Header

Hej på er!

Jag är verkligen så kass. Eller asså jag bestämmer ju själv hur mycket jag vill skriva här och sådär men aa. Jag har kommit in i ett stadie med mycket inspiration men noll ork. Vill måla och pyssla och göra om hemma, vill virka och läsa och göra saker hela tiden. Men jag pallar inte. Det blir att jag sitter här vid datorn och gör absolut ingenting produktivt. Kunde ju sökt jobb eller lärt mig ps men jag orkar liksom inte.

Har dessutom kommit in i en fas där jag inte vet vad jag kan skriva om och vad jag ska skriva om. Alltså, jag har ett huvud fyllt till bredden med tankar men jag har liksom inte rätt att skriva om det längre. folk sitter framför sina skärmar och säger att en ska vara ärlig och ta riktiga diskussioner och hitan och ditan men när en väl försöker så får en skit för det direkt. Förstår verkligen inte hur bloggare bloggar. Eller rättare sagt jag förstår varför de inte är så personliga och privata.

Har jag ett bråk eller en beef med någon så kan jag inte skriva ut det någonstans fast att det ibland är det jag skulle behöva. Ibland skulle jag vilja skriva ut hur människor verkligen är men jag gör inte det för jag respekterar samtidigt folk jag känner, oavsett om jag tycker att de är de största puckona som någonsin existerat.

Jag vill veta vad mina få läsare vill läsa om. Vad vill ni se? Vad vill ni höra? Inspirera mig så mycket ni kan för jag klarar det inte själv. annars kommer den här bloggen dö ut och jag vet inte riktigt om jag vill det. Jag skapade min första (skitdåliga) blogg för 8 år sen. Jag älskar att skriva! Men jag ska försöka börja skriva de där jäkla personliga och privata grejerna någon annanstans. Inte här. Inte om mitt mående eller något sånt för folk vill inte läsa det. Jag vill inte fylla en blogg med skit och tråkigheter. Jag vill att det här ska vara en plats som folk, och jag, mår bra på.

Hur gör en det? Vad behöver jag ändra på? Skicka all pepp som ni har, om ni vill att den här bloggen ska finnas kvar! Och vill ni att jag lägger ner den och skiter i detta så gör jag det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej på er!

Idag började jag dagen med surf i sängen och sen Grey's och kaffe. Det är en bra start! Har haft lättare att sova den här veckan så har inte vaknat upp helt paj som jag annars brukar. Har börjat ta något som heter Neurol, tror det är något naturläkemedel typ, som ska lindra sömnoro bla. Tar tre tabletter en stund innan det är dags att sova. Kan vara placebo och kan funka, vet inte riktigt. Kanske har en bra sovperiod bara. Kan inte säga säkert. Kör fortfarande på proppar i öronen men det struntar jag i så länge jag får somna en stund efter min kille.

Jag har en ny svacka. Inte lika mycket ångest som förra veckan och den här gången vet jag lite mer vad det beror på. Allt jag tar mig för känns hopplöst konstigt och jag vågar inte röra mig utanför lägenheten. Idag ska jag dock göra det. Ska iväg och jobba, Siri och Ludde ska jobba också så jag hoppas att jag får sitta med någon av dem. Det är lite jobbigt att inte veta innan passet vilket projekt en kommer sitta på, jag vet inte vad jag ska förbereda mig på. Men det löser sig. Det är bara idag och sen är det helg igen.

Jag har hel del att gå igenom i min skalle. Ska börja skriva ner det i punktform för att sakta men säkert komma tillbaka. Det är inget jag ser framemot, jag är väldigt duktig på att lägga locket på tills nästa krasch men det blir inte bättre av det. Varje krasch blir istället mycket värre för då kommer samma saker tillbaka. Behöver ta tag i det, både på mitt eget sätt men även med hjälp utifrån. Jag tycker oftast att det är lättare att skriva om det och det ska jag börja med. Men kanske inte bara här på nätet utan även hemma, för hand. Jag vill ofta att någon ska läsa det då jag har svårt att öppna käften och berätta vad som pågår i skallen. Det slutar oftast med hulkande och gråt i timmar och jag får ändå inte ut vad som är "fel". Det känns samtidigt dumt att skriva allt här på bloggen då jag inte pratar med den som står mig närmst och den personen inte ens vet att jag mår dåligt. Dessutom kan jag liksom inte skriva om allt här för handlar det om en person som står mig nära så kommer det ut på fel sätt och blir väldigt lätt feltolkat.

Det där att "ta tag i sitt liv" är svårt. Jag lever ju mitt eget liv hela tiden, alla dagar i veckan och då borde väl inget behöva tas tag i? Men är jag missnöjd över något eller mår dåligt över något i mitt liv så måste jag ju göra något åt det för annars kommer jag aldrig må riktigt bra. Om jag ens kan det.

Hoppas ni har haft en bättre vecka än vad jag har haft! Jag rensade två avlopp igår, terapiarbete på hög nivå!

Likes

Comments

​Alltså vafan. Den här jävla ångesten inom mig vill inte bli bättre. Jag har börjat det här året med en och en halv månad med ångest. Inte konstant hela tiden, men nästan varje dag. Det har aldrig varit såhär illa för mig förut, det kommer och går lite som med pms liksom. Jag har inte alltid ångest när jag har pms men de går lite hand i hand ändå.

Igår hoppade jag jobb pga just ångest. Blev "bättre" igår, chillade hemma på mitt eget vis och sen hängde jag med mamma. Balsam för min lilla själ, mår oftast bättre av att ha ventilerat lite med henne.Kvällen igår var också bra, vi åt god mat från Jade och kollade på Studio 54 (om ni inte sett den, gör det1 Handlar om en såndär disco-klubb på slutet av 70-talet.). När filmen var slut vid elva så visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Jag funderade på om vi skulle ha lite datortid men kände hur jävla trött jag var på den där mackapären så det blev inget. Mobilspel var sjukt trist och allt på tv sög. Vi gick tillslut och la oss. Kände mig så sjukt jävla uttråkad och sysslolös men vafan ska en göra sent på kvällen liksom?

Calle gick till jobbet vid åtta imorse och jag somnade om, som vanligt. Sov bättre inatt än jag gjorde natten innan, har dock blivit sjukt lättväckt, fast jag har öronproppar i, fattar inte varför alltså. När jag vaknade gjorde jag kaffe och la mig i sängen med surfplattan och kollade tv avsnitt Grey's. Snusade och chillade, surfade på mobilen och gjorde ingenting. Klev in i duschen och där slog ångesten till som en jävla käftsmäll! Fick sån sjuk hjärtklappning att jag bara försökte andas. Andas djupt. Tog mig ur duschen för att sätta i linserna. Nästa hjärtklappning. Alltså vafan. Det här är inte kul. Jag vill bara kunna andas och göra saker som vanligt men det går fan inte. Vad. Är. Det. För. Fel..?

Jag vill ju jobba men vete fasen hur jag ska ta mig dit. Känns som att det är 100 mil att behöva gå för att komma dit. Ludde ska vara med och jobba idag men jag oroar mig bara över vilket projekt jag kommer få sitta på. Kommer jag få några intervjuer? Kommer folk vara trevliga eller otrevliga? Kommer jag få hjärtklappning? Hur kommer matlådan smaka? Har jag papper i matlådan? Kommer jag få tunghäfta? Hur mycket kommer jag staka mig? Är det ett nytt eller gammalt projekt? Kommer jag ringa massa telefonsvarare? Vilka jobbar på jobbet? Kommer jag känna igen alla eller kommer det vara många nya ansikten?

Allt detta har jag i huvudet på en och samma gång just nu. Det känns inte så jäkla peppande...

Likes

Comments

​Alltså fan. I måndags när jag vaknade så var jag tillbaka i mitt braiga humör. Jag kände mig glad och liksom hoppfull igen. Det var helt väck när jag vaknade idag. Jag vet inte vad som är felet längre men det börjar bli jobbigt nu.

Jag är konstant trött för tillfället. Somnar sent, har svårt att sova och det känns inte som att jag tar till mig sömnen för jag vaknar upp helt paj varje jäkla dag. Det är svårt att bryta vanor. Inatt somnade jag en liten stund efter ett, tidigast på länge nu och ändå vaknar jag upp helt överkörd. Drack inget kaffe på jobbet igår, åt inte speciellt mycket godis eller speciellt mycket mat så jag hade inte energi av det iaf. 

Jag vill göra förändringar men är för feg eller har för lite pengar för det jag vill göra. Har en konstant liten klump i magen och jag vet inte vart den kommer från. Tänker inte ens speciellt mycket för tillfället, jag orkar liksom inte. Drömmer för mycket när jag sover. Det är inte så att jag är stressad eller lever i ett kaos alls. Allt är ju egentligen rätt bra. Vi har börjat planera inför sommaren och det känns så jäkla bra. Varför ska jag samtidigt känna mig värdelös då? 

Det känns så löjligt att "må dåligt" när jag inte har något att krisa över. Jag har små ljuspunkter varje dag men det är inte tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Skulle behöva fler dagar när allt är på topp. Jag orkar inte göra sånt jag tycker om men jag gör heller inte saker som jag inte tycker om.

Jag känner mig verkligen som världens löjligaste för tillfället och det kanske är där problemet ligger. Jag skulle behöva lära mig att nöja mig med mig själv, mitt eget sällskap och mitt eget huvud. Hur fan gör en det?

Det enda jag släppt på (utan att märka det själv) är min kroppshets. Alltså, när jag tittar mig i spegeln så ser jag inte tjock person längre utan jag ser mig själv, med mina bristningar och skavanker och där är jag ändå nöjd. Jag har släppt tankarna på att jag vill vara pinnsmal för jag vill inte vara det egentligen. Jag är nöjd med mitt utseende på utsidan liksom. Insidan med tror jag, jag tycker att jag äter sånt jag vill och jag gör det jag vill med min kropp. Jag tittar inte på retuscherade bilder på nätet och får ångest för jag ser ingen poäng med det. Vill ändå aldrig vara ett "ideal".

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, med min framtid. Jag har verkligen ingen aning. När folk frågar vad jag vill jobba med, som så¨vet jag inte. Hur fan ska jag veta det? Jag är inte bra på något och jag har svårt att "nöja" mig med saker. Jag vill tjäna pengar, men på vadå? Jag vill vara mig själv men jag vet inte vem den personen är. Det är kanske där mitt kaos ligger. Jag vet ingenting och jag vet inte hur jag ska lära mig något.

Likes

Comments

​Hej på er!

Jag hade ju tänkt komma igång med detta igen och sen blev det inget skrivit igår.. Var hos mamma från frukost och tills hon skulle jobba. Skönt med flera timmars häng, förutom att jag fick hjälpa till med tvätten då ;).

Idag känner jag lite för att ge upp. När jag vaknade idag så var jag grymt kissnödig, är alltid det hehe, undrar vart Tyra är för hon ligger inte i sängen som hon brukar på morgonen. Hör hur det regnar och öppnar ögonen, bara för att upptäcka att solen skiner ute. Vart kommer regnet från? Går upp helt sömndrucken och ska gå på toa. Det regnar i lägenheten. kommer ut i hallen och hela hallgolvet är fullt av vatten. Fattar inget alls och ringer C direkt. Mattor och allt som låg i hallen är helt dyngsurt för allt står i vatten. Får felanmälansnumret till Stångåstaden och ringer dit. Presenterar mig och säger att jag har hallen full av vatten och killen jag pratade med utbrast Va?!. 

Upptäcker att det liksom regnar på insidan av köksfönstret, och utsidan med såklart. Det rinner i ett skåp i hallen som ingen av oss kommer in i utan det krävs någon huvudnyckel till det. Ytterdörren är blöt på insidan och det är kokhett i hela hallen. Väggen där det här skåpet sitter i är också kokhet, likaså badrummet som är vägg i vägg. 

Ringer mamma efter att jag pratat med Stångåstaden och är helt förtvivlad. Fattar ju inte vad som hänt! Klär på mig och går ut på loftgången, ytterväggen är dyngsur och det är loftgången med, där brukar det inte regna heller så det var inget sånt. Gick upp till våningen över och kollade men där var det rätt torrt, men under oss var det också blött som satan. Crendo kommer och kollar, de ringer hit Ocab och försöker på tag på grannen ovanför. De öppnar skåpet i hallen och därinne regnar det också, varmt regn.

Tillslut stängs vattnet av, grannen kommer och de börjar med jobbet. Calle kom hem och kollade läget och vi började torka golvet. Upptäcker att mattan börjat bubbla sig in mot dörröppningen till vardagsrummet. Parketten börjar bli blöt och jaa vattnet har tydligen spridit sig långt. 

Känner att det här med att renovera lägenheten och/eller flytta inte är något jag orkar med alls. Någonsin. Vi fick ju nya golv för typ två år sen och nu måste allt göras om plus en hel del mer...

Sitter och tänker på att det kunde varit värre, vi kunde varit på Gotland när det hände. Jag kanske inte hade varit hemma, som igår var jag borta från typ nio till halv fyra. Allt började iaf efter åtta, för det fanns inget vatten på fel ställe när C gick till jobbet.

Tänk om vi bott i hus och behövt fixa och dona med allt själva och betala för det. Fyfan. Dock tröstar det inte supermycket ändå för det är ändå en jäkla pärs..

Samtidigt som en har tusen andra grejer i huvudet, jobbsök och vad fan jag ska göra med tentan jag kuggade och sånt, personliga grejer. Kräftskivan är inställd på fredag, vi skulle varit här, men vet inte alls vad som händer nu. Smällar i ansiktet hela tiden på ett eller annat sätt. Jag orkar inte mer.

Om jag inte är så aktiv här den här veckan så är det för att det är kaos nu.

Likes

Comments

Jag känner hur inspirationen kryper ur mig. Jag gör inget jag tycker är kul för tillfället. Jag läser knappt böcker och det har varit en av mina största och roligaste grejer att göra tidigare. Jag blir inte klar med saker. Kan inte sätta upp mål för mig själv, fuskar med mig själv och ljuger för mig själv. Varje dag, varje vecka, hela tiden.

Jag tror inte att jag är mig själv alls längre och jag vet inte vad som hänt. Jag tror jag står och trampar och att jag gjort det lite för länge. Jag har lärt mig att universitetet inte är något för mig. Även om det skulle vara kul och skönt med en utbildning så klarar jag inte av det. Jag tycker inte att det är kul att inte känna att jag lär mig något. Att aldrig komma vidare. Det är inte roligt att plugga och då är det inte något jag borde fortsätta med. Jag lägger nog universitetet på is ett tag.

Så länge vill jag jobba. Men det är inte det lättaste att få jobb. Jag vet att jag borde gå ut och söka jobb där jag vill ha. Men jag önskar verkligen att det vore lättare än så. Blir avundsjuk på de som fått in en fot någonstans med hjälp av någon annan. Många får såklart kämpa och det vet jag om, men de som inte "behövt" kämpa, som haft kontakter på rätt ställe, som varit rätt person från början, de är jag avundsjuka på. Jag hade velat vara den där personen som hade det lätt på något sätt.

Jag har ingen lust längre. Det är inte roligt att måla, inte tillräckligt för att jag ska göra det. Jag klarar knappt av att köra en tvättmaskin vissa dagar. Jag skulle behöva städa hemma och ordna upp i förrådet. Jag vill få igång träningen så jag kan gå ner de där nedrans kilona jag inte vill ha. Jag kan inte ens hålla mig ifrån att inte äta godis en endaste kväll.

Jag känner mig hopplös och jag vill inte ha det så längre. Det är för påfrestande. Att vakna upp varje dag och känna att jag borde nog gå upp nu, klockan är tio och då kan en inte ligga kvar i sängen. Men om det är det enda jag vill göra för tillfället så borde jag väl få göra det? Vara där i sängen och ingen annanstans.

Förra veckan när jag misslyckades med datumen och missade tentan så tänkte jag faktiskt att mitt liv var slut. På riktigt. När en inte ens klarar av en sån enkel sak som att dyka upp på rätt datum till en tenta, då känns det som att livet lurar en och att det borde ta slut nu.

Ja, jag har min pojkvän och min familj och de kommer jag alltid vilja leva för. Andas för. Men resten då? Det är för mycket saker jag stör mig på, för mycket saker jag inte orkar bry mig om, för mycket saker jag tror jag missar. Jag vet inte vart jag hamnat i livet men det är inte bra, och det finns inget ljus i horisonten längre.

Likes

Comments