22. Mars 2017 {day 177}

Imorse åkte Megan tyvärr tillbaka till Phnom Penh men Sophie och jag har planer på att ta båten vidare till Koh Rong Sanloem. Vi har inte direkt någon plan men vi vet iallafall att vi ska kliva av vid Saracen beach och så får vi ta det därifrån. Det brukar inte vara några större problem att hitta ett boende och det är alltid lättare när man är två.

Men först FRUKOST.

Igår tog jag med tjejerna till 4K beach och vi hade en härligt lat dag. Solandet och badandet avbröts bara väldigt kort för att hämta en iskaffe.

Jag får nog erkänna att jag mår mycket bättre idag än vad jag egentligen förtjänar. Efter vår lilla promenad tillbaka från stranden gick vi till restaurangen Nice Food som har a lot of nice food haha. Nej, men deras curry Amok är mums.

Nu lämnar vi vår fina bungalow och alla hönor och tuppen som bor under den bakom oss. Två latmaskar på resande fot. Koh Rong Sanloem here we come!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

20. Mars 2017 {day 175}

Igår kom Megan fram som planerat. Megan är alltså en brittisk tjej som jag träffade i Phnom Penh och i släptåg hade hon Sophie från Schweiz. Vi bestämde oss för att tillsammans hyra en bungalow med två stora dubbelsängar som skulle kosta oss 10$ var.

Igår hände väl egentligen inte så mycket då vädret var dåligt men på kvällen åt vi iallafall middag på The Rising Sun och sen var vi bara tvungna att prova "Happy Cookies", som erbjuds i var och varannan bar och glada blev vi. Sen njöt jag även av en tyst natt då vi nu bor en bit utanför själva "byn".

Hummus och öl.

Idag var det daga för båttur. Vi började med två härliga snorkelstop. Oj vad jag har saknat att spana på fiskar och koraller från vattenytan. Det här känns nog som att det är mer min grej än dykningen och man ser minst lika mycket. Jag blev imponerad av hur mycket färger vi faktiskt såg: grönt, blått, lila.

Efter snorklingen vid två olika öar stannade vi till i M'paye Bay på Koh Rong Sanloem för lunch och like häng på en bar vid klipporna.

Solnedgången beundrade vi självklart från Sunset Beach medan vi låg i hammockar med en drink i handen. Livet alltså.

På vägen blev vår lilla longtailbåt till något av en partybåt när vi halsade öl genom att sticka hål på burken med en kniv och sedan klinka i oss den snabbt genom att öppna den. Sen åkte det ner någon mer öl och lite whiskey (vissa envisades med att dricka den genom en snorkel med cyklopet på).

Efter solnedgången kom bästa delen av dagen och då menar jag inte den roliga men ända skräckfyllda resan. Jag vet inte hur båtkillen lyckades manövrera vår lilla båt genom höga vågor när det var helt kolmörkt. Vågorna gick höga, båten gungade hit och dit och så blixtar på det. Istället för att oroa sig dansades det med högtalarna runt halsen och en flaska med whiskey och en flaska med Cola stickades runt.

När vi kom fram någonstans nära police beach var det bara att kasta sig i vattnet med mask och snorkel på. De som var överförfriskade fick använda flytväst. Egentligen var situationen livsfarlig: hur ska man kunna hålla koll på alla när det är mörkt och det var väldigt strömt. Sophie, Megan och jag höll iallafall ständigt koll på varandra och stannade även nära båten.

Det här var nog en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv. Simma när det är mört låter ju inte så roligt tycker ni men jo det är det när det finns lysande plankton runt en. Planktonet börjar först lysa när man rör sig men då är det som fyrverkerier under vattnet eller den bästa stjärnhimlen du någonsin sett x10.

När man tittar under vattnet kan man se hur små små prickar lyser upp överallt runt armarna när man simmar eller hur dina ben tindrar som beströdda med diamanter under vattnet.

När vi kom tillbaka till fastlandet ramlade jag i säng efter en bit cheesecake till middag. Whiskyn och dagens upplevelser hade nog gjort sitt. Det var bara Megan som var oberörd för att hon är en äkta Geordie från Newcastle.

Likes

Comments

18. Mars 2017 {day 173}

Idag bestämde jag mig för att överge livet som en riktig latmask, ställde väckarklockan, klämde i mig en redig frukost och packade min väska. En liten promenad genom djungeln kan ju inte skada någon.

Istället för att lägga mig vid stranden som ligger precis vid "bargatan" gick jag till slutet av stranden och fortsatte in genom skogen. Som tur var finns det en upptrampad stig och det ligger bungalows på vägen men ändå griper omrskräcken tag i mig och hjärtat slår hårt.

Det blir iallafall en redig promenad och när jag möter människor med stora ryggsäckar tycker jag verkligen synd om dem. Ibland går stigen ner till svarta klippor och turkosblått vatten.



Jag går längs en liten privat strand, genom skogen och äntligen skymtar jag en lång vit strand. Jag har hittat det jag letar efter och 4K-beach gör mig verkligen inte besviken.

Av med klänningen och jag springer ut i vattnet. Det är långgrunt och lyckoruset griper tag i mig när jag springer ut i havet. Att ligga vid en vit sandstrand och dyka ner i turkost klart vatten det är grejer det. Bra att ingen kan se mig när jag hoppar och skuttar omkring i en liten glädjedans.

Något roligt som hände inatt: jag vaknade mitt i natten och skulle upp för att gå på toa. Det är väldigt lyhört här dels för väggarna inte går hela vägen upp till taket och dels för att de består av VÄLDIGT tunna träskivor. Plötligt hör jag någon nysa högt, så högt så att jag tror att den här mannen (det var uppenbart att det var en mansnysning) stod i mitt rum. Självklart var det ingen där utan det var personen i rummet bredvid men behöver jag tala om att jag blev rädd eller?

Likes

Comments

16. Mars 2017 {day 171}

När man kommer fram med båten landar man verkligen med fötterna i sanden så fort man lämnar piren. "Huvudgatan" är direkt på stranden och att bära en ryggsäck när fötterna sjunker ner i sanden är som ett helt gympass.

Här blandas musiken från de olika barerna till ett ständigt sorl som akkompanjeras av en distinkt lukt av gräs som följer med en vindpust då och då. Allt genomsyras av ett djupt lugn och här stressar ingen.

Mitt rum ligger precis ovanför en bar så på nätterna är det minst sagt högljutt. Jag försöker dämpa oljudet genom att sova med öronproppar och mina stora Sony hörlurar på.

På min balkong.

Jag såg precis bartender (även barens ägare) smyga runt hörnet med tandborsten. Jag borde ha vetat bättre än att tro att han smög, nej för det visade sig att han, fortfarande med tandborsten i munnen, gick och ställde sig bakom baren och i lugn och ro borstade tänderna. Hör och häpna: detta var mitt på dagen och det var långt ifrån bara jag som satt här.

Lånade byxor, rufsigt hår och en bild på ett skitigt badrum i en ännu skitigare spegel.

Annars gör jag inte så mycket på dagarna förutom att ligga på stranden och läsa eller lyssna på en bra podcast. Sen äter jag middag på kvällen och avslutar dagen med något gott, en kopp te och lite mer läsande. Livet är härligt här och det känns som att jag aldrig vill lämna.

Annat nytt är väl mest att jag fortfarande tampas med bett från sandflugorna som fanns på Long Beach. Jag försökte räkna dem men när jag nådde 104 tyckte jag inte att det var något som jag ville ödsla mer av min tid på.

En stor bit av min vänstra tånagel har även ramlat av efter en lite olycka i Bangkok. Flo och jag letade efter någonstans att äta när jag stöter ihop med en man. Vi bad om ursäkt och båda gick vidare. Jag tyckte att det gjorde ganska ont i min tå och när jag satte mig ner såg jag att en stor bit var lös. Det gick att vicka på den, usch. Jag är glad att jag hade målade naglar iallafall och jag måste ha en ganska hög smärttröskel för att jag först märkte det på riktigt när jag hade sett det.

Nu ska jag återgå till att läsa en väldigt bra bok av Ken Follett och äta upp min Cheesecake.

Förresten HEJA för restaurangen The Rising Sun. Servisen är iof ganska undermålig men deras mat: sallader, paninis, frukost, bakelser,... allt är bara så gott.

Likes

Comments

14. Mars 2017 {day 169}

Igår tog jag färjan ut till ön Koh Rong. Jag har läst och hört mycket om det här stället och det ska vara paradiset. Jag kan säga att jag inte blev besviken.

Efter att ha gått runt med ryggsäcken och svettats hittade jag ett ställe att bo på iallafall och sen mötte jag upp Amanda och Malin, som jag hade lärt känna i Sihanoukville, på stranden.

När hungern slår till på riktigt.

Här satt vi och drack öl i lugn och ro på någon av Koh Rongs många barer. Gissa om vi blev förvånade när en hund plötligt stod och stirrade på oss från bordet bredvid.

Vi bestämde oss för att det skulle stå en dagsutflykt på schemat idag. Det blev att hyra cyklar och cykla på den enda vägen som existerar här till Long beach. Och jag som verkligen hatar att cykla.

En ojämn väg mitt i solen men iallafall cyklade vi precis längs havet och oj vad vackert det var. Jag visste nog inte att jag kunde vara såhär svettig och andfådd.

Det var verkligen värt all möda när vi kom fram till en vit strand med turkost klart vatten som vi kunde sjunka ner i. Long beach sträcker sig i 7 oändliga kilometer.

Här hängde vi i några härliga timmar, beundrade stranden, åt någon banan, läste, pratade, badade,...

När vi skulle bege oss tillbaka och hade lite mer än 30 min cykling framför oss blev Amanda väldigt sjuk. Antagligen en kombination av matförgiftning och solsting. Efter ett tag märkte vi att hon absolut inte skulle klara sig hela vägen tillbaka så jag fick cykla för att hämta hjälp. Malin stannade med Amanda och såg till så att hon fick skjuts på en moppe. Jag fixade så att Malin fick hjälp med cyklarna.

En rätt obehaglig situation då både Malin och jag fick cykla själva och Amanda fick skjuts på en moppe av en kille som absolut skulle ha pengar för besväret.

Happy fried rice?

Amanda ligger i sängen och vilar men Malin och jag hade iallafall en mysig kväll med mat och drinkar på The Rising Sun, dit jag har flyttat nu.

Likes

Comments

12. Mars 2017 {day 167}

Dags att utforska Sihanoukville och dess stränder. Efter att ha chillat lite för länge på morgonen är det inte värt för mig med en timmes promenad till den omtalade Otres beach så Serendipity beach som ligger ganska när får duga.

Shoutout till Onederz/Onestop hostel i Sihanoukville och Phnom Penh för bra boende och god frukost.

Serendipity beach var nog ingen höjdare men det blev en skön stranddag iallafall. Det är sorgligt när man ser så mycket skräp i vattnet och på stranden.

Här bor jag med en pool under stjärnhimlen.

En rolig historia från stranden idag: flera kvinnor kom fram till mig och erbjöd massage, pedikyr, hårborttagning,... Så fort de började prata om hårborttagning kastade de sig ner på knä och granskade min kropp för att hitta något hårigt ställe för en demonstration. Snart ojades det åt "håren" på mina ben vilket var lite stubb.

"You have a boyfriend?"
"No"
"Why not?"
"Maybe because I don't want or need one"
"Oh no! Let me take away the hair from your legs and you will get at boyfriend!"

Jaha ja inget hår på benen och så kommer en potentiell pojkvän springandes. Det är livets vishet det.

Likes

Comments

11. Mars 2017 {day 166}

Jag hade egentligen bestämt en frukostdejt med Megan idag då vi båda skulle lämna Phnom Penh men näha då blev det minsann inte.

Bussen skulle gå klockan 09:30 och jag vaknar som ett spjut klockan 09:10. Jag hoppas upp ur sängen i panik när jag inser vad klockan är och försöker rafsa i mina saker. Det återstår bara att trycka ner allt i en ända röra i min ryggsäck, få på mig ett par byxor, gå på toa (efter att jag har letat efter nyckeln till rummet vääääldigt länge), på med skor, på med ryggsäcken och sen ner till receptionen för att checka ut.

Med andan i halsen frågar jag om vägen till busshållplatsen och som tur var är det inte långt så att jag hinner fram. Sen var det bara att skumpa fram i bussen, iklädd pyjamas med morgon rufsigt hår och utan att ha borstat tänderna för det fanns det ingen tid för.

Förresten en stor tumme ner för killar som tar upp sitt eget säte och halva mitt bara för att de tycker att de har rätt att sitta sååå bredbent.

Nu är jag iallafall framme i Sihanoukville som ligger vid Kambodjas kust. Efter en dusch och borstade tänder känner jag mig som en människa igen. Imorgon är en ny dag som säker kommer att börja bättre!

Likes

Comments

10. Mars 2017 {day 165}

Nu till de roligare delarna av Phnom Penh. Efter att ha lärt känna underbara Megan igår bestämde jag mig för att stanna en dag längre och besöka National Museum med henne.

Vi tog lite sovmorgon och vandrade sedan iväg mot Museet som ska ha världens största samling av Khmer konst. I öppna luftiga rum kan man här beundra statyer, keramik, bärstolar mm från olika tidsperioder.

En ny tekanna kanske?

Innergården med sitt harmoniska lugn är också väldigt fin.

När vi hade gått ett varv här gick vi för att besöka Wat Ta Phrom som ligger på en kulle mitt i staden och efter lunch besökte vi en marknad.

Kvällen avslutades med middag på en bastmatta med en massa locals, Angkor draft och pedikyr. Kan man dricka öl och få pedikyr samtidigt?

Likes

Comments

09. Mars 2017 {day 164}

Nästa stopp var S21 eller Tuol Sleng, en skola som fick tjäna som fängelse under röda khmererna och idag är allt sammans ett museum.

Rules.

Här torterades människor och hölls fångna tills de bekände brott de inte ens hade begått, ofta bekände de sig till att vara tex agenter från CIA. Sedan fraktades de till ett av de många Killing Fields för att avrättas.

Anledningen till att landa här var rätt slumpmässig det räckte med ett stjäla ett äpple från staten, bära glasögon, vara bildad eller om man nämndes på en av de lister över medskyldiga som fångarna tvingades skriva.

Jag fick mig ett grymt uppvaknande när jag kom på mig själv med att luta mig mot väggen i en av cellerna när jag lyssnade på audio guiden. Att inse att man står på samma golv, rör vid samma vägg och kanske befinner sig i en av de hemska celler där offren för den här hemska regimen har behövt utstå tortyr och förfärligt lidande är en skräckinjagande tanke som samtidigt är svår att greppa.

Det må vara hemskt men det är verkligen en plats jag tycker att man borde besöka om man är i Kambodja. Det är viktigt att man lär sig av historien, tar sitt ansvar och inte blundar för att något liknande aldrig ska hända igen.

Efter en så dramatisk dag med många intryck var det bara mat och en tupplur som gällde. På kvällen gick Megan, min nyfunna brittiska vän och jag till Hummus House, en Libanesisk Restaurang och åt wraps, hummus och drack öl.

Likes

Comments

09. Mars 2017 {day 164}

Jag tycker nog att när man reser såhär med målet att även lära känna en helt ny kultur måste man även ta ansvar och lära dig om de mindre roliga delarna av landets historia.

Idag åkte jag alltså med en grupp från mitt hostel till The Killing Fields och S21 (Tuol Sleng).

Jag var i Kambodja för några år sedan och har redan besökt S21 en gång. Jag visste alltså redan lite om vad som väntade mig men tycker också att det är så viktigt så att man kan besöka det en andra gång.

Vi fick masker för att skydda oss mot avgaserna.

Vi åkte en bra bit för att komma till ett av de många Killing Fields som ligger utspridda i Kambodja. Det var här de röda Khmererna genomförde ett folkmord under 70-talet.

När landet befriades från de röda Khmererna lite mer än 3 år senare fanns bara lite mer än hälften av befolkningen kvar i livet.

I början kom det fram en lastbil i veckan men mot slutet kom det flera laster varje dag. Fångarna visste inte vad som väntade dem.

Det går inte att beskriva känslan när man står öga mot öga med en massgrav eller trädet där man dödade bebisar genom att slunga dem emot det.

Kalla kårar, brännande tårar,... men förstå kan jag inte.

Megan och jag drog över på tiden och tillbringade 2 timmar här istället för bara 1,5. Man kan ju knappast skynda sig igenom något sådant här.

På senare tid har de byggt en stupa för att hedra alla offer och ge de människor som överlevde en plats att sörja. Det är minst sagt magstarkt där inne.

Likes

Comments