Header

Nu för arton år sedan, vid denna tidpunkt så skriker jag efter alla bedövningar. Jag hade kämpat och bitit ihop men är just nu helt slut då jag haft värkar till och från i tjugotre timmar. Allt gjordes och sattes då in och såklart satte också Albin fart så att inget av det jag fått gjorde någon nytta men nu i skrivande stund har du kommit till världen. Sedan dagen har vi i arton år gett allt och lite till. Stöttat, pushat, hjälpt och försökt driva dig åt rätt håll. Kämpat däremellan men idag är jag oerhört stolt över dig! Jag är din mamma, det är just jag och det är vi, jag och Håkan som är dina föräldrar. Det är en sådan kärlek som inga ord kan beskrivas med och inga bilder/foto räcker heller till.

Körskolan på dagen och på eftermiddagen fick du världens överraskning då dina faddrar Anders & Ulrika och Elicia kom och knackade på med sång, glasstårta och världens finaste rosbukett. "Väldigt rörande och väldigt väldigt uppskattat. En tår i ögat" sa Albin Så rolig överraskning på hans dag och han uppskattade det verkligen. Tack igen vänner! Joy´sGrillbar blev det ikväll och så oerhört trevligt och mysigt innan kompisarna hans mötte upp och kroglivet skulle premiäras såklart.

<3 Min älskade son Albin, även om du precis kommit till världen eller som nu arton år så kommer jag alltid finnas vid din sida <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tack min förlovningsring för vår tid. En helt underbart tid från den sjätte eller sjunde? Juli, nittonhundra nittiosex, eller??? Hur var det nu? Det datumet har aldrig fastnat, varken i huvudet eller i ringen då det aldrig blev någon gravyr i dem. Jag var ju så lycklig över att vara förlovad så inte ville jag ta av mig ringen för att lämna in den på gravyr efter att vi kommit hem från vår Spanienresa där vi förlovat oss. Nu är våra ringar inlämnade och jag har äntligen bestämt mig. Som jag velat fram o tillbaka och jag fattar fortfarande egentligen inte varför. Den är ritad, framtagen, med inspiriation från alla de ringar jag hade på bilder i min dator och på mina första moodboard´s. Det var bara jag som snurrade runt ett par hundra varv i ångestattacker och allt tänkbart vilket är oerhört typiskt mig när det är något till mig själv. Nu är våra ringar inlämnade och mina ringar är bokade. Nu är dem i guldsmedens varsamma kärleksfulla verkstad. Tack Er Guldsmed i Skövde för all er hjälp och fina service!

Likes

Comments

Tänk om man kunde trycka på en knapp för att pausa, bara för en kort liten stund. Vid det där speciella tillfället eller vid den där speciella känslan i kroppen som man aldrig vill glömma. Tänk att få pausa, stanna i nuet och bara njuta mer av det just då. Varför inte kunna hämta upp känslan och återuppta den igen. Det finns många tillfällen, stunder och väldigt många olika såklart under sitt liv. Några fastnar och andra behöver lite hjälp med att jobbas fram för att minnas. I går hade jag en sådan känsla i kroppen och jag bara önskade att denna knapp fanns. Med altaret i ryggen stod jag och tittade upp mot läktaren och orgeln i Särö kyrka där vi i November kommer vigas. Det gick ett varmt lyckorus genom hela kroppen på mig och jag tog i sekunden det där omtalade djupa andetaget för att verkligen känna in. Önskade fånga stunden i mina armar. Känslan var obeskrivlig och jag kan tänka mig att känslan idag inte var någonting i jämförelse med hur det kommer att kännas på vår dag.

Hösten och mörkret är verkligen här, igår då jag började skriva var det kolsvart ute och regnet öste ner. I dag har vi haft en fantastiskt fin Hösttag, en sådan som vi knappt fått uppleva i år. I almanackan är det Höst och det känns verkligen. Sommarkroppen är borta och Höstkroppen är här, precis som alla andra år. Den är stelare, skelettet blir kallare och kallare samt mer sömn och vila behövs igen. Höst och vintern är, eller har hittills varit den jobbigast perioden av året, ska inte förutsäga att det blir så i år men när jag tänker på det är det helt galet att lägga sitt livs största händelse under en sådan period. Några har frågat hur jag tänkte men jag har alltid sagt att om jag ska gifta mig så ska jag göra det i årets mörkaste och tråkigaste månad och det är för mig November. Kroppen kommer att hålla, är helt övertygad och jag har ju min trygghet, mitt kortison i gömmorna om i fall att. Det finns där som en livlina för mig men det skulle vara mycket till för att det giftet skulle tas. Tänker att om jag försöker lyssna på kroppen så kommer mitt oerhörda stora lyckorus hjälpa till!

Kram och Godnatt!

Likes

Comments

Tack ni alla! I dag hoppade nog hjärtat över ett slag då jag gick in här. Ni har varit många som frågat efter bloggen men så många läsare... Vänner, släktingar, bekanta, grannar, "vet vem hon är", nyfikna, bekantas bekantas men framförallt ni nya SLEáre - Varmt välkomna hit och hoppas att ni stannar <3

Min SLE, den som bloggen grundar sig på, känner jag har kommit vid sidan av lite här. Det är den som gör att jag skriver men nu var det väldigt längesedan jag skrev om den. Det kommer mera, det kommer mera tillbaka. Jag hoppas i alla fall att jag utöver mitt skrivande om min vardag får fram det grundande. Att kämpa, bita ihop och göra det bästa av med och av sin diagnos. Att uppskatta och känna tacksamhet över vad man har istället för att sakna och gnälla över det man inte har. Jag kommer att komma tillbaka dit efter allt mitt bubblande om Bröllop just nu i min stora kärleksbubbla.

Tvära kast - men hur ??? Tårar, nätter med funderingar och huvudvärk över två ringar. Hur kan, i all min lycka, två ringar ställa till det så för mig??? De två ringar som jag väntat på i så många år. Jag har skissat på papper och haft så många bilder på dem på min näthinna på dessa ringar. Nu har jag istället i flera veckor googlat sönder ordet vigselringar, vridit, vänt och testat olika men ingen känns rätt på fingret mer än en kort liten stund innan jag snabbt är på ruta ett igen. Fram igen med mina moonboard, in på google igen, tillbaka till butik Er Guldsmed igen osv och samma rutt igen. Förstår hur trötta de är på mig men är alltid lika trevliga, goa och glada varje gång. Jag är sent ute nu då den ska tillverkas men idag vill jag bara pausa och vänta. Känns som om jag bestämmer mig för en idag så gör jag det bara för att det ska göras, inte för att det är just den jag önskar.
Tar ett djupt andetag. Varför och varifrån kommer min osäkerhetskänsla ifrån?? Varför kommer inte ringen till mig? Önskar ju så att den gör det och långt innerst inne så vet jag ju egentligen att den kommer att komma till mig. Blir också här i skrivande stund osäker på min magkänsla och skriver "att det åtminstone kommer det att lösa sig". Likaså med skor. Där vill jag också skriva att skoparet en dag bara kommer stå där framför mig och kännas lika rätt som Askungen i hennes glassko.

Barfota om så och en plastring om så - Bröllop med all min kärlek till Håkan blir det oavsett !


Välkommen Höst!
Lite Höstplantering förgyllde och skingrade mina ringtankar igår. Ljung är Ljung och går alltid hem även om jag många år tänker att nästa år något annat men så blir det alltid mer eller mindre Ljung. Tycker om den och är mycket Höst för mig. Tack vår nära Handelsträdgård Rosenlund för fin service som alltid!

Det blev tvära kast. Jag vet att jag just nu är världens lyckligaste mitt i våran bröllopsplaneringen men det jag började skriva om kanske är precis vad jag behöver göra, uppskatta och känna tacksamhet. Kanske dags att återigen börja skriva tacksamhetsdagbok för att bli duktigare på att stanna upp, vara i min tanke och känna min känsla för att minska min stressnivå och bli ännu mer närvarande i nuet.


Kram och Godnatt

Likes

Comments

Jag är tillbaka igen efter en paus. Jag tillbaka igen till min älskade plats, plattform, energi station, min frihet, min paus - orden är många. Jag lämnar nu en fantastisk sommar (med oerhört dåliga uppdateringar) bakom mig. En av de bästa på många år då svenska sommarvädret varit med mig. Vi saknade den tropiska högsommarvärmen och de varma ljumna kvällarna lös med sin frånvaro men en väldigt jämn temperatur har det varit som gynnar mig med min SLE väldigt mycket. Solat lite och fått skit för det från reumatologen men jag valde det alldeles själv, jag tycker ju att jag klarar av det. Nu välkomnar vi hösten! Tack ni alla som frågat efter mig. Hoppas och önskar att ni är kvar och VÄLKOMNA tillbaka, nya som gamla, jag vet ju att ni finns. Ni alla är många och många fler än vad jag tror och förstår. Återigen - Välkomna alla <3


Några lämnar, några tillkommer, livets gång. Min mormor Brita har tagit sitt sista andetag här på jorden. Denna otroligt fina, starka, envisa, krutkärring som aldrig aldrig klagade. Tyvärr så fann vi inte varandra ordentligt förens då jag flyttade hemifrån, då fick jag upp ögonen över min fantastiska mormor och är oerhört stolt över allt hon delat med sig till mig. Mormor är en del i mig och jag tror att mycket av mitt resonemang kring och om ren mat, syn på medicinering, mitt tidigare intresse om att baka har hon skapat och kanske har jag fått lite av hennes envishet och styrka i mig.

Mormor har levt ett gott liv med omgiven med människor hon älskar och är älskad av men var nu beredd att lämna. Hon sa i många år att hon var nöjd och klar. Nittionio år och fem månader så tror jag att jag förstår. Mamma, moster och jag var inte ensamma när vi satt där och höll i hennes händer. Jag hade känslan av en tung, varm filt om mig och över mina armar till mormor. Det var en ängel där, kanske pappa som jag hoppas men annars någon annan fin ängel. Fint, lugnt och stilla hämtades hon.

Sov gott mormor <3

November månad närmar sig, mitt livs stora kärleksfulla dag. Jag har hela tiden haft svårt att "börja" då det känts så overkligt så vi bestämde att efter att vi fått svaren från inbjudan, då sätter vi igång. Sagt och gjort. Känslan jag saknat kom och vi vet nu att vi inte kommer bli själva:) och vi har verkligen satt igång och det ordentligt. Dagen närmar sig med stormsteg och jag tänker nu på bröllopet dygnet runt. Jag vill gärna säga och skriva att det inte kommer att bli vilket bröllop som helst såklart men kommer inte göra det men det kommer att bli vårt, genom vårt tänk och på vårt sätt. Jag lovar det kommer bli mer.

I dag är det en riktig skit-SLE-dag, en sådan där klassisk som inte är en bra dag och inte en som en av de värsta. Bara en dag som måste avstyras. En dag som är sådär lite under mittemellan...Jag avskyr jämförelse med och av värk och smärta. Det går inte, verkligen går inte. Jag och Håkan diskuterade det i bilen häromdagen och känner igen att jag brusar upp. Något jag verkligen ogillar. Det är så personligt och olika, ingen känner lika. I dag är det rått och kallt ute, kroppen värker hela den och jag vill bara gömma mig. Jag har kommit ur sängen och förflyttat mig till soffan så ett steg är taget i dag och mer ska tas. En dag i taget och oerhört skönt att vara tillbaka här! Älskar denna plats och förstår nu hur saknad den varit!

Ta väl hand om er! Krama någon nära lite extra!

Kram Kram

Likes

Comments