View tracker

8 december 2015

Fredagen 4 december beslutades datum för operation. Idag 8 december åker jag in till sjukhuset för att imorgon ska jag ska opereras. Jag får ett rum och lägger mig i sängen. Efter en stund kommer läkaren och säger att jag måste göra en desinfektionsdusch. Efter det får jag äntligen sova. När jag väl börjar förstå att jag ska opereras börjar jag bli nervös inför morgondagen.

9 december 2015

Dagen börjar med att en sköterska kommer in och ger mig dropp då jag inte får äta innan operation. Planen var att jag skulle upp kl 8 men det blir framsjuket till kl 14. När det är väl är dags är mamma, pappa, faster och Christoffer(pojkvän) på plats. Jag blir hämtad av narkosläkaren och en sköterska. När jag kommer upp till avdelningen får jag något dropp i förebyggande syfte för att jag inte ska må illa efteråt. Jag kommer in i operationssalen och får på mig en narkosmask och slocknar ganska snabbt.

Efter ett antal timmar så vaknar jag upp på uppvaket och förstår ingenting, förstår inte vart jag är eller någonting. Efter några få minuter kommer en läkare och frågar hur jag mår. Det enda jag kan tänka på är att jag vill ha kaffe.

Efter ca 40 minuter på uppvaket får jag äntligen komma ner till avdelningen. Jag är så borta i huvudet efter narkosen och allt morfin jag fått under dagen. Jag försöker ropa på tjejen mitt emot mig och ja fan hans moster vad jag nu gör. Efter en stund tittar jag ner mot benet och ser att jag har slang i benet, då har dom efter operationen satt in en drenerslang.

Christoffer, mamma, pappa och faster kommer in med massa fina gosedjur och är med mig i mitt rum hela dagen. Dom kommer även med kaffe. Äntligen får jag kaffet jag längtat efter. Efter ett tag kommer smärtan.. har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv som jag har just då. En sköterska kommer in och ger mig morfin. Och så är det dags för första toalettbesöket. För att jag ska kunna gå dit får jag använda en gåstol. Och det är inte det lättaste att ta sig dit.

Efter någon timme kommer mina närmsta vänner och hälsar på med massa kramar och fina presenter. Så gulliga så hjärtat smälter❤️

Bilder från operation så känsliga människor, TITTA INTE!






Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

23 november 2015

Idag ska jag åka till Huddinge sjukhus och göra en så kallad helkroppsscaning. Jag är ganska nervös för hur allt ska gå till och vad allt kommer att visa.

Jag, mamma, pappa och faster åker dit alla fyra och när vi hittar upp till rätt avdelning får jag någon typ av tablett som ska göra så att allt kan synas på den här undersökningen så efter att jag fått den hör tabletten somnar jag och sover i ca 2 timmar innan doktorn kommer och hämtar mig för att få scanningen gjord.

När jag är klar åker vi hem. Och så är det bara att vänta på kallelse till KS ännu en gång.

Efter en lång väntan kommer äntligen kallelsen att jag ska till Karolinska. Jag får en tid 4 december.

4 december 2015

Idag är en dag jag väntat länge på för att få veta hur scanningen gått och om dom hittat något mer osv.

Jag, mamma, pappa och faster åker till KS och går bort till Sarkomcentrum. Vi ska precis gå och sätta oss när tjejen i kassan frågar om det är jag som är Linda jag svarar ja och då säger hon- Du kan skriva in dig efter besöket för doktorn kommer när som helst.

I den stunden börjar jag förstå att något inte stämmer när jag får komma in på ett rum så fort. Vi fyra går in i ett rum och sätter oss ner. Någon minut senare kommer Otte in. Han tittar på oss allihopa, ger ifrån sig världens suck och sätter sig ner.

Han tittar bekymrat upp på mig och säger- Linda, jag har tyvärr dåliga nyheter. Svaren från scanningen har kommit och ser inte speciellt bra ut. Tumören du har i din vad har spridit sig. Du har metastaser i lungor, ryggrad och bäcken och de är så pass många att det inte går att stråla då vi kommer ta sönder dina organ och det går även inte att operera då de är för många och därför kommer du aldrig någonsin kunna bli frisk. Modertumören kommer opereras bort så att den inte kan skicka ut fler metastaser. Och så ska vi försöka hitta en behandling som passar dig. Och som biter på din typ av cancer.

I den här stunden så rasar hela min värld samman. Jag hamnar så långt ner på botten jag någonsin kunnat komma. Min första tanke är att jag aldrig kommer kunna gifta mig och skaffa barn för jag kommer dö.

Jag stirrar Otte i ögonen och frågar om jag kommer överleva, han svarar tillbaka att han inte vill/kan svara på den frågan. Jag säger till honom att jag skiter i vad du vill, du ska tala om för mig om jag kommer överleva och isåfall hur länge. Handlar det om 1 vecka, 1 månad, 1 år eller mer.

Han tittar bekymrat på mig och säger- I värsta värsta fall så har du 1 år kvar. Men om vi hittar en medicin som fungerar som den ska så kan det bli så många många många många fler år.

Jag är så förkrossad och gråter så mycket så jag knappt vet vad jag heter. I just det här ögonblicket tänker jag att jag lika väl kan gå och dö på en gång. Att ringa till alla mina nära och kära och berätta att jag har obotlig cancer och att jag kanske kommer dö snart, det är det värsta jag gjort i hela mitt 21åriga liv.



Likes

Comments

View tracker

16 November 2015

Måndag 16 november åker jag tillsammans med min faster till Danderyds sjukhus och gör en magnetröntgen samt en vanlig röntgen. Jag får vänta någon timme och går sedan ner till ortopeden. Vi väntar en stund och får sedan komma in på ett rum och så kommer doktorn strax därefter. Han kommer in och börjar förklara för mig hur läget ligger till. Han säger att jag fått en mjukdelstumör, att man har som fyra rum i vaden och i ett utav dom "rummen" har tumören satt sig men stannat där och inte spridit sig. Jag frågar då om jag har cancer och han svarar att en tumör är en tumör och att alla tumörer inte är cancer men att jag kommer behöva operera bort denna tumör. Då säger han att jag kommer bli kallad till Karolinska Sjukhuset i Solna för att göra en biopsi och kolla upp tumören. Jag känner att jag då kan andas ut och blir väldigt lättad över att det inte är värre än så. Vi åker hem och nu börjar den här väntan..

Några dagar senare får jag åka till Karolinska och träffa Otte, en tumörspecialist. Han gör en biopsi och beslutar att han ska kolla mer noga på mina bilder och säger att han återkommer men att han nästan är 99% säker på att tumören är elakartad. Otte säger att han ska vänta på biopsisvaren och sen återkomma per telefon till mig. Det kommer lite som en chock att den förmodligen är elakartad efter vad ortopeden på Danderyd sagt till mig.

Det går några dagar och så ringer det på min telefon, det är Otte som säger att biopsisvaren har kommit. Han säger att det var som han trodde, att tumören är elakartad och att typen på tumören som då är cancer kallas Sarkom. Han säger att jag kommer bli skickad på en helkroppsscaning till Huddinge sjukhus då Sarkom lätt sprider sig och oftast går direkt till lungorna. Då börjar jag känna att allt känns helt overkligt och att jag just jag drabbats av cancer.



Likes

Comments

Hej allihopa! Jag tänkte berätta om hur jag upptäckte min cancer och hur min resa har varit än så länge.


13/14 november 2015

Jag ligger i sängen och tyckter mitt ben känns konstigt, jag tar på benet och känner att känseln i princip är helt borta i höger vad. Jag går upp från sängen och går till spegeln och kollar på benet och ser en stor bula och blir lite orolig. Jag springer upp till mamma och väcker henne med lite panik i rösten och ber henne kolla på mitt ben. Hon säger att jag ska ringa vårdguiden för att det är svårt för henne att veta. Jag ringer till vårdguiden och förklarar situationen, hon i luren säger att jag bör åka till akuten lite senare på dagen.

Vid kl 13 åker jag in till akuten med Mia(syster) och blir undersökt. Dom tar tempen på mig och börjar misstänka en propp i mitt ben. För att vara säkra beslutar doktorn att jag ska göra ett ultraljud. Efter ultraljudet får jag bara vänta vänta och vänta. Efter ett tag kommer även en utav mina närmsta vänner och mamma och pappa. Vid kl 22 har svaren på ultraljudet kommit. Doktorn kommer in till mig och säger att dom kan utesluta propp men hon förklarar att hon kan se något i mitt ben som är ca 5x10 cm. Då säger hon att jag bör göra en röntgen så fort som möjligt men att dom inte har några röntgentider fören på måndag. Så vi sätter oss i bilen och åker hem. I just den studen så undrar jag vad som kan vara i mitt ben och vad som kommer hända. Såhär ser då benet ut när jag är på Danderyd 👇🏻





Likes

Comments