View tracker

Lite lätt småtrötta efter de senaste dagarnas dykning är vi nu på väg med förhoppning om en lugn och härlig dag. Vi sitter i bussen på väg mot Kuranda en liten mysig regnskogsby med starka rötter i denaboriginska kulturen. Men. Framförallt är det bara en ljuvlig plats på jorden.
Visst kan du ta vägen med bilen upp för att njuta av utsikt, mat och natur. Men ett mycket trevligare och ovanligare sätt att ta sig dit är via en Skyrail/ gondola och tillbaka med ett scenic trail som också guidar dig genom uppbyggnadernas järnvägen mot berghällar och broar.
Givetvis valde vi detta alternativ.
På morgonen tog vi skyrailen. Tänk er typ en sluten skidlift som det är glasfönster överallt i och du åker strax ovanför trädtopparna. På vissa ställen stannar den och du får gå av för att tex gå en vacker Boardwalk. Detta låter kanske inte så märkvärdigt men det är verkligen jätte mysigt, plus att det är världens längsta i sitt slag- vilket gör det ännu roligare ca 35 min åktid och närmare 25 min promenad tid. Helt ljuvligt.

Kuranda skapades enligt den aboriginska sägen av en orm som hade tre andra djur efter sig och var otroligt avundsjuka på den sociala ställning. Gott om mat, och boende kan vara mycket att vara avundsjuk på även för en orm. De tre djuren beslöt sig för att stycka upp ormen i 6 delar och slänga honom i floden. Varje del flöt i land på olika ställen varav ett blev Kuranda. Det aboriginska namnet ger vördnad till ormen som fick sätta sitt liv till.

Kuranda själv är idag en ganska turistisk plats, men just idag är det olidligt varmt och det är faktiskt inte så många besökare som vanligt. Passar oss utmärkt. När vi var här för 17 år sedan besökte vi ett fjärils konservatorie. De forskar samt värnar om arter som är utrotningshotade. Jag kommer ihåg detta som en magisk upplevelse. Det är ju inte bruna, orangea och citronfjärilar som Sverige utan snarare kornblå, limegröna, röda och i alla former och storlekar. Det är verkligen lika fint som jag kom ihåg det. Överallt flyger det fjärilar och de sätter Sig i håret på stora som små. Jag blir helt lyrisk av tanken. Jag och Robin hade varsin prickig som satte sig i håret. Rätt häftig känsla.

Efter lunchen och en grönskande/ färgglad promenad utmed floden var det dags att ta tåget hem. Åååh rysningar.... Ni vet i hur jag är helt förälskad i allt so är gammalt? Tja det här var drömmen. Tågets vagnar är mer än hundra år gamla och brukade drivas med ånglokomotiv, idag gör det inte det men i övrigt är det allt gammalt. På dessa järnvägar färdades familjer, och gruvarbetare under många många år- för att det då var ända vägen. Nu är det inte så utan istället en historielektion för oss nyfikna. Det är en rasande vacker resa och tro mig att kronorna är väl spenderade. Du kan inte låta bli att le. Åååh jag önskar så att man alltid kan förmedla vad man känner hela vägen, förhoppningsvis kan ni läsa entusiasmen.
Det var en härlig dag och vi fick både koppla av, njuta och uppleva.

På kvällen väntades långa samtal hem och fick följas av en god natts sömn. Dagen därpå var vår sista dag i Australien. Tänka sig att 3 månader kan passera så fort. Vi planerade att spendera hela dagen köttandes i solen. För om vi ska vara ärliga dröjer det ju närmare 5 månader innan vi ser den igen. Kan ni tro att mätaren var uppe på 37 grader och det verkligen rann om oss, vi var mer i vattnet än ur. Otroligt. Allt var rena rama paradiset tills dess att det kom in svarta moln och minuterna senare slår blixten ner ca 100 meter bort. Från 0-100 verkligen. Helt otroligt. Lite snabbt packade vi ihop oss och bestämde oss för att äta lunch. Dagen klarnade aldrig upp efter detta tyvärr utan stormarna fortsatte komma upprepade gånger men vet ni- det gör inget för vår resa betyder så mycket mer än vilken färg vi har när vi kommer hem. Vi fick tid att reflektera över allt härligt vi har varit med om och hur mycket vi har lärt oss. Jag är så glad att vi gjort detta. Det är minnen som dessa vi tar fram en grå dag och skrattar åt.
I Morgon väntar en lång flygning till Tokyo och ett par dagar i kalla Japan innan ännu kallare Sverige väntar. Vi längtar så efter er, men tro mig när jag säger att det gör otroligt ont att lämna.

All kärlek & glädje

Vi
















Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

På eftermiddagen efter det fjärde dyket som beskrevs innan så åkte en del av gruppen hem och kvar var vi nu bara 8 st!
En egen grupp som bestämde sig för att alla göra tilläggskursen som ger oss tillåtelse att gå ner på 30 m djup!

Eftersom att detta är en mer avancerad utb innebär det att vi också ställs inför fler utmaningar. I kursen ska vi göra ett Nattdyk, ett djup dyk och slutligen ett navigationsdyk.

Först ut var Nattdyket. Jag återkommer dock till det alldeles strax. Ni vet de engelska pinglorna vi träffade här. Åh dem har verkligen blivit vänner för livet! Imorgon fredag är det Brookes 25 th birthday och tja ja och Kate har gått bananas totalt! Involverat halva besättningen på båten! Så himla roligt! Kocken bakar en tårta och på morgonen ska vi låna högtalaren och få sjunga för henne samt att vi ska fixa ett födelsedagskort tillsammans! Jag bara älskar dem här planerna. När vi planerade detta kom Robin en stund efter och sa till mig " Jaha vad har du nu planerat för hyss, det ser jag ju lång väg! ".
Vi har verkligen vänt ut och in på oss själva! Jag hoppas innerligt att det kommer bli fantastiskt!

Tillbaka till nattdyket, det kan vara något bland det coolaste jag kommer att göra i min dukar karriär. Det är en sådan annorlunda känsla att va i vattnet när det är kolsvart och man bara ser vad du pekar din ficklampa på. Större delen av havet sover vi denna tid. Men för en del djur är detta tiden då de jagar. Bl.a. red Bassen. Ethan hjälpte den att fånga ett par genom att "blända" den lilla fisken så att han kunde fånga den! Bassen var skadad precis vid ögat och troligtvis halvblind på det vilket gjorde honom osäker på hur han skulle fånga den men tillslut så. Vad detta i sin tur kan leda till är att hajar kommer! För dem äter Bassen! Så vi hoppades in i det längsta att få se en sådan men oturligt nog lyckades vi inte. Men vi fick se en sjukt jätte jätte stor languster/hummer. Helt enorm- hade inte gärna fått fingrarna i kläm där inte. Vi såg även stora musslor och vet ni jag lyckades få se en ur morän släktet inte Jättemoränen men ändå. Sjukt coolt. Höll min ficklampa över den och då slog den igen med käftarna. Grymt!!!
Vi såg även pufferfish eller puffisk! Roliga små krabater!!
Sedan var det åter dags att ta sig tillbaka till båten. Man önskar så att man kunde stanna där nere så mycket längre.

Efter en lång dag med 4 dyk så var vi ganska så väldigt trötta! Jösses vad vi var slitna. Dem flesta av oss var på väg att somna när vi hade vårt lilla samtal inför nästa dag!

En himla häftig grej vi fått vara med om att det under dessa dagar har varit nordvindar. Detta i sin tur innebär att om de parkerar båten där de brukar göra på reven så blåser båten in över revet och tar sönder korallerna. Istället måste dem parkera båten på baksidan av revet. De här vindarna kommer ungefär 2veckor på ett år så de platserna i reven som vi besökt är i stort sett oförstörda. Det är ingen som varit där på mer än ett år! Så färgerna myllrar fiskar och djurlivet är helt enormt & minst sagt förenat med lycka!

Första dyket var planerat till kl 6.00 men pga att vindarna blåste så kunde dem inte flytta båten och denna plats är ganska grund och idag på morgonen måste vi göra djuphavsfyket! Du ska nämnligen alltid börja med det djupa! Istället fick vi vänta tills kl 8.00 och göra vårt första dyk. Detta gav dock oss möjlighet att fixa med Brookes present. Så kate uppehöll Brookes och vi andra skrev ihop ett meddelande som skulle ropas upp i högtalaren samt göra ett kort., vid frukosten smög jag och kate iväg och ropade och sjöng i högtalaren! Alla i matsalen sjöng för henne och vi gav henne det fina kortet som vi alla lagt vår själ i! Ååh det var så roligt! På kvällen var vi fyra ute och åt middag och firade Brooke även då!! Det blev en minst sagt lyckad dag!

Kl blev 8.00 och det är dags att ta sig ner på 30m. Det går inte riktigt att göra det i detta rev- Max är typ 25 så det var vad vi slutligen hamnade på! Det häftigaste med detta dyk förutom det faktum att vi sitter 25 meter under vattenytan var att vi satte oss i sanden på botten och gjorde massa coola saker. Ethan hade med en vattenflaska för att visa oss hur luft minskar i storlek beroende på djupet. Han hade också med sig en tomat och äpple för att visa oss hur färger försvinner i vattnet, framförallt rött. En tomat på 25 m djup är grönsvart i färgen!
Ägg hade ethan också med. Han kläckte dem under vattnet och vi kunde leka med dem! Så himla coolt! Jag har en film på det! Det var en himla mäktig upplevelse! Så läckert hur allt fungerar här i världen!
Vi avslutade med att simma runt bland alla fantastiska korall formationer. Vilka mega stora fiska vi såg! Asstora parfotfishes!

Vid kl 11 stod vi inför nästa dyk då vi ska försöka hålla koll på åt vilket håll båten är. Jag med så bra lokalsinne, knappast. Vi fick även lära oss att navigera med hjälp av solen vågorna och en kompass. En utav övningarna var att försöka simma i en rak linje under vattnet. Tack vare en kompass är det ju möjligt! Men vad svårt det är!!
Avslutningsvis när vi snurrat runt ett tag så frågar Ethan oss var båten är och han får 6 olika svar! Två personer i gruppen hade rätt- Robin & en annan kille! Jag pekade i rakt motsatt riktning. Tjejen med koll! Ingen alls. Väl på ytan skrattade Ethan gott och kom och klappade om mig och sa " Det är ingen fara Linda din andra hälft har i alla fall full koll under vattnet när det kommer till navigering! Åh jösses ja!!

Efter en snabb lunch var det dags för det absolut sista dyket, även detta utan Ethan. Vet ni hur härligt det blev?! Alla vi i gruppen alla 8 gick ner tillsammans i en grupp och dök vi såg en massiv stor jättemussla så himla vacker men även helt fantastiskt med djur. Det mesta. Vi så så himla mycket roligt i detta dyk. Ett par från vår grupp fick se Lionfish! Det var himla coolt! Åh nä det var bara njutning för själen. Vi splittrades dock lite strax innan vi alla var på väg upp. Vi såg då en jättestor triggerfish alltså vi pratar stor och Brooke ville komma lite närmare och titta då fäller den upp sin trigger och attackerar henne!! Så himla häftigt! Den bet henne i rumpan. Ni vet när man typ trillar och kollar runt omkring sig om någon såg- den blicken hade Brooke så jag visar bara att jag såg. Skrattanfall under vattnet är inte att rekommendera. I detta dyk kom vi även vilse! Vi hade ingen aning om var båten var utan gick på måfå upp som man ska när dyket är slut och till vår stora lycka var den ju där!!

Vilka dagar vi har haft! På eftermiddagen när vi skulle åka hem var det något så galet varmt och ända stället det finns AC i är där kaptenen sitter- idag var ethan kapten och vi tre flickor och Robin blev inbjudna att sitta där! Haha!!!

Dem här dagarna har varit dem bästa på hela resan, vi nådde verkligen peaken och det gör oss båda så evinnerligt tacksamma! Allaunderbara människor och all glädje! Åh vad kul det har varit!! Tack tack & åter tack! Så mycket kärlek till alla som varit inblandade!!

Ett extra Tack vill jag så gärna rikta till vår instruktör Ethan. Du har varit helt fantastisk och vi kunde inte önskat oss bättre förutsättningar! En förebild och härlig medmänniska!

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments

View tracker

Ååh nu börjar det på riktigt!!
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja och sluta så det kanske blir lite hoppigt! Vi börjar i den här änden i alla fall! Detta inlägg kommer handla om open Water vilket innebär att vi får dyka ända ner till 18m utan att instruktör behöver närvara. Helt fantastiskt. Vi gjorde även en advanced diving cours eller special diver som det heter men mer om det i nästa inlägg.

Till och börja med ska jag säga att de första fyra dyken fick vi inte ha kameran med oss så bilderna i detta inlägg är från vårt 5 dyk. Men vårt certifieringsdyk har vi på film som vi givetvis visar hemma sedan! För vet ni vi har lärt oss att dyka med det enda företaget i Australien som certifierar under vattnet!! Så himla fint var det. Men vi börjar från början.

Kl 6.40 hämtade företaget oss på morgonen för att ta oss till övernattningsbåten Kangaroo Explorer. Vi ska alltså sova två nätter på båten och dyka i dagarna tre.
Vi satt och började socialisera oss i gruppen och hade bara jättetrevligt. Brolle och late och vi blev en liten klutt som blev svår att separera. Efter en timmes färd stannar båten och vänder tillbaka . En sköldpadda flyter runt på ytan och är uppenbarligen väldigt sjuk. Personalen plockar upp henne och vi transporterat henne till ett djursjukhus. Hon hade en bakterie som gjorde att hon inte kunde dyka. Kan dem inte dyka så kan dem inte heller få mat. Det är verkligen hemskt. Men vilken insats och början på dagen.

Väl på båten blev det lite lunch- lära sig att hitta och tja umgås lite kl 13.00 väntade det första dyket.
Första dyker hann vi inte mer än ner i vattnet och så kom en sköldpadda som hängde med oss resten av dyket. Så vacker och skör. Man blir bara lycklig i hela själen av att se hela denna värld breda ut sig. Vi såg fingerkoraller,staghorncorals, christmastree Worms', mushroomcorals alltså listan är oändlig och till min stora glädje både en Nemo och en Doris. Alltså lyckan sprudlade och jag önskar att jag bara kunde få leva i vattnet för ett tag.
Detta var ett ha det skönt dyk bli lite varma i kläderna.
Dyk nr 2 blev istället ett dyk där vi fick börja göra våra skills under vattnet på ca 6m djup. Allt gick bra ända tills jag skulle ta bort masken. Vad du ska göra är att du tar ett stort andetag in och sedan blåser du bara ut lite lite luft medans du tar på dig masken och använder resten av andetaget för att tömma masken medans du lutar bak huvudet. Jag gjorde inte så denna gång utan fick total kortslutning i huvudet.
Istället för att liksom spara andetaget så andades jag ut allt och när jag då fick på mig masken och var tvungen att ta ett andetag andades jag in vatten genom näsan och började hosta nere på botten. Någonstans här känner man paniken växa samtidigt som jag i huvudet tänker lugn lugn. Då kommer ethan fram till mig och tar min hand och lugnar ner mig, och jag lyckas utföra uppgiften trots allt knas. Men det var både otäck och häftigt att känna att detta hände samtidigt som man nu vet att vi även klarar detta.

Efter att uppgifterna var klara simmade vi runt och kollade på lite coola saker. Efter en stund börjar Robin & ethan gå upp till ytan varpå jag försöker hänga med men ethan visar att jag ska stanna. Jag stannar och har ingen aning om vad som har hänt. Ethan kommer ner och visar att han och jag är Buddys. Du dyker alltid med en Buddy och ska alltid komma tillbaka med en. Men jag tappade nu min och fick ethan istället. Robins luft var nere på 50 var och då är det dags att sluta han hade då varit nere 28 min vilket är jättebra för en fullvuxen man och andra dyket. Men för en liten tjej som mig själv kunde hålla ut i 38 min och då hade jag fortfarande 70 bar kvar. Alltså 20 bar innan man måste vara uppe. Lite extra stolt får man allt va varpå Ethan säger till Robin "det är du som är normal och hon som är ett freak bara så du vet!" Med glimten i ögat!

Dyken för första dagen var nu klara och vi hade en myskväll alla tillsammans som avslutades med att vi vaggades till sömns i takt med vågorna. Skönt och rosamt. Långa samtal blev det med alla uppe på soldäcket innan vi slutligen somnade!

Dag två väcktes vi i soluppgången kl 5.30 vårt första dyk var kl 6.00. Så upp ta på sig badkläder i stingersuiten och på med tuber och plump i vattnet. Vi skulle nu utföra vegemite dyket. Vad innebär detta? Jo vi skulle ner på 18 m men fick inte gå ner längre än 18 för att det blir vi inte certifierade i. Om vi gick ner mer än 18 m blev påföljden att man fick äta vegemite! Vilket är bland det konstigaste Australien har att erbjuda! Robin och jag var på 17,6 och 17.7m vår kära nyfunna vän kate tittade inte på datorn och gick ner på starka 19,1! Och tja hon fick äta vegemite! Helt underbart!!

Här såg vi även hajar och Stingrays! Jätte häftigt!

Nästa dyk var certifieringsdyket!!!! Alla skills brände vi av i vattnet plus att vi fick våra kort. Dessutom a
Hade alla fått skriva små meddelande på en bräda som vi visade i vattnet. När vi tittade på filmen på eftermiddagen så skrattade och grät vi alla tillsammans! Vilken grej vi gjort allihopa! Många av er vet vilken dröm detta har varit för mig och astman har varit ett hinder för mig att få göra detta. Men till följd av att den är borta är nu detta möjligt. När jag var 14 gjorde jag ett intro dive i Thailand och kom upp till utan och sa att det var dem bästa minuterna i mitt liv. Alltså att få vara och vistas i en värld som är så orörd gör mig helt varm i kroppen. Det är som att hoppa in i hitta Nemo filmen!
När jag gjorde maskulinitet och denna gång klarade det med bravur började jag typ gråta och skratta på en gång( ingen bra kombo för då fylls masken upp igen).
När kameran går förbi våra tavlor så är jag fullkomligen varm i kroppen! Vilket järngäng vi fått möta! Så himla mycket kärlek!
Men jag tänker inte avslöja något för jag vill så gärna visa filmen för er alla!

Eftermiddagen och nästa dyk började närma sig med stormsteg! Denna gång skulle vi för första gången dyka utan instruktör. Dyket kallas- get lost! Men se ni! Ibland trots att jag är blond är jag smartare än så! Jag hade faktiskt full koll. Jag navigerade efter solen. När vi simmade ut var den på vänster sida vilket innebär att på tillbaka vägen skulle den vara på höger sida. Vi såg massa häftigt blad en absolut störstaste angelfishen. Helt enorm. Vi lyckade filma den faktiskt!
När vi började simma tillbaka tyckte jag vi simmat jättelänge och kunde fortfarande inte se båten. Helt otroligt i mitt tycke. Så jag vänder mig om till kate Brooks och Robin och tecknar vart är båten tror ni. Alla svarar vet inte och sedan pekar kate åt samma håll som jag simmar. Strax därefter går vi upp efter safrystoppet och gissa om lyckan var total när vi ser båten alla börjar skrika av glädje!! Tills vi upptäcker att kate inte är med. Alla slänger huvudet ner i vattnet och hittar att kate bara ville titta lite till innan vi gick upp! Haha!! Helt underbart! När hon väl är uppe så firade vi ordentligt!! Så stolta!! Vi hittade tillbaka!
Och med detta var Open Water utb gjord och vi var helt plötsligt certifierade dykare! ord kan inte beskriva vilken dröm detta har varit och nu nu är vi här!

All kärlek & glädje

Vi























Likes

Comments

Idag 12-13/1 började vi vår Open water utbildning för att bli certifierade dykare. Dag ett bestod till största del av teori i ett klassrum med info om alla saker man i teorin måste tänka på. Men som vår härliga, entusiastiska och helt grymt rolig/sympatiska instruktör Ethan sa dykning är inte teori utan år av praktik.
Trots det ska även teorin klaras av. Vi fick böcker och läxor- precis som skolan igen. Vet ni vad det knepigaste har varit dessa dagar?! Vi har bara pratat engelska och vi har lärt oss Alla dykartermer på engelska så jag är hemskt ledsen men de närmaste inläggen kommer bli en blandning av svenska och engelska för jag kan inte riktigt alltid det svenska ordet för vad det är vi gör. Haha

Första dagen avslutades med ett simtest i alla fall. Simma 200 m samt trampa vatten i 10 minuter. Vi hade även lite lära känna övningar i vattnet samtidigt. Med en grupp på 15 personer i en liten pool gick det ganska fort att hitta vilka man trivdes med. Vi gled omedelbart ihop med två engelska tjejer Brooks and kate och dessa två förvirrade vackra själar har kommit att bli en stor ljuspunkt över hela utbildningen. Vi har haft så så kul och det har till stor del berott på dem två menockså att vår grupp har blivit familj. Det här är liksom allvar. Och alla går igenom kite rädslor tillsammans. Det är helt fantastiskt vad lite människor kan göra för varandra. Ni alla betyder fantastiskt mycket och har verkligen en plats i hjärtat precis som vår instruktör Ethan.

Denna manhar mångafina kvaliteter, men något utav det vackraste är hans sätt att få människor att S
Känna sig trygga och sedda av honom. Till exempel, varje gång en kvinna/tjej pratar med honom tilltalar han oss alltid som sweetheart, dear, My love, honey eller kanske det bästa My littlle mermaid. Åh jag bara smälter varje gång- det är en så vacker gest! Han har blivit en pappa för oss alla! Så häftigt! Han började vår b
Utbildning med att säga att när vi är klara kommer ni att vara fullfjädrade sjöjungfrun och navy seals och för att inte diskriminera någon så kan givetvis flickor bli navy seals och pojkar kan absolut vara sjöjungfrun! Hans humor är inte av denna värld och tja man kan inte annat än skratta! En person som är satt på jorden för att ge och sprida lycka och glädje! Det kan inte annat än göra en varm i kroppen!
Tillbaka till utbildningen kanske, dag två var pooldag. Vi var i poolen i stort sett hela dagen för att öva skills. För att få licensen måste man klara av ett antal tester.
1. Du "tappar" regulatorn och ska hitta den igen
2. Masken fylls halvt med vatten- töm
3. Masken fylls helt med vatten- töm
4- ta av mask under vatten och ta på den samt töm!

Det här är några sammanlagt är det 21 st och tja vi kan prata mer om dem när vi träffas. Dem jag skrev är de absolut jobbigaste.
Innan vi gjorde något utav detta var vi tvungna att få hjärnan att förstå att vi kan andas fast att vi inte ser. Första testet gick alltså ut på att sitta på rumpan utan mask och andas i regulatorn. Detta kan låta jätteenkelt och i teorin är det dem endera är långt ifrån ett naturligt beteende för enmänniska- det går emot allt vi känner till. Vilket givetvis gör det ännu mer häftigt!! Vi satt under vattenytan i nästan 5 minuter och bara andades. Det var en galet cool känsla.

Efter detta började vi göra uppgifterna 1-4 i vattnet och övade på bara 1,5 m djup för att sedan göra det på 4 m. Låt oss utrycka det som så här. Detta är inte bekvämt någonstans, det är konstigt och onaturligt men vi har lärt oss det och tack och lov för att tömma masken har jag gjort så många gånger!!
Det gick ändå rätt bra för mig och Robin, vi är ju båda rätt vana vid vatten. Två tjejer fick dock lite problem i poolen och ville gå upp på en gång. Istället lyckas ethan lugna dem båda två och de lyckades utföra uppgifterna på 4m djup. Jag är så mäkta imponerad. Ethan var tvugen att lugna dem för i havet på 10 m djup kan du inte bara gå upp utan du måste göra det långsamt. Vilket var syftet med övningen. Att lära oss att vara lugna när något liknande skulle inträffa i havet, något jag själv senare kom att få erfara.

Dagarna var verkligen så himla lärorika och det här är så fantastiskt- alla bara längtade efter att nu få komma ut på havet och dyka på riktigt!!

All kärlek & glädje
Vi




Likes

Comments

Till och börja med vill jag bara berätta att vi är okej. Vi har haft en otroligt händelserik vecka med drömmar som slagit in och lärdom vi tar med oss livet ut. Vi har inte harft någon teckning eller internetuppkoppling. Därför f
Kommer det att trilla in inlägg hela dagen för veckan som passerat! Åh det ska bli så roligt att få berätta om allt!

Detta inlägg rör förra söndagen den 11/1-15. Vi åkte till Daintree NP denna dag med ett stort mission! Att få se en kachua(cassuarie). Daintree är en nationalpark med bara regnaskog. Det är som att åka i en djungel verkligen. Helt makalöst! Det är bara grönt överallt plus att det är snåriga grenar som sträcker sig igenom hela skogenoch skapar alléer, tunnlar och
Magi av grönska! Daintree ligger ut mot kusten så i utkantenav parken möter dessutom regnskogen stranden! Det i sig förklarar skönheten som ligger över platsen.

Vi har sett alla typiska aussiedjur vilt förutom en cassuarie så här långt. Ni vet koalor, kängrus,ormar,ödlor,spindlar,emuer ja listan den är låång! Men ännu har vi inte sett en cassuarie. Vad är då detta,? Jo det är typ enblandning mellan en kalkon och en EMu med strutsdrag! Fjädrarna och själva kroppen är som en EMU/struts mesans huvudet är mer som en kalkon och blåfärgat samt en "röd haklapp". På huvudet har dem även en hård platta som är spetsig. Det här djuret är aggressivt och är troligtvis det mest oförutsigbara djuret du kan nja dig! Den kan sparka ihjäl dig med sina ben och stånga ihjäl dig med huvudet! Dem ser så galet förbannade ut! Jag vet att ni alla tänker- VARFÖR VILL NI SE DEN? Jo för den finns bara här i Australien & vi vill inte se den på ett zoo.

Vi stannade på ett par utkiksplatser och tog bilder såg vilken magnifik utsikt och så vidare! Precis som man gör i en nationalpark. Efter ett par stopp fanns det även en boardwalk man kunde göra på ca 2km. Nu ska jag berätta en sak att det är namne mig dem längsta två kilometerna i mitt liv - särskilt om en Cassuarie sätter fart och börjar jaga än.
Alltså så himla sjukt. Vi går där och pratar i lungan ro & Ja sånt här händer bara mig och Robin. Vi är väl medvetna om det men ändå!! I alla fall vi går runt och plötsligt hör vi ett argsint kalkonaktigt läte och håller bokstavligen på art skita ner oss. Ursäkta språket!
Vi går sakta sakta en bit framåt och nu rör sig hela undervegetationen vi inser att den är på väg MIT oss och stannar. Pulsen är på Max verkligen. Så vi stannar igen, medans djurets steg lugnar sig och byter riktning ser jag att jo då visst Är det en kachua. Försiktigt viskar jag det till Robin varav ha tar av gopron från selfiesticken och viskar tillbaka- jag ska använda den som batong om den kommer mig oss och jag brister uti skratt och påpekar vänligt! Om han kommer mot oss är vi rätt körda!!! Men alltså vilken grej. Vi rörde oss sakta ut från boardwalken och tillslut var vi tillbaka i bilen och drog ett djupt andetag! Den här historien hade kunnat sluta på ett helt annat sätt.

Nu tycker man att det borde räcka! Oh nej vi har mer att berätta. Nästa stopp skulle bli theplantagen i Daintree. Till vilken vi missar avfarten!
Heja oss! Robin försöker därför göra en u-sväng och står verkligen tvärs över vägen. I detta läge ser jag något röra sig inne i buskarna. "ROBINROBIN ROBIN ROBIN DET ÄR EN SÅN EN CASSUARIE!!! " jo då ut från buskarna kommer det en cassuarie med sin lilla bebis. Vi rätar upp bilen och sätter på varningsblinkersen. Där sitter vi och filmar och fotograferar. Jag med båda i var sin hand' helt otroligt! När då cassuarie blir trött på oss och vänder och sätter fart mot bilen! Ni skulle se blicken den här J*vla fågeln ger mig alltså! Jag lite hysteriskt säger Robin upp med fönstret!! Haha och ja då vänder den om igen och går över vägen med den lilla bebis cassuarien. Vilken upplevelse!
Vi avslutade med regnskogsglass i endast de smaker som regnskogen erbjuder. Black sapote,jackfruit,mango,passionsfrukt, rasberry, wattlleseed. Mega gott!
En tröttsamtur hem efter en minst sagt händelserik dag!

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments

Detta inlägg ska egentligen läsas efter Airlie beach för vi gjorde the Whitsundays dagen efter. Men pga att något blev knas när jag lade ut det gör jag nu om det och tja det hamnar då i fel ordning! Hoppas ni kan lösa det ändå:)

The Whitsundays! Ett Ölandskap med turkosblått hav, vita sandstränder och hem för sköldpaddor, delfiner, hajar, koraller och massa massa fiskar!! Vi fick uppleva detta på ett sätt vi absolut inte kunde gissa innan. Detta magiska lans
Dalai finns verkligen inte ord för- inte heller bilder kan förmedla allt det vackra som finns på dessa platser men det är åtminstone en början- känslan får vi däremot bära med oss i resten av vårat liv!

På morgonen började vi inregistreringen hos företaget som vi skulle åka med. Vi fick fylla i personuppgifter och allt sånt där så att de kunde ha koll på oss. Vi blev också tilldelade en båt vi kunde vandra bort mot!
Ni vet hur jag igår berättar att vi skulle göra en tredagars trip på en dag?! Det här är anledningen. Vi har fullkomligt flugit fram och alla nöjesfält i världen kan bara slänga sig i väggen!

Så båten då- den ser verkligen ut som en större version av de båtarna vi använde vid riverraftingen fast med ett plåtskrov och motorer. Dem har till och med dem här kuddarna på sidan som man kunde sitta på. Så jag tänkte snabbt varför inte liksom.? Jo snart fick jag erfara att ett par cm till hade inte skadat plus att jag snabbt fick veta anledningen till hur vi gör allt på en dag! Jo dem flesta Cruisar eller seglar vi flög fram som om någon kastade macka med oss på vågorna. Vi studsade alltså på dem vilken också innebär att när du är på väg av från en våg innan nästa kommer kan du falla ett par meter! Åh jösses vad roligt det var- jag flög och studsade som en vante och insåg ganska snart att jag inte riktigt skulle klara av att sitta där. Särskilt när vår guide säger ja Höreeni det där är ca en skala 2 och vi ska på en fyra senare. När jag flugit runt så tänkte jag om detta är två vad är då fyra,?! Jo då det blev värre! Vågorna blevhögre, fallen längre och färden blötare. För nu var det på allvar. Vågor från alla håll som vi surfade på tills slutligen vi kör rakt in i en och alla sköljs över av vågen! Det var en sjukt cool upplevelse! Så här tog vi oss runt hela dagen och på slutet avslutade hon med att leka lite precis utanför hamnen och ja järnspikar vad den går! Jag älskar vatten men tro mig jag har också en enorm respekt och detta var lite med skräckblandad förtjusning.

Men båtturen är inte dags
Ens huvudattraktionen som man nu kan tro utan the Whitsunday Islands. Upptäcktes för första gången 1770 av capten Cook som seglade in i ölandskapen en söndag och kunde se de vita stränderna! Därav namnet! En sammanslagning! Tro mig dem vita stränderna kan du se långt bortifrån!

På förmiddagen gällde snorkling på två ställen. Ett med mycket koraller och ett annat med massa fiskar.
Jag är ju ett vattendjur så jag hoppar i och dyker ner tar kort och tja leker runt. För även om jag har en enorm respekt så känner jag mig ändå bekväm i vattnet!
Åh havet och all dess skönhet vad jag älskar dig! Äntligen fick vi hoppa i det lockande vattnet fast bärandes en våtdräkt som skydd mot stingers. Ljuvligt. Vi såg en fisk som kalkas Māori fisk. Precis som det nya zeeländska folket. Detta pga att den har typ målningar i ansiktet liksom Māori folket har själva. De kan bli uppemot 2 m och den här var nog lätt i min storlek. Det finns bara en hane på varje område av Māori fiskar. Den har en enda uppgift och det att se till att inte kvinnorna får för mycket mat för att då kan hon utmana honom.
Vinner hon blir hon istället högsta hönset och förvandlas till man. Hon byter kön! Hur coolt är inte det?!

Efter de båda snorkelställena fortsatte vi mot Whitehaven beach. Åh jösses. Efter utkiksplatser kom vi ner till denna otroligt vackra oas mitt i havet och fick njuta av dess skönhet! Stranden är helt kritvit och innehåller massa mineraler. Detta i sin tur gör att stranden inte blir varm så det är en gazzAnde sol men en sval strand. Sanden är även bra som peeling och rengöring av smycken! Fantastiskt!!

Åh alltså jag Ska låta bilderna tala skytt tydliga språk men om ni ska hit åt krokarna! Missa inte detta för det är en av de där platserna i världen som fortfarande är sådär oförstörda av oss.

Efter en dusch när vi väl var tillbaka på fastlandet så satte vi oss i bilen igen för att åka mot Cairns hela natten lång! Tror ni inte vi hittar ett mangostånd?! Lycka! Bara några mil senare i Bowen finns dessutom en jättemånga som säger hej Linda snälla ät mig haha!! Jag bara älskar mango!

All kärlek & glädje

Vi
























Likes

Comments

Igår kom vi fram till Cairns på morgonen. Återigen hade vi kört hela natten. Trötta och slöa bestämde vi oss snabbt för att åka ner till lagunen i Cairns och bara ligga och njuta där. Så fick det också bli- många tupplurar senare och lunch så checkade vi in oss på det sista sista hostlet vi kommer bo på! Helt underbart! Så lite tid det är kvar!
Det är inte jätte mycket att säga om denna dag för vi tog den verkligen bara som den kom- trötta som vi var.

Idag har vi istället gjort desto mer! Vi tog vår pärla och styrde norrut mot vackra port Douglas. En riktig semester stad med mängder av fina hotell och restauranger shoppingstråk. Ja allt det där.

Om vi säger så här är det ganska varmt idag och jag tycker själv inte alltid att jag behöver dricka så mycket vatten som jag förmodligen behöver. Hur som helst har jag dn Robin som tjatar hela tiden så jag deicker vatten för att han ska bli tyst. Deg är inte första gången jag har någon som tjatar på detta vis! Min älskade mamma gjorde detta i Samma stad för 17 år sedan och då drack jag så mycket vatten att jag tillslut spydde! Riktigt så långt kom vi inte idag tack och lov. Jag vet att tjatet är av välmening från bådas håll av oro. Då vore betydligt jobbigare om jag skulle bli uttorkad!

Hur som haver. Bara att köra till port Douglas är en upplevelse. Det är en kustväg där vågorna slår upp precis intill och du kan höra, lukta och nästan känna havet från bilen. Samtidigt som du på andra sidan möts av en böljande regnskog. Vackert!

Port Douglas själv är en urmysig stad sommjag utan större bekymmer kunnat spendera mycket längre tid i men man ska helt klart bo där. För varmt blir det och en pool behöver du för det finns ingen lagun. Vi gick runt i staden och mös större delen av dagen satt på något café och sådär! En gosig dag!

På kvällen åkte vi tillbaka till hostlet och jag gjorde klart aerobispasset kära vänner. Senare blev det långa och fina samtal med familj och vänner! Ni betyder så mycket för oss!

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments

Efter en väldigt lång natt är vi äntligen framme i Airlie. Vackra soliga, turkosblåa Airlie. Staden med turkosblått vatten och hem för the Whitsunday Islands. Jag har aldrig tidigare sett så blått vatten. Det är helt magisk- det är som en pool, som Lake McKenzie fast det var en sjö och man kunde bada i det. Ja precis, vattnet som är precis så lockande som det låter som är också hem för stingers eller farliga maneter, typen som kan döda dig på otroligt kört tid. Det tåls med andra ord att tänka två gånger innan man väljer att bada i vattnet. Istället har kommunen här byggt en stor lagun för att vi alla ska kunna få njuta av vattnet i den stekande värmen. Lagunen ligger dessutom ihop med havet vilket gör att det nästan känns som att du är i havet.

Sol, bad och ha det skönt dag står på schemat. Efter att som sagt ha kört vill det till att vi båda återhämtar oss på ett bra sätt. När vi låg där och det var som varmast, sådär i stadiet där man nästan sover och halvt inte. Egentligen det typ skönaste när man ligger och solar och badar. Tja då kommer en av de fantastiska skurarna. På mindre än tio sekunder går det från blå himmel till mörkt grått och det fullkomligen öser ner. Här kan vi prata om uppvaknande. Båda två tog vi sakerna och fullkomligen sprang. Det fick bli en liten rundtur i den extremt lilla staden.

Det kan vara så att vi fått jackpot i boende. Det är som små bungalows eller hus med stråtak i ett härligt regnskogsaktigt tropiskt klimat och runt om är det mangoträd och mitt i mitten.... En stor härlig svalkande pool. Det kan inte bli bättre.
Här ska vi alltså så endera dygnet innan vi imorgon ger oss ut till Whitsundays. För mig känns stämmningen och staden väldigt mycket som Paihia gjorde i bay of Islands i Nya Zealand. Det är bara gött liksom. Förutom det faktum att vattnet är varmt här och att där kan du bada. Men ni vet alla vad som hände i Paihia och varför det är favoritstället så naturligtvis blev även detta ett mycket kärt ställe som jag redan längtar tillbaka till. Imorgon väntar ett äventyr som heter duga. De flesta seglar Whitsundays eller cruisar- då är man borta två till tre dagar och sover på båten. Vi har inte tid för det. Vi måste hinna med allt på en dag. Så vad vi gör är att vi kommer åka oceanrafting imorgon en båt som ser ut som gummibåtarna vi raftade i nya Zealand. Fast denna är jättestor och är av stål också. Men går supersnabbt. Det kommer bli minst sagt intressant. Rapport kommer imorgon.

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments

Detta kan vara ett utan
V de ställena i världen med de mest originella namnen. 1770 är namnet på staden. Det var nämnligen där och då som kapten Cook landsteg för första gången. Historien finns med men vi är faktiskt där av en annan anledning.

Det råkar vara ett utav de bästa surfställena i Australien och dessutom det absolut billigaste. Vi fick tips om detta i Byron Bay när vi försökte få en surfkurs där. Vi skulle då betalat 65$ per person för 3h surfning. Här i Agnes waters betalade vi 22$ och surfade i fyra timmar på en liten grupp med 10 personer. Med andra ord fick vi chansen att faktiskt lära oss lite grunder. Jag är så stolt och glad jag stod upp på varenda våg vi fångade. Vår instruktör var i vattnet och hjälpte oss att komma på vågen för att få upp farten och vi stod upp- hela tiden, varenda gång! Den insatsen är jag imponerad över.

I början på kursen så sa vår instruktör att det svåra är faktiskt inte att stå- det svåra är att få samma hastighet som vågen och komma med den så att man lyckas surfa på det. Det är också anledningen till att han var i vattnet och hjälpte till.
Men kan ni tänka er lyckan när man faktiskt lyckas ta ett par vågor själv. Näst sista som jag gjorde var en sådan underbar känsla. Jag paddlade som en galning- armarna var så trötta så trötta och så hör jag Robin skrika "forsätt du har den" och jag paddlar lite till och instruktören som nu är på land skriker " Up Linda" och S
Jag hoppar in och surfar hela vägen in till strand kanten och gör lite lyckotjut på vägen! Vilken känsla! Varje dag i veckan skulle jag kunna göra detta! Så himla roligt!

Efter att kursen var slut så skrek magarna efter mat och tja vi alla gick och åt lunch tillsammans! Det var himla mysigt att avsluta på det viset! Det var grymt roligt och jag bara älskar att vara i vattnet på detta vis!!

Efter en dusch så satte vi oss i bilen och körde till landstigningsplatsen i 1770 och sedan bar det av mot Airlie! Vi har hela natten att köra nu så det är gott om tid. Ett härligt samtal hem blev det också. Det var så länge sedan. Kan ni förstå att vi har två veckor kvar sedan är vi hemma. För mig är det ofattbart!
Nu börjar liksom Vemodet också. Man längtar så innerligt hem och ändå vill jag inte lämna allt detta och gå tillbaka till en vardag! Man kan inte ha allt. Men en sak vet jag att jag vill så gärna hit igen!!!! Hit och få njuta och uppleva! Men helt ärligt- det är ju vad resa handlar om. Jag önskar så att alla fick vara med om allt det här.

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments

Som sagt, tidig morgon blev det! Fy det var kämpigt att gå upp men vad tusan, upp kommer man alltid så småningom!

Det var en ganska tyst frukost och det var rätt många som kämpade med maten - Grant tittar på mig och säger "fy f*n vad avundsjuk jag är på dig som inget drack igår eller i förrgår" jag skrattar lite och känner hur hela gruppens tunga ögonlock/blickar vänder sig mot mig... drack inte du igår säger dem i kör?? - nej till skillnad från er är det iste i min flaska med iste och vatten i vattenflaskan, lite lagom retligt! Haha!

Efter en tung morgon tog vi oss till Lake McKenzie. Denna kristallklara och vackra sjö som skiftar i alla olika nyanser av blå. Så himla fin. Vi lekte ganska mycket på detta ställe. De kasta gris med en amerikansk fotboll och en kille från Sydney förlorade. Då får man göra något som heter slug. Man kastar sig i sanden med n
Huvudet mot sanden och tar sig frammåt genom att flytta knäna mot magen och tillbaka. Det var roligt. Men när Grant och Robin bestämmer sig för att tävla en sträcka med just detta så skrattade vi alla så att vi höll på att gå under! Helt makalöst!

På vägen hit var det äntligen Robins tur att köra och det gjorde han med bravur. Det var en minst sagt hoppig färd. Senare på eftermiddagen var det även min tur och tja alltså. Nervös är det minsta jag var. En manell 4WD där du har ratten på höger soda kör på vänster och färdas fram på sandstranden och inga egentliga vägar. Jösses! Det var mycket att tänka på.

Efter lunchen blev det den lilla färjan tillbaka och efter många jobbiga farväl så var det dags att skiljas och fortsätta mot nya äventyr.

Vi satte oss i bilen och styrde vår kosing mot 1770/ Agnes Waters. Cirkus fyra timmar senare var vi framme och efter kvällsmaten och duschen så somnade jag kl 21 på sängen medan Robin packade om väskorna. Som jag skulle hjälpt honom med. Vid tjugo i tio väcker Robin mig och frågar om vi ska borsta tänderna- och visst gör vi det. Sen kommer jag inte riktigt ighåg när vi släckte lyset. Jag tror att jag somnade påvägen mot sängen. Intensiva dagar gör precis just det med en! Puuh!

Vilka dagar vi har haft, vilka vänner vi har fått och tillsammans bär vi med oss minnena!

All kärlek & glädje
Vi

Likes

Comments