12. Januari 2017 {day 109}

Den senaste tiden har jag varit otroligt dålig på att lägga upp inlägg speciellt om man tänker på att jag skrev iallafall nästan varje dag förut. Jag har haft lite av en whritersblock inte för att jag har saknat idéer, nej de snurrar runt i huvudet hej vilt, och det är väl kanske det som har varit en del av problemet. Jag har inte hittat den där lugna känslan för att kunna sätta mig ner och faktiskt skriva ihop något vettigt. Dessutom har jag haft fullt upp med att vara här och supa in livet på ön som jag verkligen har vant mig vid.

MEN nu ska det bli andra bullar. Snart flyger jag och min madre till Burma, hoppas vi då vi har haft lite krångel med att boka allt och skaffa visum. Nu ska är visat på gång och jag ska sätta fart med att boka alla hotell och allt så fort som möjligt. Sen hoppas jag även att jag lyckas skriva ihop några texter om livet här. För att alla ni ska få ta del av det men också för att jag ska kunna gå tillbaka och minnas.

Jag märker verkligen att jag har vant mig när jag tex pratar med någon i telefon och den personen anmärker om att det är så högljutt i bakgrunden. Vadå då? Det här är en fullt normal ljudnivå och det har inte ens hänt något speciellt.

Det är inte heller konstigt att istället för att gå ut i restaurangen för att prata med sin familj eller vänner när de är på besök, som alla försiktiga svenskar gör, skriker man på vietnamesiska från köket genom hela restaurangen utan att lägga märke till att alla turister känner sig obekväma och är helt förvirrade.

Nu är det min sista dag och jag har lyckats tappa en skål med marmelad i den fullsatta restaurangen. Det var sådär lagom pinsamt och dessutom har jag nu ett plåster på benet då jag skar mig på en skärva men det har iallafall inte hänt något värre på hela tiden.

Jag är otroligt glad över att snart träffa mor min då vi nog aldrig har varit ifrån varandra såhär länge men ändå känner jag att det kommer att finnas ett tomrum när jag lämnar ön. Hela familjen har verkligen smugit sig ännu mer in i mitt hjärta. Killarna behandlar mig som en syster, även om de vill gifta sig med mig, och resten av familjen har också gjort det väldigt klart att jag är en del av familjen. Lilla Tit kommer ofta springandes och vill att jag lyfter upp henne och busar. Charlie och jag brukar ha några dancesessions och med de stora killarna, Paul och Sao, ledde en stor luftmadrass, några vågor och en påhittad haj till massor av skratt.

När the grandfather kom hit från Nim Binh var det första han sa vid middagen att jag är duktig på att äta med pinnar. Att få komplimanger för mina chopsticks-skills det gör mig glad det.

För mig är det inte ens en stor affär längre att berätta om alla konstiga eller otroligt goda saker vi äter här. Jag har satt mig som mål och fått som vana att prova allt som finns på bordet. Det är bara att stoppa i munnen och börja tugga liksom. Det ända jag verkligen inte ens med största viljekraft kunde förmå mig själv att prova var att äta benet och foten på en höna dvs knapra på huden. Däremot har jag nu en ny kärlek till en sallad gjord på bananblomma, morötter, papaya och jordnötter. På den lite mer läskiga sidan har vi grisöron och hela fiskar (kanske lite mer än 5cm stora, man äter de som de är med ben, huvud och allt).

Sen ska vi inte prata om gårdagens mat. Det blev en stor avskeds-barbecue-fest för mig och Son. Det serverades färska vårrullar, grillad fisk, nudlar, sallad på papaya, morötter och fisksås och små pannbiffar. Vi rullade även egna vårrullar med sallad, örter, nudlar, gurka, ananas och fisk i. Det är verkligen härligt med plockmat där alla kan göra precis som de vill. Sen var det även en härlig blandning med människor från familjen, franska gäster, ett brittiskt par och mig själv då.

Och nu till titeln på det här inlägget och alla äckliga djur jag har stött på på sista tiden. Först var där ödlesvansen som fortfarande rörde på sig och sen kom paddan i sophinken.

För att avsluta det hela med det värsta: jag satt ute på "verandan" och pratade i telefon. Plötsligt hör jag en smäll. Detta upprörde mig inte så mycket då det är väldigt vanligt med kokosnötter som ramlar ner på plåttaket och låter som en bomb. Efter det kom ett ljud som lät mer som ett PLATSCH. När jag såg vad det var som hade ramlat ner ca 2m från mina fötter började jag backa och se skrämd ut. Binh ropade från andra sidan gatan: "It's ok, it's ok! Com sao (no problem) it was just a coconut". "No, a RAT just fell from the roof!!!!" Han kom fram och tittade och konstaterade mycket riktigt att det var en råtta som hade ramlat från trädet ner på taket och sen landat framför mina fötter.

Traumat slutar inte med att en råtta har fallit från skyn, nej, han kastar sin flipflop på råttan och sedan kommer Christoph (den franska bagaren) utstegandes ur bageriet (här måste jag tillägga att det krävs en del för att få ut honom därifrån). Bagaren som är jätte stor tar sats och trampar hårt på råttan. Man skulle ju kunna tro att råttan borde vara ganska död men icke. Det var en stor och seg typ så Binh kastar den till andra sidan gatan med en tång, startar sin moppe, griper tag i råttan och kör iväg med den.

#justlaughitoff

Jajemen det är bara att skratta bort det. Jag brukar ofta springa skytteltrafik mellan restaurangen och bageriet för att hämta glass och bakelser men icke den här eftermiddagen. Det händer fler otroliga saker än att råttor faller från himlen, det började även ösregna mitt i januari då regntiden egentligen är slut för länge sedan. Det blev minst sagt mysigt men svårare att jobba i restaurangen när alla trängde ihop sig under taket.

Likes

Comments

03. Januari 2017 {day 100}

Nu ska det firas! Det känns helt overkligt att ha varit hemifrån i 100 dagar men också väldigt speciellt. Jag kan inte tänka mig att det här någonsin ska ta slut.

Detta är också mitt första inlägg det här nya året 2017. Ett nytt år med en massa nya möjligheter. Jag brukar egentligen aldrig ha några nyårslöften och jag tänker inte heller göra någon stor sak av det nu heller. Det blir väl bara sådana här typiska saker som att njuta av varje dag, inte grubbla för mycket på framtiden och det som har varit, ta saker för det de är, ta lättare på saker för att må bättre och utnyttja tiden för att göra precis det jag vill.

Jag har mycket att se fram emot under 2017. Först har jag några dagar kvar på min upplevelse här på ön, sen bär det av till Myanmar i 3 veckor och ja sen får vi se vad som händer mer.

STATUS:

Mår:

Jag mår bra och börjar trivas otroligt bra med livet här. Det känns som att jag har hittat min plats och lever mig in mer och mer. Det gör det självklart desto sorgligare att lämna om bara några dagar men jag är säker på att jag kommer att åka tillbaka och kanske även besöka norra Vietnam dit jag är bjuden av Lu och hennes bror. Det har varit väldigt mycket att göra nu runt nyår så jag har faktiskt varit helt utmattad på kvällarna. Vissa dagar har jag tom somnat innan barnen (de går visserligen och lägger sig sent jämfört med barn i Sverige.
Många dagar har jag jobbat från 7 till 7, så var det också på nyårsafton så efter middagen gick jag och la mig för en powernap till kl 23. Sen var deg bara upp och hoppa för att fira på stranden med eld och allt.
Imorgon kommer nog att bli en piggare dag då jag sover själv på hotell inatt. En svensk familj hade bokat fel men kunde inte få tillbaka pengarna så de ställde sitt bokade rum till förfogande. Det känns obeskrivligt skönt att ligga i en mysig säng och vara helt själv och imorgon ska jag njuta av en god hotellfrukost.

Utsikten från hotellet är inte så illa.

Mat:

Vad gäller maten skulle jag inte kunna trivas bättre i Vietnam. Jag äter massor av frukt till frukost. Min konsumtion av passionsfrukt ligger stadigt på minst 4 om dagen och så äter jag gärna en halv vattenmelon med sked.
Till lunch och middag blir det ofta ris med fisk eller kött och så olika grönsaker. Jag älskar att maten är väldigt "ren" och man plockar ihop vad man vill äta själv. Vi äter också mycket soppa med risnudlar och kött. Stora favoriter på matbordet är kokta ägg med lök, fermenterad kål, rullar gjorda på köttfärs och några gröna blad, jordnötter och en soppa som nästan alltid serveras till maten men varieras lite. Soppan är gjord på några blad som liknar spenat och sen mixas buljongen med antingen räkskal eller fiskben. Det låter läskigt men smakar väldigt gott.
Det slinker ner en och annan croissant eller pain au chocolate också.


Jobb:

Även om jag är helt död på kvällen och helst inte vill prata med någon mer njuter jag verkligen av att vara lite av en social butterfly. Jag småpratar med gästerna, ger tips och får användning för alla mina språk. Ibland snurrar det i huvudet och jag kommer knappt ihåg vilket språk jag pratar men det är kul att märka att gästerna trivs och kommer tillbaka.

Jag älskar att vara social, locka fram skratt och få de gäster som är lite små sura i början att bli trevliga för att de trivs så bra.

Ett nytt år och jag trivs som fisken i vattnet.

Kul grejer:

Även om jag inte har så mycket energi kvar på kvällarna har jag ändå gått ut några gånger. En kväll gick jag till en bar med några svenska tjejer jag lärt känna här och annars har jag gått ut med killarna och deras kompisar.

Ikväll var lite extra speciellt då vi åkte iväg för att sjunga karaoke. Jag trodde att det skulle vara i ett stort rum med en scen så jag var lite förbehållsam. Det slutade med att vi landade i ett VIP-rum med soffor och väggar i rött sammet, en stor fruktkorg och en hel del öl. Jag sjöng några låtar men killarna tog i och sjöng ballad efter ballad på vietnamesiska.


Ja och förresten så måste jag ju berätta om sexskämten också. När det var bestämt att jag skulle sova på hotell började det. The grandfather tittade allvarligt på mig och frågade vem jag skulle ta med mig. Jag tittade hjälpsökande på Lu och Kim och förklarade att jag ju skulle ta med mig några av barnen men Lu skrattade bara och frågade om jag skulle ta med Bang eller Sun. När jag försökte skratta bort det skämtade the grandfather om att ja ja det vad ju inga problem, jag behövde inte välja utan kunde lugnt ta med mig båda två. Vilken tur att det aldrig blir stelt här utan att man skrattar bort allt sånt.

Hon tuggade på mina hörlurar och jag vet inte om de nånsin kommer att funka igen men hon är iallafall världens sötaste unge.

Likes

Comments

Nu sista dagen på det här året 2016 vill jag titta tillbaka på lite av vår fantastiska resa. Här kommer alltså några roliga stunder i repris och våra hissar och dissar (men mest hissar såklart).

1. Bästa boendet

Jette: Hon kunde inte bestämma sig, som vanligt (jag säger det här med kärlek).

Elin:
1. Joys 2. Sweet Monkey Backpackers 3. Tribee i Hoi an

Lina:
Självklart joys och vårt hostel i Pai


2. Bästa maten

Jette: Kao Soy (för att jag inte fått äta det tillräckligt ofta), Sate och Pad Thai funkar alltid, Samosa (Georgetown), kokosnötssallad,
morning glory

Elin: Gado Gado, indiska Roti

Lina: Kao Soy, Gado Gado och Martabak, roti i KL


3. Finaste stranden

Jette: Koh Tao ( - man behövde betala inträde) och Koh Lipe

Elin: Koh Panghan

Lina: Gili T och Koh Lipe


4. Favorit stad

Jette: Hoi an och KL

Elin: Hoi an, Hanoi och Bangkok

Lina: Hanoi och KL


5. Sämsta staden

Gemensamt svar: KUTA


6. Vackraste stället

Jette: Utsiktsplatsen på Koh Tao och Sapa

Elin: Sapa

Lina: Sapa och Pai


7. Bästa köpet

Jette: Linas väska till vattenflaskan (köpt i Chiang Mai) och alla små väskor.

Elin: Jeansen jag köpte i Bangkok och allt med Batik.

Lina: Det allra bästa köpet måste vara min svarta jumpsuit som jag köpte i Hoi an (jag har på mig den var och varannan dag).


8. Sämsta köpet

Jette: Några av de små väskorna i Sapa som jag blev övertalad att köpa.

Elin: Kanske mina Flipflops, fast jag älskade dem!

Lina: Kanske inte så dåliga köp men skorna, alla skor är väldigt tunga att bära runt på och en kanga med fläckar på som var så svåra att få ur.


09. Landet/staden/stället med bäst mat

Jette: Vietnam och the foodmarket på Gili T.

Elin: Vietnam.

Lina: Vietnam och all mat hemma hos Ari och Dea i Padang.


10. Favorit land

Hmm vi är nog rätt överens om att det inte går att ge ett svar här. Alla länderna är ju speciella och underbara på sitt sätt.


11. Ett ställe jag kan tänka mig att åka tillbaka till

Jette: Överallt förutom Kuta

Elin: Nästan allt, förutom kanske Mui Ne och Hue. Mest nog Sapa och Malaysia, för jag inte hann med så mycket där och missade några saker i KL.

Lina: Bali och Hoi an men egentligen skulle jag inte ha något emot att åka tillbaka till något av ställena.


12. Roligaste minnet

Det här är verkligen svårt att säga. Vi skrattade otroligt mycket på tre månader och jag har nog aldrig skrattat så mycket men några situationer sticker verkligen ut.

• Jette provar ett par nya byxor och för att titta sig i spegeln går hon ut ur rummet mot området där toaletterna och handfaten är. När hon står där framför spegeln inser hon alldeles för sent att hon bara har en bh på sig på överkroppen. Hon har alltså stått där och tittat på sig själv men inser först detta faktum när en kille kommer gåendes emot henne i gången. Istället för att bara gilla läget eller snabbt smita in på en av toaletterna, springer hon emot honom i panik och kastar sig med ett skrik in på vårt rum.

• Elin hade ju en ögoninfektion i en längre tid och kund därför inte använda linser. Hon tycker inte om att ha på sig sina glasögon så för det mesta gick hon runt och var mer eller mindre blind. Detta i sig ledde ju till en hel del skämt då hon hade svårt att läsa menyer eller behövde vara nära för att se saker som hände. Iallafall hyrde vi cyklar i Georgetown och glömde att tänka på att det kan vara farligt att cykla när man inte ser. Anledningen till att jag kan skämta om det här ju faktiskt att allt gick bra!! Trafiken var ganska galen men Elin bara följde oss och det var ju ingen fara för hon såg ju skuggorna av bilarna ialafall.

• Just det, sen har vi incidenten då jag super bakis missar totalt vilket land vi är i. Vi befinner oss på sjukhuset i KL pga Elins ögoninfektion. Kort info: KL ligger i MALAYSIA!! Jag är inte så glad över att vara där då jag har konsumerat stora mängder alkohol kvällen innan och rent ut sagt mår sk*t. Allting är väldigt krångligt men tillslut ska vi anmäla oss och Elin ska få träffa en läkare. En kvinna tittar irriterat på oss, räcker över ert papper och säger att vi ska fylla i det. Jag tittar på pappret och säger till henne med väldigt irriterad röst: "We don't speak indonesian!" Det bästa är inte ens att jag har missat totalt vilket land vi är i och skämmer ut mig utan att ingen av tjejerna protesterar. De nickar och håller med så det är först flera minuter senare som vi inser vårt misstag och börjar skratta. (Och för alla nyfikna: kvinnan hjälpte oss iallafall att fylla i papperet)

• Jag är inte säker på att jag kan återge det här så att alla förstår men jag ska försöka iallafall. Vi befinner oss i Bukittinggi och har endast ett hål som toalett. Som jag minns det är Jette väldigt kissnödig men måste ta av sig byxorna först (för alla killar: det är inte så lätt för tjejer att kissa stående, speciellt inte när man har byxor på sig). Samtidigt börjar vi skämta om något (Leben am Limit, Limit am Leben), jag dricker, börjar skratta och sätter vattnet i halsen. Jag börjar spotta, fräsa och göra hemska ljud som att jag vore döende. Jettes reaktion på detta är att helt enkelt gå in på toan medans Elins lämnas ensam med mig och inte alls vet vad hon ska ta sig till.

• Sist men verkligen inte minst så var vi också nakna i Seminyak eller nästan iallafall. Elin och jag hade kliande bett över hela kroppen men Jette den lyckoosten hade klarat sig väldigt lindrigt undan bedbugsen. Allt skulle tvättas så vi var tvungna att handla nya kläder. När vi köpte tre matchande tunikor tänkte vi på något sätt inte alls på att det var lite konstigt att gå runt i samma kläder en hel dag. Vi hittade ingen underklädes affär så vi fick helt enkelt vara utan. I ungefär 24 timmar rörde vi oss i matchande tunikor i Seminyak (vilken tur att ingen vet vad man har under). Vi gick och åt, drack öl på stranden (gå till en bar kändes ändå lite för vågat), handlade,...

Looking down at the Twin Towers.

Elin och Jette, TACK för att ni gjorde resan till det den var och jag är så tacksam över att ha fått resa runt i 4 länder med just er två!❤️

Likes

Comments

30. December 2016 {day 96}

Nu sitter jag här i restaurangen. Klockan är 07:50 och det är fortfarande ganska lugnt men jag börjar redan mentalt förbereda mig för det som komma skall - mina älskade franska familjer. Det gick faktiskt riktigt bra igår och bara man hanterar alla oförskämdheter med ett leende verkar det fixa sig. Apelsinjuicen kom i tid igår så det fanns väl inte så mycket att klaga på. Det är bara en äldre kvinna som pratar med mig som att jag vore dum och är väldigt otrevlig. Bara en liten påminnelse sådär: bara för att jag inte pratar ditt språk betyder det INTE att jag är förståndshandikappad!!!

Jag var lite ledsen när alla mina "favoriter" lämnade hotellet samtidigt, en fransk man och en tysk från Berlin (eller Superman och Spiderman som Bang kallar dem), en trevlig fransk familj och tre snälla killar från USA och Rumänien. Det positiva är att det alltid kommer nya trevliga människor.

Igår kände jag mig nästan som hemma när det satt 90% svenskar på restaurangen. Jag fick mig många goda skratt och det är så underbart att få prata lite svenska. Ännu mer glada skratt blir det när minstingen Charlie kör någon av sina dansuppvisningar.

Jo och förresten i förrgår åt vi äntligen den stora Durian som jag hade plockat med Son efter att den hade mognat i 4 dagar. Det var så mycket och så gott så att det känns som att magen fortfarande står i fyra hörn efter allt jag lyckades klämma i mig.

På kvällen träffade vi några vänner. Då jag inte kunde beställa själv fick jag privilegiet att smaka en av de där fruktade dryckerna med mjölk, oidentifierbara geléklumpar och frukt. Sen blev det en öl på Rory's innan vi gick och la oss.

Men nu till det som egentligen är viktigt. Jag känner att alla sovbilder förtjänar lite extra uppmärksamhet. Trots alla dessa bilder lovar jag att vi var vakna största delen av vår resa och Jette och jag var ett roligare resesällskap än det verkar här på bilderna.

Resor med bil, båt, buss, tåg, flyg,... är ju ett utmärkt tillfälle att ta igen lite sömn. Hihi ja och tjejerna hade rätt kul åt att jag sov på varje flygresa och då menar jag verkligen varje. Det är som ett sömnpiller för mig och ofta lyckas jag somna innan planet har lyft och vaknar först någon gång efter landningen.

P.S. Det är inte jag med ögonmasken.


När det var alldeles för tidigt på morgonen för att vara vakna men vi kunde inte checka in än så Mark, Daniel och jag somnade i lobbyn.


Why is she looking at me like that?


När man är trött men inte vill tappa bort var man är i boken...


Vilken tur att Elin alltid håller ställningen!❤️


Eller nästan iallafall. Det var ju den där gången hon somnade med huvudet på matbordet och Jette och jag var tvungna att passa på att ta en selfie.

Likes

Comments

28. December 2016 {day 94}

Positiva saker just nu:

• jag svälter inte, har ett tak över huvudet och familjen är väldigt snäll mot mig.

• jag jobbar ofta barfota med sand mellan tårna och hör vågorna slå mot stranden.

• det är varmt och skönt och solen skiner varje dag.

• jag lär mig nya saker varje dag och upplever mycket nytt. Det kan vara allt från att äta hund till att handla mat till restaurangen på marknaden.

• igår kom ett paket från mormor och mamma fram. Det förgyllde verkligen min dag med mormors tidningsurklipp, choklad, knäckebröd, pepparkakor, en bok, hemgjorda kolor och en parmesanost. Det är fortfarande oklart om osten har klarat sig då jag inte har vågat öppna förpackningen än. Jag berättade för mamma för några veckor sedan att jag var så otroligt sugen på ost och vi resonerade att parmesan nog hade bäst chans att klara sig.

• igår kväll bjöd jag hela familjen på pepparkakor och de älskade det. Vilken tur att mamma skickade en hel del så det finns lite kvar till idag också.

• sen självklart min vänskap med alla i familjen. Barnen börjar ty sig mer och mer till mig och framförallt stunderna med Lu och Bang lyser upp min dag.

• livet känns alltid bättre efter att ha ätit en av Lus himmelska pannkakor med färsk banan och mangosylt.

Negativa saker just nu:

• jag är väldigt trött av att jobba långa dagar, kliva upp tidigt och gå och stå i värmen.

• även om jag är omgiven av de mest hjärtliga människorna kan jag ibland känna sig ensam när jag inte förstår vad de pratar och skämtar om. Jag kan lätt känna sig lite i vägen och inte riktigt veta hur jag ska hjälpa till tex med barnen då jag inte förstår situationen och vad som hänt.

• den ändå som jag verkligen känner förstår allt jag säger är nog Kim. Annars är samtalen trevliga men väldigt begränsade vilket känns konstigt för en pratglad person som jag.

• de två stora franska familjerna (som inte pratar engelska) som har invaderat stället. Mot deras hemska attityd och motvilja att på något sätt samarbeta eller vara förstående är den danska familjen som jag säkert har irriterat mig på i en vecka riktigt trevlig. Usch, jag vet att jag låter hemskt bitter.🙈

• en fransk man som började skrika och gapa på restaurangen imorse för att han inte fick sin apelsinjuice (han hade redan fått en men ville tydligen ha en till). Allt var bara ett enda stort missförstånd men hans attityd var väldigt obehaglig. Det värsta var dock att han inte ens var sur på mig utan började skrika åt Bang istället. Det kunde ju inte vara mitt fel då jag är europé utan måste ju vara vietnamesens fel. Fy skam för sådana oförskämda och trångsynta människor.


Att skriva ner allt positivt och negativt som händer just nu kan verkligen öppna ögonen på mig. Det är mycket fler saker på den positiva sidan än den negativa. Allt som är dåligt får man antingen ge lite tid för att det ska kännas bättre eller helt enkelt skaka av sig och tänka på allt man kan vara glad för istället.

Som ni ser kanske den här dagen inte är den bästa av dagar men ikväll ska jag nog ut och jogga en runda längs stranden och sen bada. Bara springa av sig allt dåligt och sen tvätta bort det lilla som är kvar.

Likes

Comments

6:30 in the morning and I'm casually carrying croissants.

24. December 2016 {day 90}

Jaha idag är det den 24. December vilket innebär att det är julafton. Jag känner verkligen att jag måste skriva ner det här för att jag ska inse att det är verklighet då jag säkert har dubbelkollat datumet 10 gånger och klockan är bara 11:09.

En liten update om läget här på ön då:
Ja något ni definitivt inte behöver oroa er för är att jag ska svälta ihjäl. Hela familjen verkar vara orolig för detta vilket visar sig i att alla frågar om jag vill äta något, vad jag vill äta, om och vad jag har ätit. Igår gjorde Bang frukost till mig utan att jag hade bett om det, ständigt lägger någon ner mer mat i min skål vid middagen och det känns som att jag blir mestad med croissanter och pain au chocolate från bageriet (vem kan motstå det liksom??). Ja summan av kardemumman är iallafall att jag kommer att vara rund och go när jag åker härifrån.

Hela familjen försöker desperat lära mig vietnamesiska men det är otroligt svårt. Ibland vägrar Bang prata engelska med mig och pratar vietnamesiska istället. Nu har vi kommit överens om att när han gör så pratar jag svenska med honom vilket leder till en hel del skratt. Franskan försöker jag öva på med Kims man iallafall de korta stunderna då jag går och hämtar något från bageriet.

Nu har jag börjat lära mig hur jag kan hjälpa till mer. Tricket verkar vara att helt enkelt börja diska eller hjälpa till med något annat när de inte ser. Det kanske verkar vara ett ganska lustigt sätt men så märker de att jag vill hjälpa till och även kan. Imorse skulle Bang absolut lära mig hur man steker ägg och han blev väldigt förnärmad när jag efteråt förklarade för honom att jag både brukar steka ägg hemma och faktiskt har jobbat i ett kök.

Jo, förresten igår blev jag introducerad till ännu en vietnamesisk specialitet. Kim ville inte berätta för mig vad det var innan jag hade smakat och gissade vad det var. Det var väldigt mörkt kött och det smakade faktiskt gott. Det var omöjligt att gissa vad det var men det visade sig vara hund.

Bliss. När man nästan kan göra noodlesoup helt själv.

We're ready for Christmas. Bang och jag gjorde julfint igår.

Tydligen passade tomtedräkten ingen annan förutom mig då den var i barnstorlek så jag vara tomte iår. Barnen blev glada över presenterna och brydde sig inte om att tomten kom i en bil och pratade engelska. Minsta tjejen såg dock mer förskräckt ut och vågade inte ens ta emot presenten. Inte undrar på med den ganska obehagliga plastmasken jag hade på mig.

Sen körde vi vidare med bilen till två andra familjer som också fick besök av tomten. På sista stoppet höll det på att gå riktigt illa då jag såg så dåligt pga masken och nästan ramlade ner för trappan.

Efter tomtebesöken blev det en stor middag med räkor och grönsaker. Senare drack vi Sangria med gästerna och tände en stor eld på stranden. När jag egentligen tänkte gå och lägga mig slutade det istället med att jag följde med Sun och Bang + några kompisar för att dricka öl och äta cookies på Rory's beach bar. När vi ville dansa drog vi vidare till en gömd vietnamesisk klubb. Det är nog bland det roligaste, galnaste, härligaste och konstigaste jag har gjort.

Jag vill nu passa på att önska er alla en riktigt riktigt GOD JUL!! FROHE WEIHNACHTEN!! MERRY CHRISTMAS!!

Jag hoppas att ni firar julen med alla era nära och kära eller som jag på en strand och har dem alla nära i tanken. Njut av dagen och gör det ni vill för allt annat är inte värt att göra.

En bild från förra året (har tyvärr ingen tomteluva iår).😕 massor av pussar och kramar till er alla iallafall!❤️

Likes

Comments

21. December 2016 {day 87}

Morgonen var egentligen som vanligt. Det är skönt för jag vaknar av mig självt nån gång vid 6:30 när det börjar röra på sig för att Kim kliver upp och de tre äldre barnen ska iväg till skolan.

Jag börjar lära mig mer och mer hur allt funkar här och Bang lärde mig att göra gott vietnamesiskt kaffe. Det är kul när man börjar finna sig tillrätta med gästerna och tex kommer ihåg vad de vill ha till frukost. Många är nyfikna på hur jag har landat här då det ju är uppenbart att jag inte hör till familjen.

Eftermiddagen var lugn så jag åkte med Soun till södra delen av ön. Vägen dit var inte helt problemfri. Vägarna var blöta och leriga och pölarna var stora och man kunde omöjligt veta hur djupa de var...vilken tur att alla vietnameser verkar vara proffs på att köra moppe. Där har familjen en stor bit mark och vi gick ner till stranden. Det är något helt annat då det är så orört och vackert. Vi såg en regnbåge och promenerade längs stranden. På tomten finns många fruktträd med mango, banan, kokosnötter, durian,... Mangon var tyvärr inte mogen än så Soan frågade mig om jag inte ville ha en kokosnöt. Gärna men hur skulle vi komma åt dem? Hihi han tog av sig skorna och skulle klättra upp för palmen men det var ändå lite för högt.

Innan vi skulle åka vidare plockade vi en stor durian som vi tog med oss hem på moppen.

Det skulle ätas krabba till middag så här ser ni bassängerna som Soan noggrant valde ut 2,5kg små krabbor ur. Jag höll mig mest undan för att jag var livrädd att tappa balansen när jag balanserade på de smala kanterna mellan bassängerna och ramla ner bland krabborna. "Fångsten" packades ner levande i en plastpåse och vi tog med den hem på moppen.

Innan vi åkte tillbaka körde vi ut på en lång pir med många fiskrestauranger på pontoner.

Någon form av bakelse med kokos, socker, nötter och söt mjölk.

Världens sötaste unge (det är Lous yngsta dotter). Vi åt pommes med kondens mjölk och drack mango juice.

Den här middagen var 100x bättre än igår. Krabborna var himmelskt goda och skalet var alldeles mjukt så de var lätta att äta. Middagarna på kvällen med hela den stora familjen är något alldeles speciellt. Barnen springer omkring och det skämtas högljutt på vietnamesiska. Även om jag inte förstår ett ord måste jag ändå skratta ibland för att jag förstår att något är roligt.

Likes

Comments

20. December 2016 {day 86}

Idag var det mer att göra än igår och det blev mycket spring fram och tillbaka när många gäster ska ha frukost samtidigt. Men jag finner mig tillrätta snabbt. När jag inte hade något att göra försökte jag hjälpa Bang att diska men nähä det fick jag inte. För en arbetsmyra som jag är det svårt att sitta ner och ta det lugnt. Jag tycker alltid att det ska finnas någonting att göra men värmen är så utmattande i sig och arbetstimmarna är långa så det är bara att lära sig.

När det är lite att göra är det alltid trevligt att prata lite med gästerna. Jag pratar mycket med en trevlig tysk som jag lärt känna här och flera amerikanska familjer.

Lunch. Jag älskar att man till varje måltid plockar ihop allt möjligt och blandar vilt.

Efter lunchen följde jag med Bang in till staden för att handla på marknaden. Det är något alldeles speciellt med alla frukt, grönsaks, fisk och kött stånd. Jag förstår ingen vietnamesiska men det verkar alltid som att de som köper tittar på varan, frågar om priset, kritiserar en stund, tittar vidare, försäljaren förklarar att varan är av högkvalitet och under lite mutter köper man varan till ett lägre pris. Det här kanske är helt fel men så känns situationen och det tar ju sin lilla tid att handla då en liknande process genomgås vid varje nytt stånd. Vi åkte iallafall hem fullastade med vattenmeloner, en stor kasse med bananer, tre stora fiskar, passionsfrukter, mango, sallad,... och lite till. Hur är allt fick plats på den lilla moppen är ett under.

Förresten när man handlar på marknaden kliver man ofta inte ens av moppen utan sitter kvar medans man handlar.

Soun, som Lous bror heter frågade mig om jag ville ha ett kokt ägg, dvs han höll upp det och tittade frågande på mig. Hårdkokt ägg är ju gott tänkte jag och tackade ja men insåg ganska snabbt mitt misstag när Bang började skratta. När Soun öppnade sitt ägg förstod jag att detta inte var något vanligt ägg. Tydligen var det ett kokt ankägg som var befruktat. Detta är en delikatess och är väldigt nyttigt då det innehåller mycket protein (ankungen).

Man vill ju inte vara oförskämd så det var bara att öppna ägget och smaka. Gulan var faktiskt riktigt god och smakade som vanligt när jag provade äggvitan visste jag dock inte om jag skulle gråta eller kräkas. Konsistensen var otroligt konstigt och jag var övertygad om att jag kände delar av bebisankan.

Tillslut var iallafall alla ganska glada. De för att jag hade provat deras mat och jag för att jag hade varit så modig och vågat.

Efter ägget följde jag med Bang till en restaurang där vi köpte med oss små sniglar i tamarindsås. Jag var väldigt skeptisk speciellt efter att jag såg dem slakta en stor padda och hacka den i småbitar. Sniglarna var faktiskt förvånansvärt goda och konsistensen liknade bläckfisk.

Familjen har nu förklarat för mig att det är deras mission att låta mig prova de "värsta" vietnamesiska rätterna.


Innan jag gick och la mig åkte vi in till staden och åt glass och drack te.

Likes

Comments

19. December 2016 {day 85}

Första dagen på jobbet och jag var upp vid klockan 6:30 för att bära ner bröd, croissants och pain au chocolate från bageriet till restaurangen.

Klockan 7:00 började gästerna komma till frukosten. Min uppgift var att hälsa alla välkomna, ta beställningar och servera mat och dricka.

Det är riktigt kul att jobba och arbetsuppgifterna är något jag är van vid. Men det bästa är nog allt runt omkring och då menar jag inte bara utsikten över havet och stranden. Det är så härligt att få vara del i en familj där det skrattas, munhuggs, barnen skriker och det är stoj hela tiden. Höjdpunkten på dagen är definitivt middagen på kvällen då alla sitter och äter tillsammans och barnen springer runt. Vietnamesiskan förstår jag inte men stämningen är alltid glad och hjärtlig och det räcker gott och väl.

Där till vänster i restaurangen tillbringar jag den mesta tiden.

Här serveras det hemlagad glass och chocolate tarte.

Plötsligt kommer Bang springandes med en cape. När han stolt visar upp den visar det sig vara ett förkläde till mig. Så nu ser jag ut såhär på jobbet.

Mood right now. Jag känner mig precis lika utslagen som minstingen, Charlie.

Likes

Comments

18. December 2016 {day 84}

Idag är det 4. Advent och julen känns så långt borta som den kan vara.

Igår kväll kom jag fram hos familjen och de kom och hämtade mig vid flygplatsen. Jag delar rum med Kim och hennes yngsta son Charlie. Efter att jag hade kommit tillrätta i rummet och tagit en snabb dusch var det dags för stor familjemiddag. Det blev risnudlar, anka och en massa grönsaker bl.a. kål och bambu från den egna trädgården.

För att förklara lite hur jag har landat här och vem jag bor hos: vi har varit på semester här flera gånger och därför känner jag familjen väl. Jag ville gärna lära mig att laga vietnamesisk mat så förra gången vi var här erbjöd de mig att bo hos dem och jobba.

Det är ett syskonpar och deras mamma som äger 33 bungalows precis vid Long Beach på den vackra ön Phu Quoc. Till det hör en restaurang och ett franskt bageri. Kims man är fransk så det är han som har hand om bageriet. Tillsammans har de två små killar. Sen har Lou och hennes man 3 barn, två tjejer och en kille. Just nu hjäper även Lous kusin Bang och hennes bror till. De minsta barnen som inte går i skolan än är kvar hemma och passas på av någon moster eller faster. Som ni märker är det här med exakta familjeförhållanden och namn lite oklart.

Efter ett hjärtligt välkomnande av alla tog det inte familjen mer än 5 minuter innan de sa att jag ju kan stanna här för alltid och gifta mig med en vietnames. Här finns det ju faktiskt två att välja mellan Bang eller hans kusin och båda behöver verkligen en fru.

Iallafall tog Bang och hans kusin med mig på mopparna in till stadens nya nattmarknad. Speciellt här märkte jag hur mycket ön har expanderat sen jag var här första gången för 5 år sedan. Då fanns ingen internationell flygplats som nu och bara en liten del av vägen var asfalterad. Nu är nattmarknaden gigantisk och det skjuter upp nya stora hotellkomplex till höger och vänster. Mot allt det är Phu Quoc Kim Bungalows verkligen en liten oas.

Innan jag ramlade i säng hängde vi lite på en strandbar med Bangs vänner och ett svenskt par jag träffade.

Jag vaknade stressat kl 7 på morgonen. Vanligtvis brukar jag alltid kunna sova men det var svårt inatt och jag låg vaken mycket och vred och vände på mig. Till råga på allt skulle jag ha vaknat klockan 6:30 men jag hörde inte när Kim klev upp. Jag klädde på mig snabbt och gick ut till bageriet alldeles yrvaken. Kim tittade på mig och sa att jag ju skulle vara ledig idag och varför jag inte låg och sov. Eftersom jag ändå var vaken hjälpte jag henne att ställa upp bord och stolar men sen sa hon till mig på skarpen att gå och lägga mig igen.

Och ungefär såhär fortsatte dagen. När jag vaknade igen vid klockan 10 försökte jag hjälpa till lite i restaurangen men blev ivägskickad. Tillslut gav jag upp och la mig på stranden istället. Det var verkligen en skön dag att bara läsa i solen och lyssna på musik.

Jag har verkligen saknat den här solnedgången.

Likes

Comments