Header
View tracker

Andra ljuset är tänt och jag lämnar nu bakom mig två trötta veckor. Jag har varit jättetrött och bara sovit o sovit, hur mycket som helst på dagarna. Kroppen har funkat som den ska fram till klockan tre-fyra ungefär. Då har jag på dagen i stort sett bara jobbat, ätit lunch och sovit innan den slagits ut. Känslan av att fötterna och kroppen fylls på med cement och minuterna efter lyser jag som ett stoppljus på bröstet. Jag var tillbaka i soffan innan kvällen ens börjat och låg i min säng och sov strax efter. Segt och tråkigt då huvudet absolut inte vill detta. Jag avslutade veckan med en lugn helg, med nära vänner här hemma på fredagen, trevligt femtio-års kalas i lördags och däremellan bara lugn o ro med bestämda mål för att kommande vecka skulle bli mycket bättre.

Nu är den nya veckan igång och med denna har jag en helt annan energi. Att öppna upp ögonen och se vad man kan göra, lära sig och förbättra - hela tiden! Vill och vågar man så finns en massa nya möjligheter. Dagen blir som man gör den, vill man inte så kommer den att bli så men vill man så kommer den bli som man önskat. Sant och jag måste hela tiden jobba med mig själv och tänka så. Varje kväll då jag släckt lampan och lagt mig tillrätta går jag igenom min dag hur den varit och framförallt mycket fokus på hur min kropp varit mot mig. Jag har sagt och skrivit det förut att man inte ska kika i backspegeln men för min del då måste jag sammanställa för att jämföra, för att veta och för att bestämma att nästa dag ska bli bättre.

Denna veckan har startat som jag vill. Gillar det. Jag har ny energi. Det är som alltid mycket roligt på jobbet men nu också lite tids-press vilket jag gillar och likaså här hemma, dock inte jag utan Håkan med sin lilla renovering men som jag också mår bra av. Fokus på rätta saker och effektivitet. Sjukgymnastik och lite gym samt min bästa terapi - bakning. Jag känner att jag har en högre växel i denna veckan och mår bra av det. Önskar nu att det håller i sig och att jag klarar törnarna med väderomslagen, jag är beredd på dem!

Ta vara på tiden! <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är många gånger jag funderat och ställt frågan till mig själv - Hur orkar mina nära och kära med mig? Antingen gnäller jag över att jag har ont och har en kropp med värk och smärta eller så angagerqr jag in dem i något jag hittat på eller önskar ha gjort.
Alla tillsammans, som sist, julstäda hela huset.

Nu idag har jag gjort det igen. I dag har jag startat en MessGrupp till mina nära och kära (vi fyra, Wilma, Andreas och mamma) och frågat den om de vågar haka på att vara med i min Adventskalender där de kommer få ett meddelande varje dag i gruppen och att ett pris kommer att delas ut på Annandag jul. Mycket mer vet de inte men jag hoppas på att skratt och glädje sprids nu under de tjugofyra dagarna framåt och såklart är det den för min del den bästa dagen sist, den 24 December
Delade och fega meningar stormade gruppen ganska direkt och Simon är rädd att behöva avstå en match i sitt FIFA spel. Ibland tvivlar jag på att jag är värst.Ler.

Jag fick en stund vila i kombination med att jag får aktivera mig en stund. Känner att långt inne finns så mycket som jag skulle vilja plocka fram. Energin långt in i kroppen kan bubbla och jag kan ibland känna mig euroforisk. Önskar så många gånger en hållbarare kropp som kunde ge mig utlopp för det jag inom mig bromsar. Jag stampar, trampar vatten på något sätt men gillar och accepterar läget som det är. Det är som det är, en dag kommer jag må bättre och då kommer jag plocka fram större delar. Idag nöjer jag mig med att göra en Adventskalender till mina nära och kära.
Är så oerhört stolt över min stora familj och jag hoppas att ni orkar med mig❤️

Likes

Comments

View tracker

Nu är det jul hemma hos oss. Alltid helgen innan första advent så Julsmäller det här och det ordentligt. Vi alla städar tillsammans med julmusik, glögg, lussekatter och pepparkakor under protest, gnäll, skratt och bus precis som det ska vara och framförallt numera med två tonåringar i huset. Jag tror ändå att jag, vi, sår ett frö hos dem och att killarna en dag kommer komma ihåg att vi var den där udda familjen som var så långtifrån alla andra familjer men som inte blev och var så dumt endå.

Jag älskar verkligen julen och jag vill njuta av den länge, riktigt riktigt njuta av den och länge länge. Jag tycker att julen är så mysig, stilla och fridsam på något sätt samtidigt som jag aldrig vet hur mina dagar ser ut. En dag är aldrig den andra lik utan jag måste verkligen ta vara på dem och utnyttja de bra. Jag har mått så bra i slutet av förra veckan samt över helgen och haft massor med energi men så som jag vet, det tar på den, den tar slut och återhämtning behövs för att fylla på igen. I dag blev och är det en sådan dag. Rätt eller fel men jag har också planerat efter det. Vet att det inte är det bästa att "planera in" att ha ont men det är också långt ifrån bra att bli besviken över dagen om man behövt avboka eller tänka om för det man tänkt. Bättre att få en "jag mår bra dag" som bonus. Rätt eller fel att tänka så? Jag gör det just nu en period i livet och i dag känns det väldigt bra då jag har legat i soffan nästan hela tiden idag från det att jag kom hem från jobbet.

Nu är fotbollsgalan på och en stor kopp te med en hög tidningar väntar på mig och det känns väldigt skönt att det är jul hemma hos oss i vårt hus, älskar det och vi kan varmt välkomna första advent på söndag genom att då tända ljuset som är redo, som alltid helgen innan advent.

Till Er - Stor Kram med väldigt mycket Julkänsla i!

Likes

Comments

Inte bara VärldsDiabetesdagen i måndags utan det känns som en Diabetesvecka. Mer än bra! Jag tycker det har pratats och uppmärksammats mer under hela veckan och det är så bra. Nyhetsmorgon med Peter Jihde med gäster som tatuerade Diabetes på handleden som livräddning. På RadioSkaraborg var det en mamma till en son med Diabetes som berättade om allt kring hur det är att både ha och stå bredvid sin son med Diabetes samt Diabeteshunden Geni som lärde sig ha koll på blodsocker. Det är så viktigt att det uppmärksammas. Tyvärr är det allt för många som inte har en aning om hur en kropp fungerar med Diabetes. "Sockersjuka man fått för att man ätit för mycket socker sägs det" Det är så många som inte vet. Killen/tjejen som förvirrad, kanske sluddrigt pratar med dig och kräver din uppmärksamhet, eller som ligger på marken och skakar, kanske är medvetslös inte alls är onykter som vår första tanke slår oss utan kanske har Diabetes och ligger högt eller lågt i sitt socker. Det är viktigt att slå hål på myter och sprida kunskap om Diabetikernas liv och stödja forskningen. Frågan om varför så många barn idag får diabetes är ännu inte löst, det är mins två barn om dagen som diagnoserad, det är en fruktansvärt hög siffra.

VärldsDiabetesdagen har säkert uppmärksammats på flera ställen både här och runt om i landet men också ör 2016 års DiabetesSjukSköterska utsedd och korad.

Här är hon! 2016:års Diabetessjuksköterska! Grattis Monica!
Monica har ett sådant enormt stort engagemang inom Diabetes och gör så mycket.
Hon stöttar och finns alltid till hands för alla barn och för oss föräldrar.
Råd, tips och en stor kick med energi som går rakt in i ens hjärta har Monica givit oss här hemma många gånger!
Verkligen värdig vinnare! Grattis igen!

Fotot har jag fått lov att använda av Barndiabetesfonden Lokalförening Skaraborg

Världsdiabetes dag eller inte. Simon kämpar dygnet runt och jag skulle göra allt för att ta det åt honom. Det är ett enormt jobb bakom en diabetiker. Det är ett enormt fokuserande och kollande hela tiden.
Kolla blodsockret, tänka på vad man tar till sig på sin tallrik, räkna ut därefter och fundera på vad man ska göra efter maten/mellanmålet, om aktivitet eller stillasittande. Insulinintag. Äta och ställa klockan/mobilen på två timmar igen för att kolla värdet och därifrån igen utgå för ett stort eller litet mellanmål eller bara mer Insulin. Ställa klockan/mobilen på två timmar igen och samma igen, om man inte här emellan har känt att man är påväg att bli låg och då istället behövt ta Dextro och ställt klockan på ny tid. Dygnets alla vakna timmar samt nattetid, men här tar jag och Håkan som oftast över. Två till tre gånger per natt är vi inne hos Simon och tar hans blodsockervärde och antingen ger insulin eller något sött som höjer blodsockret. Det ÄR ett enormt fokuserande och kollande hela tiden.

Vi tänker att det hela tiden både kommer att gå och bli bättre och bättre, lättare och lättare. Dels så är det en av de tuffaste perioderna i hans liv i och med puberteten då värdena kan hoppa hejdlöst utan förklaring och en dag så kommer han att välja sina snabba kolhydrater med omsorg men där är vi inte ännu, men vi är en bit på vägen.

Min älskade Diabeteskille Simon <3
För oss och för så många andra. Ny dag i morgon med nya tag!

Love

Likes

Comments

I sista inlägget skrev jag:"..däremot känns det inte som att jag kommer att vänja mig vid min Höstkropp, den kropp som är nu fram till att kylan sätter in. Jag är så fruktansvärt trött på den och jag förstår hur mina nära och kära är trött på den och mig.."

Idag, i skrivande stund. Det är tufft och det har varit det och därmed skön bekräftelse för mig själv efter att jag läst. Kroppen är idag än mer tyngre, och värker mer. Det syns inte utanpå och jag förstår om Ni inte förstår, tror mig.
I lördags blev det ett fint vinterlandskap utanför mitt fönster och snabbt gick det, från höst till vinter på nolltid. Jag har en bild framför mina ögon hur jag står stabilt med båda mina fötter på jorden och mår så där bra. Jag har den som målbild men sedan så emellanåt kommer det en pendling. Det ena hållet kan jag själv styra över och påverka även om jag inte alltid lyssnar på kroppen utan pressar på. Den andra sidan kan jag inte alls styra över, inte heller förbereda mig inför, den sidan är vädret och väderomslag. Denna gång, detta väderomslag kan jag nästan säga exakt klockslag på. I lördags kväll då vi sitter här hemma och äter så kände jag att det smög på och idag, här i eftermiddags vid tre-fyratiden kände jag att det började vända tillbaka. Det är nästan som att trycka på en knapp, eller att ta ett djupt andetag och under tiden accepterar det som hänt med kroppen efter väderomslaget. Ett "Okej, ny kropp igen och nu är det som det är, bara kämpa på och göra det bästa av det".
Såklart inte alltid lätt och man behöver ofta lite påminnelser så tack mamma som efter mitt gnäll i telefon idag påminde mig om att tänka grönt, orange och rött och tack vänner som utmed min lilla promenad här ikväll gav mig så mycket energi och goa varma kramar - Tack <3 ni vet vilka ni är.

Kram och Godnatt!
Ser fram emot jobb och vanlig vardag igen i morgon!





Likes

Comments