View tracker

Väskan är packad för en natt hos mormor, Elver ringde tidigare och frågade om han fick sova över och då ville självklart mini också sova över han med, haha. Galet att dom blivit så stora mina killar
Twistshakebaby gör absolut bästa flaskorna. sjukt snygga, fina färger och pulverbehållarna är perfekta att dosera vällingen när man inte vill packa ner hela påsen.

Finaste pyjamasen som Mio fick i tvåårspresent från Erika, Andreas, Neah och Jason är också med.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu har det gått ca två månader sen jag flyttade till min lägenhet. Livet har verkligen varit långt ifrån en dans på rosor, men jag börjar ändå sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv igen. Jag mår ganska bra och är hyfsat tillfredsställd med min tillvaro.

Det som är jobbigast är att vara ensam, så veckorna utan barnen försöker jag verkligen ha uppbokade så mycket som möjligt. Jag är så fruktansvärt dålig på att vara ensam. Jag blir rastlös för fort. Jag äter knappt någonting, för jag tycker att det är så himla tråkigt att laga mat till bara mig själv så då hoppar jag över det - vilket jag såklart vet är dumt. Jag vill komma in i en bra rutin men jag antar att det tar lite tid, jag har ju faktiskt aldrig bott helt ensam tidigare. Helena är en ängel som ofta ser till att vi lagar mat ihop, eftersom att hon också vet att jag inte äter annars. Jag är så glad att jag har henne, hon har blivit som min nya sambo, haha.

Jag har alltid varit glad över att jag har en så fin kompiskrets. Att jag har så många fantastiska vänner. Men det senaste har jag verkligen tänkt på hur lyckligt lottad jag är som får vara kompis med alla dessa fina människor. Att det alltid finns någon jag kan vända mig till, alltid någon jag kan ringa mitt i natten när jag är ledsen eller någon som jag kan skratta ihop med. Jag är så innerligt glad att jag har er, mina fantastiska vänner. Utan er hade jag nog gått under, på riktigt.

Men trots att jag mår ganska bra nu så saknar jag ändå tryggheten, det ständiga sällskapet och kärleken som fanns en gång för länge sen. Jag har alltid velat att mina barn ska få växa upp i en kärnfamilj, eftersom att jag själv inte gjorde det. Men när man har försökt laga något i nästan två år så måste man inse att det bästa för barnen kanske inte är kärnfamiljen trots allt. Jag är besviken på oss att vi inte vårdade vår kärlek bättre, att vi lät det gå för långt innan det var för sent - trots att jag ändå tycker att vi har kämpat och försökt, men man kunde kanske gjort någonting annorlunda. Jag är såklart lite ledsen över att Viggo inte kommer vara pappa till mitt nästa barn, eftersom att jag vet att han är en fantastisk pappa och att vi gör världens bästa ungar ihop. Jag saknar den tiden när vi var lyckliga tillsammans, men nu får vi istället försöka lära oss att hitta lyckan på varsitt håll. Därför ser jag fram emot 2016, jag ser fram emot att spendera mitt kommande år med mina älskade småkillar, mina underbara vänner, att träffa och lära känna nya människor och förhoppningsvis kunna bygga en stark och bra relation tillsammans med Viggo, för jag vill inget hellre än att vi ska vara vänner och kunna prata utan att bråka...

Så... Jag är SÅ HIMLA redo att lämna 2015 bakom mig och välkomna ett nytt och förhoppningsvis fantastiskt år!

Bild från Mios namngivning 2014.

Likes

Comments

View tracker

Idag har vi firat den här fantastiska lilla tjejen som fyllde fem år i torsdags. Elvers bästa kompis. Min bästa kompis dotter. Som vi älskar den här lilla tjejen!

Finaste kusinerna var på pusshumör.

Jag vet att jag är kass på att uppdatera och att jag varje gång säger att jag ska bli bättre, men om jag ska vara ärlig så har jag just nu inte så mycket att skriva om. Och inspirationen är just nu på noll.

Jag hoppas på att snart vara tillbaka. Men jag kikar in här då och då och skriver något inlägg :)

Likes

Comments

Jag trivs fortfarande väldigt bra med att vi har gått isär. Självklart är det mycket jobbiga grejer runtomkring men i det stora hela mår jag bra. Jag känner mer och mer för varje dag som går att det här var det rätta valet för oss.
Vi kan inte leva ihop längre. Vilket såklart är väldigt tråkigt, jag har alltid velat ha en familj där mamman och pappan är ett par livet ut - eftersom att jag själv är skilsmässobarn.

Trots att jag trivs bra är det ändå lite halvjobbigt det här med att bo ensam, för jag är en person som inte gillar att vara ensam. Jag är så sjukt social utav mig och får lite smått panik om det finns någon dag jag inte har något planerat. Rätt sjukt egentligen. Men det är väl någonting jag håller på att försöka lära mig nu, tror jag.


Men ni får gärna hjälp mig - Ge mig era bästa tips på vad jag kan göra när barnen är hos sin pappa. Just nu städar jag typ hela tiden, går promenader och typ... Blir rastlös direkt. Haha.

Likes

Comments

Igår fick Mio den här fina boken från Lillas egna sagor. Vi har sedan tidigare provat deras appar, som är personliga böcker för dom små. Det har varit en hit här hemma att få välja egna kläder, monster osv som ska vara med i böckerna. Nu har vi även fått prova den i riktig bokform och vi är så himla nöjda! Mio vill läsa den om och om igen.

En perfekt bok att ge till dom små.
Ni hittar boken här!

Likes

Comments

Allting startade söndagen den första december 2013, i vecka 36+3, jag hade inte en aning om det då - men morgonen efter förstod jag att det var dags..
Jag, Viggo och Elver var hemma hos våra vänner Inger-Lise, Johan och Annebell när jag fick plötslig huvudvärk och flimmer för ögonen. Vi åkte hem och jag somnade innan Elver vid 19.30. Vaknade ca 22.00 och gick och la mig i sängen, men kunde inte somna om. Jag hade lite ont i ryggen men tänkte inte så mycket på det. När klockan var runt 06 så hade jag fortfarande inte kunnat somna och Viggo vaknade av att jag låg och vände och vred mig och frågade vad jag höll på med. Svarade att jag hade lite ont men att jag skulle gå ut till soffan för att titta lite på en serie så att jag inte väckte Elver som också sov i vår säng. Vid 07 hämtar jag Viggo för att jag börjar bli uttråkad och förstår att det kanske är värkar som kommer. Viggo gör i ordning sig själv och Elver som skulle till jobb och dagmamma under tiden som jag tar ett bad. Vi pratar lite om att det kanske börjar bli dags att ringa förlossningen men jag kände ändå att det inte kunde vara på G nu, det var ju alldeles för tidigt..
Viggo frågar mig om han verkligen ska gå till jobbet och vi kommer fram till att han kan gå och lämna Elver och sen gå till jobbet och att jag skulle ringa om det blev värre. Precis innan dom hann gå så bad jag honom komma hem efter att han lämnat E eftersom att värkarna blev tätare.
När Viggo kom tillbaka ringde jag till MVC och pratade med min bm där som bara skrattade åt mig, vi skrattade tillsammans och hon bad mig ringa förlossningen, det var dags nu eftersom att hon hörde hur jag andades mig igenom värkarna. Jag åt frukost och ringde sedan in till fl, men det var upptaget. Ungefär 09.15 kom jag fram och dom bad mig komma in direkt. Eftersom att Viggo fortfarande inte tagit sitt körkort körde jag in själv, ca sex mil, i ren protest (jävligt dumt, jag vet.. Men som tur var gick det ju bra!)
Väl inne på förlossningen , ca 11.30, fick jag ett rum direkt och en barnmorska samt en student tog hand om mig. Jag var öppen sex cm och fick epidural - dom sa också att vi kunde förvänta oss att bebisen skulle komma idag. Jag och Viggo pratade om vilken tid vi trodde bebisen skulle vara ute och kände hur spännande det var - snart skulle vi ha två små barn!
Min mamma och Anders hade vart på weekend i Spanien, vilket jag retats lite över och sagt att dom inte får åka ifall det sätter igång. Mamma har bara skrattat - det var ju ändå nästan en månad innan bf. Dom landade i Norge runt 12.00 och hade inte hunnit läsa mina sms innan jag ringde och berättade att det blir bebis idag. Mamma trodde att jag skojade tills hon hörde mig få en värk. Jag berättade att hon fick hämta Elver när dom kom hem hos Olivia som skulle hämta honom hos dagmamman.
Efter att epiruralen hade satts så kände jag ingenting på två timmar, jag hoppades att jag var en av dom som hade sån tur att jag öppnat mig utan att känna det, men nej.
Klockan 14 kommer en ny bm in och "presenterar" sig. Hon snäste åt mig "känner du ens några värkar?" Varpå jag svarade nej. Hon fortsatte i samma hemska ton - "Nä det tror jag det, man ska aldrig ge epidural till en andragångsföderska, hade det vart jag som var här när du kom in så hade jag gett dig spinal och så hade du fått stå upp i två timmar och så hade bebisen vart ute nu". Sedan skulle hon kolla om jag öppnat mig något mer, snäste då igen "tss.. Sex cm.. Det här är knappt fem".

Jag blev så jäkla opeppad på att föda mitt barn med hjälp utav henne, Viggo blev också helt stum av att se hennes beteende. Men jag försökte hålla humöret uppe och var trevlig genom hela förlossningen trots att hon var världens surkärring. Jag fick värkstimulerande dropp och fick tillbaka mina värkar. Runt 16 bestämde hon sig för att ta hål på hinnorna och sen minns jag nästan inget mer. Det jag minns är att dom var fem stycken barnmorskor inne i rummet, jag ville ge upp och bad dom snitta mig. Har aldrig känt mig så utmattad. Bebisens hjärtljud sjönk och två läkare kommer in i rummet för att klippa. Tillslut säger vår barnmorska "vi måste få ut bebisen NU!!" Nästa svarar "men hon kommer spricka hela vägen" och vår bm svarar igen "det skiter jag i för vi måste få ut bebisen NU!!" Ena barnmorskan trycker lite på min mage och så säger det typ pang. På riktigt. Det kändes och såg ut som om allt som var inom mig flög ut, likaså bebisen. En stor frisk liten prenaturpojke på 3390 g och 51 cm, klockan 16.55. Jag grät och kände tacksamheten över att förlossningen var över - att jag äntligen skulle få mysa med min nyfödda lilla bebis och sedan åka hem till Elver morgonen efter, för det var det jag hade planerat...

Men riktigt så blev det inte. Läkare undersökte mig och kom fram till att jag behövde opereras, men det var ingen fara - operationen skulle gå på ungefär en timma sen skulle jag vara tillbaka uppe hos min bebis.
18.30 rullades jag ner på operation, lämnade telefonen med Viggo eftersom doktorerna och barnmorskorna lovat mig att få komma tillbaka upp till förlossningen direkt efter operationen. Inne i operationssalen fanns sju personer plus jag. Nu var det alltså 16 personer som tittat mig mellan benen på bara några timmar. Dom bedövade från midjan och ner och sydde sedan igen mig. När operationen var klar, ca 1 1/2 timma senare så ringde läkaren upp till förlossningen för att säga att dom kunde hämta mig.
Men nej. På förlossningen hade dom skickat Viggo och bebisen till BB och på BB ville dom inte ta emot mig förrän bedövningen släppt. Så jag fick ligga på uppvaket utan telefon och titta upp i taket. Jag grät flera gånger och ville inget hellre än att få komma upp till BB, jag missade ju min sons första timmar i livet. Jag ljög när dom frågade om bedövningen släppt, sa att det inte alls pirrade i benen och ansträngde mig så jävla hårt för att kunna röra på benen, men jag klarade det och fick åka upp till BB klockan 23.30
Väl uppe på BB möts jag av Viggo som inte fått veta någonting. Han som också fått informationen om att jag skulle vara tillbaka efter ungefär en timme undrade så klart varför det drog ut på tiden. Han frågade personalen på BB varför det tog sån tid och vad som hände men han fick inget svar. Ingen visste någonting.
Jag är sjukt missnöjd med både förlossningen med Mio och tiden på BB. Jag blev så sjukt dåligt bemött och satt mestadels och var ledsen. När Viggo var hemma med Elver åt jag ingenting på över ett dygn och mådde jättedåligt. Jag längtade efter Elver och att få komma hem. När jag berättade om hur jag blev behandlad utav vissa personer på BB för en kvinna på amningskliniken blev hon rasande och bad mig anmäla det direkt och när jag berättade om min förlossning och tiden på BB för en kurator som hälsade på när vi hade föräldragrupp bad hon mig anmäla det. Det är dock inget jag gjort.
Det känns som att jag glömt hälften, men det är svårt att komma ihåg smådetaljer, det var trots allt 17 månader sen. Min stora fantastiska Mio.
Det enda som jag kan säga var positivt med detta, det är Mio - och det är inte så pjåkigt det. Jag är så glad att det var du som kom till oss, älskade mini.

Tänk att det är två år sedan jag gick igenom den där hemska tiden på NÄL. En förlossning som jag så innerligt hade önskat att den gick till på ett bättre sätt. Efter att Mio föddes mådde jag riktigt dåligt, länge. Jag tänkte tanken att jag aldrig mer skulle vilja ha barn, aldrig mer ville jag gå igenom en förlossning och aldrig mer i hela mitt liv ville jag träffa dom här människorna igen.
Idag vill jag såklart ha fler barn och jag vill gå igenom fler förlossningar (jag vill dock fortfarande aldrig i hela mitt liv träffa dom där människorna som var med mig den dagen igen). Jag har hittat min rätta plats i livet och den är här. Att vara mamma är det bästa jag vet. Det bästa valet jag har gjort i mitt liv var det valet jag gjorde när jag bestämde mig för att behålla Elver samt valet att skaffa ett syskon till Elver. Jag längtar tills det är dags att skaffa fler barn, trots att det är långt kvar dit.
Någon frågade mig om det inte var dags för syskon snart (?). Lite konstigt kan jag tycka eftersom att jag är ensamstående och helt utan någon som helst så nära relation till en kille. Så svaret på den frågan är nej, det är inte dags för syskon snart, men i framtiden vill jag absolut ge mina barn fler syskon.

Idag har vi firat Mio med pannkakstårta, paket, lek och bus med våra bästisa. Sedan passade vi på att ta en tupplur tillsammans i deras soffa, jag och Mio. Eftersom att Mio har vart sjuk sen i måndags och inte sovit på två nätter var vi båda helt slut och totaldäckade tillsammans. Vid 18.30 körde jag killarna till Viggo där dom sover i natt, och jag är så tom utan dom. Som tur är så ska jag hämta Mio vid 07.00 imorgon och Elver ska åka med Viggo och sin farfar till Koster under dagen och på kvällen ska vi fira Mio med god mat och mer paket.

Jag är världens lyckligaste som har två små, för mig, perfekta pojkar. Jag älskar er oändligt.

Likes

Comments

det känns så galet att han har funnits med oss i två år redan, samtidigt som det känns som att han alltid har funnits med oss.
min älskade Mio, jag är så glad och tacksam att det var just han som kom till oss som en förtidig julklapp. den finaste julklappen jag någonsin fått. tack för att du är du, och tack för att jag får vara din mamma. du och din storebror är det dyrbaraste jag har. jag älskar dig och Elver så det gör ont i hela kroppen. det är svårt att förklara den oändliga kärleken man känner till sina barn i ord. eller ja - det går inte.
jag kommer alltid finnas vid er sida och älska er villkorslöst i resten av mitt liv. jag hoppas att din födelsedag blir toppen.
grattis på din tvåårsdag imorgon, mitt hjärta 💗

Här har ni fina bilder från kalaset som @ericaaocharvid har tagit. Tack finaste du för bilderna!

Vi är så himla tacksamma för alla fina vänner/familj som kom och firade Mio. Och tack för alla fina presenter!

Det mesta utav pyntet kommer från två fantastiska sidor som säljer sååå mycket fina kalasgrejer - My Perfect Day & Bakestore (klicka för att komma till hemsidorna).

Nu ska jag sova. Snart är det dags att gå upp och fira min underbara lilla kille. Min Mio.

Likes

Comments

Hemma hos oss är flaskorna från Twistshake väldigt populära. Mio älskar att få välja färg på flaskan när det är dags för välling.
Det bästa med flaskan, förutom färgen, är att det finns en grej i som gör att det inte blir klumpar i vällingen. När man köper en flaska från Twistshake får man också med en pulverbehållare - perfekt om man ska åka iväg och inte vill ta med hela vällingburken.

Vi börjar dagen med välling i en Twistshake-flaska

Och avslutar dagen på samma sätt.

Även på Mios kalas i helgen hade vi Twistshake-flaskor till dom små barnen, vilket såklart var uppskattat!

Om ni ännu inte äger en flaska från Twistshake så tveka inte på att köpa på er en eller två (eller kanske flera) flaskor. Ni hittar dom HÄR.

Likes

Comments

Idag åkte vi allihop till Elvers simskola. Jag, Viggo, Elver och Mio. Mio och jag hängde i minipoolen och han blev så sjukt sur när vi skulle gå därifrån, min lilla badkille.
När vi kom hem tog det inte lång tid innan Mio slocknade. Elver fick vara vaken en stund till och ha myskväll med mig. Nu håller jag på att somna, så jag tror bannemej jag ska göra det. Mio vaknade nämligen 04.45 imorse så jag är inte så pigg. Imorgon är det dags för dagis och jobb.
Hoppas ni haft en fin helg,

Likes

Comments

Vi startade dagen 05.20 idag. Tack Mio 😂
Grejade lite här hemma tillsammans, möblerade om i vårt sovrum och bara tog det allmänt lugnt, massa mys och lek tillsammans med mina två favoriter. På förmiddagen tog vi oss ut en sväng, men det blåste alldeles för mycket för att vi skulle kunna vara ute så vi åkte en sväng till mamma/mormor och hälsade på istället.
När vi kom hem åt vi lördagsgodis och tittade på film. Både Elver och Mio har vart galet trötta idag och stensomnade vid läggning så jag och Helena har spelat kort och tittat på fotboll ikväll.

För er som har missat det så har jag och killarnas pappa flyttat isär. Vi bor numer i en tvåa mitt i stan och den passar oss helt perfekt. Lite litet när vi har massa kompisar på besök, såklart. Barnen bor hos mig varannan vecka och hos sin pappa varannan vecka men vi försöker ses på varandras veckor också. En vecka är alldeles för lång tid att vara utan varandra. Nu har vi bott här i lite mer än två veckor. Jag känner mig fortfarande inte helt hemma eftersom jag varken har fått upp gardiner eller grejer på väggarna än. Men jag ska visa er hur vi bor nu när jag känner att det känns okej, haha.
Annars känns det ganska bra och jag trivs med att vara ensamstående, än så länge.

Nu ska jag krypa ner bredvid mina småkillar. Vi sover fortfarande ihop och jag har inte en tanke på att vi ska sluta samsova - det är så himla mysigt att få sova med dom man älskar mest, även om det innebär diverse slag och sparkar i ansiktet osv.. 😂

Godnatt alla fina.

{jag har tänkt försöka bli mer aktiv här nu igen, nu när jag har ensamma kvällar och långtråkiga veckor utan barnen så passar det ju bra, jag ska bara hitta inspiration till att skriva också men det kommer väl så småningom}

Likes

Comments