Header

Så idag jobbar jag mitt sista stängningspass. Ska bli mycket skönt att slippa dem. Även om det är najs att inte åka till jobbet förrän vid 17 är det så himla segt på kvällarna, och ingen annan jobbar då så tiden går väldigt sakta. Har åtta arbetsdagar kvar, och sen styr jag farkosten mot nya äventyr.

Idag tog jag och min syster en (typ) skärmfri förmiddag, där vi skrev i receptpärmar, övade på handstilen, bakade och spelade musik. Tror att vi båda mådde bra av det.

Until next time, kramis!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag såg siffror för paraden tidigare i veckan. 50.000 som deltog i själva paraden och 500.000 som tittade på. Det är härliga siffror. Det värmer så att det har blivit en folkfest, för även om det är mycket "tjo och tjim" så är det inte någon som är där och inte är medveten om vad det betyder och står för. Och det är himla fint.

Gröna Lund hade en av mina favoritslogans. "Somliga samlar mod till berg- och dalbanor. Andra till att vara sig själv."

Det här är från Svenska Kyrkans ekipage. Älskar tjejen som skrattar rakt mot kameran i mitten. Hon dansade mer än alla andra tillsammans och gjorde det sådär genuint som man själv önskar att man orkade hålla på i två timmar.

Sen fick jag en smärre chock när Rasmus, han jag har dansat med under våren var med i paraden. Hur mycket jag än viftade med armarna (på ett desperat sätt, jag lovar) såg han inte mig, men jag tog några bilder på honom i alla fall. För att vara säker att det var han typ. Han gick med LO som var ett av de största ekipagen.

Likes

Comments

Nu börjar sommaren lida mot sitt slut, och sommar har de senaste åren har jag lyssnat igenom de flesta av de sommarprat som släpps det året och kompletterat med favoriter från tidigare år. I sommar har jag inte haft dels tiden att lyssna igenom allt, inte heller suget efter dem, så jag sparar mig till ett senare tillfälle då jag suktar efter folks livshistorier och anekdoter.

Här är däremot en lista på några av mina favoriter, både från i år, men även från tidigare år.

Gustav Fridolin. 13 juli 2007.

Handlar mest om politik, men på ett sätt som inte gör att en känner sig tvingad att bli miljöpartist (även om jag råkar dra åt det hållet). Han pratar mycket om sin ungdom, och även fast jag är rätt mycket raka motsatsen till honom som tonåring känner jag igen mig i sättet han pratar om att tillhöra en grupp.

Katarina Gospic. 26 juni 2013.

Inspiration på hög nivå. Hon är en sån där typisk duktig person, en sån som inte ger sig, och man själv blir en smutta inspirerad till att göra detsamma när man hör henne berätta. Hon sätter höga mål och når dem.

Carolina Klüft. 5 augusti 2016.

Hade inte förväntat mig ett så välskrivet och bra sommarprat av henne, mest pga fördomar om idrottare, men även för att jag inte sett den sidan av henne tidigare. Riktigt bra och väl värt att lyssna på.

William Spetz. 11 juli 2017.

Ett av mina absoluta favoriter, fantastisk blandning av humor och allvar. Väldigt välarbetat och med hög igenkänningsfaktor.

Jonas Gardell och Mark Levengood. 22 juni 2013, 25 juni 2011, 24 juni 2004, 25 december 2008 osv

Jag vet att de är olika personer, och att de har massor att visa som individer, men sättet de berättar om varandra och hur de berättar samma anekdoter från olika perspektiv är helt fantastiskt. Kan jag inte sova och inte känner för Bullerbyn är det dessa två jag lyssnar på, kanske allra helst Mark som har sån himla skön Mumin-stil.

Hédi Fried. 8 juli 2015.

Hon är en fighter och överlevare av Förintelsen. Riktigt tänkvärt och imponerande sommarprat.

Andreas Lundstedt. 28 juli 2010.

Han är en annan sån som har väldigt mycket att säga, och som berättar om sitt liv som kändis på ett väldigt naturligt och distanserat sätt, och han känns som att har är på rikt. Uppskattas.

Emil Jensen. 12 juli 2016.

Blandning av intressanta dikter, sånger, historier och sättet han berättar på gör att man fastnar. Jag och mamma blev så inspirerade att vi gick på (jag fick i present) hans föreställning när han var här i Lule i vintras.

Sarah Dawn Finer. 28 juni 2013.

Avslutar med det första sommarprat jag över huvud taget lyssnade igenom. Hon är lite som Andreas, berättar mycket utan att vara skrytsam, vilket jag alltid uppskattar. Självdistans är alltid alltid alltid bra.

Likes

Comments

Igår tog jag beslutet att åka en sväng ut i skogen för att förhoppningsvis få med mig lite blåbär hem. Förväntningarna var kanske större än reslutatet, men det var en trevlig tur. Blåbären är supersmå och jättefå, sällan den kombo man vill ha när en plockar bär. För att krydda det hela lite extra sa min käre mor att "det finns inga mygg där det finns blåbär". Det är en lögn kan jag ju bara tala om. Jag lovar att de små blodsugande minivampyrerna hade som uppdrag att suga allt blod de kunde hitta, och med mig som enda offer på en radie av en km kan det bli ett problem. Halvspringandes genom riset fick jag hur som helst ihop typ en dryg liter, sämst jag vet. Och det där med minivampyrerna, man kan kanske inte förvänta sig nåt annat när man plockar i skogen bakom "Myggvallen". Strålande Lina, verkligen!

Efter mitt lilla intåg i skogen ringde jag Elin, som jag inte träffar superofta och som bor ca 1 km från blåbären, och åkte dit. Riktigt mysigt var det. Hennes hus är definitionen av fin stil, och är det nån som ska få vara med och inreda när jag får en lägenhet, så är det hon!

Dagen avslutades med blåbärsätande och ett kort, men trevligt återseende av Ellen, som jag gick på NLV med. Såg henne hoppa av en buss, och eftersom jag vet att hon har en bit hem bestämde jag mig för att skjutsa hem henne. Några minuters snack i bilen, och mycket trevligt.

Likes

Comments

"Alla är bra på något - verkligen? Är det typ bevisat? Tänk om det faktiskt finns personer som inte är vidare vassa på någonting. När man var liten läste man böcker som handlade om att det flyttade en ny näbbmus till byn och alla andra näbbmöss bara: 'Han är konstig och har så fula morrhår' och så visade det sig att just den näbbmusen var grym på häcklöpning vilket var avgörande när den lilla byn hade sin årliga tävlingen mot lämmelbyn strax intill. Jag slår vad om att om jag skulle komma ny till en by så skulle alla bara konstatera att: 'Okej, den där nya killen han verkar vara rätt medelmåttig.' Och urdålig på häcklöpning. 'Kan du typ bara stå här bredvid och heja och skrik inte så högt för du har ganska störig röst.'"

- Manifest för hopplösa

Åsa Asptjärn

Likes

Comments

Så juli har mest bestått av jobb jobb jobb, men några fina guldögonblick har jag allt lyckats få med mig. Förutom jobbet på ICA Maxi har jag nu uppgraderat till Norrbottens Läns Landsting, där jag from 1 september kommer jobba med Vårdnära service på Sunderby Sjukhus.

Jag inledde månaden på samma sätt som jag avslutade den, med dans och umgänge i Skellefteå. Två trevliga damer och jag har fått ihop ett dubbelbuggsprogram som vi ska framföra i slutet av augusti under nolle-P. Jag skaffade nya kuddar på rean och kände mig allmänt nöjd med tillvaron.

Sen var vi en sväng hela familjen till Storforsen, muchos mysigt

Vi åkte båt till Luleå Hamnfestival, hade kompiskväll hos mig, åkte på loppis jag och Elin

Umgicks en hel del med mina söta små tremänningar

Utöver det har jag haft tjejkväll med My och Maria, myst i hamnen med Tilda och Alma och hängde på Södra strand med William.

Likes

Comments

Så när jag jobbar kväll innebär det oftast att jag har väldigt lite lite att göra och är ensam på avdelningen = ingen att prata med

"Vad gör man då?"undrar du kanske nu. "Listor" säger jag. Man kan göra listor på och till allt och här är några kreativa förslag.

Listor över listor. Det är nästan ett måste. En måste ju hålla koll på vilka listor en har igång för att kunna göra klart dem. Mycket viktig lista.

Listor över saker att göra. Förklarar sig själv.

Listor över presenter. Detta är min favoritlista, och även den jag tänker på mest.

Önskelista.

Sen ska kanske tilläggas att alla listor är mentala, och endast de med jävligt hög potential tar sig till pappret.

Detta blev ett mediokert inlägg, ni vet att jag lever och gör listor iaf. Gut gut

Likes

Comments

Sitter i personalrummet högst upp på Ica Maxi. Minutrarna går ojämt, ibland springer de i panik, ibland går de så söligt så man överväger om man kanske kan stanna tiden med viljekraft trots allt..

Laxpaj, ett avsnitt av William Spetz sommarprat i öronen och en svinnpåse med godis gör dagen helt okej.

Livet är för tillfället sådär, jobbet är väldigt ostimulerande och tar upp nästan all tid, vilket gör att jag går in i en bubbla och stänger av. Timmarna innan stängning när en arbetar ensam får tankarna att flyga, hit och dit, runt och fyrkantigt, upp och ner. Åt alla håll och kanter med andra ord.

Nu är det bara ett få antal timmar kvar idag, sen tjejmiddag med Maria och My, som jag har en superbra känsla kring och peppar som tusan inför. Och efter det är det bara en dag kvar på jobbet innan fem dagars ledighet. Välförtjänt och välbehövd

Likes

Comments

Okej, juni har lätt varit en av de månader där det hänt mest i hela mitt liv. Helt sjuk månad.

Månader inleddes med SM i dans, där jag dragit den lyckliga lotten att få åka med som lagledare för att se de grymma dansarna som finns i vårt avlånga land. En sån helg jag älskar, bara massa dans dans dans av högsta kvalitet!

Jag hängde med Tilda och Alma K, såg Ellen och Almas H:s sista föreställning på Lärkan och blåste såpbubblor med My på parkeringen.

Sen var det STUDENTEN med allt vad den veckan bar på. Så fruktansvärt bra vecka, en av livets bästa kan jag lugnt påstå. Det blev aldrig så att verkligheten inte motsvarade förväntningarna, vilket är väldigt ovanligt, så högsta poäng som möjligt kan ges.

Sen blev det fler roligheter med Alex och hela familjen Tidstedt, men även ett fint avsked av farfar i EFS-kyrkans

Månaden avslutades med middag på Bistro för att fira pappas födelsedag

Likes

Comments

I brist på inspiration hittade jag nån lista där man fyller i olika personer som fyller olika funktioner i ens liv, som man kanske inte säger eller tänker på så ofta, men här kommer det iaf!

En människa som får mig att känna mig som bäst i hela världen. Jennie Johansson. Varenda gång jag dansar överröser hon mig med komplimanger om än det ena, än det andra, och hon får mig att tända till och dansa min absolut bästa dans. Utöver dansen berömmer hon även min person, det är verkligen en självförtroende-boost att vara med henne en timme.

En människa som får mig att känna mig som viktigast på hela planeten. Alexandra Tidstedt. Varje gång jag är med henne känner jag mig så otroligt prioriterad, som att just jag är den viktigaste personen på hela planeten. Hon kommer ihåg saker och tar upp och frågar om saker jag knappt kommer ihåg själv. Det finns inte en av mina kompisar som hon inte kommer ihåg hur hen är och vilka relationer hen har till alla andra osv. Och hon har inte ens träffat dem, eftersom hon bor i Lund och kommer från Uppsala. När man får tillfället att sitta med henne på tu man hand känns det väldigt mycket som att sitta i rampljuset för en liten stund, vilket är väldigt lyxigt. Jag beundrar helt klart hennes nyfikenhet på andra människor.

En människa som får mig att känna mig som Sveriges roligaste person. Mamma och familjen Tidstedt. Mamma tycker att jag är dökul, vilket gör att jag ser på mig själv som dökul när jag är med henne, och blir roligare och roligare. När jag är med henne känner jag mig som Sveriges nästa stand-up-komiker, vilket är en otrolig skatt. Samma sak med familjen Tidstedt, både de och mamma drar det roliga ur mig och jag blir hysteriskt rolig (iaf i mina ögon).

Två människa som får mig att känna mig som världens smartaste person. Erik Garney och Selina Flodgren. Det finns få tillfällen då jag får känna mig så intelligent och smart som med Erik och Selina, inte för att de är korkade, absolut inte. De är två mycket intelligenta personer med smarta lösningar, men de lyfter mig och den del av mig som är som mest engagerad, planerande och organiserad. De vågar skämta om sig själv och oss på ett sätt som blir väldigt avväpnande, och gör att jag blir en person jag trivs väldigt bra med att vara.

En människa som får mig att känna mig som en fin och omtyckt person. Monica Åslund. En av mina lärare som ser på mig på ett sätt som att jag är en otroligt fin och omtyckt person, att jag är vänlig och trygg och massa andra fina egenskaper, vilket gör att jag ser på mig själv på samma sätt, som en fin och omtyckt person.

En människa som får mig att känna mig vacker. Emma. Hon får mig att känna mig sexig, kunna klä mig på sätt jag inte tkr passar min kropp osv, bara för att hon är hon. Hon övertygar mig om att det ser bra ut och framhäver det fina som jag egentligen ser men blundar för. Hon får mig att till slut bara se det och ignorera det jag inte tkr om. Och hon är ensam om att kunna få mig att känna mig så.

En människa som får mig att känna mig som den stabila och trygga grunden. Ulrik. När jag skulle till Tyskland sa han "men Lina, du är en sån person som får folk att snacka, en sån som alltid får människor att prata om saker de behöver prata om". Han är väldigt duktig på att bekräfta den delen av mig. Han är så trygg men ger på något sätt "bort" den rollen till mig, även om vi båda besitter den. Sånna förmågor är väldigt uppskattade och mysiga.

Två människor som får mig att känna mig som att jag duger PRECIS som jag är. Alma och Tilda. Så som de får mig att känna mig som alla positiva egenskaper, att jag är perfekt som jag är, att jag inte behöver förändras för att vara en fin person. De belyser mina starka och fina sidor och ser de jag tkr mindre om, men lägger ingen vikt vid dem. Sånt är så viktigt. Att man känner att en person ser hela en men ändå älskar en och bryr sig om en så mycket. Berättar om saker som pågått i vår chatt varje dag, för vi är så hysteriskt roliga och jag vill att andra ska se hur fina kompisar jag har. För jag är så stolt över dem och att kunna kalla dem mina vänner.

Likes

Comments