View tracker

2016. Det är 2016. Hur konstigt är inte det? Ursäkta för min frånvaro här på bloggen men har inte riktigt känt för att skriva. Fick i alla fall fira in det nya året på bästa sätt. Med de människor som betyder allra mest. Åt trerätters hos Märta med alla tjejerna och även grabbarna. Otroligt roligt! Runt 12 gick vi ut på gatan och såg på fyverkerierna från Space Needle för att sedan åka iväg till en annan fest.

Vad har hänt sen sist då? Julpysslat och fått baka med lillan. Min familj hemma i Sverige har skaffat hund (!!), jag och Sofia har varit på vårt första Ugly Christmas Sweater Party, tagit av min tandställning har jag gjort också, så raka tänder nu! Firat jul med min värdfamilj och även fått min flyginformation hem till Sverige. Och ja jag börjar faktiskt längta lite. Och så nu har jag fått fira nyår i staterna. Och det är bara 10 dagar kvar tills jag flyttar ut ur huset som varit mitt i ett år.
Så konstigt men jag är så redo!

2016. It's 2016. How weird is that? I'm sorry for being a bad blogger but I just haven't had time or any energy to write. I got to celebrate NYE in the best way possible. With the people who matters the most. We had a three course dinner at Märtas with the girls and guys. Around 12 we went out on the streets to look at the fireworks from the Space Needle.

What has happen since last time? I've been making some arts and crafts in true Chritmas spirit with my girl. My family back home in Sweden bought a dog (!!), Sofia and I have been to our first Ugly Christmas sweater party. I finally took my braces off, I have so straight teeth now! I've been celebrating Christmas and I also got my flight information for my return to Sweden. And yes, honestly I'm starting to miss home. And this week I celebrated NYE! And now it's only 10 more days until I move out of the house that have been my place for one year.
So weird but I'm so ready!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​En månad kvar tills jag sitter på flyget hem. Bara en månad. 

Likes

Comments

View tracker

Måndag. Ny vecka, nya tag. Thanksgiving var otroligt roligt och jag firade med 21 galna amerikaner. Fick träffa så många nya och otroligt fina personer. Och maten var rätt god faktiskt, var lite orolig eftersom jag är lite petig med min mat haha. Är även stolt över mig själv som höll tal under middagen, fick alla att skratta till och med! Var Applecup dagen efter Thanksgiving vilket är ett slags derby mellan två colleges här. Huskies VS Cougars. Och hade inte riktigt så mycket att säga till om för rätt som det var stod jag i en Huskietröja haha.


Monday. New week. I had a lot of fun celebrating Thanksgiving with 21 crazy Americans. Got to meet a lot of new faces and really nice people. And I actually liked the food, I was kinda worried about that because I'm pretty picky with my food haha. I had a small speech under the dinner too and I even got everyone to laugh. I'm proud over myself. The day after Thanksgiving was the Apple cup game. It's a football game between the two colleges here in Washington. Huskies VS Cougars. And I didn't really have a choice because suddenly I was dressed in a Huskies shirt. Guess who I cheered for?

Likes

Comments

Jaha. Då har den bästa gått och fyllt hela 20 år. Äntligen säger jag bara. Och så befinner man sig i USA och är fortfarande omyndig. Bra planerat Linda! Men jag är glad ändå. Hade en jättebra födelsedagsvecka, inte mycket som slår den. Började på torsdagen (då min födelsedag faktiskt var). Blev överraskad av min värdfamilj med sång, paket, tårta och ballonger. Så fint av dem för jag hade inte förväntat mig det alls. På fredagskvällen hade jag valt ut en italiensk retaurang i Bellevue som jag gillar så mötte upp mina svenskar och så hade vi en födelsedagsmiddag där. Självklart började de sjunga för mig också haha. Fick även en jättestort paket och det innehöll ju det bästa man kan tänka sig. VIN OCH KAFFE. Hur bra känner inte mina vänner mig haha? Om man vill bli kompis med mig så måste man veta att vin och kaffe är livets drycker. Jag hade ingen aning om vad som väntade på lördagen och på kvällen blev jag överraskad med en översakkningsfest. Och JA den var faktiskt inte väntad även fast jag hade blivit lite spoilad. Kvällen var underbar och jag gjortde (mina vänner tvingade mig) att göra mina mojitos och jag klandrar dom inte för dom äger. Och de tvingade mig att ha på mig en krona och om jag tog av mig den så var jag tvungen att ta en shot haha.


Annars då? Jag har precis frisknat till från feber, huvudvärk, värk i kroppen och visdomstandstrubbel. Nu väntar en ny arbetsvecka (varit ledig måndag och tisdag pga min värdfamilj har varit borta) och snart är det Thanksgiving också. Jag längtar! Ska bli himla spännande att få uppleva det.

Well. The best person ever has finally turned 20! Finally finally finally. Aaaaand I'm in the states and I'm still a minor. Great Linda, just great. But I'm happy although I'm not 21 yet. I had an awesome birthday week, there's not much that can beat that week. It all started on the Thursday (when my birthday actually was). My host family celebrated me with songs, presents, cake and balloons. That was so nice of them to do that because I didn't expect that at all. On the Friday night I gathered all my swedes and we went to a Italian restaurant that I've picked out because the food there is delicious. And during our dinner all of them (of course) started to sing Happy Birthday haha. I also got a big present and inside was the best things you can ever imagine. WINE AND COFFEE. My friends know me too well. So yeah, if you want to become friends with me you have to know that coffee and wine is the gifts from God. On the Saturday I got surprised with a birthday party. It was AMAZING. All my friends were there and we had my famous mojitos and had great time. And they made me wear a hat and if I took it off I had to do a shot.


Other than that? Weill, I just got better again from a fever, headache, body ache and wisdom tooth trouble. And now there's a new week of work that's waiting for me (my hosts came home yesterday from a trip so I've been free Monday and Tuesday). It's also Thanksgiving soon and I can't wait! I'm so excited to celebrate my first Thanksgiving!

Likes

Comments

Vart jag ska börja? Haft en underbar vecka med min fina familj i Miami och även fått lite sol. Kan nu även bocka av ännu en stat, jobbar mig sakta uppåt. Jag var rätt nervös när jag satt i taxin på väg till hotellet där min familj var. Och första kramen från mamma var verkligen som att komma hem. Gud vad jag har saknat henne. Och gud vad jag saknat hela min familj. Det tog även ett tag för mig att faktiskt förstå att jag träffade och umgicks med min familj. Jag kunde verkligen inte tro det i början. Roligaste var nog när pappa hela tiden nöp mig för att kolla om jag faktiskt var verklig haha.
​Igår var det Halloween och jag och Sofiax2 fixade oss tillsammans och vid 9 gav vi oss iväg för att åka på förfest. Det var sjukt kul och min kostym gick hem, en av mina bästa ideér ever. Satte även Sofiorna i arbete för att göra min kända mojitos. SÅ otroligt goda. Hängde med mormoner, 20-talister, sugarskulls och massa andra trevliga filurer. Trots att det blev lite knas i början av kvällen vet jag helt ärligt inte vad jag skulle göra utan de personerna jag har i mitt liv just nu. Finns där för mig, ställer upp för mig och stöttar mig i vårt och torrt. Kärleken för dom är obeskrivlig.


Where should I start? I had an wonderful week with my wonderful family in Miami and I also got some sun. I can also check one more state of my list! I can tell you that I was pretty nervous in the cab to the hotel my family stayed at. And the first hug from my mom was like coming home again. God, I've missed her so much. And god I've missed my family so so much. It took awhile for me to realized that I actually was seeing my family. I couldn't really believe it. And my dad kept poking me to see if I really was there haha. ​
Yesterday it was Halloween and me and Sofiax2 got ready together and around 9 we went to the other people at the prefunk! It was so much fun and a lot of people thought my costume was really good, think it's one of my best ideas ever! Yesterday I was hanging out with mormons, people from the 20's, sugarskulls and a lot of other nice people. Although my night started kinda chaotic I don't know what I would do without the people I have around me right now. The love for them is indescribable.

Likes

Comments

Idag kan nog ingenting göra mig på dåligt humör.
Dagen som jag väntat på så länge är äntligen här och jag kan inte riktigt förstå det. Ikväll sätter jag mig på flyget till Miami för att få träffa min underbara familj. Jag ska träffa min familj? Efter 9 månader.

En del av mig tycker att det är en lång tid medan en annan del av mig tycker 9 månader flugit förbi. Jag vet att jag tjatat väldigt mycket till mina vänner om just den här dagen, men jag kan inte hjälpa det. Jag ska ju få krama om min mamma? Och pappa? Och min syster och bror om mindre än 24 timmar? En sak har jag i alla fall insett sedan jag flyttade 751 mil ifrån lilla trygga Sverige och det är hur mycket min familj verkligen betyder för mig. Att de alltid funnits där för mig och stöttat mig. Jag är så otroligt glad och exalterad! Jag längtar speciellt till att bara få sätta sig ner vid middagsbordet och prata, skratta och äta tillsammans.
Tillsammans. Alla samlade. Efter 9 månader isär.

Ja, idag kan ingen förstöra min lycka.

I don't think anything can get me in a bad mood today.
The day I've been waiting for so long is finally here and I can hardly believe it. Tonight I'm traveling to Miami to see my lovely family. I'm going to meet my family? After 9 months.

A part of me thinks that it's a long time but at the same time a part of me thinks that 9 months have gone so fast. I know I've been talking a lot about this day (almost to much) with my friends, but I can't help it. I'm going to hug my mom? And dad? And my sister and brother in less than 24 hours? I've realized one important thing since I moved 4666 miles from small Sweden to here and that is how much my family really means to me. They've always been there and supported me no matter what. I'm so happy and excited! The thing I'm most excited about is to sit down at the dinner table and talk, laugh and eat together. Together. All gathered. After 9 months apart.

Today, no one will be able to ruin my happiness.

Likes

Comments

Priset för sämsta bloggaren går till...... Linda!
Nej men på riktigt. Ska försöka bättra mig, det här håller ju inte. Har säkert inga läsare kvar förutom mamma och pappa.
V
ad har hänt sen sist då? Allt och ingenting typ. Åkt och kollat på ett berg med alla au pairer plus fina Evelina och klämde in en hike också. Det var så vackert och luften så himla frisk. Bor ju definitvt i den finaste delstaten.

The award for the best blogger goes to...... Linda!
No but for real. I'm have to be better at updating this blog, because I can't continue like this. I mean I wouldn't get surprised if all my readers have stopped following me. Or well I have two faithful readers: Mum and dad haha!

What have happen since last time? Everything and nothing. Went to Mt. Rainier and did a hike with all the au pairs witch includes amazing Evelina. It was so beautiful and the air was so fresh. I'm definitely living in the most beautiful state.

Spelat lite fotboll och njutit det sista av solen. Första oktober idag och det är fortfarande t-shirt väder. Klagar ej.
Haft tacomys med Nathalie och Evelina en kanske sista gång innan Nathalie åker hem och Evelina kanske rematchar i en annan stat. Känns väldigt konstigt. Menar min USA-bästis flyttar hem till sverige om 11 dagar? Tänker förtränga det ett tag till. I alla fall så blev det svensk tacos och mojitos (såklart). Rosévin också, massa deeptalk och skratt.


Been playing some soccer and enjoying the last bit of the sun. October first today and it's still T-shirt wheater. I'm not complaining.
Had taconight with Nathalie and Evelina and that might have been for the last time this year. Nathalie is going home soon and Evelina may rematch in another state. It feels strange. I mean my USA-bestie is moving to Sweden in about 11 days. I've decided to ignore that haha. However, we had swedish tacos with mojitos (of course). Rose wine too, a lot of deeptalk and laughter.

Målat massa prinsessor med min tjej och så här tycker hon jag ska se ut på Halloween. Jag är inte lika övertygad. Nathalie och jag har äntligen avslöjat vad vi har hållt hemligt den senaste tiden. Våra FIKA-tröjor som troligtvis och förhoppningsvis går att köpa 2016. Det kommer mer också. Stay tuned!
Blivit gråhårig också.


Been drawing a lot of princesses with my girl and this is how she think I should look for Halloween if she gets to decide. I'm not feeling it as much as she does.
Nathalie and I have finally revealed what we've been doing lately. Our FIKA-shirts that probably and hopefully will be available to buy 2016. There will be more. Stay tuned!
Oh yeah, I've turned into a granny by the way. Grey hair hellooo.

Likes

Comments

Varning för ett långt och känsligt inlägg.
Klockan slog precis om till 10 och jag sitter på mitt rum med tända ljus och gråten i halsen. Under mitt år här har jag lärt mig så otroligt mycket, jag har börjat stå upp mer för mig själv och inte låtit mig behandlas som en dörrmatta. Jag har märkt hur mycket starkarae jag blivit på dessa 8 månader i staterna och jag har insett hur mycket jag växt genom att träffa nya människor och få höra deras historier. Det är mitt nya beroende tror jag. Att få lära känna nya människor och lära sig så mycket om någon annans kultur och land.

Trots allt detta så har jag känt en tid att ett år räcker gott och väl för mig. Jag vill åka hem. Krama om mamma. Pappa, min syster, min bror och mina vänner. Jag vill inte ha mitt liv på paus hemma längre.

Så nu ikväll berättade jag för min värdpappa att jag inte vill förlänga även fast jag vet hur mycket han vill att jag ska stanna ett år till. Med en stor klump i magen sa jag det. Tror den klumpen betydde att jag verkligen inte vill såra honom eller min lilla tjej för den delen. Jag bröt till och med ihop och började gråta inför honom för att jag berättade hur jag kände. Det gör ont i hjärtat att efter 8 månader under samma tak med en familj som funnits där (visst finns det negativa saker också) att säga att man inte vill stanna. På något sätt blev jag både lättad och förvånad över hans svar. "I've already figured that Linda". Kanske är jag som en öppen bok eller så kanske vi känner varandra bättre än jag anat. Och då kom tårarna. Och ni vet när man får en kram mitt i gråtandet och gråter ännu mer istället? Så blev det.

Men han förstod, han förstod hur jag kände och varför. Det som gör mig ännu mer ledsen är nog när vi började prata om att förbereda lillan för att jag ska lämna och hur det kommer kännas att lämna mitt liv här. Alla vänner jag måste säga hejdå till, min familj och fina fina Washington. För jag vet, jag vet att denna chans inte kommer komma igen. Aldrig någonsin. Jag har haft mitt livs bästa tid här och det ska jag lämna om mindre än 4 månader. Det tär på en. Något jag insett sen jag kom hit är att jag hatar att säga hejdå.

Så nu sitter jag här i sängen en söndagskväll med tända ljus och tänker tillbaka på mina 8 månader av sorg, glädje och skratt och inser hur många fina människor som jag träffat. Jag har fått en extrafamilj. Som består av kids, mina värdpäron och mina guldkorn till vänner.

Men jag är redo för nya äventyr. Otroligt redo.

Warning. Emotional and long post is incoming.

It's 10 and I'm sitting in my room with candles and almost crying. I've learned so much during my year here, I know my worth and I know now how much I actually should stand up for myself, I've noticed how much more stronger I've gotten during these 8 months here in the states and I noticed how much I have grown when meeting new people and hearing their stories. That's my new addiction I think. To get to know new people and to learn about their culture and country.

Despite all this I've felt for a long time now that one year is enough for me. I want to go home. Hug my mom. Dad, my sister, my brother and my friends. I don't want my life to be on pause at home anymore.

So this night I told my host dad that I don't want to extend although I know how much he wants me to stay another year. It was hard to tell him. I think that feeling means that I don't want to hurt him or my girl. I even broke down and cried in front of him because I told him how I felt. My heart is aching and it's hard to tell a family you lived with under the same roof and that always have been there for you (of course there's some ups and downs) that you're not going to extend. I wasn't ready for his answer I think. "I've already figured that Linda". Maybe I'm like an open book or maybe we know each other more than I thought we did. And then the tears came. And you know when you get a hug in the middle of all the crying and cries even more instead? Yep, that's what happened.

But he understood, he understood how I felt and why. What makes me even more sad is when we started to talk about preparing my girl for me leaving and how it's going to feel to leave everything here. All my friends that I have to say goodbye to, my family and beautiful beautiful Washington. Because I know, I know that this chance will never come again. Never. I've had the time of my life here and now I'm leaving all that in 4 months. That's hard. Something I realized since I got here is that I literally hate goodbyes.

So now I'm sitting in my bed a Sunday night with candles and thinking of my 8 months here filled with joy, pain and laughter and I'm realizing that I met so much amazing people. I've gotten an extra family. That consists of kids, my host family and my incredible friends.

But I'm ready for new adventures. Incredibly ready.

Likes

Comments

Ahhhh! Dagen och kvällen igår kommer nog räknas som en av de bästa dagarna år 2015. Roligaste var nog när jag och Sofia åkte för att kidnappa Nathalie för att överraska och ta med henne på en Seahawks match. Ni skulle sett hur nervös hon var när hon kom ut ur sitt hus med sin värdmamma och en ögonbindel på sig. Sedan mötte vi upp Sofia, Evelina och Märta vid arenan och Nathalie fick ta av sig ögonbindeln.


Ahhhh! The day and the night yesterday will definitely be one of the best days this year. The funniest part was when me and Sofia went to Nathalies house to kidnap her and surprise her with tickets to a Seahawks game. You should've seen her face, she was so nervous when she got out of the house blindfolded with her host mom. After that, we took the bus and then meet up with Sofia, Evelina and Märta at the arena and Nathalie finally got to take her blindfold off.

Likes

Comments

Jaha. Nehe. Ny vecka och nya tag eller nått. Helgen har varit jätterolig och jag gillar att jag och mitt crew håller hårt på våra svenska traditioner. Har i alla fall insett mer och mer sen jag flyttade hit att vi svenskar har BRA konstiga traditioner. Är rätt stolt över mig själv också, ÅT EN KRÄFTA OCH SKALADE DEN. Det är inte illa för att heta Linda.

På söndagen bokade vi biljetter till en baseballmatch ca två timmar innan matchstart. Och jag skulle verkligen vilja ljuga och skriva att det var det bästa någonsin. Men nej, baseball är verkligen inte min grej. Himla långtråkigt och kändes mest som de stod och kollade på varandra största delen av tiden. Jag tror i alla fall Seattle vann, så det var ju kul.
Bjuder på lite bilder från helgens kräftskiva:


Okay, new week. The weekend has been so awesome and I like that me and my crew celebrates the Swedish traditions. I've realized that since I moved here we swedes have the weirdest traditions ever. I'm kinda proud over myself btw! I ATE ONE CRAYFISH AND I EVEN PEELED IT. That's not bad for me.

On the Sunday we booked tickets to a Baseball game two hours before it started. And I would like to write that it was the best game EVER. But no. Baseball isn't my thing. It's really boring and it felt like the guys who played just stood there on the field and just watched each other. But I think Seattle won atleast, so that's fun!
Some pictures from the Crayfish party this weekend:

Fixar mina och Nathalies omtalade mojitos. Det är dom bästa. LOVAR.


Me in the making of mine and Nathalies famous mojitos. They're the best. Promise. ⬇

Likes

Comments