Idag har vi varit lediga då det fortfarande är Pongal och det endast är några få kvar på skolan. Vi har passat på att städa, fått handtvätta för första gången på resan och fortsatt att planera resan efter Indien.

Till lunch blev jag, Lina och Helga bjudna hem till en av lärarna här på skolan och hennes familj. När vi kom dit hade de endast dukat till oss 3, jag tänkte att de självklart också skulle vara med på lunchen, men icke. De hade köpt mat till oss, dukat på ett bord och med bestick( i vanliga fall äter det på golvet och med händerna, men de vet att vi västerlänningar äter vid bord och med bestick så de hade fixat det).
Tyckte det var lite jobbigt... man vet att familjen redan har det knapert och ändå köper de mat till oss och sedan är de inte ens med och äter själva...
Helga berättade att det är så man gör, bjuder man hem folk så ser man själv till att äta innan eller efter, inte med gästerna utan då är man värd och står brevid och serverar, dukar undan osv.
Hon har världens sötaste son med det största leendet jag sett, som faktiskt kunde en hel del engelska vilket var roligt. Han var så himla glad att vi var där och åt lunch och fick servera oss kaffe och kakor, så de var väl bra det, men man vill ju att de också ska få vara med...hmm.
Familjen var väldigt tacksamma att vi varit där på lunch och jag tyckte det var jättekul att få bli hembjuden till ett indisk hem.

Nu ikväll bjöd jag, Lina och Helga alla barnen som inte åkt hem över Pongal+ de lärarna som är kvar på middag. Vi handlade middag till 30 personer för 1000 rupies, det är ca 125 kr... så genom 3 blir ju det inga pengar alls( för oss) men för dem på skolan kan det göra så mycket. Alla barnen var så glada och tacksamma så det var bara roligt!

Imorgon kommer de flesta barnen tillbaka så då återgår vi till lite schema igen med sång på morgonen i vanlig ordning.






Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Just nu sitter jag nere i lobbyn på stället vi sover på här i Pondicherry.
Resan hit igår gick bra, vi gick upp vid halv 6 för att åka tuktuk till tågstationen vid 6. Därifrån tog vi ett tåg i 3 h till Villupuram för att sedan byta till buss. På tåget var det trångt och mycket folk men jag lyckades ändå sova lite grann. Bussen däremot gick det inte att sova på, de använder tutorna nått så in i H*lvete här haha. Lina och jag kunde inte ha en riktig konversation utan att avbrytas av TUUUUUT. Så man blir minst sagt trött i huvet av att vara i trafiken. Men tillslut var vi äntligen framme här i Pondicherry och skulle börja vår promenad till det guesthouse som vi bokat. Vi frågade massor men ingen visste vart det låg och sen när vi är på den plats där det skulle ligga så finns inte adressen... stället ligger på ett helt annat ställe, långt utanför Pondicherry vilket inte är aktuellt alls. Vi ringer till boendet och säger att vi vill avboka och de säger då att vi måste betala halva boendet för att vi avbokade så sent.... när de skyltar med fel adress på hemsidan. Himla lureri... men man lär sig. Då var vi både trötta, varma och hungriga men det var bara att bita i äpplet, kommer nog bli resans motto hah, och leta efter ett nytt boende. Nu under Pongal är nästan allt fullbokat men vi hittade tillslut ett som inte var allt för dyrt... dock rätt sunkigt. Menmen, man lär sig.

Idag har vi iallafall löst flygbiljetter till Sri Lanka, visum dit + boende första veckan. Det blir att bo lite finare, verkligen samla energi och känna att man blir lite fräsch. Tror det kan behövas efter dessa månaderna! Sedan börjar backpackingen på riktigt!

Imorgon åker vi tillbaka till skolan i Trichy och det känns faktiskt väldigt bra. Tillbaka till Helga och våra saker, tillbaka till kvällspromenaden och Tuktuk chauffören Sammi! Han kör oss överallt och är världens snällaste, det äger!

Nu ska jag avsluta dagen med att läsa lite bok och sedan släcka för idag. Imorgon blir det en lång resa hem... 5 h tåg+ buss. Men det klarar vi, vi klarar allt jag och Lina❤️

Kram

Rocket fort- ett tempel som vi besökte i fredags hemma i Trichy!

Likes

Comments

Idag har vi firat Pongal och wow vilken upplevelse. Vi hade ju ingen aning om att denna festival skulle inträffa under tiden vi var här så det var bara en rolig överraskning.
Alla barnen var extra glada och förväntansfulla idag och alla hade klätt upp sig så himla fint!
Under ceremonin kokar man som en söt gröt, kallas för Pongal, som man sedan äter. Under tiden lekte vi lite lekar och några elever höll tal. Jag är jättetacksam över att få ha upplevt detta, det var verkligen något alldeles extra.

Imorgon beger vi oss tidigt till en stad som heter Pundicherry, vi passar på att turista lite nu när det är helg och vi ska bo där i 2 nätter❤️

Likes

Comments

Hejsan!

Vi befinner oss fortfarande här i trichy, det blev ändrade planer så vi stannar här till den 19.e å sen resten av tiden i Vellimalai.
Allt är lite flytande här, dagen när vi kom sa de att frukosten serveras 07.30 så då såg Lina och jag till att vara i tid och så var det inte uppdukat utan man får lära sig att den kommer lite när den kommer. Samma sak med bussar, de går lite när som, tidtabeller finns inte, utan man väntar. Man lär sig att vänta här.

Igår kom Thomas hit, han som vi har haft kontakt med och som startade skolan. Vi satt ner och pratade med honom en lång stund om allt möjligt och det var så härligt och givande. Han är verkligen en sån fin människa.

De barnen som har fysiska nedsättningar gör både övningar i ett litet ”gym” och i skolans pool. Jag och Lina fick vara med och bada med en av tjejerna vilket var roligt. Dock så blev vi lite fundersamma på vad vi skulle bada i och om vi skulle vara med i poolen. Självklart skulle vi vara med i poolen,med kläderna på. Men först skulle vi duscha, också med kläderna på vilket kändes väldigt underligt hah. Men sagt och gjort så ställde vi oss i duschen med alla kläderna på och sedan blev det lite klädsim hah. De kollade på oss helt oförstående när vi frågade om vi bara skulle gå rakt ner i poolen med alla kläderna, de ba ” jaa? ” hahaha.

Det är roligt på skolan vi får prova på lite olika saker, vara med de äldre tjejerna och sy greeting Cards, leka med barnen utomhus och sen var vi i ett rum som är utformat för barn med autism. Det va verkligen superspännande och läraren berättade massor av vad de fanns för typiska beteenden som de här på skolan försöker öva bort genom olika metoder.
Lite tråkigt är det dock att man verkligen inte förstår barnen... de kan verkligen ingen engelska och vi ingen tamil.. men vi har fått en liten ordlista från Thomas med de vanligaste orden så det bli att plugga lite glosor. Men kroppsspråk funkar ju, barn är ju barn så det funkar men de blir självklart roligare om man fattar iallafall några ord som de säger.

Idag har jag mått rätt dåligt faktiskt, höll på att svimma när jag ställde mig upp imorse och svettades sjukt mycket. Lina gav mig lite frukost och vatten och sedan somnade jag om. Har vilat i princip hela dagen men nu framåt kvällen mår jag bättre. Tror det är utmattning och att man inte helt har ställt om sig till klimatet här. Tror bara det är viktigt att jag ser till att dricka mycket vatten och äta. Allting vi äter är vegetariskt, vilket jag har supergod inställning till+ att det är jättegott, men det är en omställning från när man vanligen äter kött och här på skolan har det inte jättemycket resurser så de lagar det de kan få tag på och som är billigt. Menmen man vänjer sig.

Imorgon ska vi fira Pongal här på skolan, det är egentligen den 14-16 januari men eftersom de allra flesta barnen åker hem till sina föräldrar så firar vi det imorgon. Pongal är en skördefestival som firas här i Tamilnadu och är en av årets viktigaste festivaler för hinduer.
Så det ska bli spännande att få vara med om detta!

Har precis ätit god middag med Lina och Helga och ska nu gå och lägga mig.

Kram från Indien

Från när vi sjunger med barnen på morgonen :))

Likes

Comments

Tåget igår var minst sagt en upplevelse, tänk er som ett nattåg fast inga separerade kupéer. En hel vagn var full med sängar, folk och väskor. Det var verkligen folk överallt, och vi fick tränga ihop oss med 4 andra med våra stora väskor, men de var så himla vänliga så det gjorde inget. De hjälpte oss med vilken station vi skulle gå av på och hur vi skulle äta vår mat hah. Maten är en upplevelse i sig, igår fick vi prova nått( har tyvärr glömt namnet) men det var som en pizzapannkaka med 2 olika såser inlindat i ett banana- leaf. Lina och jag var båda påväg att hugga in på lövet när de sa att det var tallriken.. och att man inte skulle äta den heh...

Väl framme på stationen så blev vi mötta av några fler från organisationen och körda i bil till skolan här i Tiruchirappalli.
Vi kom fram runt midnatt så det blev att gå och lägga sig direkt. Dock hade jag, trots den långa resan, jättesvårt att somna och som pricken över i:et så väcktes vi kl 05 av sååå hög musik,rop och sånger. Det firar Tamil-month( delstaten heter Tamilnadu) och gör tydligen detta varje morgon från den 15:e december- 15 januari, vilket betyder att vi kommer att väckas av detta både imorgon och onsdag heh... Vi kommer att stanna på denna skolan i några dagar innan vi åker vidare till Vellimalai där vi kommer att vara resten av tiden.

Men nu till skolan, asså wow, det är nog en av de mäktigaste sakerna jag har varit med om. Så fort vi kom ner från frukosten möttes man av stora leenden och kramar. Vi startade dagen med att vara med på deras morgonbön och fick hissa upp flaggan, som från början var som ett litet knyte, och när den sedan väcklades ut så regnade det massa blomblad. Så himla fint. Alla barnen var superglada att vi är här och de ler och skrattar verkligen hela tiden.

Just nu är vi på Intact special school som har elever med b.la ADHD och autism men också folk som har fysiska nedsättningar, svårt att greppa saker eller gå osv.
Det är uppdelade i olika grupper för deras särskilda behov och det sätts upp nya mål för varje 3 månader som de ska försöka uppnå. Vissa sorterar och väger, för att sedan sälja olika typer av nötter och kryddor medan andra gör olika övningar för att öka rörligheten i kroppen. Andra lär sig basic engelska, räkna och läsa medan andra pärlar armband. Olika saker för olika elever beroende på ålder och förutsättningar. Skolan ser verkligen dessa barnen och ger dem en chans, vissa barn får den hjälpen att de kan fortsätta till en vanlig skola sen medans andra fortsätter kvar: Intact har även 2 st ”opportunity campus” som erbjuder eleverna jobb efter de gått klart skolan. De ger dessa barnen, som de allra flesta är otroligt fattiga, en väg till en bättre framtid och det är så otroligt välgenomtänkt och fint. Alla lärare här på skolan vill verkligen barnens bästa <3

Fram mot kvällen tog jag och Lina en promenad med vår vän Helga, en 70 år gammal kvinna som jobbat här lite till och från i 7 år. Hon visade oss ett promenadstråk där vi verkligen fick se Indien. Kor mitt på vägarna och vid vägkanten, fruktansvärt mycket skräp, helt kaotisk trafik, massor utav streetfood men framförallt alla jättesöta barn som vinkar å säger hello så fort de ser en. Hela deras ansikten skiner upp när de får vinka till en, hihi :)).

I Vellimalai är det osäkert hur mycket wifi vi kommer att ha men jag hoppas att jag kommer kunna uppdatera bloggen. Annars kommer det så fort det går.

Nu hoppas jag kunna få en skön nattsömn innan musiken drar igång imorgon kl 05.

Hälsningar från
Tiruchirappalli

1. Pizzapannkakan på banana-leaf
2. Intact opportunity campus

Likes

Comments

God eftermiddag

Just nu sitter vi på en tågstation här i Chennai och väntar på ett tåg som ska ta oss till Tiruchirapalli som ligger 4-5 h bort. Vi ska övernatta där för att imorgon bege oss mot skolan!

Resan har varit lång och vi är trötta men allt har gått bra. Väskorna kom fram och vi har blivit så bra bemötta av några från skolan. Så fort vi kom ut från flygplatsen kom de fram och frågade om de va Lina och Frida, kan ju inte varit så svårt att veta att det var vi, 2 förvirrade bleka tjejer med megastora ryggsäckar hahah.

Det är väldigt spännande att vara här, så mycket nya intryck med kulturen och atmosfären. Alla fantastiskt vackra kvinnor i sina smycken å saris, tåg som är fullproppade med människor och kor på gatorna hah. Och vi har inte kommit från tågstationen än, vi kommer att se mycket, minst sagt.


Hälsningar från ett varmt Indien

/Frida

Likes

Comments

​Hej och välkomna till linafridatrip! 

Jag och min bästa vän Lina ska under 2 månader volontärarbeta på en skola i Indien och här på bloggen kan ni följa våra dagar.

Just nu sitter vi på Köpenhamns flygplats och väntar på flyget som ska ta oss till Delhi i Indien. Vi kommer fram dit imorgonbitti, tar sedan ett flyg till Chennai för att slutligen ta ett tåg till skolan. En lång resa med andra ord. Men det ska nog gå bra, förhoppningsvis sover jag mestadels av redan och så har jag laddar upp med massa podcasts och böcker.


Det var mycket känslor idag när jag sa hejdå till familjen och framförallt Felix, som man nu inte kommer se på 4 månader... :( det känns väldigt konstigt  men samtidigt så vet jag att det  kommer gå bra och jag är mer än redo för detta äventyret. Lina och jag har planerat denna resan i princip hela gymnasiet och nu är dagen här, vi är påväg och imorgon är vi i Indien. Helt sjukt. 


Hoppas ni vill följa vårt äventyr!


// Frida 


Likes

Comments