Ska vi försöka samexistera på grunder som inte förutsätter att den ena parten är underminerad? Ska vi skita i att försöka framställa oss som ytliga när vi är tänkande? Ska vi försöka tänka bort ångesten kring allt som är sexuellt betingat? Ska vi skita i normer som berättar för oss hur vi ska ragga på krogen? 

Det fokuseras otroligt mycket på tjejers sexualitet i samhället idag. Branscher som reklam och porr älskar att locka kunder på detta sätt. Men det handlar aldrig om att kvinnan fokuserar på sin sexualitet: utan det är hennes sexualitet som finns till för mannen. Det är inte så konstigt. Om vi ska vara ärliga är det så övriga samhället också fungerar. Det är mannens orgasm, mannens initiativ och mannens machoattityd som sätter prägel på de flesta möten jag haft med män. Det är inte så konstigt att tjejer drabbas av ätstörningar och psykisk ohälsa (män också, för den delen) när båda parter måste inta positioner som förutsätter att det finns en mall för hur man ska bete sig. Jag skulle inte vilja vara man, när samexistensen förutsätter att en skall vara icke-emotionell med en djurisk sexuell drift. Jag skulle inte heller vilja vara kvinna, när samexistensen förutsätter att jag skall finnas till för att tillfredsställa mannens djuriska sexuella drift.

Dagens unga kvinnor befinner sig också i någon slags identitetskris. Instagram visar håriga armhålor och blodiga tamponger, men också ett liberalt postande av bröst och sjukt sexuellt laddade bilder. Sånna bilder som går mycket bra ihop med bilden av hur en tjej skall bete sig i sexuella sammanhang. Ska vi inte skita i att slicka oss om läpparna och posta våra bröst på Instagram? Ska man vara krass ser det märkligt ut. Märkligt att förespråka kvinnans frigörelse från sexuella förväntningar men på samma gång bekräfta de sexuella förväntningarna som lyfts fram i bland annat porr och reklam. Jag får inte ihop ekvationen. Stå för att du vill vara sexig - det är inget fel med det. Stå för att du postar bilder på din kropp på instagram - men sluta hävda att du gör det för din egen skull: det bekräftar bara bilden av de sexuella förväntningarna som ställs av det övriga samhället. Det är en gränsdragandeproblematik mellan att bekräfta samhällets förväntningar samtidigt som en hävdar att det inte är så.

Jag tycker inte att det är nödvändigt att behöva försvara sin bröstbild på instagram. Jag är bara skeptisk till att vi försöker avsexualisera oss på samma gång som vi sexualiserar oss, förstår ni vad jag menar? Det är ingen skillnad på brösten som visas i feministfeedet och i porrfilmen - det är samma skapelse. Det är inte kvinnorna som måste inse det, det är den normativa förmågan hos alla människor. Och som samhället ser ut idag kommer vi inte kunna genomgå en sådan avsexualisering. Det kanske låter kontroversiellt, men jag tror att det är naivt att tro något annat.

Jag älskar kvinnor som tar plats. Jag älskar att kvinnor kommit på att vi inte måste framställa oss på ett sätt som ger njutning åt mannen (heteronormativt sett). Men jag hatar att kvinnans underminerade roll tar sig uttryck i denna frigörelse, också. Hela problemet kanske ligger i att kvinnan är sexualiserad till den gränsen att vi inte kan uttrycka oss på nåt annat sätt än att bekräfta sexuella förväntningar, men sluta köra på samma mönster som porr visar oss - det är paradoxalt.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag tar studenten den femte juni. Med en snabb blick på nästa veckas glesa schema och lite snabb matte inser jag att jag har 4 skoldagar kvar. Ska jag vara ärlig så har jag räknat ned tiden sedan några veckor tillbaka. Sedan mitt sista prov, sista inlämningen, inköp av studentklänning och så vidare. Allt som hör denna tiden av livet till. Allt som hör till när man ska lämna gymnasiet. Jag hatar avslut, jag hatar avsked - men ingen av dessa känslor har infallit sig. Jag är så lycklig att "jag förlänger mina steg och luften smakar jordgubbspaj", typ. Jag är så jävla glad.

När jag tittade närmare på saken och rannsakade mitt inre för en gång skull inser jag att min glädje beror på primärt en sak: att slippa bli bedömd. Jag har ingenting emot att plugga; skulle snarare säga att jag gillar det. Men att hela tiden fokusera på att en sida i en bok endast skall bli till ett kryss i en betygsmatris är MINST sagt tröttsamt. Vid närmare eftertanke skulle jag nog aldrig vilja återvända till den typen av inlärningsändamål - där kan vi verkligen snacka befrielse. Det är med LÄTTA steg som jag springer ifrån betygssystemet, för så här i efterhand kan jag erkänna att det har fler brister än fördelar ens i funktionen att uppfylla sitt eget syfte.

Vad har jag lärt mig av gymnasiet? Att ingenting är absolut sant. Ingenting är absolut rätt. Och nu ser jag fram emot ca två år av resor till bland annat Indien, som egentligen är hela anledningen till att jag skapade denna blogg, och att lära känna den delen av mig själv som inte bara strävar efter att uppnå A i alla betygskriterier - henne har jag sorgligt nog hängt ganska lite med de senaste 3 åren. Jag ska nog verkligen lära mig saker på riktigt, på egen hand.


Likes

Comments

Hej alla fina! Detta är hittills en riktig toppenhelg. Igår bjöd min fina Frida på tacokväll och jag fick mysa med mina favoriter i några timmar innan jag däckade i min säng vid 12-tiden. Härligt att ha människor runt sig som ger en energi? Vaknade med livsglädjen i högsta hugg imorse.


Idag skall jag ägna mig åt typ ingenting. Jag är verkligen en sån som kan småsyssla med småsaker en hel dag, utan problem. Träna lite, plugga (en hel del visserligen, lol), umgås min familjen. Trivs! Vädret är helt fantastiskt även.



Likes

Comments

Likes

Comments

Kvinnor. Kvinnor som inspirerar, kvinnor som kämpar för sina liv, kvinnor med drömmar, kvinnor utan rättigheter. Kvinnor under förtryck, kvinnor i maktpositioner, kvinnliga idrottare och kvinnliga sexslavar. Det finns så mycket att hurra för och så mycket och så många att kämpa för. Jag önskar att mina framtida barn får växa upp i ett samhälle som inte behöver koppla ihop kvinnodagen med en gnutta dysterhet - en dysterhet som skriker förtryck. Jag vill ägna detta inlägg åt offentliga kvinnor som jag inspireras och inspirerats av - och åt de miljontals kvinnor som kämpar mot förtryck varje dag.


Likes

Comments