Header

Jag är tillbaka, jag lämnar verkligen ett ekorrhjul bakom mig och så skönt att jag piggnade till här i helgen. Det blev och var ett ekorrhjul förra veckan genom att jag gick upp, gick till jobbet och fixade lite, åkte hem och blev liggandes och orkade verkligen ingenting. Jag och den tunga kroppen bara sov sov sov. Vädret var sitt säkert då det blev som jag kände och som metrologerna sa, kallare temperatur och det ligger nu lite puderaktigt på marken. Nu är kroppen inställd på denna temperatur med några grader kallt och det är åter sådan skillnad.

Födelsedagskalas och firande i går av vårt fadderbarn Amandas ett års dag och Mellomys på kvällen. I dag har jag småfixat här hemma i ett mycket lugnt och slappt tempo med mjukisbyxor, helt osminkad och med hög tofs. Då jag tycker om att vara ute i god tid då jag ska göra något och älskar resans väg inför något så har jag i dag suttit med både det ena och det andra då vi har lite framför oss;) Mormors nittionio års kalas, en Oriflame kväll, Simons konfirmation och när vi igår pratade med vänner om en Påskfest i stugan så var vi snabbt på. Att ha något att blicka framåt på, är för mig viktigt och likaså mina återblickar. Att ha något att se fram emot och haka upp mina tankar och fokusering på är ett måste. Jag ser målet fram för mig och jag portionerar ut min energi lite varje dag och tar det i min takt under en längre sträcka och på så sätt orkar jag oftast hela vägen fram. Lite kaos där uppe kan det bli och jag snurrar tyvärr ihop lite för mycket men jag gör vad jag kan, det blir som det blir och jag försöker vara nöjd.


Jag tycker så mycket om resans väg!

Önskar er alla en bra start på veckan i morgon!

Likes

Comments

Januari har gått och februari har startat. Det är en riktig mellanmånad och det är vinter utan det lilla vitt på marken. Jag vill gärna ha snö med en stabil kall temperatur. Vi får se vad som händer med vädret, de säger och visar på sina appar att det ska bli kallare och ska jag lyssna på min kropp så lovar jag att de har rätt.

Jag skrev sist att jag mår så himla bra och det var verkligen sant. Jag mår fortfarande så himla bra - framförallt i huvudet. Kroppen vill inte riktigt som tidigare i januari tyvärr men det är som det är och jag har såklart mina analyser på det. Det går upp och ner hela tiden och det är många gånger svårt att säga vad som är vad. Att "skalgradera" hur ont, vilken värk man har från ett till tio som jag gör på reumatologen tycker jag är jättesvårt. Hur ont? på en skala, säger ju sig självt. Vilken värk hade jag förra veckan jämförelse med idag kan jag omöjligt säga men Januari var annat och som jag skrev - jag har mina teorier.

Ett stort Lyckorus efter julen som höll i sig kanske?...Vädret som jag tjatar så om? Var det verkligen inte lika mycket upp och ner som nu de två sista veckorna...Stress, socker och mitt kostintag?...eller så är det så att min kropp verkligen behövde de vitaminer och mineraler jag testat att ta extra tillskott av. Bara teorier jag funderar själv på men FÖR stor skillnad för att nu efter uppehållet av de vitaminerna o mineralerna jag testade återuppta det. Jag tyckte redan efter ett par dagar att jag blev piggare, alertare, mer fokuserad och allt eftersom sov jag inte lika länge på eftermiddagarna, det var på något sätt lättare då att få över benen över soffkanten.

Nu efter att jag gjort upphåll i snart två veckor, för att se om jag kände någon skillnad så får jag återigen kämpa mer mot mitt sötbehov, jag sover betydligt mer igen på eftermiddagarna och lägger mig mycket tidigare på kvällen men framförallt så är det en helt annan grej jag kommit på vilket jag nästan tycker varit jobbigast då det är åter. Jag tror att min kroppstemperatur har varit stabilare och att min feberkänsla inte varit detsamma. Det har känts som om att mitt iskalla skelett kom som ett brev på posten igen. Ni vet, man saknar inte båset förens båset är tomt. Likaväl att man glömmer bort så fort man mår lite bättre och det tar tid att vänja sig igen....

Kan det varit denna kombination av vitaminer och mineraler som dels hjälpt mig med min kroppstemperatur och att jag känt mig och varit piggare och alertare? Aldrig är det lätt och den där balansen mellan allt som är så viktigt är svår.. Jag vilar för att jag ska och jag vilar för att jag gjort. Jag fortsätter så för oavsett om och vad jag gör så kommer jag alltid att ha min SLE med mig och jag ska göra det bästa för att jag ska må så bra som möjligt...

En djup suck av träningsångest kom...det var ju det också...Det var kanske den hör sparken jag behövde? Att här skriva att jag kommer ta tag i det igen...men först ska ordentlig utvärdering göras av "All-in-one multivitamin med alla vitaminer, mineraler och antioxidanter" så efter två veckor efter den starten så är det gymmet igen. Lovar att återkomma men fram tills dess så får det bli ett par promenader i veckan om kroppen vill och vädret tillåter..


När jag läst en väns ord på Facebook i lördags...."krama om dina nära o kära o ta ingen för givet" tog jag orden till mig verkligen. Bra är jag men bra kan bli bättre. Jag sa inte bara slentriant som jag gör varje kväll "Godnatt - älskar er och någon mening" till mina nära och kära utan tackade ordentligt och sa verkligen hur mycket jag älskade dem och att jag uppskattade att de var tillsammans med oss på kvällen. Jag vet att inte en fjortonåring och två sjuttonåringar förstår hur mycket jag uppskattar den tiden de är med oss, som denna lördagskväll med oss i soffan för att se på Melodifestivalen och dessutom fylla i en röstlapp för att sedan göra en gemensam röstning... men en dag så kommer de förstå och värdesätta våra stunder tillsammans med massa mys och skratt. Tack min vän för orden, dock ska det inte behöva hända saker för att man ska bli påmind. !


Vänner! Nära o Kära! Alla! Vill du ta emot från mig så kommer en stor kram Här!

Likes

Comments

Jag har dragit fingrarna genom håret, sprayat lite med hårspray och snabbt svept över ansiktet med mitt "correkturpuderkit" från Oriflame för att piffat till sig lite. Ikväll väntas ännu en kväll med fantastiska vänner.
Jag har inte så stor kappsäck med guldmynt utan man får anpassa sig, titta på dem på båda sidorna, vårda och använda dem på det som man önskar. Vänner är jag däremot väldigt rik på och utan dem hade jag absolut inte mått så bra som jag gör idag. Jag har från årets start, så många kvällar gått och lagt mig med en kropp full av vänskap och jag är övertygad om att ikväll blir det ytterligare en........

Så skrev jag i fredags och det blev en grym Afterwork med så mycket värme. Ännu en kväll med massa vänskap i kroppen då jag släckte lampan.

I dag är det söndag eftermiddag och jag bara är. Det är färska tulpaner på bordet i min nya vas och en lugn och mysig doft sprider sig av ett av mina VoluSPA ljus jag fick när jag fyllde år. Det är en inbokad återhämtningsdag som jag skjutit fram länge och många dagar. Jag har känt att jag har tänjt på trådarna och att de blivit tunnare och tunnare men tänkt att det GÅR, lite till.....ska bara.....en dag till.....en sista grej.....och det har det gjort. Denna gången gick det.

Jag tänker många gånger på hur jag har haft det under mina år med min Vän SLE bredvid mig och vilket helvete det många gånger varit. Svårt att beskriva och svårt att sätta ord här vilket jag genom resan försökt men kanske aldrig förstår man i alla fall. Jag vet att mycket nära till oss har sagt till Håkan: -Trodde aldrig det var så illa, aldrig förstått hur dålig Linda kunde bli förens idag då jag såg henne... Vad Håkan svarade vet jag inte men jag har lagt det på minnet (skrivit ner det) för att det den gången värmde för Håkans skull. För att det är han, Håkan som står vid min sida, stöttar och driver mig framåt. Här hemma pratar jag om hur Universum styr men som Håkan säger så är Han mitt universum och väldigt mycket ligger det i det.

Jag mår för tillfälligt så himla bra. Hela jag mår bra och jag hoppas och önskar att det varar för evigt. Punkt. Verkligen punkt. Jag är så glad över att jag gör det och jag lovar att jag inte kommer att ens pipa som en liten mus den dagen då jag då kroppen strejkar och jag måste ta en paus i sängen. Den dagen kommer eller så inte men en dag i taget. Tänker alltid att det kommer att bli bättre. Årets klocka är på rätt sida. Januari månad har snart gått och visst saknar jag ett vinterlandskap med snö men samtidigt så är detta väder så mycket bättre för mig. Igår var det fem grader varmt samt solsken och man fick nästan Vårkänslor. Många tycker att januari månad är mörk och tung efter allt runt omkring december med Jul och Nyår men för mig så är det helt annat. Tiden har vänt, ett nytt år, nystart, det går åt ljusare tider och man längtar ut. Längtar och snart, helt plötsligt är vi där!

SöndagsKRAM till er från mig!

Likes

Comments

Då var min stora dag snart till enda då jag snart ska släcka lampan för kvällen. Då var man ett år till fyllda. Har långt ifrån någon åldersnoja och känner som mest att varje dag och år har sitt. Försöker njuta och ta tillvara på tiden, som så många av er.

Efter en hemmadag idag så är jag redo att gå till jobbet i morgon och på kvällen ska vi fortsätta firandet då släkt och vänner kommer. Mysigt och kul att samlas alla igen.

Jag tackar med hela hjärtat för skönsång både vid sängen och via telefonen i morse, presenter, kramar, telefonsamtal, sms, blommor och alla, faktiskt enormt många Grattishälsningar via Facebook.

Är fylld med så mycket varma, goa, mysiga känslor, Tack!

Likes

Comments

Det är morgon och jag sitter och bara ÄR innan jag ska iväg till jobbet. En liten stund, tio minuter en kvart varje morgon innan dagen drar igång. Jag behöver och tar ofta små micropauser där jag bara kan försvinna in i mig själv lite och väldigt skönt. Idag behövde jag inte så lång tid utan att det blev en stund till datorn också, olika var dag.

Vi, jag, Håkan och Simon var i helgen på handbollsscup i Jönköping. Vi hejade och höll tummarna på killarnas matcher och umgicks med våra goa, nära vänner och andra trevliga handbollsföräldrar. Trevligt och spännande med pulshöjande matcher samt vi delade många skratt över god mat och vin på kvällen. Jag ger järnet från det att vi lämnar ytterdörren här hemma till det att jag sitter i bilen på väg hem. Det är jättekul men slitsamt för kroppen då jag inte känner efter eller lyssnar i det stora hela men det är återigen jag själv som väljer och gör mitt val. Jag vill gärna att andra inte ska behöva anpassa sig efter mig och vill inte vara till besvär och ställa krav men ibland blir det så och då får man bara tacksamt ta emot och låta det vara. Många gånger förstår mina nära, som i helgen då det var väldigt ruggigt och kallt för mig där vi satt och åt blev räddningen att vännerna pratade med personalen som fixade med både filtar och element. Tack igen för det gjorde att jag kunde sitta kvar.

Det var vid samma middag som jag fick den där känslan av att två andra föräldrar vid ett annat bord satt och pratade om mig, ni vet, ibland görs det inte snyggt. Jag fick min bekräftelsen på det då jag stelt och lite stappligt reste på mig för att gå på toaletten och såg då att den ena av den satte en armbåge i sidan på den andra och där i samma sekund mötte de båda min blick. Prata på, såklart att man ska göra det, men det har gnagt lite i mig. Vad tänker de? Vad sägs det? Vet och förstår att många har olika funderingar, tankar, åsikter och såklart nyfikna men JA, jag orkar minsann åka på cup ett dygn men inte har möjlighet att jobba heltid utan får sjukpension från staten för den tiden men JAG väljer alldeles själv över vad jag ska lägga min lilla lilla energi på och ingen kan känna av hur min kropp är då jag kommer hem till min soffa och säng igen....


Jag började skriva så i tisdags och som så många gånger tidigare kom jag inte längre, inte förens idag i skrivande stund. Jag har släppt det för längesedan, jag är jag och jag har SLE och jag önskar inte ens min värsta fiende det. Jag fick idag åka hem en liten stund tidigare från jobbet då värken steg och sedan dess har jag legat under min värmefilt och gärna inte rört mig mer än nödvändigt. Min värmefilt har gett mig värme många gånger i veckan men i dag är det en kropp med lite feber och muskelvärk. Inte mycket, men det är mer än vardagsont och jag tar det. Jag har vilat och jag ska nu sova för att vakna upp till en ny dag i morgon, min alldeles speciella egna dag, som jag själv bestämmer över tillsammans med min SLE oavsett vad andra har för funderingar, tankar och åsikter!

Godnatt!

Likes

Comments