Det är inte ofta jag skriver. Mest blir det nog när det blir för mycket och jag inte mår nå vidare.
Som för stunden. Mitt mående speglar vädret utomhus för tillfället.
Tankar och funderingar på vad man kan göra annorlunda helt enkelt.
Hur man ska få livet att gå i dom hjulspår man vill och där ratten följer mina rörelser och inte drar åt ett helt annat håll.

Just nu sitter jag ensam hemma med barnen och har en ångest som gror i min mage. Att inte veta var den kommer ifrån och inte heller veta hur man, för stunden, ska handskas med den.

Drömmer ofta om mitt egna boende. Ett boende där jag kan känna motivationen till att hålla rent, hålla undan och få dom rutiner jag väljer att införa faktiskt fungerar.
Där barnen mår bra (dom mår inte dåligt, men ändå är det något som är fel) och där man inte hittar varken tomma ölburkar eller vin boxar. Där man kan gå från rum till rum utan att snubbla på något.

Jag längtar, jag drömmer och jag sitter här med mina tankar och funderingar som snurrar runt i ett enda kaotiskt virrvar i min hjärna.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Att försöka förstå vad som rör sig i morgon huvudet på en annan människa är inte det lättaste.
Inte kunna gå hemifrån och lämna barnen hemma med deras far för att han ligger och sover på soffan.
Det ligger tomma vinboxar och ölburkar i hans rum, att skiten på något sätt spridit sig ut på balkongen och vardagsrummet.

Jag vill inte att barnen ska bli lidande i slutändan, jag vet att det säkert kommer bli så men jag vill skydda dom så länge jag kan, men även jag håller på att tröttnar.
Irritationen är närvarande hela tiden och det går ut över barnen.

Om man ändå kunde få någon annan säga till mig vad jag ska göra. Hur jag ska få ordning på mig själv, på hemmet och även få barnen att må bättre.
Hitta rutiner som fungerar.

Men istället har man en sambo/pappa som inte lägger manken till att hjälpa till med det. Tjat och gnat känns som standard här hemma.

Hoppas verkligen att jag får ordning på allting snar, att jag hittar mitt egna boende snart och kan få rutiner som fungerar för mig och barnen.

Likes

Comments

Allt blir inte som man vill och definitivt inte som man planerar.
Att få livet och bli som planerat är en hopplös del.
Man gör massor och ännu mer men det blir aldrig bra.

Sitter just nu med en cigg i handen och funderar var det gick snett någonstans.
Var gick livet åt helvete? Varför blir det inte som jag vill?

Jag har boende, två underbara barn som betyder allt och lite till för mig.
Hey, jag har t.o.m ett jobb jag älskar och trivs med.
Men ändå är det något som saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Kanske märker det en dag när det dyker upp.

Men för tillfället får jag ta livet som det är helt enkelt.

Likes

Comments