.... kanske för mycket bra?

Glöm inte kolla in inlägget om NA-KD här, hade ju vart rätt så tråkigt för dig att missa rabattkoden! ;-)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förstår du inte alls vad jag menar? Läs gärna mina senaste inlägg för lite mer förståelse.

Tack!

Den känslan över bröstet när man känner hur allt brister, så plötsligt.

När man tappar all kontroll, inte bara över situationen utan också över sig själv. För hjärtat slutar inte bulta, de slår bara hårdare. Tårarna slutar inte rinna, de svider bara längs kinderna.

För när det inte finns något man kan göra trycker man naglarna i handflatan, stampar med foten och skriker inombords. Det skulle ha varit jag.

Alla samtal, sms, bilder. Alla som vill så väl, men som inte förstår. Alla som undrar samma sak varje dag, men jag har inte svaret på frågan. Jag vet inte.

Det är inte tanken som stör, det är den grova ångesten som hälsar på, oväntat. Den minuten man har skrattet i halsen och inte gråten, slår ångesten en hårt över bröstet. De kan inte förstå, för jag kan inte beskriva känslan.

Alla sena nätter, alla tidiga mornar - samma sak, samma tanke. Det skulle ha varit jag.

Jag har alltid fått höra att allt, händer av en anledning. Men, jag ber dig av mer än hela mitt hjärta - visa mig anledningen till att bilen inte stanna, till att smällen var så allvarlig, till att skadorna blev livshotande, till att jag spenderade två veckor ovetandes, till att allting handlade om liv och död.


Likes

Comments

Contains affiliate links

#nakdxmetapic

Är du lika kär i dessa klädesplagg samt accessoarerna som jag är? Då har jag goda nyheter! Det finns faktiskt en rabattkod, GRAB20 som ger dig 20% på allt, förutom reavaror.

Shoppa lugnt ;-))

Likes

Comments

Postad i: Min vardag

Så galet hur livet kan vända på så galet kort tid.

Imorgon har det gått åtta veckor sedan olyckan. Åtta av de värsta veckorna i mitt liv. Jag trodde ett tag för längesedan att jag låg på botten, men åh tro mig. Då var jag inte ens halvvägs ner.

Dessa åtta veckorna har jag verkligen legat på botten, jag har aldrig någonsin mått såhär dåligt eller behövt kämpa såhär mycket för att ta mig ur sängen på morgonen. Jag vet nu hur fruktansvärt dåligt en människa kan må, för att jag har upplevt det själv..

Men, medan jag bölar över hur dåligt jag mår kan jag inte ens föreställa mig hur hemskt det varit för min bror, hur otroligt mycket han har behövt kämpa. Hur rädd, vilsen och skärrad han är. Idag är han på god väg med rehabiliteringen och enligt undersköterskorna kan de snart bli dags-permission för honom. Jag är så stolt, jag är nog världens stoltaste och mest tacksamma storasyster.

Vi kämpar tillsammans!!

Likes

Comments