View tracker

Jag är sååå slut i min kropp, jag har sovit super dåligt den här veckan.. om jag väl somnat strax efter tolv så har jag vaknat mellan 5-10 gånger innan klockan 6 när jag väcker Daniel, och det förstör sömnen så mycket. Samtidigt som jag haft ont i magen i princip hela veckan, började i tisdag och det svider i hela magen.. känner mig helt svullen och ingenting hjälper. Så faktiskt så har jag bara varit hemma hela veckan, inte varit med Daniel på verken träning eller match. Idag följde jag med Daniel och köpte delar till bilen men det är det enda jag varit utanför hemmet..

Får se om jag och Daniel försöker hitta på något imorgon bara för att jag ska få komma ut lite, ska ta mig en promenad också även om jag kanske bara kan gå 10 minuter innan ryggen ger upp så är det iallafall någonting.
Eftersom snön börjar smälta och det är kallt så är det typ is på vissa fläckar här utanför huset, så jag spänner ju hela kroppen när jag går för att inte halka, och då gör ryggen och benen så himla ont när jag väl är inne.. så trött på att ha ont, men på tisdag är det dags att träffa läkarna igen så då hoppas jag på ett beslut på vad dem ska göra!

Nu är jag inte alls trött trots att klockan är strax efter ett, legat i Daniels famn sen vi gick och la oss i sängen vid 9 och legat fram tills nu och bara försökt somna, men ger upp nu.. så ska mysa med bebisarna och slå på dagens avsnitt av farmen och vägens hjältar, får se om det hjälper mig att bli trött. Ska ställa klockan på 10 imorgon även om jag somnar klockan 3 inatt, bara för att försöka göra så jag är trött imorgon kväll.. det är ett himla helvete att vara sjukskriven och gå hemma hela dagarna, det gör att man inte har något tidsuppfattning alls, glömmer dagarna och har inte koll på någonting.. vill börja jobba nununu! 😪

Hoppas ni som har ett "vardagsliv" sover super gott, eller har en bra jobb natt! Puss ❤

Likes

Comments

Vardagslivet

Hej! Nu är jag tillbaka igen och jag ser fram emot att 2017 ska bli ett bra år, min rygg ska bli bra, jag ska få börja jobba igen, jag ska få börja träna igen och jag SKA åka utomlands i år.. Det är mina enda mål för året och det ska tamigfan bli så, även om jag vet att min resa tidigast kommer börja i mars/april, och att jag verken kommer kunna börja jobba eller träna förens i sommar.

Men första helgen på nya året blev nästan helt perfekt! Jag hade bokat hotell och hockey match i Karlstad till mig och Daniel över helgen. Det började dock inte så bra, då våran bil inte ville starta i fredags, så vi fick hjälp med att starta den så vi kunde åka ut till mamma och pappa för att hämta mammas bil istället så vi kunde vara helt säkra på att vi både kom till Karlstad och hem utan att någon skulle behöva åka enda dit om våran bil inte hade startat då heller. På vägen till Karlstad hade jag dock ångest, det är svin jobbigt att åka till en ny stad, med massa människor och inte veta om jag har tur med min rygg eller inte, tror iallafall ryggen är största anledningen till att jag hade ångest, tänkte bara att vi skulle ha en mysig och bra helg och inte behöva spendera flera timmar på sjukhus. Men hade alla mina grejer som jag har för att förhindra dem där smällarna som slutar med sjukhus, med mig ifall jag skulle få minsta ont, så ja mer än så kunde jag ju inte göra. Den släppte iallafall när vi var framme och jag såg att Karlstad ändå inte var så överdrivet stort, var iallafall inte så mycket folk just där vi var.
Vi kom till hotellet vid 21 iallafall, och vid 22.15 hade vi bokat bord på Pinchos, där vi åt och drack väldigt gott. Och mer än att äta på resturang och bada i badkaret på hotellrummet framför vägens hjältar hann vi inte med på fredagen.

På lördagen fick vi äntligen den efterlängtade hotellfrukosten vid 10, dock är jag så himla morgon trött och inte alls hungrig när jag vaknar, måste liksom gå några timmar.. så hade behövt vaknat klockan 7 på morgonen för att det skulle varit maxat tyvärr. Men iallafall, efter frukosten gick vi upp och fixade iordning oss och bara tog det lugnt. Och vid 1 tiden gick vi ut på stan i Karlstad för att shoppa lite, fick bland annat med oss ett sällskapsspel för barn mellan 4-7år som vi sedan spelade på kvällen, och Daniel fick sig äntligen ett par nya skor då hans var inne på sista refrängen.
Vid 3-tiden åkte vi till Löfbergs arena för att kolla på hockey, det var min första hockey match att se sådär och det var en ganska häftig känsla, är inte intresserad av det för fem öre, men att gå och kolla sådär skulle jag verkligen kunna göra flera gånger! Tyvärr förlorade ju Färjestad dem 2 sista sekunderna då Skellefteå gjorde det avgörande målet, lite synd då jag hade velat se hur det var när det vart en vinst, men kanske nästa gång 👍

Vi var tillbaka på hotell vid halv 8 tror jag, så då åt vi middag och ´vid halv 9 gick vi till relaxavdelningen och badade jacuzzi, vilket var super skönt. Dock så halkade jag nästintill omkull på klinkers golvet så trodde ryggen skulle paja en gång till, men för en gång skull hade jag tur och kände inte av någonting. Och efter att vi gått tillbaka till hotell rummet var det inte alls kul heller.. Jag hade ju löshår, och med löshår får man inte göra vissa saker, som tillexempel bada i klor.. vilket jag visste att man inte skulle men just där och då så skulle jag och Daniel bara njuta och mysa så tänkte inte alls på det. Så när jag skulle försöka borsta ur mitt hår så var det totalt KAOS.. Det var en stor tova i bakhuvudet som jag verkligen inte fick ur och eftersom vi var på hotell hade jag inga grejer att försöka lösa det med, så satte upp håret i en knut och sov med det, vilket resulterade till att det blev ännu mer kaos på söndagen när jag vaknade.. hela mitt hår var en enda stor dreads typ.. hemsk och jag grät självklart för att jag fick panik över att jag skulle behöva raka av mig håret typ och för att jag bara hade hunnit haft löshåret i en månad (men nu är det löst, och jag är korthårig igen).

På söndagen åt vi frukost och packade ihop våra grejer och sen åkte vi faktiskt hem redan vid 11 på förmiddagen. Och på vägen hem stannade vi på Dollarstore och kollade lite, och sen åkte vi till mamma och pappa och åt, och byte till våran bil.

Så ja, vi hade en super mysig helg på hotell (trots insidenten med håret) vilket vi behövde, var så himla skönt att komma hemifrån speciellt för mig som går hemma hela dagarna, och att bara vara jag och Daniel ❤

Hoppas ni haft en super bra start på året och är taggade på ett nytt år trots att jag är lite sen med att önska det haha 😉

Likes

Comments

Diskbråck & operation

Känner jag någon eller är det någon som läser min blogg som har eller har haft diskbråck? Jag väntar på min operation som fortfarande inte är fastställd ännu, min läkare på ryggkliniken vill genomföra operationen men mitt landsting tvekar på om den behövs och dem tvekar på att ryggkliniken bedömt min rygg rätt. Jag ska nu till ortopedmottagningen i Västerås den 17 januari för en bedömning från en läkare där. Säger den läkaren att en operation behövs så kommer landstinget betala min operation, men säger läkaren att det inte behövs kommer jag inte få någon operation.

Men det är ändå ganska långt kvar tills den 17 januari och jag har väldigt ont i både rygg och ben, ibland gör det så ont att benen bara viker sig helt plötsligt. Tillexempel igår när jag skulle diska så domnade benen helt, vilket jag inte har haft större problem med sen jag precis gjorde illa mig och efter dem första 3 månaderna. Alltså är det 3 månader sen jag hade domningarna i benen som är så pass grova att dem viker sig. Under dem här 3 månaderna har jag fortfarande haft domningar men inte så pass grova.

Det jag ville få ut av det här inlägget egentligen är att om jag känner någon eller om någon har haft diskbråck och har haft samma problem som mig, om det finns något man kan göra bara för att slippa dem allra jobbigaste smärtorna, några övningar eller liknade? Trött på alla dessa smärtor nu och allt jag vill är att få börja träna igen, och inte minst få börja jobba igen.. Så trött på att allt ska ta sån lång tid och att sjukvården drar ut på tiden så mycket som det bara går för att dem kan.
Men har ni några tips eller varit med om det här själv, så kan du väl lämna en kommentar här under så jag kan få läsa? 😃

Likes

Comments

Fyfan.. ska få göra min ryggoperation på ryggkliniken i Strängnäs, men eftersom det är ett annat län så behöver jag få ett godkännande från Mälarsjukhuset i Eskilstuna. För att få det godkännandet så skulle jag fylla i papper och skicka kopior från besluten hos ryggkliniken. Det har nu gått sex veckor sen jag var och gjorde smärttestet, fick reda på att en operation behöver göras och skickade in allt som skulle in till Mälarsjukhuset för att dem skulle kunna godkänna. Min läkare på ryggkliniken sa att jag skulle få min operation inom en månad för att det inte alls ska ta lång tid för att få godkännandet.
Två veckor hinner gå innan första samtalet går till Mälarsjukhuset, då dem säger att dem väntar på röntgen bilderna från Sabbatsberg i Stockholm där jag gjorde min magnetröntgen, men varför ska dem behöva skickas enda därifrån när röntgen bilderna ändå finns i Strängnäs? Dem kunde bara ringt dit så hade dem skickat över dem samma dag sa växeln på ryggkliniken när jag ringde och berättade varför jag inte fått något godkännande.
Fick aldrig något svar på den frågan om varför dem skickat till Sabbatsberg, istället för att ringa till sjukhuset där jag faktiskt ska göra min operation, enda svaret jag fick nöja mig med är att dem inte kunde ge mig godkännandet förens bilderna kom från Stockholm.

Väntade 2,5 vecka till och början av förra veckan började jag bli jävligt otålig då dem faktiskt sagt efter smärttestet på ryggkliniken att godkännandet inte alls bör tar lång tid.
Får prata med samma person igen på Mälarsjukhuset som velar mellan "bilderna har kommit" och "bilderna har inte kommit".. tillslut bestämmer hon sig för att bilderna faktiskt har kommit, och att hon ser det. Jag frågar då varför jag inte hört något, får då till svar att röntgen på Mälarsjukhuset måste göra bilderna elektroniska för att dem ska kunna godkänna.. Här tänkte jag lägga på men blev helt ärligt riktigt irriterad, så tillslut efter mycket argumenterande sa hon "jag förstår att du otålig, godkännandet brukar ta cirka en vecka att fastställa och i ditt fall har det tagit 4 veckor".. ja tänkte jag, och fler lär det ju ta om hon inte hjälper mig.. tillslut säger hon att hon ska göra ett försök att ringa röntgen och säga till dem att dem fått bilderna eftersom dem tydligen missat att bilderna ens hade kommit, och dessutom kommit 2 veckor tidigare när jag ringde första gången. Alltså kunde jag i bästa fall varit opererad för två veckor sen, eller iallafall haft en tid inom väldigt snara dagar.
Hon la sedan på och jag börja fundera på om allt var ett jävla skämt.. fick för mig att hon skulle ringa tillbaka för att checka av med mig att röntgen var informerade och att något skulle hända, men icke.. inte hört någonting, verken från Mälarsjukhuset eller från ryggkliniken om operationstid.. och som sagt ryggkliniken kan inte ge mig tid förens godkännandet kommit och vem säger att när dem väl får det, har någon tid innan jul? Måste jag vänta tills nästa år? Så att nästa år också blir ett jävla skit år.. ville få det överstökat nu som planerat, för att kunna börja om på ny kula redan i början av nästa år och känna att fan nu kan jag fixa det här, nu kan jag träna, jobba och leva livet jag inte kunnat under dem här sex månaderna..
För ja, tionde juni tog jag studenten och sextonde juli gjorde jag illa ryggen igen och så pass grovt att jag förlorade nästintill all styrka i både rygg och ben, vilket betyder att jag hann jobba en månad efter studenten. Så tolfte december har jag varit sjukskriven i sex månader och bara gått hemma med smärtor dagligen, och första 3 månaderna i princip sängliggandes, men haft ont i över ett år eftersom första disken gick sönder i december 2015, förstår ni hur trött jag är på det här då? Jag hade så sjukt mycket planer om vad jag skulle göra efter studenten, att äntligen kunna jobba på heltid och att jag dessutom fick nytt jobb fyra dagar innan jag gjorde illa mig, ett jobb jag skulle börja på direkt när jag kommit hem från ålandsresan. Att kunna flytta hemifrån (ja jag gjorde det ändå, men är verkligen inte det jag önskat liksom, ekonomiskt), resa, köpa ny bil och min efterlängtade franska bulldog, börja spara till hus och framtiden så småningom, men som ni förstår så går liksom inte när jag inte kan jobba och enbart får 2000 kronor i MÅNADEN.

Jag hatar det här, jag hatar att det här hände mig, men jag försöker hela tiden tänka att det finns hundratusentals människor som har det så mycket värre än mig, det vet jag! Men det här är inte jag, och jag vill ha mitt liv tillbaka, mitt liv då jag var social, träffade vänner, släktingar och bara var glada jag.. jag träffar aldrig vänner längre och knappt mina släktingar för att jag orkar inte, mitt psyke är totalt förstört och jag minns inte senast jag var glad påriktigt glad.
Och
det jobbigaste är att jag vet att bara jag gjort operationen kommer jag få det, få tillbaka en stor del av mitt liv, jag vet att det antagligen inte kommer få tillbaka allt, värk under kalla och mörka dagar kan jag faktiskt stå ut med, men dygnet runt är inte kul längre.
Men att det ska ta sån jävla tid.. mälarsjukhuset kan väl lita på att det ryggkliniken bedömt är det rätta att göra, skriv under det där jävla godkännandet och skicka till min läkare så han kan lägga mig under kniven, fixa skadan och sen är det klart. För sjukhusets del iallafall.. sen är det ju en stor process för mig att bygga upp ryggen igen och få tillbaka all styrka som jag hade innan det här. Men när jag väl är där så kommer jag ha så jävla mycket styrka och energi i min kropp och med min längtan efter träning, jobb och ett liv utan starka och beroendeframkallande piller 3 gånger om dagen, så kommer det inte vara några problem, jag vet redan nu vet jag att bara några dagar efter operationen kommer jag känna att fan nu fixar jag det här, nu är det dags att kämpa!

Men just nu orkar jag inte ens.. jag orkar inte kämpa och slås mot allt och alla om information, tider, hjälp, pengar, försäkringar osvosv. Det tär mer än man tror, men det är väl det dem vill, speciellt försäkringsbolagen, dem vill väl att man ska ge upp och inte orka tjata mer, för då slipper dem ju betala ut pengar för en skada som orsakats av arbetet, en skada som kommer följa med mig resten av mitt liv.. jag är ju trots allt bara en ung timvikarie som bara ska göra mitt jobb och ha någon talan helst.


Likes

Comments

Varför får jag alltid en känsla av att det är fredag på torsdagar? Varit så hur många veckor som helst nu.. och antar att det är för att jag önskar att Daniel har helg när han kommer hem från jobbet på torsdagar!
Har så himla tråkigt, så trött på att vara hemma själv för att det är så tråkigt.. och nu har jag typ packat ner hela lägenheten så har liksom inte det att göra heller. Och Daniel har bilen så kan inte åka iväg heller, är fast här! Fast tänk nu på lördag då flyttar vi ut på landet, då är jag verkligen faaaaast 😱 då har jag inte ett gångavstånd till stan på 10 minuter och inte till tåget heller.. herregud måste köpa mig en bil!
Sålde min bil för att vi bodde i stan och behövde bara en bil, men det var väl karma eftersom vi nu ska flytta 😂

Igår var vi iallafall och hämta nycklarna och lämnade lite kartonger i nya lägenheten, vilket jag tror vi ska göra idag också för att få bort alla småsaker, för då kan jag packa upp i nya lägenheten medans dem kör alla stora grejer så som soffan och sängen.
Sen ska vi även hämta ut nya routern så vi får internet redan på lördag, haha viktigt!

Nej vet inte vad jag ska skriva, har som sagt sviiiin tråkigt och Daniel kommer hem om en och en halv timme, största höjdpunkten på mina dagar nu förtiden 😉
Vi hörs sen ❤️

Likes

Comments

View tracker

Shopping & tips

Nu är det bara 2 dagar kvar tills vi flyttar till nya lägenheten, och för att dämpa ångesten om ännu en förändring i mitt liv så dränker jag mig i massa bilder av heminredning. - Jag har inte ångest över att flytta, det känns hur bra som helst, men minsta lilla förändring i mitt liv känns jobbigt och blir större än vad det är, trots att jag vet att det kommer bli såå bra i slutändan.

Och som rubriken lyder, hade jag haft pengar hade jag åkt och köp allting nytt för att få mitt dröm hem, trots att Daniel inte vill ha det sådär ljust, stilrent och vit som jag vill ha det! 😉

Likes

Comments

Diskbråck & operation, Vardagslivet

Hej på er! Ännu en jobbig natt har det varit.. somnade strax innan halv åtta imorse när Daniel hade åkt till jobbet, och vaknade vid kvart över 11 för att brevbärarna måste verkligen smälla i brevinkastet..
Förstår egentligen inte varför jag sovit så lite, vaknade vid 11 igår också så tycker inte jag borde haft något problem att sova, men ja hade ingen ro i kroppen alls till att slappna av, så låg och letade julklappar i några timmar när jag insåg att jag ändå inte kunde somna.

Igår var det tvätt och pack dag, så snart är hela hemmet nedpackat 👍🏼 vart lite jobbigt med ryggen vilket resulterar till att jag har ganska så ont idag, vilket betyder att idag blir jag sängliggandes i stort sätt hela dagen, iallafall tills Daniel kommer hem. Fortfarande inte fått några operationspapper så tålamodet börjar fasen pysa ur!

Men det kommer väl, dock börjar jag intala mig själv om att det inte kommer bli några operation förens nästa år.. men blir arg om det blir i början på januari just för att då är Daniels julklapp planerad och jag vill verkligen inte boka om det.

Aja, det är bara stå ut och hoppas på att brevet kommer snart, men en sak jag undrar över.. måste jag ta ut min tungpiercing när jag ska opereras? Minns att läkarna sa att jag var tvungen att ta ut den när jag gjorde magnetröntgen men när jag väl var där så behövde jag inte det, men hört att vid operation ska alla piercingar tas ut? Men vad har en piercing i munnen med ryggen att göra? Någon som vet? ☺️

Nu ska jag fortsätta kolla youtube och ikväll är det dags att hämta nycklarna till nya lägenheten, spännande!

Hur söt är inte Stella som ligger och snuttar på sin tass? Hon gör det väldigt ofta nu förtiden 😍

Likes

Comments

Diskbråck & operation, Personligt, Tankar

Fyfan min ångest fyllda kropp mår verkligen inte bra. Jag är så nervös, så rädd och så trött på att bara gå dag ut och dag in och vänta på det där brevet med operationstiden. Min läkare sa att det skulle blir operation inom en månad, och på torsdag har det gått 1 månad.. Är så nervös och har så ont i bröst så fort jag börjar tänka på det här så just nu vill jag inte ens opereras längre, jag vill inte ligga på sjukhuset själv, jag vill inte börja om och lära mig gå igen, jag vill inte ta ännu fler mediciner och jag vill inte heller behöva vara i behov av hjälp dygnet runt. Vad kommer hända? Vad kommer dem göra med mig? Hur kommer jag må efter? Hur lång tid kommer det ta innan jag vaknar? Märker dem om jag sover fast ändå inte sover och känner allt under hela operationen? Vad händer om jag inte vaknar ur narkosen som planerat? Vad händer om jag inte kan gå? Om jag inte kan kissa? Kan jag dö? Oherre det är så mycket tankar och så mycket panik.
Och jag vet att många av mina tankar är helt onödiga, att jag egentligen inte borde tänka så.. men att säga till någon med panikångest att inte ha panik över det här, att allt kommer gå bra osv.. funkar liksom inte riktigt som om det vore någon utan.
Jag vill bara få det här överstökat, jag önskar jag redan hade gjort operationen och att jag nu var tillbaka på fötterna igen, att jag nu hade lärt mig gå och börjat träna upp ryggen igen.
Legat i sängen i snart två timmar och bara gråtit, och sprungit mer på toaletten för att spy för att jag har sånt tryck i bröstet av att jag stressar upp mig och tänker på allt.. jag vill inte göra det här längre, jag vill bara må bra!

Nu är det även vinter, vilket betyder att det är halt, det är kallt och man spänner sig automatiskt så mycket mer än om det är bar mark och varmt. Jag spänner mig så fort jag inte ligger i sängen, så fort jag är ute eller bara uppe ur sängen för att jag är så rädd att en hastig halkning ska göra att det smäller till i ryggen igen. Kylan och att jag fryser gör också att det gör ondare i min rygg nu, har ju börjat få ondare och ondare under dem två senast veckorna vilket suger.. för jag måste ta mer medicin nu för att inte ha ont.

Det som skrämmer mig mest är nog egentligen inte att jag ska opereras, självklart skrämmer det mig också och jag är orolig för hur det kommer gå, smärtorna efter osv.. men det som skrämmer mig allra mest är att behöva ligga på sjukhuset själv, jag vet att folk i min närhet kommer komma och hälsa på mig, men att sova själv och speciellt på sjukhus gör mig så rädd. Jag har så himla svårt att sova själv i vanliga fall, enda gången jag sover riktigt bra är när jag sover med Daniel eller med mamma. Men nu kommer ingen av dem sova där med mig, jag kommer vara där helt själv. Usch jag vill inte.. jag vet att det kommer gå bra när jag väl är där och allt händer, men usch nu tiden innan, nu den senaste veckan har varit extrem, innan har jag inte varit såhär, men det känns som att ju längre väntan blir desto jobbigare blir min panikångest.. det finns inget annat än tårar, svårt att andas och panik i mig på nätterna nu.. på dagarna funkar det för att jag sysselsätter mig med annat och har annat att tänka på, men nätterna är hemska, och vill inte mer.

Likes

Comments

Shopping & tips

Asså hur fina är inte dessa jackor!? Jag är helt kär, och hade jag inte varit sjukskriven och fått så pass lite som jag får varje månad så hade jag aldrig tvekat på att köpt någon av dessa jackor och ha som vinterjacka i år, dem ser sååå varma och mysiga ut 😍 min favorit är nog ändå nummer 2 som kommer från JFR.se, och självklart är det fuskpäls på alla tre!
Länkar vart dessa tre finns, dock har jag sett att dem säljer slut super fort..

Likes

Comments

Vardagslivet

Godmorgon! Idag var jag verkligen uppe med tuppen.. gick upp strax efter att Daniel åkte till jobbet vid halv 8 och såhär tidigt har jag inte varit upp sen jag var på ryggkliniken senast.
Varför jag gick upp så tidigt var för att mamma och mormor kom hit vid halv 9 så haft en mysig förmiddag med dem!
Vi drack kaffe, pratade och kollade på tv, jag och Daniel flyttar ju snart så vi pratade lite om det.
Sen försökte jag få mamma att berätta vad hon köpt för gemensam julklapp till mig och Daniel, men hon vägrade ge sig denna gång 😉 haha hon får skylla sig själv när hon berättat att hon köpt nått, får panik och vill veta NuNuNuuu!

Dem åkte iallafall för en stund sen så ligger i sängen och kollar på youtube, väntar på att Daniels mamma ska komma förbi och hämta hans match kläder och sen ska jag packa en del.
Eftersom att Daniel precis tagit körkort så lär vi i princip bara vara hemma och sova i helgen, så tror inte det kommer bli speciellt mycket packning då. Och nästa vecka har jag en del saker att göra så kan bli en aning stressigt, men vi har ändå den här lägenheten kvar till februari, haha..
Fast jag vet att jag kommer inte kunna "strö" flytta saker, jag kommer vilja flytta allt på en gång och få i ordning allt så fort som möjligt eftersom att jag inte har en aning om när operationen blir ännu.. vill gärna kunna komma hem till ett fint och ordning ställt hem efter min tid på sjukhuset.
På tal om det så för er som undrar så har jag inte fått någon tid ännu trots att det gått 3 veckor sen smärttestet.. dem lovade att jag skulle få tid inom en månad, men det har tydligen strulat med röntgen bilderna från Stockholm så jag hoppas jag får ett svar nästa vecka senast på en tid, orkar inte vänta längre 😔

Ikväll har Daniel match också, så då ska jag dit och kolla när han spelar, och sen tror jag vi skulle dra på en roadtrip, men vi får väl se vart kvällen bär!
Hoppas ni får en riktigt bra fredag hörni så hörs vi när vi hörs! 😊

Likes

Comments

Instagram Linaaalm@linaaalm