View tracker

Jaha då var jag här igen. Det är något med min hjärna som gör att jag glömmer bort att uppdatera bloggen.
Jag antar att mitt huvud har haft annat att tänka på och lägga sin energi på.
Men nu är jag tillbaka igen!

Så vad händer i livet då? Inte mycket nytt, men det går jätte bra i skolan för både mig och tindra, kristians jobb rullar på och livet leker 😊..

Idag är det torsdag och denna veckan börjar lida mot sitt slut, jag är själv hemma och har väl suttit lite för länge framför tv:en, detta har jag bevis på då kaffet smakar bränt, japp, men jag dricker det ändå!

Snart får jag väl ta och kliva upp från min morgonstund och fixa i ordning någon sorts ansikte på mig, för vid 1 börjar skolan och sen bär det direkt av till tindras skola för att hämta henne..

En liten update blev det, kommer troligtvis ett till lite senare.

Bye!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har sen många år tillbaka vetat vart mitt val av karriär skulle leda till.

Sen jag var mycket liten har mitt mål alltid varit att alla människor ska må bra, att alla ska få känna sig trygga vart man än härstammar ifrån, vad man än har för hudfärg och hur man än ser ut. Alla människor har rätt till samma livskvalite.

Just nu håller jag på med ett gymnasiearbete och eftersom att jag är en person med mycket känslor och tankar så var mitt val av arbete väldigt viktigt för mig.

Det handlar om någon jag haft i mitt hjärta i 6 år och som betyder så otroligt mycket för mig.

Jag valde Lias.

En liten pojke vars kropp blev attackerad av en sjukdom jag tror alla fruktar, cancer.

Jag vet att mitt arbete kommer innebära förtvivlan och tårar, eftersom att det inte är utan känslor inblandade som jag gör detta.

Men för att nå fram till människor så måste man ibland göra saker som för sorg med sig.

Jag ska med mitt arbete visa hur mycket en undersköterska får göra.

Att det är vi som springer in till patienten när det piper på avdelningen, det är vi som baddar deras panna, torkar deras tårar och hjälper de med deras rädsla inför döden.

Allt en undersköterska gör, gör vi för att vi brinner för att andra människor ska ha det bra och få känna sig trygga hur mycket man än har att vara orolig för.

Alla fördomar som finns mot oss är inte grundade på någon sanning,

att vi har bråttom och gör allt i en rasande fart är för att vårt schema inte gör oss till rättvisa.

Men snälla, lita på mig när jag nu säger att skulle vi kunna så skulle vi med hela vårat hjärta velat sitta och hålla din hand och torka dina tårar tills det inte fanns någon tid kvar, allt för att ge er tryggheten och känslan av lycka tillbaka.

Att få lyfta fram vad vi gör varenda dag och varför vi gör det

är ett självklart val för mig.

Likes

Comments

View tracker

Jaha, nu lider en till vecka mot sitt slut, och i morgon börjar vardagen igen. Våran helg har varit väldigt lugn, det känns som att det var välbehövligt, när vardagen åter har kommit igång efter en sommar så blir man påmind av hur mycket man faktiskt har att göra när alla ledigheter är slut.

I fredags så skulle vi på kalas som sagt, Tindra fick åka husbil dit, vilket blev en hit, en mycket nöjd tjej berättade att hon till och med hade fått godis i husbilen, ( godis är det BÄSTA som finns ).

Igår tog vi det lugnt hela dagen, men bestämde oss för att grilla på kvällen. mumms!

Krille och Tindra var i stan och uträttade lite ärenden, medans jag höll på att fixa och dona här hemma.

Idag har varit en sån riktig slappa dag, vi alla har nog varit i behov av att vila upp oss inför en vecka fullt med plugg, jobb och annat skoj.

Den kommande veckan är ganska fullspäckad. Men på onsdag händer något som faktiskt inte brukar hända så ofta som för endel andra människor. Jo, den här morsan ska till ULLARED, kanske inte för köpa så mycket roliga saker, men vinterkläder till ligisten behövs inhandlas, och lite annat som är bra att ha hemma.

Jag ska åka med två av mina bästa väninnor, och det ska verkligen bli jätte roligt, något jag känner att jag behöver just nu. Att få vara Linda med sina vänner någon gång är faktiskt väldigt viktigt.

För något jag verkligen har lagt märke till är att när man är mamma på heltid, så glöms den där andra personen (Linda) bort bland alla andra vardagsbestyr som ett familjeliv har att erbjuda.

Missförstå mig rätt, jag älskar att vara mamma, det är den bästa delen av mig själv, Men ibland behöver man vara Linda.



Likes

Comments

Igår började dagen med att Kristian åkte till jobbet och jag lämnade av tindra vid bussen till skolan.
Är det bara jag som blir känslosam och får lite separationsångest när sitt barn börjar skolan, plötsligt är hon så stor.

Nåja, på kvällen va vi bjudna på 50 års fest i Hallaryd,
Smörgåstårta, och en massa annat gott bjöds det på.
Det var en väldigt trevlig kväll med mycket prat och skratt. Vi kom hem vid 01 ungefär och somnade i hopp om att få sovmorgon, men NEJ, vid 06.18 blev vi väckta utav Rocco som hade fångat vår frukost (musjävel) tur för han att den var död.
Det var ju snällt av honom att tänka på oss men hans goda gärning ledde till att ligisten blev klarvaken och jätte pigg.
Idag vaknade jag av "mamma nu ska jag göra min gröt" jaha, då var det väl bara att pallra sig upp.

Trött och allmänt borta idag så klunkar jag i mig kaffe och tar tag i denna dag.

Likes

Comments

Jag ska kanske börja med att hälsa alla välkomna in till mig, här kommer ni att få läsa allt ifrån "vanliga vardagsinlägg" till endel av det jag går och grubblar på.

Jag är en tjej på som ni säkert redan läst 23 år. Jag är en av de där unga mammorna. Ja, jag fick min dotter när jag skulle fylla 17 år. Idag är hon 6 år och växer i mina ögon för varje dag och jag älskar henne bara mer och mer. 

Vi har varit med om mycket, tillsammans hon och jag, därav har vi fått vårt starka band.

När jag var 19 år så träffade jag min kille som idag är min fästman, och ska förhoppningsvis till sommaren 2016 bli min make. Han är den som får mig lycklig varenda dag, det är han som är den så kallade stöttepelaren . Han är helt enkelt det bästa.

Vi har även två katter, Rocco och Ronja, mina små bebisar, japp, jag är en crazycatladie, haha!


Hoppas att ni kommer trivas här, och är det någonting som ni vill veta så är det bara att kommentera.

Likes

Comments