Det här är definitivt den värsta influensan jag varit med om. Dag 23 idag (dag 32 för min man), och jag antar att jag har ganska många dagar kvar innan jag blir helt återställd. Jag tror det största problemet är att jag inte kan vila så mycket som jag egentligen borde. Jag måste jobba; här i England sjukskrivs man inte för förkylning, influensa, halsinfektion, öroninfektion eller lunginflammation. Det är bara att köra på helt enkelt fastän det är riktigt tufft vissa dagar. Jag avundas min man som har semester nästa vecka och kan vila - på riktigt.

Inatt vaknade jag upp av att ögonlocken hade svullnat och klistrat ihop sig, samt att hela halsen var alldeles öm och tjock igen. Försökte dricka lite vatten, och det var verkligen som att försöka svälja ner en stor taggtrådsboll. Det gjorde förbannat ont enda upp i öronen. Det postiva med att ha en öroninflammation är i alla fall att jag har ett konstant lock för, speciellt det vänstra, örat och därför också har försämrad hörsel. Det är jätteskönt på jobbet eftersom jag har märkt att man blir mindre stressad av att höra sämre. Den största stressfaktorn här i livet är nog ljud, så känner jag mig riktigt stressad i framtiden ska jag defnitivt gå runt med öronproppar.

Planen i helgen är som sagt att bege oss till sydkusten och stanna hos några vänner. Behöver verkligen komma bort ett tag. Kanske kommer jag må sämre av det, kanske mår jag bättre. I alla fall så är jag trött på att bara ligga hemma och vila så fort jag inte jobbar. Blir jag sämre av en rolig helg, har i alla fall min man semester nästa vecka så han kan ta hand om mig då. Man kan inte endast fokusera på att kroppen ska må bra, utan man måste må bra i skallen också. Vi kämpar vidare!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tycker det är bra att folk vågar berätta sina historier och ställa sig upp mot sexuella trakasserier och övergrepp. Det händer alldeles för ofta. Psykiska påhopp händer nästan dagligen i form av män som busvisslar, tutar och skriker nedvärderande kommentarer efter mig. För det mesta ignorerar jag det, men vissa kan vara väldigt obehagliga, och det påverkar mig nog mer än jag vill erkänna. Jag känner mig ganska begränsad när jag kan gå ut och vad jag kan gå ut i, eftersom jag helst vill slippa dessa kommentarer och män som går efter mig. Det äckligaste är de som stannar precis framför dig på gatan, slickar sig om munnen och stirrar på dig från topp till tå… Ibland kan jag till och med få ångest när jag ska gå någonstans helt själv, eftersom jag vet att jag inte kommer kunna ta mig från A till B utan att bli trakasserad på vägen.

Ibland kan man känna sig stark och svag på samma gång.

Jag jobbar heltid och tjänar lika mycket pengar som min man, men jag kommer aldrig vara lika självständig som honom. Han kan gå ut precis när han vill i vad han vill och inte få kommenterar eller ångest. Inte behöva vara rädd för att någon ska dra in honom bakom en buske om han går genom parken när det är mörkt. Den friheten har inte vi kvinnor. Det spelar ingen roll om vi är singlar eller gifta. Att hålla ringarna synliga när jag är ute gör inte att jag blir mindre trakasserad (fastän jag hade hoppats på det). Vi blir genast mer begränsade som kvinnor på grund av den konstanta rädslan för trakasserier, men det borde inte vara så.

Lyckligtvis har jag bara varit med om ett fysiskt påhopp, men visst är det ett för mycket. Det var den 18 december 2009, och sista skoldagen innan jullovet. Halva min klass hade bestämt sig för att ha julmys och Mysteriet på Greveholm-marathon efter skolavslutningen. Det var en sådan rolig och mysig dag, och jag hatade verkligen att den sedan skulle sluta så dåligt. Jag åkte hem vid 8/9 någon gång på kvällen. Tog en buss i Västerås som var nästan tom förutom på två killar. Jag kände en av dem sedan tidigare, då hans lillasyster hade varit tillsammans med min lillebror. Vi pratade under hela resan, och sedan hoppade den här killen av. Det blev bara jag och den andra killen kvar på bussen. Jag kände inte honom men jag visste vem han var. Han hade gått i klassen två år under mig på grundskolan, och var känd för att vara ett allmänt jobbigt problembarn. Han verkade dock snäll och trevlig under den här bussresan tills den andra killen hoppade av.

När den andra killen hoppade av, satte han sig på sätet bredvid mig, lade handen på mitt lår och kysste mig. Det kändes som en evighet innan jag hann reagera och inse vad han höll på med. Det kändes som en till evighet innan jag lyckades knuffa bort honom, sparka honom, så han ramlade ner på golvet. “Vad fan gör du?” Skrek han. “Vad fan gör DU?” Skrek jag, modigare än vad jag egentligen var (hjärtat satt verkligen i halsgropen). Han var så obehaglig, på alla sätt och vis. “Jag trodde att du ville” svarade han. “Du har ju flirtat med mig under hela bussresan.” Det hade jag verkligen inte, men han tog såklart sin chans när vi var själva. Jag var två år äldre… Jag antar att han ville kunna skryta om det.

Jag gick av bussen så fort den stannade och gick hem snabbt. Jag ville springa, men vågade inte, för då kanske han skulle springa efter? Snacka om att jag var rädd att han skulle följa mig hem, leta upp vart jag bodde, försöka igen… Han blev ju så arg att jag hade knuffat bort honom. Jag ringde min pappa och ljög om att jag hade tappat mina nycklar på vägen hem från bussen. Jag var fortfarande alldeles för långt hemifrån för att vilja gå hela vägen själv. “Snälla kom och möt mig nu och hjälp mig att leta!” Han mötte mig, jag sa att jag precis hittat nycklarna, och vi gick hem. 

Jag var riktigt rädd efter den här händelsen och talade inte om det på flera år. Fortfarande idag gillar jag ju som sagt inte att vara ute själv någonstans när det är mörkt, och fastän jag tycker jag själv är stark och självstä​ndig, känns det sååå mycket tryggare att ha en man bredvid sig ute, som man känner. Då slipper man alla visslingar, kommentarer och de som är alldeles för obehagligt närgångna. Det är tråkigt att verkligheten ska se ut så.

Likes

Comments

Vi bestämde oss för att ha lite vardagslyx och fira att vi båda börjar bli bättre (tror vi i alla fall) från influensan/halsflussen/öroninflammationen/lunginflammationen, och allt det vi varit med om de senaste tre veckorna. Så vi beställde pizza på en måndag, och åt i soffan framför Family Guy.

De här tre veckorna har verkligen varit jobbiga och framförallt frustrerande. Jag har fått ställa in så mycket roligt med vänner på helgerna, som jag verkligen sett fram emot, eftersom jag inte klarat av att ta mig upp ur sängen. Jag har blivit fast i en cykel med att vila hela helgen, för att sedan känna mig lite bättre på måndagen, jobba hela veckan och bli sämre, för att sedan krascha när det blir helg igen… Men nu ska jag bryta cykeln. Jag vägrar att må dåligt längre, och jag ska inte ställa in några fler planer. I helgen ska vi bort, bort från London, och hälsa på vänner på sydkusten. Jag ska börja LEVA igen.

Vi beställde pizza från Pizza Hut. En BBQ Beef Strips pizza, och en pizza med halva Supreme Chicken och halva Meat Feast. Eftersom de hade en måndags-deal fick vi även potatisklyftor och dipp till. Pizza och Family Guy var verkligen det perfekta sättet att tillbringa en måndagskväll när man inte känner sig på topp, men samtidigt äntligen fått bort det värsta av den där väldigt irriterande halsinfektionen.

Likes

Comments

Jag tror visst att pälsjackor är inne igen! (Fuskpäls såklart). Har sett så många fina fuskpälsjackor lite här och där på sistone, och det blir jag glad av. Jag har nämligen en egen som jag absolut älskar, och jag längtar tills jag får använda den igen. Don’t get me wrong, jag längtar inte till vintern alls, men eftersom vinter och kyla är oundvikligt kan jag i alla fall se fram emot att få mysa i min varma pälsjacka.

Hur fin är inte Annica Englunds pälsjacka? Jag älskar färgen, och hade jag inte redan en skulle jag definitvit köpa något liknande denna. Starkt vågat med en annorlunda färg – det var riktigt häftigt.

Jag älskar att en ny säsong av Keeping Up With The Kardashians har dragit igång, och i första avsnittet hade Kourtney på sig den här pälsen i Ohio. Det är nog den pälsjackan som är mest lik min, fastän Kourtney’s samtidigt är ljusare. Riktigt snyggt. Jag älskar Kourtneys stil – hon är min favoritkardashian både med sin stil på kläder och hem & inredning.

Khloe hade på sig en vit päls, vilket jag också tyckte var snyggt. Jag antar att alla dessa jackor/kappor är gjorda utav fuskpäls (Khloe har ju till exempel alltid varit en animal rights defender).

Min egna pälsjacka är brun, och den köpte jag för ca 3 år sedan. Jag tyckte färgen påminde om den Pomeranianhund jag någon gång i framtiden vill ha, därför jag köpte just den. Längtar verkligen till den vinterdagen då jag kan gå ut med min hund och vi kan matcha varandra i pälsen! Vilka stora drömmar haha. Än sa länge är det lite varmt ute för att bära päls, men jag välkomnar den dagen då min pälsjacka kan användas igen.

Likes

Comments

Det var tråkigt att bli sjuk igen när man precis genomgått en två-veckors förkylning. Torsdagen var jättejobbig med halsvärk, feber och ond och svag kropp igen. Jag gick och lade mig redan kl 8 på kvällen. Kände verkligen att jag behövde minst 11h sömn om jag skulle orka med fredagen på jobbet. Vet inte om jag låg vaken hela natten, eller om jag sov; det enda jag kommer ihåg var att jag hade väldigt många obehagliga "vakna" drömmar. Där jag tror att jag är vaken fastän jag inte är det. Eller var jag det? Ingen aning. Jag låg i alla fall i en pöl av svett, frös så in i norden och stirrade upp i taket.

Man vet också​ att man är dålig när man är med i en gruppchat, och alla skriver till varandra kl 11/12 på fredagskvällen, men själv ser jag inte dessa 78 meddelanden förrän klockan 7 på lördagsmorgonen. Då har jag vaknat och är pigg, men alla andra sover! Jag har verkligen vant mig vid att sova senast kl 10 och vakna 6/7 på morgonen. Livet är så roligt när man är sjuk...

Jag ska i alla fall försöka ta mig in till centrala London nu och säga grattis till en vän som fyller år. Hon valde att ha en heldag med typ 15 pubar/barer alla skulle besöka, men det orkade jag verkligen inte haka på. Jag kan inte dricka något och kommer nog vara helt slut så fort jag kommer fram, men jag vill ändå säga grattis, ge henne en present och vara lite social i alla fall. Det börjar bli tråkigt med jobb - soffan - sängen - jobb - soffan - sängen. Väldigt ekonomiskt att hålla på så i nästan 3 veckor, men dock så omotiverande. En timme eller två på stan ska jag orka.

Jag är beredd på alla gravidkommentarer, men jag tänker avstå akoholen. Det är inte värt det när man är sjuk. Det lockar inte alls. Det lockar mer att umgås med alla lite snabbt, och sedan komma hem igen och se det nya avsnittet av Wahlgrens Värld innan läggdags. Och spela lite Fight List. Jag är ju som sagt pensionär just nu och sover innan kl 10. Nej gud, inte ens pensionärer sover så tidigt. Min mormor lägger sig aldrig före halv 12... Förhoppningsvis är det här sista helgen man mår dåligt på ett bra tag. Jag tycker jag har tagit min del av vinterinfluensen nu liksom. Nu ä​r det nå​gon annans tur.

Likes

Comments

Igår på jobbet precis innan jag ska packa upp och gå hem, säger en kollega till mig; “Linda, är inte det här din lägenhet? Som ligger ute på rightmove?” Hennes dotter letar efter en lägenhet, och vår nuvarande lägenhet kom då upp som ett sökresultat. Gissa om jag blev förbannad. Där ligger alltså vårt hem ute med inflyttningsdatum 30 november. Vem FAN har sagt att vi ska flytta ut innan dess?? Vi har inte ens fått ett preliminärt inflyttningsdatum på den nya lägenheten än. Det kan ske om en månad, i december, inte alls…Jag hatar verkligen den här lägenhetsprocessen med hela mitt hjärta, och sedan ska idioten som äger vår nuvarande lägenhet göra det ännu värre. Hur fan vågar människan gå bakom ryggen på oss, kontakta en mäklarfirma och lägga ut vår lägenhet när vi inte ens sagt upp vårt kontrakt än? Nej, hon jävlades definitivt med fel människa vid fel tidpunkt. Jag har inga som helst problem med att förvandlas till ett monster när jag är trött, har pms och inte känner mig helt hundra.

Jag tog därför upp mobilen och var beredd på att ringa och skälla ut henne, när min man ringer till mig och säger att han precis fått ett samtal från mäklarfirman. Mäklaren frågade om det är okej att de första visningarna sker på lördag. “Vad är det som händer?” Undrar min man. Jag blir ännu mer förbannad. NEJ det är INTE okej att vi ska ta emot några jävla visningar på lördag! Min man säger åt mig att lugna mig och inte ringa upp ägaren när jag är så upprörd. Att han pratat med mäklaren och sagt att vi inte är redo att flytta än. Jag beundrar verkligen hans lugn i alla situationer, men han har hejdat mig alldeles för många gånger i den har processen. Jag har velat skrika på någon länge, länge och nu var det fan dags. Är folk inte professionella mot mig tänker jag fan inte vara det tillbaka (undantaget är såklart på jobbet. Oförskämda klienter gör mig ingenting, eftersom jag vet att det är ett jobb och jag tar det inte personligt. Men i det här fallet handlar det om mitt privata liv. Då blir jag riktigt arg). Jag ringer upp ägaren till vår lägenhet och frågar varför hon lagt ut den på rightmove, när vi inte sagt upp kontraktet. Vad svarar människan då? Jo, “jag pratade med din man förra veckan och han sa att ni kommer flytta ut om ett par veckor. …??@!#?!! Jag satt bredvid honom i soffan när han pratade med henne och han sa verkligen ingenting sådant. Hon frågade om vi hade fått ett flyttdatum än, och han svarade NEJ.

“Du måste förstå att jag vill lägga ut den om ni ska flytta, så jag inte går miste om ett nytt kontrakt.” Var jag inte förbannad innan blev jag det nu. Jag skrek på henne att hon går bakom ryggen på oss, bryter vårt kontrakt där det tydligt står att VI ska säga upp det en månad innan vi vill flytta ut. Att vi inte meddelat henne om när vi kommer flytta eftersom vi inte vet det själva, så vart fan har hon fått den 30 november ifrån?! Att min man varit vänlig och informerat henne om att vi hittat en ny lägenhet, så att det inte skulle komma som en chock när vi en dag säger upp kontraktet, men vi har INTE skrivit under några papper än, så det hon gör är INTE lagligt! “Jag kan ändra tillgångsdatumet för lägenheten till den sista december, men jag kan inte ta bort annonsen” svarar hon. “Den har jag redan betalat för.” Jävla kärring. Jag har aldrig litat på den här kvinnan och ville inte att min man skulle säga att vi hittat en ny lägenhet från första början. Han är alldeles för ärlig ibland. Nu är hon bara sjukt nojjig hela tiden att vi ska flytta imorgon och inte säga till innan. Det funkar inte så lilla vännen, vi har ett KONTRAKT som hon tydligen inte vet mycket om…

Idag har jag lugnat ner mig lite, men min feber, huvudvärk och halsvärk är tillbaka och jag känner mig svag igen. Jag vill inte bli sjuk IGEN. Min man är fortfarande sjuk och har mått dåligt i tre veckor. Äntligen fick jag honom att gå till läkaren senare idag. Hoppas han inte har halsfluss eller något annat smittsamt för då har säkert jag också det...

Likes

Comments

Det är så många som fyller år just nu! I helgen ska jag fira en vän som fyllde år i förrgår (jag längtar verkligen!!), och på jobbet är det idag den tredje födelsedagen på bara en vecka. Som tradition på kontoret ska den som fyller år bjuda på tårta eller kakor, men vi har alla blivit lite trötta på det nu. Så idag bjöds det på något mycket godare (enligt mig i alla fall).

Nämligen chips (potatischips och rödbetschips), hummus, salsa och jordgubbar! Så mycket bättre än alla söta kakor. Jag är verkligen inget fan av engelska tårtor och kakor där varje tugga innehåller två kg socker. Det här är mycket bättre. Chips, hummus och jordgubbar kan aldrig bli fel (är inne på min 3:e portion nu)! Ska fortsätta jobba nu, över resten av min lunchrast. Min assistent har semester så jag har fullt upp. Men jag ska inte klaga när det samtidigt finns ett berg av chips och jordgubbar precis bredvid mig! 

Likes

Comments

Förra året vid den här tiden var jag i Sverige. Det var inte alls planerat, men eftersom min morfar precis gått bort åkte jag dit några dagar för hans begravning. Det var sorligt men mysigt att få umgås med familjen lite extra och bara finnas där. Hans begravning var så fin och fridfull. Solen sken in genom de stora fönstrena, ned på kistan, och höstlöven i alla möjliga färger fladdrade på träden utanför… Min underbara morfar som var så älskad av så många. Har nog aldrig bokat en flygbiljett så snabbt och spontant som förra året, men det var skönt att bara komma bort. Att komma hem.
Jag undrar ibland varför jag spar på sådana sorliga minnen i mobilen, som meddelandet från mamma ovan. Samtidigt är det ett sätt for mig att förstå vad som faktiskt har hänt. Att han inte finns längre. Jag vet inte varför, men jag är så dålig på att bearbeta saker. Jag jobbar framot men fastnar samtidigt i tidskapslar och förvånas sedan när saker inte är som de var för flera år sedan. Det kanske har mycket att göra med att jag bor utomlands. När jag kommer till Sverige är jag liten igen och allt ska vara som det var innan jag flyttade. I Sverige blir jag aldrig äldre än 19.
Den här bilden tog jag på mig själv en halvtimme innan begravningen. Jag kan riktigt se hur dåligt jag mår, men begravningen var så lugn och vacker. Väldigt mycket känslor, men jag kommer bäst ihåg efteråt när vi alla samlades hemma hos mormor och åt morfars favorittårta och drack whiskey. Vi var fortfarande tillsammans, och morfar var med i våra hjärtan. Det är han alltid. Jag har sagt det förut men jag säger det igen; fy fan vilken underbar morfar han var! Jag var verkligen morfars lilla flicka som följde med ut i skogen och plockade blåbar, rodde ut i sjön vid sommarstugan och plockade näckrosor, eller simmade ut till grannstugan (ca 200m). Vi hade väldigt roligt tillsammans och jag kommer ihåg att han alltid var så närvarande. Jag tror det blir så när man har unga föräldrar. De gillade att festa på helgerna och jag var hos mormor och morfar med min bror och kusin. Livet var bäst, och jag har så många fina minnen.
Förra året fick jag i alla fall, trots allt, tillbringa mycket tid med familjen på hösten. Det saknar jag nu. Tur att de kommer hit om två månader och hälsar på mig, och sedan är det ju jul igen! Den 10:e oktober är i alla fall den dagen på året jag gillar allra minst av flera anledningar. Min morfar begravdes, min hund avlivades… Det finns inget bra med det här datumet och jag bävar mig för det varje år. Det får mig alltid att tänka på det som varit, och jag undrar vad som komma skall. Jag hatar när dåtiden känns bättre än framtiden, men så känner jag just nu. Jag vill inte bli äldre. Jag vill inte att andra runt omkring mig ska bli äldre. Det räcker nu. Jag är grymt tacksam för allt jag har i livet idag; min man, mina vänner, en stadig ekonomi och att jag kan resa mycket etc. Men ibland vill jag bara låna Hermiones timeturner och åka tillbaka till en solig fredag
år 2002. Gå i skolan på dagen och ha fredagskul/roliga timmen. Gå hem till mormor och morfar efter skolan, och umgås med familjen på kvällen. äta tacos och titta på Jimmy Newton och gladiatorerna på tv.

Likes

Comments

Jag har hittat min drömlampa! Vet att många redan verkar ha den hemma (det gör att jag vill ha den lite mindre kanske…), men hur häftig är den inte? Det är alltså en lampa med bokstäver (hela alfabetet + nummer och symboler) och du kan själv ändra om dessa bokstäver när du vill, så det står precis vad du vill. Den är även sladdlös så du kan flytta runt den i hemmet. Verkar riktigt mysig, och rolig på samma gång. En sådan vill jag ha, så jag lägger till det i min önskelista på saker jag vill ha men säkert aldrig kommer köpa själv haha. För på söndagskvällar blir jag alltid uttråkad och vill shoppa, men sedan kommer måndagen och det går en vecka till utan att jag köper någonting.
Vi ska dessutom få en liknande lampa av min mamma och pappa i alla fall. Det är en liten försenad bröllopspresent från dem. Man kan inte ändra bokstäverna på den lampan, men den är redan customized. Det står nämligen Linda & Aaron (eller Aaron & Linda, jag vet inte vilken ordning det blev) 26/08/17 på den. Alltså våra namn och vårt bröllopsdatum. Det är mammas och pappas granne som gjort den helt själv, så det tycker jag verkligen var en personlig och bra present. Jag ser fram emot att fä se hur den ser ut! De tar väl med sig den i december antar jag. åh det finns så mycket fina och roliga inredningsprylar. Nu behöver jag bara ett större hem att inreda, och shoppa saker till!

Likes

Comments

Det blev en höstpromenad i parken igår. Det var kallt, mörkt och löven håller på att sakta ändra färg nu.

Jag saknar sommaren, men samtidigt är det ju ganska mysigt här där vi bor, oberoende vilken årstid det är. Solen tittade faktiskt fram lite med.

Det jag tycker är absolut bäst med hösten är att man kan drömma om julen som sakta kommer smygandes runt hörnet. Det kanske inte känns så alla gånger (speciellt när man har 10 veckors jobb kvar att kötta) men det finns alltid mycket att se fram emot på vägen.

Jag älskar att ta en söndagspromenad med min man. Då kan vi båda rensa huvudet och prata om nästkommande vecka, mål vi har, hur vi ska samla/hitta motivation etc.

Hur söta är inte ekorrarna i parken? De är så tama.

Efter en söndag med promenader, god mat och egentid är jag nu redo för en ny arbetsvecka och ännu en rolig helg.

Likes

Comments