Header

Augusti, känn månaden...då var den här. Semesterns sista vecka är startad. Känner lite "down" samtidigt som jag känner att kommande rutiner är skönt igen. Känns bra att snart flytta hem till radhuset igen, att få slå på infravärmaren och tända upp ljusen inne på den inglasade altanen på kvällarna. Det är också mysigt och jag älskar mitt jobb. Var tid har sitt, jag är oerhört nöjd med min semester i år och det väntas så mycket mer efter denna.

Vi har fortsatt att gasat på. Vårt kommande Bröllop i november kommer att äga rum på Säröhus Hotell, Konferens & SPA som ligger utanför Göteborg, så i fredags åkte vi dit med vännerna Anders, Ulrika och Elicia för en massa mys och lite kik med planering inför stora dagen. Bjuder på lite bilder. Fredagen var enastående, så mysigt då vi satt på klipporna och sedan med denna fantastiska utsikt under middagen. Lördagen startade vi nere på Särö Källa spa.

Särö Kyrka där vigsel väntas, som jag längtar. Att åka förbi den som vi gjorde i fredags var en känsla och en helt annan då vi åkte till den i lördags. Jag trodde aldrig att jag skulle känna sådana fjärilar i magen, aldrig och jag blir alldeles darrig då jag tänker på hur det kommer att vara på stora dagen i november. Skönt att vi ska tillbaka en gång till innan.


Vi har gjort så mycket. Vi har haft ett jättetempo denna sommar och så kul men vad var det i vintras jag drömde om att det skulle vi göra på semestern? Vad stod på önskelistan?
Att "umgås med släkt och vänner" stod överst och det har vi verkligen gjort och vi önskar också mera. Något annat som också stod väldigt högt var att minska värk och smärta i kroppen och det har det verkligen gjorts. Jag vet att jag varit sängliggande och soffliggande dagar under min semester tidigare år och senast förra året låg inne i över en vecka. Långt ifrån i år. I år har det varit dagar men helt annat. Jag har jobbat mer med mig själv såklart men också vädret som varit som det varit. Summerar ett riktigt toppenväder i år men ska det vara något så självklart saknar jag högsommarvärmen som aldrig kom.

Idag har det bara varit jag här då Håkan hjälper sin lillebror, Albin jobbar och Simon hemma med sina kompisar. Jätteskönt på sitt sätt, som nu, bara sitta i skuggan på baksidan under den stora björken eller att man tvättat lite och strykit lite på sin "to do" lista som alltid finns. Det var min ensamma dag idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag säger ofta att det är meningen och nu återigen, ännu en gång.

Jag, Håkan, Albin och Simon har i dagarna lämnat vår zon Svanberga för några semesterdagar i Danmark och Tyskland.

Vi hade tidigare pratat om det fram och tillbaka, tvekat hit och dit men när Håkans fasters man behövde skjuts hem från Danmark så var frågan löst, såklart att vi skulle åka.

Familjen samlad och mysig bilresa med prat, musik, fikapauser, allas önskade sommarpratare och shopping på båten. Väl framme i Köpenhamn visade dock staden inte vädermässigt sin bästa sida. Längesedan sådant välbehövligt regn men vi trotsade det, lånade paraply från hotellet och bad tjejen i receptionen om hennes bästa restaurangtips för att äta den där stora köttbiten vi pratat om på nerresan. Dock när vi plaskvåta väl kom fram visade det sig att den restaurang vi blivit rekommenderade var en ren vegetariskt restaurang och inte alls vad vi var ute efter så förklarade oss och gick vidare i regnet mot nästa gata där vi gjorde nytt försök. En tapas liknande restaurang där de varken hade light dricka eller enligt Håkan riktig öl och trodde att surdegsbröd var glutenfritt.....nej tack utan gick vidare, första bästa bara.

Nu var vi ännu blötare, dyblöta men behövde verkligen äta något och någon i sällskapet suktade efter sin efterlängtade öl. Nu fick det bli som det blev och det blev fermiterade strips och små biffar som vänt i stekpannan mellan två bröd och till detta öl och dricka från deras egna bryggeri. Långt ifrån vad vi hade tänkt men det var något i allas magar. Simon fick ta bort brödet, gav det till mig istället och jag gav honom mitt kött istället då jag inte äter rött. En något oturlig matupplevelse i stora Köpenhamn, hur kan man lyckas? men nu kunde det bara bli bättre och det blev det. Det blev en mysig stund i loungen på hotellet framför den öppna spisen efter att vi skrattande hängt upp våra dyblöta kläder i hela hotellrummet för att hoppas att de skulle torka över natten.


Ny dag och även om det plaskade lite om våra skor tankade vi på med ny energi. Frukost på ett litet cafe innan vi satte oss i bilen igen. Denna dag över till Tyskland för shopping på det berömda "Calles" och sedan tillbaka till Danmark och denna gången till staden Odense. Dagen gav shopping, bra hotell igen och denna kväll fönstershoppade vi i staden och säkrade vårt restaurangbesök genom att äta på "Jensens Bøfhus" och alla var nöjda.


Nästa dag startade vi med god hotellfrukost och denna gång tom glutenfritt bröd till Simon. Odense är verkligen en jättemysig, greppbar stad. Vi strosade runt, fikade och shoppade i väntan på samtalet från Mats och där på en gata påväg till bilen låg den. Butiken som DEN fanns i.

Kvällen innan hade jag sett butiken, tänkt att det var fina klänningar i skyltfönstret och att jag kanske skulle gå in och kika, bara för att och för skoj skull. Idag styrde mina ben mig dit. Rakt in i butiken och fram till en av alla ställningar i butiken. Jag drog isär två klänningar på ställningen för att kunna se närmare och bad på min oerhört knaggliga dåliga engelska om ursäkt för att jag ville titta på den.

Här slår hjärtat en volt och jag ber att få hjälp med att hänga den bättre så att jag kunde se den och snegla efter klänningens prislapp. De klänningar jag kikat runt på i cybervärlden har legat på hur mycket pengar som helst så denna kunde likväl vara en av dem i den orimliga prisklassen som jag inte alls tänkt sträcka mig till. När jag såg prislappen som nu var inom min ram (som dock helt plötsligt blev inom en dansk ram, då danska kronan är starkare) så vaknade fjärilarna i magen till....
? Håkan som stod utanför butiken, skulle jag hämta honom och fråga?
? Angelica, du skulle ju vara vid min sida?
? Är långt ifrån fräsch och har inte inte alls bra under, ska jag be att få prova ändå?
En miljon tankar och funderingar på några få sekunder medan den unga tjejen pratade på om något jag inte har en aning om vad, jag var ju helt i min värld.

Jag gick och öppnade ytterdörren och ropade på Håkan och killarna som trodde att jag skojade med dem när jag sa att de skulle komma in men när jag stod i provrummet så hörde jag dem komma in och deras blickar sa allt. Håkans ögon vattnades och sa bara köp, den är jättefin.

Till mig själv ställde jag mig ytterligare en miljon frågor;
När vet man?
Hur vet man att det är rätt?
Hur känns det?
Är det just denna jag drömt om???

Här stod jag nu med klänningen på och önskade så att min vän Angelica var hos mig. Min panik spred sig sakta och än mer då jag tänkte på att hon var i Grekland på solsemester. Jag kände mig så blåst av det jag sett så fram emot, detta som vi skulle gjort tillsammans. Vi som tillsammans skulle leta upp butiker, åka runt, prova och prova och först stressa innnan den sedan hittades. Ni förstår säkert vad jag menar, så som vänner med djup vänskap gör. Det var ju vi som skulle göra det, vi två tillsammans, inte kunde detta vara meningen eller var det det?

Vi alla stod i provhytten. Jag lekte prinsessa samtidigt som jag försökte samla mig. Expediten berättade och förklarade för Håkan om det fina sidentyget och att klänningarna ritades i Paris, syddes sedan upp i Spanien och endast ett fåtal av varje och enbart för deras egna butiker. Albin stod med mobilen. Ringde och jagade Angelica och fick tillslut tag på Emilia som sen i sin tur hittade Angelica i vattnet som fick på FaceTime. Där stod vi i provhytten och pratade med Angelica, Niklas och Emilia via FaceTime. Vad de egentligen såg har jag ingen aning om men när de alla sa att den var jättefin så kändes det verkligen väldigt bra och när Angelica sa; - Du har ju hittat den, såklart det är den! så bestämde jag mig, det ÄR den rätta. Detta är min och den jag ska bära på min stora dag. Det var meningen.

Inför allt vi gjort har jag gjort moodboards och printat, skrivit ut. Till inbjudningarna, brudbuketten, till tårtan, till ringarna...men än har jag inte sammanställt alla mina foto och bilder till klänningen.

Är det rätt??? Är det denna??? Är denna så som jag tänkt utifrån som jag tänkt??? Ska verkligen bli kul och spännande att se. Är det bilder likvärdiga denna? Få en riktig bekräftelse. Att jag skulle hitta min drömklönning i en större stad visste jag egentligen för när jag kom till bilen kom jag på att under min senaste mediala sittning hos fantastiskt duktiga Annika på Naturligt Övernaturligt så förmedlade hon till mig att jag skulle vara lugn i mitt letande efter just den den hängde i en större stad och väntade på mig.
Det ÄR den! Den jag ska ha på min stora dag!


Stort tack min kära familj för vår lilla tripp och stort Tack igen Angelica, Niklas och Emilia

Likes

Comments

Så, då har min halva tid av min semester redan varit, vad hände med den tiden? Lägger pannan i frågande veck.

Jag som bestämt för och med mig själv att jag i år knappt skulle sova någonting utan istället utnyttja varenda minut av dygnet och bara njuta av semestern mer än något annat år. Hur har det egentligen gått? Svaret är mycket bra och därför jag just nu är så himla trött, eller ??? Nä, så är inte fallet riktigt tror jag eller kanske. Det har i dagar gått i ett, precis hela tiden och jag menar inte en tom minut utöver min vila, och det är precis så jag vill ha det. Hittills är jag så himla nöjd och det bästa av allt är att jag har lika länge kvar med ännu mer inplanerat som väntar.

Jag har kört på men också lyssnat på min kropp genom att tagit till små stunder och tillfällen. Det är ju semester och ett helt annat lugn. Jag är oerhört tacksam för den ork och energi jag får under sådana här varma sommardagar, det är så annorlunda. Tänk om jag kunde få lite av den under höst:/vintern. Många gånger frågar jag mig själv om det verkligen inte bara sitter psykiskt. Att jag själv bedömer mig för vad jag klarar av och hur jag efter ska må. I skrivande stund fokuserar jag och känner av hur kroppen känns; benen är tunga med känslan av att de är lite fyllda med cement, mina knogar i fingrarna är svullna och mina hand och fotleder värker. Svårt stt jämnföra men kroppen är varm på ett annat sätt än den är en vanlig höst/vinter dag. Psykiskt eller inte men har alldeles för många gånger haft rätt när kroppen protesterat på grund av vädret eller då jag bestämt mig för att klara av mer ön vad jag egentligen tror jag gör. Psykiskt eller ej, nu är nu och jag mår så mycket bättre och njuter av det.

Det är många minnen av stunder och tillfällen man kommer vilja plocka fram ur minnet i höstmörkret och säga "wow så roligt vi hade", eller "vilken fantastisk kväll det var", "som jag skrattade" eller....eller....

Jag ska nu sammanfatta och gör det nu genom att bjuda på en bildkavalkad av dagarna, veckan som gått.

Vår älskade Simon femton år!
Familjens, bland annat mest tacksammaste, tålmodigaste och hänsynsfullaste!
Dagen innan stolt mopedägare och på dagen klarade körkortet till den och vad gör då ens bästa vän - jo, slänger sig iväg på sin egen moped så klart så fort man fått veta! Det är vänskap det!
Tack Linda, Mattias och Eric som kom och firade på födelsedagskväll!

Kalas för Simon med släkt och vänner!

Mysig dag och kväll med mamma, moster o man och Rosa & Lennart! Stort Tack för att ni kom i år igen - alltid lika trevligt och roligt!


En liten del, några foto men får räcka för att jag ska kunna återfå känslan av "en del" av vår semester. Nu väntas det mer, börjar med att familjen i morgon lämnar trettioskyltarna för några dagar. Har Du semester kvar? Bara njut så mycket som du bara kan, strunta i att sova;) det kan vi göra i Höstmörkret! Snabbt går det och snart är vi där! Nu är nu!
<3 <3 <3

Likes

Comments

Rubriken får stå kvar, även detta inlägg har jag säkert skrivit på hundra gånger...

Vi körde verkligen igång rejält från första dagen, innan semestern ens hade börjat och vi fortsätter! Så roligt att ha haft och ha dem här, Anniken, Marius och Robin är verkligen fina ungdomar och jag förstår när de umgås med mina att de är på väldigt god väg. Det värmer så att vi alla - jag o Håkan, Susanne o Rune, Anniken o Robin, Marius, Albin o Wilma och Simon har delat så mycket i helgen som var. Andreas kom ut en eftermiddag och hängde med oss och det har blivit både kubb och kortspel på alla olika platser och i alla former. Jag säger bara woooow vilken start och jag mår bra. Sträcker på mig och säger; mycket bra. Jag försöker lyssna på kroppen och jag försöker att ta mina pauser. Jag blir bättre och bättre, duktigare och duktigare för varje år. Något jag verkligen fick bekräftat idag.

Jag gjorde det!
Skor och träningskläder har legat i en hög hemma i tvättstugan länge för att emellanåt titta på och hjälpa tanken vidare till handling. När jag har semester så finns ingen återvändo, då gäller det och visionen är att en promenad eller mitt sakta springande varannan dag under semestern ska genomföras.
Tungt idag såklart men med Bröllopspodden i öronen så blev det en rask promenad och jag har startat. Det var motit att komma ut men det kändes inte alls så tungt som jag minns att det var förra året så kanske som jag skrev, jag blivit lite bättre. Det är alltid svårt att jämföra när det går åt det rätta hållet men nu är jag i alla fall igång så nu gäller det bara att fortsätta när jag kommer hem. Jag har ju en stor sporre i år - inte kan jag vara den som inte orkar på dansgolvet på Bröllopet - jag ska ju dansa med alla!

Kram Kram

Likes

Comments

Semesterinflyttade!

Svanberga tog verkligen emot oss med öppna armar och Håkans utbyggnad av framsidan, altanen och utekök som han fixat med i Vår blev så fint och bra!

Det är för oss här så underbart, vårt lilla paradis och för mig något alldeles extra. Här är inga måsten, tar dagen verkligen som den kommer och mindre, eller ingen stress alls.

Jobb mina timmar på fredagen och sen smygstartade semesterfirandet med en lunch på stan med bästa vännen Angelica innan det bar hit ut till Susanne & Rune.

Sammanstrålning allihop - Albin & Wilma och Anniken & Robin som kom på kvällen och det blev grill, en massa prat och skratt samt presentöppning, alltid så fina presenter till oss ifrån Susanne & Rune

I lördags firade vi Susannes födelsedag, (femtio år), så lyckat kalas och jag är så glad
att hon ville fira sin dag här hos oss!

En stor Grattiskram igen Susanne!

Tack för att just Du kommer bli min svägerska i november - finns inte någon bättre!

Likes

Comments