes typ 1 kan bland annat vara:

- Konstant törstig

- Kissnödig

- Trötthet

- Huvudvärk

- Ont i magen

- Illamående

- Snabb viktnedgång

Typ 1 är oftast väldig svår att upptäcka i början eftersom vi alla säkert någon gång kan känna oss ovanligt törstiga eller trötta till exempel.

För att ta reda på om du är diabetiker tas ett så kallat blodsocker test. Blodsockertestet kan göras hos en skolhälsovårdare eller närmaste hälsostation och det går på 5 sekunder. Då har man en blodsockermätare som man lägger en sticka i, sedan sticker man sig i fingret och lägger en droppe blod på stickan. Mätaren berättar sedan efter en kanske 5 sekunders väntan vad ditt blodsocker är. Mätaren visar då antingen ett värde med mmol/L eller mg/dL.

En icke diabetikers värde skall ligga runt 4 mmol/L motsvarande 72 mg/dL men det skall testas på tom mage, alltså skall man helst testa detta på morgonen före man har ätit sin frukost.

Har du ett högre värde en detta. Låt oss säga att du har 6 mmol/L (108 mg/dL) så kan det hända att du lider av diabetes typ 2. Men då skall du nog vara över ca 35 år.

Är du under 30 och har ett värde över 6 mmol/dL kan du ändå behöva hålla koll på dina blodsockervärden trots att du inte är diabetiker. Detta kan ofta behandlas med hjälp av tabletter som man tar för att hålla dina värden på den rätta nivån.

När jag fick reda på att jag hade diabetes låg mitt värde på 30.2 mmol/L ( ca 550 mg/L). Läkarna sade dock till mig att jag hade ett lågt värde ändå med tanke på att jag hade gått omkring med sjukdomen utan att veta om den. Patienter som har högre värde än vad jag hade behandlas oftast på en så kallad intensivvård, men det behövde inte jag eftersom jag hade upptäckt min diabetes i ett såpass tidigt skede att det inte hade gått för långt helt enkelt.


Hur en blodsockermätare kan se ut.

Man behandlar typ 1 diabetes med insulinsprutor eller insulinpump. Man börjar alltid med en ungefär 1 års behandlig av insulinsprutor och vill man sedan efter det ha insulinpump är det bara att prata med sin diabetesskötare så får blir man säkert lagd i en kö för att få pumpen. När jag bytte från insulinsprutor till insulinpump befann jag mig på sjukhuset i ca 3 dagar för att lära mig hur pumpen fungerar och för att ställa in rätt mängd basal.

Basalen är det insulin som pumpas in hela tiden i kroppen. För insulinpumpen sitter fast på kroppen 24/7. Man skjuter in en slags kanyl i kroppen med en nål. Sedan drar man bort nålen och det lämnar en liten plast flik inuti kroppen. Därifrån går sedan en slang till själva pumpen.

Har du insulinpennor behöver man två olika. En långtidsverkande och en korttidsverkande. Den långtidsverkande tar man så att blodsockret hålls stabilt på natten. Korttidsverkande tas när man skall äta.

När man skall äta räknar man kolhydraterna i maten och injicerar sedan insulinet. Man skall alltid mäta sitt blodsocker före maten och sedan ca 1,5h efter maten. Efter att du har mätt ditt blodsocker och räknat kolhydraterna tar du den mängd insulin du behöver för att hålla ditt socker under 10 mmol/L (198 mg/dL).

Detta var bara en vääldigt kort sammanfattning om vad diabetes typ 1 verkligen är. Det finns så många små detaljer och saker, men dem kommer ni antagligen att få reda på i framtiden!


Hur en insulinpump kan se ut
Typ 2 diabetes kommer oftast i en högre ålder än ungdomsåldern/tidigt vuxna åldern. Diabetes typ två är en långsam process och kan ta upp till flera år innan man upptäcker den.

Typ två har ungefär samma symptom som diabetes typ 1, man kan känna sig trött, törstig och kissnödig.

Med rätt motion och kost man kan man enkelt hålla sitt blodsockervärde på en jämn nivå. Hjälper inte det kan det behövas medicin i form av tabletter.

Graviditetsdiabetes hör man på namnet vad det är. Man kan upptäcka graviditetsdiabetes under graviditeten när man går på koll till barnmorskan till exempel, med förhöjt blodsocker så känner man sig mera törstig, slö och kissnödigare än vanligt.

Då kan man med hjälp av även här motion,rätt kost och försöka att inte gå upp mycket i vikt under själva graviditeten motverka graviditetsdiabetes.

Jag hoppas detta har gett er en lite klarare syn på vad diabetes handlar om. Nu kommer ni förstås att få följa med mig och min vardag som typ 1 diabetiker. So stay tuned!

Adios, Linda

Likes

Comments

🍍

Jag har länge funderat på att skaffa blogg och idag hände det.

Jag vet inte hur bra det kommer att gå men jag vill i alla fall ge det en ärlig chans.

Här har jag listat tre orsaker till varför jag vill blogga:

1) På grund av mig

Jag anser att det är väldigt terapeutiskt och stimulerande att emellanåt kunna skriva av sig sina tankar, känslor, funderingar och kanske även nå ut till någon.

Jag vill även kunna motivera mig till att mera öppet kunna prata om min diabetes typ 1 och på samma gång även kunna ta hand om mig och min sjukdom.

2) Att kunna inspirera och motivera andra som kanske befinner sig i samma sits som jag

Jag vill som sagt inte bara motivera mig själv till att kunna prata mer öppet om min sjukdom utan även kunna få andra som befinner sig i samma båt som jag att kunna berätta och förklara för andra vad diabetes egentligen handlar om.

Jag vet exakt hur det är att vara tonåring och ha diabetes. Man vill i detta skedet av livet hitta sig själv och då kan det bra hända att diabetesen kommer i vägen och man kanske till och med skäms över den. Been there, done that.

3) Förklara vad diabetes egentligen är

Jag är ingen expert, inte heller nära till att vara en. Men efter sex år på nacken som diabetiker vet jag ändå det mesta och trots mina sex år så kommer jag alltid att lära mig mer och mer om min sjukdom.


Jag hoppas att min blogg skall kunna påverka och öppna ögonen för många.

Stay tuned!

Adios, Linda

Likes

Comments