​Jag är en människa med extrem prestationsångest, alltså EXTREMT. 
Jag är även en fruktansvärt osäker människa, jag uttalar mig aldrig om något om jag vet att människan mitt emot mig kan mer om det ämnet, jag berättar aldrig för någon om mina ambitioner om jag vet att människan jag berättar dom för har högre. Jag gör allt för att inte göra bort mig, för gör jag nåt fel, säger jag nåt fel så får jag ångest. Och det misstaget snurrar i mitt huvud i dagar, ibland i månader.
Det kan vara en sån skitsak som att jag uttalar ett ord fel och någon rättar mig.

Står jag i skolan och t ex hackar lök (jag går resturang)  så slutar jag när läraren kommer i närheten för att jag är rädd att någon ska säga att jag gör fel, eller lägga nån annan kommentar ang det. Även fast jag vet att jag kan så vet jag att läraren kan bättre. 
På många plan är jag en mes, jag är en osäker mes som får ångest över minsta lilla. Jag hatar det och kunde jag ändra en sak med min personlighet skulle det vara det.

Jag försöker hela tiden utmana mig själv, men oftast fegar jag ur och tänker att jag lever hellre såhär än att utmana mig själv, i risk för att göra fel.
Jag är så otroligt jävla rädd över att göra fel, hela tiden. 





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu är vi åter igen tillbaks på ruta ett.
Jag har igen raderat allt gammalt och tänker igen ''börja om''. Men denna gång på ett lite annorlunda sett, för jag tänker bara skriva för mig själv. Jag tänker fortsätta på min serie ''mina oredigerade tankar'' men nu istället på heltid.
Här tänker jag skriva ner all jävla skit som flyger runt i min lilla hjärna. Jag tänker vara så personlig att det nästintill blir opersonligt då jag typ inte kommer dela med mig av något annat än mina tankar.
För jag tror att de bästa sättet att lära känna sig själv och processa allt som pågår i min adhd hjärna är just att skriva.

Jag har otroligt mycket känslor i kroppen och jag tänker alltid alldeles för mycket på allt, och det är inte alltid att en vän eller att pojkvännen riktigt orkar lyssna.
Så därför börjar jag återigen blogga, för att kunna ventilera lite.

I min blogg ska ni inte förvänta er någon röd tråd i inläggen, ja menar jag skriver trots allt direkt från tanke till text utan att däremellan bearbeta något.
Det enda ni kan förvänta er här är en jävla massa text som i slutändan inte kommer spela någon roll för någon annan än mig själv.

Jag har lite saker jag funderar på att sätta mig och skriva meterlånga inlägg om redan nu, klockan är 02:42 en torsdagsnatt, men det är på nätterna min hjärna gillar att gå på högvarv och det är på nätterna jag alltid kunnat formulera mig som bäst.
På nätterna, när alla andra sover och jag ligger ensam inne på mitt rum. Det är då jag klarar av att hålla koncentrationen och det är då jag totalt snöar in på något och blir besatt. Ibland varar dessa besattheter inte längre än mörkret gör, så vi får se om detta bara är något jag gör i ren desperation efter att ha något att göra eller om det faktiskt kommer bli något av detta.


Likes

Comments