jag önskar jag hade skrivit mer från tiden jag var med dig

inte bara om att det vara så himla bra allting å sånt där självklart

jag vill minnas hur dina kyssar smakade

eller hur det kändes att ligga bredvid dig bland vita lakan i en sextongradig AC

att sitta tätt bakom dig på en motorcykel och blåsa genom dina hemtrakter som är den totala kontrasten till mina egna

inse att bland dessa slingriga gator, risfält och fiskmarknader har du trampat runt på en cykel liksom jag trampat runt på en cykel bland granar, första frosten och rödmålade trähus


du hejar på dina barndomsvänner på tagalog

jag slänger ur mig lite svenska svordomar ibland eller ett herregud när du chockar mig

jag minns för du säger alltid typ Hejrengoud när du imiterar mig

du stryker runt med sådan avslappnad kroppshållning
men den är inte sådär ocharmlig och slö utan ryggen är rak och armarna löst hängande

du går väldigt likt dina bröder


du kysser ett kors som hänger på backspegeln när du passerar familjens kyrka

här hemma hänger pojkarna wunderbaum-granar på sina backspeglar

din pappa hade en ABBA-skiva i bilen. han älskade ABBA och Eagles

jag tycker om att åka runt och lyssna på ABBA i er bil och titta på allt som skiljer oss åt genom fönstret


jag tycker ändå vi passar ihop

mycket för att du ser så jäkla chockad ut när en österrikare säger att européer inte tror på spöken eller det övernaturliga, att de bara tror på pengar

för att du kommer in och kollar till mig cirka var femtonde minut när jag storknar av värmen mellan 12-16

för att enda gången vi bråkat var när du var så jävla arg å ledsen över att du inte kan bara sätta dig på ett plan och åka till mig så som jag kan göra

för att du bar min väska (och din egen) ner för ett berg medan jag halvsvimmat ragglade bakom dig

och för att enda anledningen till att jag tog mig upp för det var du


och ändå överväger jag varenda dag att avsluta oss

samtidigt som något tydligen håller mig ifrån att göra det.




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

nouw, hej!

nu har inte jag bloggat på ett tag. och det känns, det känns i fingrarna för jag har också haft uppehåll från skolan ett tag och fingrarna smeker inte macen som de sig bör. det här är ju dock mitt första inlägg här, så HEJ.


jag är mitt i det där tjugotvå-åriga kaoset som jag knappast tror jag är ensam om att genomleva. där ena halvan av de en känner skaffar hus och skapar nya människor medan den andra halvan pillar navelludd och bor hos föräldrar och är immuna att känna stress. 


jag tänkte att det skulle bli kul att presentera sig, för på det sättet ser jag ju var jag står här i livet! det är inte alltid en stannar upp och faktiskt sätter ord på exakt platsen tiden rollen en är i. men jag är i alla fall inne på andra terminen på sjuksköterskeprogrammet, jag lever på ca 70kvm - ensam. jag har en så kallad pojkvän som bor 9729km ifrån mig och det är en lång historia men när vi är tillsammans är vi jäkligt fina. jag frågade precis min bästis om hon tror att de tar in tjugotvå-åringar på demensboenden om det är akut men nu pratar vi om att den av oss som först märker av att den andra i hög ålder börjar bli dement, har ansvar att se till att vi snabbt som satan tar ut vår jäkla pension och lämnar landet för att aldrig återvända, så vi kan leva lyckliga i resten av våra förvirrade dagar.

 har insett att en asbra sak med att bo ensam är att en kan sitta på kvällarna och klinka på gitarren och sjunga. det gör mig lugn. i plugghysterin och identitetskrisarna. försöker lära mig att säga nej, att jag inte räcker till åt alla hela tiden och det är väl livets hårda skola för min del. samt att ge fan i att spontant boka biljett till Filippinerna och dra om fem minuter. men aja, kriga med mig. WE GON HAVE SO MUCH FUN.


Laters
L

Likes

Comments