19. April 2017 {day 205}

Vilken lycka det ändå är att vakna på en vacker plats!

Vi vaknade och åt frukost som vanligt. Eftersom vi är på en mysig plats och vädret är fint tänkte vi att det är lika bra att passa på att träna lite och sen ta sig ett dopp. Vattnet i sjön visade sig sedan endast vara ungefär knähögt. Det alltså inget riktigt dopp men vi tvättade oss iallafall.

Vårt mysiga lilla camp och vi är helt själva.

Se hur träden är alldeles böjda här!

Idag ska vi köra några timmar för att ta oss lite närmare Adelaide och hålla tidsplanen. Men vi stannade för att sträcka lite på benen och äta en tidig middag vid havet. Det blev sallad och pasta med tomatsås och smält ost. Mums!

Jette och jag håller på att förvandla Flo till en Vegetarian. Jag har aldrig varit en stor köttätare men jag har nog bestämt mig för att äta så lite kött som möjligt i framtiden. Jag blev så otroligt illa berörd när jag hörde unga tjurar råma och sparka i flera timmar på en campingplats. De var instängda i en trång lastbil som väntade på att köra vidare. När jag försökte sova och hörde dem blev plötsligt allt man hör om att djur behandlas illa väldigt verkligt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

18. April 2017 {day 204}

Idag vaknade vi i Portlands Fauna Park.

Det är inte varje dag man tar en promenad efter frukosten och får se en snövit känguru ligga och sola sig.

Vidare mot Mount Gambier. Här finns flera stora sjöar som uppstått efter vulkankratrar. Det är svårt att fånga det på bild men sjön är så blå att man tror att den har färgats.

Fun fact: Alla floder sluter i mitten av Australien dvs det finns inga floder i South Australia (förutom under marken). Varför? Tasmanien och Arktis satt fast i Australien för miljoner år sedan så att halva Australien var under havets yta. När de släppte taget flöt södra Australien upp till ytan.

När vi gick en liten promenad såg vi något röra sig på gräsmattan och snacka om att vi blev förvånade när vi såg en igelkott med en näbb.

Ett myrpiggsvin. De finns bara här i Australien och på Papua och det är ett av de två ända däggdjuren som lägger ägg.

En liten kärleksförklaring till "Bussi"! ❤️

Vi körde in på några omöjligt sandiga vägar vid Lake George och nu campar vi med far och son på den här vackra platsen.

Likes

Comments

17. April 2017 {day 203}

Ändå ligger vi aldrig på latsidan här inte. Det är mycket vi ska tänka på och det krävs en hel del organisation. Dels ska det googlas och diskuteras vad vi ska göra varje dag och vi måste hitta en passande sovplats på kvällen. Men sen finns det även en hel del praktiska saker som man kanske ofta inte tänker på om man aldrig har rest såhär. Vi måste leta efter ställen där vi kan fylla på drickbart vatten i vår tank, vi måste hitta platser där vi kan diska och duscha. Det skulle ju faktiskt börja lukta om vi aldrig duschade och åkte runt med smutsig disk i bilen. Sen är det vardagliga saker som städa, handla, laga mat,...

Allt tar lite extra tid när man tex först ska leta efter någonstans där man kan tex kan diska, sen ska all disk bäras dit, det ska diskas i ett alldeles för litet handfat och sen ska allt bäras tillbaka.

Trots alla de här "besvärligheterna" njuter vi faktiskt av campinglivet och det är speciellt härligt att vara ute nästan hela tiden. Man blir mycket mer medveten om hur svåra vanliga bestyr kan bli när allt inte finns till hands direkt.

Sova, läsa, spela gitarr,...

Idag var det fint väder och vi tillbringade hela dagen vid stranden en bit utanför Portland.

Vattnet var väldigt kallt men som tur var värmde solen och vårt korta träningspass.

Hungriga monster. Flo, jag och en family box från Macca's.

Ikväll sover vi här i en park i Portland. Vi fick tips om var vi kunde duscha varmt gratis av en australisk kille efter att han hade sett Flo frysa i duschen vid stranden. Corben tipsade även om den här platsen där vi förhoppningsvis ska få se vita kängurur imorgon.

Likes

Comments

16. April 2017 {day 202}

Glad Påsk till er alla!

Här i Australien firade vi också påsk. Frukost som involverar äggröra är ju alltid härligt och ännu bättre blir det när man blir överraskad med chokladharar på bordet.

Jo, och sen sådär passande till påsk kom vi på att det nog var dags att klippa Flos hår efter 7 månader så jag fick leka frisör.

Ett tag där när jag bara hade klippt av delar av håret för att få till rätt längd och inte gjort någon frisyr än (nu låter det som att jag vet vad jag håller på med - jag har fortfarande absolut ingen aning) trodde jag att jag skulle börja gråta för att jag inte visste hur jag skulle fortsätta, frisyren skulle bli ful och Flo aldrig skulle förlåta mig.

Ronjas hårsax kol till användning, jag körde en spontanare och konstigt nog blev det faktiskt riktigt bra. *klapp på axeln till mig själv* Jette och jag höll på att skratta ihjäl oss vid vissa stadier men allt löste sig - och vem vet jag kanske har en ny karriär.

Visst verkar han rätt nöjd?!

Här tittade vi ut över en vacker sjö som uppstått efter ett utbrott från en vulkan. Och vi gick en vandringsled för att se The Last Vulcano. Här i skogen såg vi en Koala hög uppe i ett träd som satt och mumsade i sig stora lass Eukaliptus och en känguru skuttade iväg i snåren.

Eftersom kängurun inte var villig att stanna upp för en selfie var vi tvungna att jaga en stackars emu, som bokstavligen sket på sig av rädsla, för en fin bild. (OBS inga inblandade kom till skada)

Likes

Comments

15. April 2017 {day 201}

Egentligen skulle vi för att se soluppgången imorse men när vi tittade ut genom bilfönstret var det alldeles molnigt och disigt så vi sov vidare istället...det var iallafall alldeles för kallt för att gå ut.

Här är de 7 Apostlarna som finns kvar av de ursprungliga 12 i "dagsljus".

För miljoner år sedan var allt det här under vatten, sen när vattnet sjönk kunde man gå till Tasmanien och när vattnet steg lite igen bildades de här klippformationerna.

Earth meets sea.

De här två i Loch Ard Gorge.

Den här kusten kallas inte för Shipwreck coast för inte. Skeppet Loch Ard sjönk utanför "bukten" i slutet på 1800-talet och det fanns bara två överlevande. Efter deras otroliga räddning upp för de branta klippväggarna har den här platsen fått sitt namn.

Idag har attraktionerna verkligen radats upp för oss och vi är på sluttampen av The Great Ocean Road. Vi har kört i 10 min vandrat till några utsiktspunkter, tagit bilder, posat och så har det upprepats några gånger.

Jag skulle inte kunna tala om vad som var bäst: 12 Apostels, Loch Ard Gorge, London Arch eller Bay of Islands.

Sist men inte minst var iallafall The Grotto.

Masterchefs! Jag älskar att det finns stekplattor (som en grill) på många campingplatser här. Vi stekte några pannbiffar, grillade baguette och med sås & grönsaker blev det typ världens godaste macka.

Vilken idyllisk kväll med gitarrspel, en lägereld och gott sällskap.

Likes

Comments

14. April 2017 {day 199}

Igår kväll hade vi verkligen något att se fram emot då vi visste att vi skulle få duscha varmt idag. Men när vi hade ätit frukost och skulle bege oss till gratis duschen började det samlas människor. Egentligen har vi skapat en ganska bra rutin på morgonen med allt som ska göras och packas om/ihop för att komma iväg i någorlunda tid men idag blev vi väldigt försenade för att vi fick vänta så länge på att duschen skulle bli ledig. När det äntligen var min tur fanns det inte ens något varmt vatten kvar - vilken besvikelse.

Iallafall rena och fräscha körde vi genom staden mot en utsiktspunkt - Marriners lookout. I en brant backe fick vi motorstopp och började rulla neråt. Vi blev rädda och drog i handbromsen men stod iallafall halvt nere i ett dike. När Flo försökte köra ut blev det bara värre och vi fick inse att vi var fast när det började ryka från de snurrande hjulen.

Trevliga Aussies försökte direkt hjälpa oss men det verkade ganska hopplöst på långfredagen. Om vi skulle lyckas komma loss skulle det antagligen bli väldigt dyrt och jag såg oss redan sovandes i vårt tältades tre för att ingen skulle kunna hjälpa oss innan påsken var över.

Det blev mycket mindre drama än så. En man kom och hjälpte oss efter ett kort samtal. Han drog loss oss med en vajer på bilen för 50 dollar.

Vi, glada och lättade.

Och vilken utsikt vi blev belönande med tillslut.

Ja, dagen fortsatte minst sagt händelserikt. Vi höll på att krocka med en bil som backade rakt ut på vägen från ingenstans innan vi kom fram till Johanna Beach med stora, vilda vågor.

Nästa stopp var Lavers Hill men ingen av oss hade särskilt höga förväntningar och egentligen visste vi inte alls vad som väntade oss. Av första intrycket blev vi inte heller särskilt imponerade.

Men låt mig berätta efter att ha lämnat "staden" bakom oss slingrade sig vägen genom bergen och vilken utsikt vi möttes av. Genom trädtopparna såg vi ner i dalen: kulle efter kulle, träd, lila moln och allt doppat i ett gyllene sken från den nedstigande solen.

När jag hade lyft hakan som ramlat ner var det bråttom, bråttom för att hinna fram till 12 Apostels innan solen försvann ner i havet.
Vi hann!

Nu har vi parkerat undercover igen. Vi står direkt vid stranden, hör vågorna slå och 5 minuter bort är 12 Apostels. Nu har vi lagat mat och krupit ihop i bilen. Planen är att kliva upp tidigt imorgon för att se soluppgången.

Jette fick något oförklarligt litet "hål" i benet när vi var vid stranden. Det gör inte ont men bara blöder och blöder och blöder. Med mina utmärkta kunskaper som sjuksyster och min lilla första-hjälpen-väska har jag nu lindat om såret och använt en binda som ska fånga upp blodet. En plastpåse och sen en strumpa över så att vi inte får några fler blodfläckar i sängen.

Likes

Comments

13. April 2017 {day 198}

Här i Australien finns det ju en hel del speciella djur som inte finns någon annan stans på vår planet och som jag har längtat efter att få se några av dem. Hittills har jag sett kängurur, dingos och possum (förra gången jag var här). Men idag lyckades vi få en skymt av några andra alldeles speciella djur.

Vi körde av Great Ocean Road vid Kennett River och möttes av människor som stod och stirrade upp i träden. När vi klev ur bilen och gick en liten bit lyckades vi skymta en grå, fluffig rumpa upp i ett Eukalyptus träd. Två Koalor såg vi sitta högt uppe i varsin trädtopp och sova.

Var är Koalan??

Vi var minst sagt lyriska efter vårt möte med två gråa fluffiga bollar. Sen kom den här fantastiska utsiktsplatsen där vi kunde se långt längs kusten. Picture time!!!

Snabbt in med alla i bussen igen och så bar det iväg till vårt nästa stopp: Apollo Bay. En mysig stad med många restauranger och barer OCH EN STRAND.

Behöver jag ens säga att vår dag var komplett efter Koalorna, utsikten och nu lite strandhäng. Man måste ju passa på när solen är framme och det är varmt.

Campingen är för långt borta så inatt sover vi undercover, alla i bilen som står parkerad i hamnen.

Jag lyckades somna innan vi hade lagat mat men väcktes av två godingar som hade lagat stekt potatis, grönsaker, ägg och smält ost - en favorit i repris.

Likes

Comments

12. April 2017 {day 198}

Det var härligt att vakna till solsken i skogen imorse. I med lite frukost och sen knöt vi på oss skorna för att bege oss iväg på en av de otaliga vandringslederna genom National parken.

Naturen här i Australien tar verkligen andan ur mig. Det är så otroligt vackert här i skogen. Fern är höga som träd, det ser nästan ut som små palmer. Då det är så varmt året om tappar träden inte sina löv utan passar på att skaffa sig lite nytt skydd mot solen under den svalare tiden, de tappar alltså sin bark.

Skogen här går inte att likna vid något vi har hemma men inte heller vid djungeln i Asien utan det är mer någon blandning mellan båda.

Vi klättrade, masade oss fram längs smala "stigar" och tog oss över bäcken otaliga gånger innan vi kom fram till ett vackert vattenfall.

Kast med flaskan för att få lite fräscht vatten.

Fötterna var minst sagt ömma efter mer än 4 timmars snabb promenad och vi gick 1,5 mil. Då är det inte inräknat att vi liftade en liten bit på slutet.

Vilken härligt aktiv dag! Nu ska jag vårda om mina stackars ömma fotsulor och så ska vi köra lite vidare längs kusten innan vi lagar mat och går och lägger oss.

Ikväll blir det Flo som ska laga mat. Ris med en sås på köttfärs, tomat, paprika, lök, gurka och inlagd gurka. Inlagd gurka räknar jag definitivt inte till mina favoriter men han lyckades faktiskt ändra min uppfattning.

Likes

Comments

11. April 2017 {day 197}

...and I was happy I had both feet on the ground.

Igår vaknade jag till en vacker, klar regnbåge på himlen men några minuter senare öste regnet ner och hela bilen skakade pga blåsten. Men idag vaknade vi till ganska fint väder och mindre vind så det var äntligen dags.

Vi har väntat i några dagar nu men idag kunde Flo äntligen överraska Jette med ett fallskärmshopp. Jag höll mig hellre kvar på den säkra marken.

Förberedelser. Är det här verkligen säkert?

Var är de?

Där kommer de äntligen och jag känner mig lite lugnare.

Jette lyfter benen och gör sig beredd för landning.

Och där kommer även Nr 2 och landar säkert på marken.

Två glada fallskärmshoppare.

Mitt äventyr för dagen blev att ta en promenad längs 13th Beach i Torquay. Det visade sig vara farligare än att hoppa fallskärm: jag halkade på klipporna, slog mig rejält och tappade mobilen i vattnet (men än fungerar den).

Sen var det dags för storhandling, tanka fullt och så åkte vi till Lorne för att börja nästa dag i en ny stad längs Great Ocean Road.


Jo förresten, jag körde bil för första gången också eller ja, iallafall på vänster sida i en bil med växellåda. Förra gången jag var i Australien körde jag också i Outbacken men då hade vi en bil med automatlåda. Det gick bra att köra den här gången men det är helt enkelt väldigt ovant. Det blir lite som att vara tillbaka när man precis lärde sig köra bil och inte riktigt kunde göra två saker samtidigt och alltid fick tänka till lite extra. 

Likes

Comments

09. April 2017 {day 195}


Igår började eländet tyvärr. Det började ösregna men Flo hängde med de andra surfarna i vattnet iallafall. Om man har en våtdräkt går det nog att stå ut med kylan.

Jette och jag sprang genom regnet för att ta oss en iskall dusch vid stranden. Man måste ju hålla sig ren även när man lever i en van.

Jettes kommentar: "Det är ju inte iskallt iallafall."

"Nej, det haglar ju iallafall inte!"

Det regnar in i bussen, vilken tur att vi har en påse från RipCurl.

Idag var det bara att klä på sig ordentligt och så tog vi bilen till Aireys Inlet för att titta på fyren.

Regnjackor och diverse lager med andra kläder är på.

Just nu sitter vi tyvärr fast lite pga regnet men vi hoppas på bättre väder snart och att vi kan åka vidare på Great Ocean road. Så länge försöker vi hålla sams på en väldigt liten yta dvs. sängen i bilen. Haha nejdå, vi har det faktiskt jätte mysigt: läser massor, spelar spel, tittar på film,...

Hoppetossa.

Where is the lighthouse?

Likes

Comments