Header
View tracker

Well this is kind of awkward... Eftersom jag har inte bloggat på jätte länge så vet jag inte riktigt hur jag ska börja.

Mycket har hänt och nya saker är på g. 

Men man måste väl börja nånstans.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag heter Linara Valiulina, 16 år, bor i Sundsvall. Har bott i Sverige snart i 7 år. 27 december är det blir det prick 7. Föddes i en stad som heter Karakol, Kirgizistan. Lite kul fakta om Karakol. Om man översätter Karakol från kirgiska till svenska betyder det Svart hand, haha. Bodde i Karakol i 5 år sen flyttade jag till huvudstaden Bishkek (Frunze), bodde där för fem år till, tills jag flyttade till Sverige. Ni kanske vill veta varför jag flyttade också. Ja, det är lite invecklat, inget jag vill skriva om här. Men jag kan berätta hur! Först så flyttade min mamma. Efter ungefär 3 år så kom jag hit första gången med min mormor och hälsade på mamma. Då stannade jag här i Sverige i en månad. Det var heartbreaking att åka tillbaka till hemlandet och lämna mamma här ensam igen. Men när jag kom tillbaka så fick jag reda på att jag skulle flytta till mamma efter ett halv år, ni kan förstå min lycka då!;) Dem 6 månaderna gick väldigt snabbt, innan jag visste något så stod jag där men en resväska på flygplatsen och väntade på morfar. Han var ute och parkerade bilen. Det var en av dem jobbigaste stunderna i mitt liv och kommer aldrig glömma. Jag började tänka på allt som jag lämnade kvar där. Jag menar jag gick redan i 4:an, jag lämnade alla mina vänner. Hela min familj (gammelfarmor, mormor, morfar, moster, kusiner etc) och ja, jag tror de flesta från central Asien har en jävligt stor släkt och inte bara det, nej nej. Alla bor ju på samma gata, så man bor nästan tillsammans. Och det lämnade jag när jag flyttade hit och  jag kände ingen här. Det var bara jag och mamma. Ärligt sagt, jag grät i flera timmar i sträck och kunde knappt sova dem första 3 dagarna. Ett främmande land och ett främmande språk. Ni förstår inte hur ensam jag kände mig då. Efter 2 månader så började jag på Högom skola för att lära mig svenska. Det var en väldigt rolig period, lärde känna en hel del av härliga personer, som var som mig. Vi pratade på engelska då, men teckenspråk kom till hands ibland ändå, haha. 3 månader senare så reste jag och min mor till Mexico och stannade där i 2 månader. Härlig upplevelse! Sommaren efter det så började jag på Usland skola. Där träffade jag mina bästa vänner som har varit en stöd för mig under alla dessa år. Nu studerar jag på Mikael Elias teoretiska gymnasium, 1 året. Samhälle. 

My god, hur mycket det blev.. haha.. Nu vet ni nästan allt om mig! Hörni, döm inte min stavning. Har inte perfekt svenska än;)

Allt från mig, L.

Likes

Comments

View tracker