Header
View tracker

Jag känner att jag är redo, och det är dags nu. När jag fått bekräftat att jag inte längre inbillar mig. Jag tvingar er inte att tro på detta, men jag ber er att visa hänsyn.

När jag var yngre, kanske 12 år så brukade jag åka skolbussen hem från skolan och bara efter någon timme brukade antingen min mor eller far komma hem. Första gångerna gick bra men när det tillslut började hända grejer som var helt oförklarliga så ville jag inte längre åka hem förrän mina föräldrar var hemma. Det kunde handla om att micron startade, någon lampa som tände och släcktes men inget värre än så nu när jag tänker efter.

En dag minns jag som den vore igår, jag hade dom vanligt varit i skolan och åkt bussen hem med mina kompisar. Jag låste upp och gick in, plötsligt så startade micron i köket. Och jag ropade hallå flera gånger, kanske hade mina föräldrar kommit hem tidigare? Men icke. När det upprepades 3 gånger så fick jag panik, tog hemtelefonen och sprang ut på gräsmattan och ringde pappa som kom hem. Men när vi började prata om detta så skojade vi bara till det. Kanske ett elfel eller så?

Men åren gick och det hände inget mer. Men under alla år så var jag mörkrädd, hade alltid lampor på. Jag kunde inte blunda när jag duschade för jag var rädd att någon skulle stå där när jag öppnade mina ögon. Jag duschade alltid med öppen dörr för det kändes säkrare.

Vi hade en släkting som gick bort 2010, så ung.. Bara 18år. Jag hade en hylla ovanför sängen med en bild på Nina, Joakim, Morfar, Farfar och andra nära och kära som lämnar jorden. På julafton 2011 så gick mamma upp på mitt rum för att tända julstjärnan som stod på mitt nattduksbord men den tändes inte. Då ramlade ett fotografi ner från hyllan och långt ut på golvet. Och mamma tar snabbt upp kortet på Nina och plötsligt tändes julstjärnan och mamma kände ett lugn.

Sedan dess har det varit lugnt. Och det skulle fortsätta tänkte vi då det faktiskt gått 5år. Trodde vi! Tills nu när jag och min sambo kom hem till mamma och pappa på besök. Ska påpeka att min pappa aldrig någonsin trott på sådana saker och alltid försökt hitta en förklaring till det som hänt. Men tillslut kunde han inte längre hitta någon ursäkt då han själv var med om det obehagligaste.

Pappa skulle kliva upp och jobba på morgonen. Men vaknade ca 01:00 och fick en känsla av att någon ville att han skulle vakna. Han kollar upp och ser en gestalt, en dam som stod vid sängkanten. Han trodde att han såg i syne, att han var för trött men så var inte fallet. Hon stod faktiskt där.
Och sedan dess får min mamma knappt sova då hon vaknar varannan timme ungefär.

Då fick jag nog och kontaktade ett medium. Hon berättade när jag ringde att jag inte fick säga någonting om det som hänt. Hon fortsätter sedan med att säga att det finns en dam och en man i huset. Men hon kan tyvärr inte berätta så mycket om dom. Hon berättar också om att det ligger många kroppar begravda här. Vilket stämmer då det ligger en kyrkogård precis ovanför vårat hus. Men något som verkligen fick mig att gråta rätt ut var att hon sa ordagrant. "Det finns också en man till, han pratar lite mer och visar ett foto på när du är liten. Kanske 3-4år och sitter i hans knä. Ni hade sådan trygghet till varandra, den tryggheten har du aldrig känt sedan dess. Men du kommer att göra det. Då förstod jag precis vem det var, min älskade Farfar som dog när jag var 4 år. Sedan fanns det en dam som hade en hälsning till mig och hon sa ordagrant. "Du ska tro på dig själv och inte låta andra trycka ner dig och nervärdera dig. För du duger precis som du är". Och hon ville också säga att jag skulle fortsätta utforska det mediala för jag hade kunskaper och jag borde inte slutat prata. Och det enda jag kunde tänka mig var att jag ofta pratade till dom döda när jag var yngre och bad om hjälp när jag mådde dåligt.

Idag var jag i kontakt med ett medium som frågade mig "Är det lugnt i "Gu*-ma****" hus nu"? Alltså min granne och jag svarade att jag ej visste. Och hon sa sedan "Det finns något väldigt obehagligt hos dig. Så du och dina nära måste få hjälp nu" och tipsade mig om ett medium till.

Nu inatt har det varit rätt lugnt. Det enda var att vi hörde vattenkranen gå igång nere, sedan slutade det och då lät det som att någon ställde ett glas på bänken.

Nu har jag varit i kontakt med det okända som blev väldigt intresserad och ville ta på sig fallet. Till HÖST, man ba jaaa men gud då väntar vi. Fast nä. Jag ringde ju naturligtvis runt lite mer och efter många om och men så kom Liz för att försöka hjälpa oss. Vi fick göra det hela i Kramfors och på eftermiddagen ringde en vän och sa att jag skulle börja åka. När jag kom till väja fick jag spänningshuvudvärk och när jag började närma mig Kramfors fick jag ett tryck över bröstet. Vi parkerade utanför och började gå in och jag sa till Hans att jag mådde väldigt dåligt. Ju längre upp jag kom i trapphuset ju dåligare mådde jag. Jag blev väldigt yr och nästan svimfärdig. Hon berättade att det var en man som varit väldigt påfrestande för mig. Då jag känt av allt han kände. Och dom andra som var med var väldigt lugn. Hon frågade också om jag varit i Sollefteå senaste dygnet vilket jag då hade varit och mått väldigt dåligt under kvällen. 

Nåväl, vi kommer in i lägenheten och när jag ska gå in i vardagsrummet så stoppade Liz mig. Hon berättade att hon räknade dom jag hade med mig och hon fick det till 4 stycken. Tillslut fick jag gå in i vardagsrummet och hon började ta fram värmeljus, salvia och lite annat. Sedan sa hon åt mig att gå in i köket och sätta mig på en stol mitt i köket. För er som vet hur salvia funkar vet ju också att salvian ska "dras" omkring en, viker var omöjligt i början. Vart hon än gick så åkte röken åt andra hållet. Plötsligt började jag må illa, jag vart yr och började nästan gråta samtidigt som jag skrattade. Så mycket blandade känslor på en och samma gång har jag aldrig varit med om. Men när salvian började yra omkring mig så släppte tillslut allt och jag kände sån otrolig lättnad! 
Hon hade då fått över honom till henne. 

Efter det så gick hon iväg och började prata, och efter en stund kom hon tillbaka och sa att detta var väldigt jobbigt för henne också då hon kände sig väldigt arg och ledsen. 

Efter detta har det varit lugnt, men inte lugnare! Jag går inte runt med en konstant ångest, har inte ont i ryggen längre och nu får jag sova på nätterna. Det som finns kvar är alltså ingenting som stör mig. 

Med detta har jag lärt mig något som jag vill att ni alla ska tänka på. Gör ALDRIG anden i glaset. Tro mig, det är inte värt det! Som sagt så säger jag inte att ni måste tro på detta, det gjorde inte jag heller. Det var därför jag gjorde det, men jag lärde mig en rejäl läxa efter många år. Och innan vi förstod vad de kunde vara, jag är lättad och tacksam för den hjälpen jag fick. Nu kan det bara bli bättre! 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 1273 readers

Likes

Comments

View tracker

Elisabeth Erikssons pappa hade åkt till Thailand för att fira sin 70-årsdag.
Men på hans födelsedag kom ett samtal som vände hennes värld på ände.
Hennes pappa hade blivit allvarligt sjuk och nu behöver hon samla ihop pengar för att kunna få hem honom till Sverige.
– Det är enorma mängder pengar. Det känns som att det är totalt hopplöst i nuläget, det känns som att vi är tvungna att lämna honom här, säger hon.

Håkan Jadlert från Uppsala åkte till Thailand i slutet av januari för att fira sin 70-årsdag. Men på hans födelsedag den 11 april fick hans familj ett samtal från en läkare som arbetade på ett sjukhus där Håkan Jadlert befann sig.
– Han sade att pappa var väldigt sjuk. Han visste att han var allvarligt sjuk, men visste inte hur det skulle gå, säger hans dotter, Elisabeth Eriksson.
Hennes bror som tagit emot samtalet berättade om det för henne. Det skulle visa sig att deras pappa fått två blodproppar, en i höger ben och en nära levern. När han undersöktes visade det sig också att han fått cellförändringar i levern och i binjurarna.
– Han visste inte om att han var sjuk överhuvudtaget. Det kan ha kommit under eller efter flygresan säger läkarna, enligt Elisabeth Eriksson.


Håkan Jadlert hade tecknat en olycksfallsförsäkring innan han åkte i tron om att den täckte sådant som skedde när han var ute och reste. Men det visade sig att han hade fel, då den inte täckte reseskydd.
– Så den har vi ingen hjälp ifrån, säger Elisabeth Eriksson.
Hon och hennes bror började samla ihop pengar för att kunna åka ned till sin pappa. De kom dit den 17 april och befinner sig där nu.
– Det känns skönt att få vara nära pappa, så att han inte ä ensam. Även om han är väldigt förvirrad och väldigt sjuk, så tror jag ändå att han känner att vi är här, säger Elisabeth Eriksson.

Nu försöker de samla ihop pengar för att kunna få råd att skicka hem sin pappa till Sverige. De har bland annat startat en Facebookgrupp för att kunna få in pengar. Enligt läkarna på plats måste deras pappa åka med ambulansflyg och ett läkarteam för att kunna klara av resan.
– Han mår inte bra alls, han mår jättedåligt. De säger att han är så sjuk att det bara är en fråga om när. Och läkarna tror att han skulle få bäst omhändertagande hemma i Sverige, säger Elisabet Eriksson.
På lördag kommer hon och hennes bror att behöva åka tillbaka till Sverige. Målet är att samla ihop tillräckligt med pengar tills dess, så att de ska kunna ta med sin pappa hem. Men kostnaderna för hans vård och resan tillbaka kan komma att bli höga.
– För varje dag som går som går nu som han ligger på sjukhuset så tickar ju pengarna i väg. Och varken jag eller min bror har någon möjlighet att hjälpa honom med det här heller, säger Elisabeth Eriksson.

Elisabeth Eriksson och hennes familj har varit i kontakt med utrikesdepartementet för att få hjälp.
– Vi hjälper alltid människor att se vad det finns för lösningar, hur de själva kan lösa situationen med hjälp från oss om vilka alternativ som finns. Många tror många gånger att det handlar om att en ambassad eller UD kan gå in och betala för transporter, men det gör vi inte, säger Patric Nilsson på UD:s konsulära enhet.
Han berättar att det går att söka ett ekonomiskt bistånd, och att ansökan sedan hanteras utifrån varje enskilt fall. Då handlar det också om ett lån, och den som får biståndet måste sedan betala tillbaka pengarna till staten.
– Man kan aldrig nog poängtera hur viktigt det är att vara försäkrad, och verkligen veta vad försäkringen täcker när man reser ut, säger Patric Nilsson.

Sjukhuset i Pattaya säger att de gör allt de kan, men att Håkan så fort som möjligt måste hem för att få fullgod vård.

– När vi gick idag till exempel låg han på sängen och kollade på oss uppfodrande. Det här är bland det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Det enda som skulle vara värre än det här är att lämna min son här på samma sätt som vi nu kommer lämna pappa, säger Andreas.

Jag har varit i kontakt med Elisabeth och detta har jag verkligen tagit till mig rejält. Jag lider verkligen med dom och jag har valt att bidra med lite pengar för att känna att jag gjort något. Därför uppmanar jag er där ute att göra detsamma, swischa ett bidrag till Elisabeth Eriksson 070-958 70 16! Så att Elisabeth & Andreas får hem sin pappa. Det hade vi alla andra velat 💗🌸

  • 1169 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag tänkte berätta om hur jag och min sambo träffades då det faktiskt är rätt komiskt hur det hela började.

Torsdag den 11 Februari fick jag en snap ifrån ert gammalt ragg som jag dejtade för några år sedan. Han frågade vad jag skulle göra och berättade att han och hans killkompis var sugen på en roadtrip. Jag och tjejerna skulle ha tjejkväll men tänkte att det kunde vara trevligt med lite sällskap då vi skulle hinka lite vin. Så det resulterade i att dom åkte ner för att hälsa på. När dom väl kommer så tyckte jag att det kändes väldigt konstigt att träffa honom men efter ett tag kändes det bättre. Och den där killkompisen verkade rätt blyg och tråkig ett tag. Men efter några öl så blev han jävligt trevlig! Vi sitter ett gäng runt bordet och spelar något drickspel och helt plötsligt så sitter vi och håller hand, fråga mig inte hur det kom sig. Anyway, slutar med att vi myste hela natten och han var så himla go.

Problemet var bara att jag på natten i fyllan lovade att fixa brudar på krogen åt dom på Fredagen. Vi åt middag oså och sedan åkte vi till Härnösand för att tillbringa helgen med Linn & Micke. Vi förfestade och vi alla blev väll rätt rund om fötterna sedan satte vi oss i taxin och åkte mot krogen. Då hade alltså Hans sagt till hans polare att han inte var ett dugg intresserad av mig och jag tänkte väll att det var tråkigt för jag ville lära känna honom mer. Men jag skakade av mig det och gick ut med ett stort leende på läpparna! Efter att ha bränt 579kr och sett Hans ragga på brudar hela kvällen så kände jag att jag fick nog och ville gå hem. Vi alla gick därifrån och sedan gick vi förbi pizzerian för lite fyllekäk. Den natten berättade jag för honom att det var tråkigt att se honom med andra och även då sov vi med varandra. På lördagen så gick vi också ut, och hade faktiskt väldigt kul! Han hade då lovat att inte göra bort sig vilket han inte gjorde heller. Däremot triggade hans polare honom hela tiden till att ragga på andra brudar men icke. Glad för det för fy tusan va kul vi alla hade!

På Söndagen vaknade vi upp, alla var bakfull och jävlig trots det åkte vi hem rätt tidigt den morgonen till mina föräldrar för grabbarna skulle hämta bilen och åka hem. Men, så startade inte bilen och dom fick lov att lämna in den på lagning i Kramfors. Dom blev alltså kvar två dagar till, och det var dom två mysigaste dagarna på väldigt många år. Vi fick chansen att lära känna varandra mycket bättre! Han föreslog att vi skulle träffas igen. Men i mitt huvud tänkte jag bara att han inte skulle höra av sig. Positiv som man är! Det dröjde två timmar, på Tisdag kväll sedan skrev han att han längtade efter mig och ville att jag skulle ta tåget till Ånge dagen efter. Så jag tillbringade kvällen med tjejerna och sedan skyndade jag mig hem och packade på morgonen och satte mig på tåget. Jag kan inte neka till att jag var rätt nervös även fast jag hade träffat honom kvällen innan. Vi tillbringade några dagar tillsammans. Eller snarare 10 dagar stannade jag kvar. Underbara dagar! Sedan hände något tråkigt.

Jag fyllde 20år den 25 Februari och skulle fira min födelsedag med vänner på Fredagen och folket började rulla in. Jag fick massa fina presenter och hade det jätte trevligt. Vad är inte bättre än att ha alla sina vänner och killen man just fallit för samlad på ett och samma ställe liksom?
Den lyckan varade dock inte länge, då Hans killkompis kommer fram och säger att Hans skiter i mig, att han tänker åka hem dagen efter. Jag fick inte berätta för honom att han sagt detta till mig. Så kände på mig att det var något lurt. Så jag tog undan Hans och det han sagt var att han inte var ute efter något förhållande. Och naturligtvis vart jag sjukt besviken då jag tyckte om honom så mycket som jag gjorde. Sedan hände bara mer och mer under kvällen och jag fick nog. Och full som jag var och helt omedveten om vad jag egentligen gjorde så kastade jag ut honom. Fortsatte festa, tills 08:00 på morgonen. Jag vaknade 11:30 ungefär och förstod inte vart Hans tagit vägen. Plötsligt ser jag mina otroligt elaka sms till honom och ringde upp han för att kolla var han tagit vägen. Då säger han att han är i Bollnäs, trodde han drev men det var så. Han hade då suttit och åkt ca 30mil mitt i natten till kompisar. Den dagen köpte dom en bil och åkte till mig för att hämta andra bilen. Hans ville inte prata med mig men tjurig som jag är så packar jag och går ut och sätter mig i hans bil och ber han släppa av mig i Härnösand för då hade vi gott om tid att prata. Vi hann till Kramfors sen hade vi kommit fram till att vi skulle fortsätta träffas och se vart det leder senare. Sedan hände det som absolut inte fick hända, men det vill jag inte gå ut med här men det handlar inte om att vi bråkade eller något liknande. Det är bara för privat känner jag.

Jag åkte senare med till Ånge igen och bodde där några veckor. Och sedan beslutade jag och Hans oss för att flytta till Östersund så jag började söka jobb och fick ett jobb inom vården på Frösön. Men frågan jag ställde mig hela tiden var hur han kunde säga att han älskade mig, ville leva med mig, vi var sambos men han ville inte ha ett förhållande. Jag fick inte ihop det i mitt huvud och för varje dag som gick så blev allt bara mer och mer oklarare. Jag gick ut på krogen en Onsdag men några tjejkompisar och när han skulle hämta mig så hade jag samlat tillräckligt med mod för att ifrågasätta honom. Jag sa åt honom att han skulle sluta säga att han älskar mig, och att vi inte borde bo ihop om vi inte ska vara i ett förhållande. Och då säger han att han inte vill något hellre än att vara i ett förhållande med mig. Och att för honom så var vi i ett förhållande.

Sedan den dagen har vi haft det så himla bra, trots att vi gått igenom många motgångar så har vi tagit oss igenom det tillsammans. Och jag kunde inte varit lyckligare.

När jag träffade Hans så trodde jag aldrig att jag skulle klara av ett förhållande igen efter tidigare relationer som endast gått ut på otrohet. Jag var helt förstörd och mitt senaste ex fick mig att bli så oerhört svartsjuk att jag hela tiden skulle ha kontroll. Men med Hans har jag aldrig varit osäker eller svartsjuk och kontrollerande. Vi bråkar aldrig och kan faktiskt säga att han är den första jag verkligen har kunnat lita på. Vi har helt enkelt ett underbart förhållande och jag är lyckligare än någonsin.

  • 1279 readers

Likes

Comments

Godmorgon! Dagen började sådär. Hans skulle få opereras men blev inställt pga en vattenledning som dom grävt sönder vid Max. Så nu måste han alltså gå och fortsätta ha ont, och vi får hoppas och be till gudarna att han inte måste skjuta upp sin utbildning tills hösten. Vi gick upp och hälsade på en släkting till Hans som vi sitter vak med och sitter här ännu. Väldigt jobbigt för alla nära och kära.
Det positiva i allt är att min svärmor är så pass spontan så hon kommer och frågar om vi ska på anställningsintervju och varför tacka nej? SJÄLVKLART åkte vi dit och jobb fick vi båda två. Så nu kan man säga att min svärmor även är min chef! Hur kul som helst! 😊 Så nu ser jag framemot att få börja på Britts städ och hemservice på Frösön. Men kan även bli lite extrajobb i Umeå och Sundsvall. Spännande och väldigt roligt! Detta ser jag framemot.

  • 1240 readers

Likes

Comments

Om några timmar är det dags för att bege sig mot sjukhuset för operation. Gör så ont i mig att att se Hans ha så ont så nu ska det bli bra förhoppningsvis så han kan fullfölja sin utbildning så snart som möjligt innan det är dags för honom att börja jobba. Det värsta tänkbara är att han börjar jobba i Stockholm, men om det är det han vill så ska han följa sitt hjärta och göra det som känns bäst. Jag finns ju kvar här hemma! 😊
Och imorgon har vi tänkt oss att sluta röka. Vi har räknat ut att det kostar oss ungefär 3200 bara i cigaretter varje månad och varför inte börja lugna oss med drickandet på en gång? Om man räknar på att vi går på förfest och sedan på krogen 8 gånger i månaden så är det ungefär 3700 i månaden om inte mer. Bara där sparar vi faktiskt 7000 i månaden. Helt otroligt vad pengar man kastar i sjön. Så nu ska vi börja lägga undan dom pengarna istället.
Och på tal om pengar så testade vi spela på unibet idag och satsade 20kr på en triss typ och kammade hem 1000kr! Helt sjukt vilken nybörjar tur. Det är då man ska sluta spela och det gjorde vi 😊
Nu är myskvällen slut och det är dags för oss att sova, hoppas att jag inte tar upp hela sängen som vanligt så Hans får sova. Godnatt och sov så gott! 😊

  • 1282 readers

Likes

Comments

Kvällen igår började bra med förfest hos Linn med trevligt sällskap, sedan bar det av till Joakim för fest där det blev beerpong osv! Svin kul! 😊 Och efter det blev det taxi resa till Kramfors för efterfest hos Sjödin & Benjamin. Dock slutade natten i sjuktaxi, ambulans, sjukhus och övernattning på akuten då Hans är riktigt klantig ibland. Vi fick komma hem idag, dock visade sig vara 3 frakturer på två ställen i handen nu och inte bara en fraktur som innan. Så nu får vi invänta operation senast Tisdag då dom ska både sätta in en compactplatta och stifta. Så han lär ju bli sjukskriven ett tag iallafall tills set läkt.

Nu inväntar vi moster från Dalarna med familj, och även min fina mormor kommer på besök! Så blir det grillat och massa go grejer, tre rätters halleluja! Och efter det ska vi till Sundsvall, och träffa våra goa vänner från Östersund! Så underbart att få rå om Julia också nu innan vi ska åka hem imorgon! 😊

  • 1495 readers

Likes

Comments

​Hej! Detta kan garanterat vara det mest känslomässiga inlägget jag någonsin skrivit, eller nej. Det är utan tvekan det absolut jobbigaste inlägget jag skrivit faktiskt. Jag skrivet inte detta för att folk ska tycka synd om mig. Utan för att ni alla ska få se hur många nära och kära jag har runtomkring mig som bryr sig, dom bryr sig mer än dom flesta andra. Och att ni som varit med om liknande situationer själv ska veta att ni inte är ensam. Och igår var första gången jag tog steget att sätta mig ner med min sambo, hans syster och min mamma och berätta allt från början till slut. Det var oerhört jobbigt men känns så mycket lättare nu när jag gjort det.

2013 var jag med om ett övergrepp. Både jag och en vän var utsatta just denna kväll men även en tjej till som inte längre bor i Sverige. Jag väljer att inte nämna några namn av respekt för dom andra tjejerna. Hur som helst, det gick två månader och i samma veva som polisen lade ner detta ärende så fick jag veta att jag var gravid. Och jag kan säga, som att han inte hade förstört mitt liv tillräckligt? Jag gick då igenom en väldigt jobbig abort som tog mig flera dagar. Så mycket morfin och operation. Och jag är evigt tacksam till mina föräldrar som var med under hela resan och som var med mig på sjukhuset. Med mig hade jag även världens goaste Linn Öberg. Och någon som verkligen fanns där och hjälpte mig också var Julia Strandberg. Och jag kommer aldrig kunna tacka er nog för allt ni gjort för mig och min familj under denna jobbiga tid. Tänker heller inte gå in på detaljer för det orkar jag inte. Har ni frågor får ni gärna skicka ett meddelande på fb. Så ska jag se till att besvara dom så fort som möjligt. 

Nu har det gått 3 år, nästan precis. Och jag lider fortfarande av panikångest, deppressioner och liknande. Jag har gått hos psykologer, kurator, allt. Men det går ett tag så kommer allt tillbaka igen. Ett tag så var jag inlagt på psyk i Sundsvall, då valde min dåvarande att ligga med sitt ex bakom min rygg. Vilket han inte vågade erkänna på länge. Ska punktera att jag inte har eller haft kontakt med denna kille sedan dess. Finner ingen anledning. 

Nu står jag här idag. Jag har flyttat till Östersund och har en underbar sambo. Jag har världens goaste svärmor och världens bästa svägerska. Och jag älskar mitt liv här med dom, dock så faller man tillbaka ibland tack vare dessa idioter. Nu tänker jag verkligen att fokusera på mitt mående, ta tag i jobbet och ta vara på livet med mitt hjärta. För jag känner verkligen att Hans är min själsfrände och som många andra också sagt, att jag ej skulle kunna se ett liv utan honom. 

Och nu finns det nog många som kommer hata, så är det alltid. Men detta var för att visa hur tacksam jag är. Och även inspirera andra till att det finns hjälp att få och att man måste ta den hjälpen för att kunna gå vidare efter något sådant. Nu har även min vän Sofia Wolfenstein från Östersund skapat en grupp på fb som heter "spring mot inte ifrån!" där vi ska sätta ner foten och visa att kvinnor inte ska behöva vara rädda för att gå ut själva pågrund av att det finns män där ute som kommer våldta oss. Den 21 maj klockan 21:00 träffas alla kvinnor som vill vara med och stå upp mot detta i Österängsparken, Östersund. För att sedan tillsammans springa/jogga/gå/rulla/krypa genom stan för att visa att vi TILLSAMMANS är starka och att vi inte är rädda. 

Likes

Comments

Hej! Detta är ett väldigt känslomässigt och personligt inlägg. Men jag vill att folk ska veta hur fort det faktiskt kan gå, och hur det plötsligt kan vända.
Det här inlägget kommer att handla om min mormor som för bara 4 veckor sedan blev drabbad av en kraftig hjärninfarkt.
Jag satt på vårdcentralen i Ånge då min mamma plötsligt ringde, hon grät och skrek att mormor inte kommer klara sig och att hon är påväg in med ambulans till Sollefteå sjukhus.
Jag springer hem till Hans och vi beslutar oss för att åka hem. Väl när vi kommer till intensiven så ser jag min lilla mormor, med slangar och gud vet allt. Hon kunde nästan inte få ur några ord, hon hade ingen känsel i hela vänstra sidan från huvudet och ner, hon yrade och jag trodde aldrig att jag skulle få se henne igen så innan vi åkte så beslutade jag mig för att ta farväl. Och då vänder hon på huvudet och säger "vilken fin fästman du har Linda, men kan han gå och köpa några bananer åt mig" och bara den meningen fick mig alldeles rörd och jag blev så himla glad. Den kvällen var den värsta i mitt liv. Jag och mamma åt knappt och sov ingenting. Jag var så fruktansvärt deprimerad, jag hade ångest och kunde nästan inte sluta gråta. Som att det aldrig tog slut på tårar och knappt någon ork till att ens prata.
Men dagarna gick och hon fick tillbaka känseln och kunde röra lite på benet och armen. Och förra helgen åkte vi upp och hon var så himla glad och pratade oavbrutet. Så underbart! Nu var jag dit och hälsade på med Hans och gav henne påskägg innan vi åkte vidare hem till Östersund. Och hon var så himla glad att hon fick gobitar och imorgon ska hon få komma hem igen. Och hon var så positivt inställd till det, då hon är fruktansvärt less på att ligga på sjukhuset nu.
Mormor har gått igenom så mycket nu men hon är så stark. Min kämpe!! Jag är så stolt, går inte att beskriva med ord. ❤️
Helt oroligt hur fort allt kan vända. Jag är så glad att hon än en gång klarade sig igenom något sådant. Och att jag fortfarande få ha min lilla mormor i liv.

  • 1461 readers

Likes

Comments

Hej! Mycket har hänt på kort tid. Både positivt och negativt. Det negativa väljer jag att hålla för mig själv. Däremot så fyllde jag 20år den 25 Februari och det firades hos mor och far med nära och kära, vänner och goda drinkar! Hur underbart låter inte det?
Av Linn fick jag 500kr och blommor.
Av Benjamin, Marcus och Johanna fick jag champagne.
Av Dennis fick jag 500kr på Systembolaget och 500kr utöver.
Av Hans fick jag 400kr på HM och 500kr utöver plus en jävla massa kärlek naturligtvis och det är ju det viktigaste.
Av Sjölund fick jag två stora vinglas.
Av Strandberg, Cilla och Sjölund fick jag en dikt och en dildo?? Tok tjejerna mina!!
Av Elise fick jag doftljus och en tröja.
Av mamma och pappa, pengar, möbler och annat smått och gott!
Och sen fick jag mycket mer. Och tack alla för dom fina presenterna!! Ni är underbara allesammans. 💗

Igår var jag, Hans, Else och Per och tog en promenad över Storsjön in till stan på marknad! Sedan gick vi och tog en kopp kaffe på fiket innan vi gick hemåt igen och packade upp efter flytten. Sedan gjorde vi alla middag tillsammans och kvällen avslutades med vin, gotta och mello! Då kom även Pibn på besök. Trevligt!

I Fredags var vi ut med Zandra, Evelina, Anton och Anton! Super kul faktiskt men jag och Hans blev trött vid 1 så vi åkte och åt på donken och sen åkte vi hem. Känns som man börjar bli gammal 🙄

Och nu blir det flytt till Östersund med killen. Vi flyttar in hos svärmor till en början vilket är helt underbart, då jag trivs så bra hos henne och i den fina staden! Så det känns kanon. Imorgon ska jag ringa bemanningen och sedan skriva cv och söka lite andra jobb. Och även skriva in mig på Jämtlands bilskola och äntligen få börja köra med min gamla körskollärare.

Nu har vi varit en sväng till Sollefteå och hälsat på mor och far, samt ätit god middag och packat! Så roligt att Else ville följa med! 😊 Nu ska vi åka tillbaka till Östersund och slappna av en stund innan sängläge. Imorgon väntas utbildning för Hans och jag ska skriva CV, söka jobb, ringa Kramfors kommun, ringa bilskola och lite annat. Hoppas på fin väder så man kan ta en promenad i solen också! Ha det så bra allesammans 😊

  • 1638 readers

Likes

Comments

Väldigt händelserik dag.
Jag och Juliorna var påväg och skulle ta ut pengar på stan. När vi kommer mot bankomaten står det en utländsk och en svensk man i 50 års åldern. Den utländska börjar säga att om vi går närmare bankomaten så ska han ta våra pengar och börjar ropa "it's a free country!" Men vi ignorerar och tar ut våra pengar då dom plötsligt säger att vi ska få cigg men vi säger att vi har egna och då säger ena snubben att han tycker att vi ska ta hans för att bli lika hög som dom var. Men vi börjar gå och ringde polisen och dom gick efter men tillslut försvann dom. Hoppas polisen fick tag i dom! Att man inte kan gå säker längre. Får ont i magen bara jag tänker på det.
Och sedan stack vi iväg och köpte en bil. Haha så nu är jag, Julia & Julia stolt bilägare utav en Volvo 940 som vi just tankat upp och är påväg till isbanan för att totalt tukta den redan! Och imorgon blir det jobb 12-16 sen umgås med mina tjejor 💗

  • 1919 readers

Likes

Comments

Instagram@lindadahlgreen