Idag är en riktig pissdag tyvärr rent psykiskt...


orkar inte skriva just nu om hur det varit utan idag får det handla lite om hur jag mår idag...


känner lite som att "vad är det för fel på mig?"

jag känner mig värdelös och rent ut sagt bara skit just nu, men det hoppas jag väl går över snart..


nä kommer inte mer än så idag...

Tack för att ni läste!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ja hur började allt egentligen.


har väl vart depressiv till och från sen högstadiet, men jag började inte må ordentligt dåligt förrän 2:a året på gymnasiet, då började redovisningar i skolan och jag fick höra att jag pratade för tyst eller för fort, så jag började vara "sjuk" varje gång vi hade en redovisning, samt att jag träffade min riktigt ordentliga pojkvän Mathias sommaren innan 2:an...

inför sista året på gymnasiet hade jag flyttat ihop med den här killen och då började den psykiska misshandeln, jag var lat, jag kunde inte få vänner, fast då hade jag vänner som jag umgicks med, men då var jag väl otrogen istället när jag var ute med mina killkompisar.

vi flyttade till Vänersborg pga jobb efter gymnasiet, och där blev allt värre, jag har väldigt svårt för att få nya tjejvänner men däremot killkompisar har jag väldigt lätt för, mest för att jag blev väl mer Pojkflicka i tonåren, och när jag väl hittade vänner i Vänersborg så var det ju då killar, och då var jag ju otrogen igen när det i själva verket var han som var det och det började redan i Köping där jag är uppväxt, vem det är behöver vi inte gå in på då det är ett överspelat kapitel och jag har förlåtit den här tjejen av olika skäl...


men droppen för mig var när jag konfronterade honom, och det jag fick till svar var att jag var ju så ful och fet så det är ju klart han inte ville ha mig och när jag då talade om att men då gör det väl inge om jag gör samma sak o då kom första slaget, eller rättare sagt knuff in i väggen så jag tappade luften och fick ett blåmärke, men det syntes ju inte så det gjorde ju inget och ingen ville ju iallafall ha mig...


Efter det så blev det ju inte bättre direkt, jag däremot tog alla chanser jag hade att inte vara hemma, så jag var ute väldigt ofta o gick eller så satt jag vid datorn o chattade, där började jag chatta med en kille som heter Nicklas ifrån Skåne, det började med chatt bara sen övergick det i telefonsamtal då jag bytte rum för att jag försökte komma ifrån honom lite iallafall.

vi kunde prata jättelänge när vi väl pratade MEN både han och jag var ju i "förhållande" när vi började prata men efter 3 månader tror jag det var så gjorde jag slut med Mathias och talade då om att jag hade "träffat" nån, där kom nästa slag, den här gången lite hårdare än första... såg till att Mathias fick börja prata med Nicklas ex Jenny så dom kunde träffas och det gjorde dom och allt var bra ett tag, jag var i Skåne så ofta och länge jag kunde, så jag slapp vara hemma så mycket...


bodde kvar hos Mathias i ett halvår ca och betalade all mat o lagade all mat, så jag behövde inte betala hyra o el o så..


han tyckte däremot efter ett tag att han borde ju få betalt på nåt sätt så han började förgripa sig på mig sexuellt för det tyckte han att det var en bra betalning eftersom jag inte hade råd med hyra och el...


den första gången han tyckte att han skulle "våldta" mig så kom han in till mig när jag sov och satte en armbåge i ryggen och sen gjorde han det, höll för min mun och sen bara gick han precis som det var hur vanligt som helst....


vi hade absolut inte bara dåligt tillsammans utan första åren var jättebra...


där började mitt mående gå över i ångest och mer depressivitet samt min tillit till killar var ju krossad så jag vågade ju inte lita på Nicklas heller helt och fullt... men det är en annan historia.. som kommer senare...

nu blev det lite jobbigt kände jag så nu avslutar jag för denna gången...


tack för att JUST DU läste! <3<3<3<3<3

Tack för att ni läste!

Likes

Comments

mitt första inlägg här då...


den här bloggen kommer handla om min resa med psykisk ohälsa och "trauman" jag varit med om..


men först en liten presentation av mig tror jag..


Namn: Linda/Angeliiq(var de namnet kommer från kommer i ett senare inlägg)

Bor: I bålsta

Ålder: 36

Intressen: umgås med vänner, familjen, mina katter, måla, pärla, spela datorspel.


jadu, vad ska man säga annars om mig, det tror jag får komma i nästa blogginlägg tror jag...

det kommer säkert bli jobbigt för en del men jag hoppas också att den kommer inspirera och kanske till och med hjälpa nån..


tack för att du läst!

/Linda/Angeliiq

Tack för att ni läste!

Likes

Comments