Hej vänner, hur e läget? Jag mår iallafall bra, så sjukt bra. Det har nu gått tre månader sen jag lämnade Sverige och det känns som en evighet. Jag har gått igenom så mycket här som har förändrat mig och jag har vuxit som människa.

Just nu befinner jag mig i Belding, en liten stad i Michigan, men det var inte här jag startade mitt utbytesår. Jag blev först placerad i en liten stad som heter Moorcroft i Wyoming. Hade egentligen inga förhoppningar om staden, men blev uppmanad att det skulle bli superbra att komma till en småstad med 1000 invånare. Jag skulle ju bli “Lina, the Swedish girl” som alla redan skulle känna till innan jag ens lämnade Sverige. Så med en bra inställning satte jag mig på planet, sa hejdå till familjen och Vici på flygplatsen och började en 10 månader nytt kapitel av mitt liv. Efter åtta timmar landade jag i New York där jag spenderade fyra dagar och hade hur roligt som helst. Sen var det dags för att bege sig mot Wyoming och efter två mellanlandningar träffade jag min nya värdfamilj.

Jag hade fyra dagar att spendera med min värdfamilj innan skolan började och det var en bra början när jag ser tillbaka på det nu . Min värdfamilj var hur gullig som helst, men jag hade gråten i halsen hela tiden. Tror först då jag insåg vad jag gett mig in på och jag hade inte riktigt något att göra de första dagarna vilket gjorde det ännu jobbigare. Jag tänkte dock att saker skulle bli bättre när jag började skolan och träffade lite vänner. Detta visade sig vara helt tvärtom. Redan första dagen i skolan kände jag att något var fel. Människorna pratade inte med mig utan stirrade, skrattade och viskade om mig bakom min rygg. Såklart vågade några komma fram och prata med mig, men inte många. Tredje dagen ristade någon in ett hakkors på mitt skåp. Denna händelse blev snabbt förstorad med polis inblandad och snart gick ett rykte om att min pappa från Sverige skulle stämma skolan. På min skola, med 160 elever gick det inte lång tid innan alla hade hört och kunde sprida detta rykte. Andra rykten som gick runt var till exempel att jag var med i OS, något jag inte direkt blev sårad över utan tyckte bara det var konstigt att någon hittat på ur tomma intet.

Trodde allt skulle gå över när det gått ett tag i skolan, men inget förändrades och jag började må väldigt dåligt. Försökte prata med min studievägledare och min kontaktperson, men de sa bara att jag skulle försöka mer, vilket jag redan gjorde, men det trodde inte på mig. Mina värdföräldrar tyckte att det var en bra upplevelse för mig hur det är att vara ensam utan vänner, för det är ju så livet är, eller hur? Nej tror nog inte det va. Försökte förklara för dem att jag är van vid att ha vänner runt omkring mig hela tiden, men de lovade mig att bara två var äkta, för de flesta människorna är falska.

Kan inte gå in på detalj över allt som hände i Moorcroft då denna text skulle bli tusentals ord lång, men saker blev bara sämre och sämre och jag mådde riktigt dåligt. Efter många om och men bestämde sig min organisation för att flytta på mig. Tror jag aldrig blivit så glad i hela mitt liv, men det förvandlades snabbt då jag behövde möta min värdfamilj som var allt annat än glad. Fick höra saker som att jag förstört allt för dem och att de aldrig skulle göra något liknande igen, till att det enda sättet att få vänner här är genom att ha sex med killarna. Detta var nog bara saker som flög ur i stundens hetta och kommer aldrig tycka illa om min värdfamilj på grund av det även om sakerna de sa sårade mig väldigt mycket.

Tre dagar efter beskedet skjutsade min värdfamilj mig till flygplatsen och jag begav mig mot Michigan. Har nog aldrig varit så stolt över mig själv att jag sa ifrån och kämpade för att flytta för kunde inte må bättre här. Första skoldagen var underbar och fick vänner direkt. Det finns så otroligt fina människor i den här staden och de har hjälpt mig växa så mycket som person. Kommer aldrig mer döma en person igen utan att ha pratat med den. Har lärt mig att bland annat inte ta saker för givet och att alltid uppskatta små gester för de kan betyda så mycket. Är evigt tacksam för att få möjligheten av vara här, så tack mamma och pappa. Jag lovar att ni kommer få hem en 1000 gånger bättre dotter.



Likes

Comments