Hej på er! Har ni haft en bra och mysig helg?
Det har vi, i fredags spenderade vi dagen i Katrineholm och i lördags så tog Daniel och Nellie sovmorgon, och jag gick upp vid elva för att åka in och hämta tårtorna tills farsdag. När jag sedan kom hem igen så myste vi bara ner oss i soffan och kollade på tv fram tills runt fem då Jennifer kom och hämtade mig och Nellie. Det var egentligen inte planerat, men Jennifer var här nere och firade sin mamma, och eftersom hon bor i Stockholm så ses vi nästan alltid såfort hon är här nere. Så vi bestämde en halvtimme innan hon hämtade oss att vi skulle följa med till hennes mamma och fira henne, samt ha en myskväll där på kvällen.
Haha, det blev så spontant så glömde till och med nappflaskan hemma, som tur var så kom vi på det strax innan sex på kvällen och affären i Ärla stänger sex på lördagar, så vi hade verkligen tur! Har aldrig lyckats glömt något hemma tidigare, så det var väl dags att vara första gången, hehe!
Vi kom hem vid halv tio - tio i lördags och då myste vi bara ner oss framför en film. Men vid tolv, så fick jag ett gallstensanfall, dock hade jag tur att det var ett "smygade" anfall så märkte av det ganska tidigt och tog medicinen jag fått mot det, ringde Daniel och kollade vart han var, han hade varit i stan och spelat biljard med sin kompis från Katrineholm så som tur var så var han redan påväg hem. Så försökte bara ta det lugnt, lägga mig på soffan och gjorde inget annat än att hoppades på att Daniel skulle hinna hem innan Nellie vaknade, vilket han gjorde.
Så när han kom tog han Nellie och jag gick och la mig för att smärtorna hade börjat avta så ville bara sova för att få bort dem helt. Men.. vaknade vid tre - halv fyra av ännu ett anfall, men denna gång såååå extremt mycket värre. Försökte somna om men det gick inte, ville inte väcka Nellie igen heller så låg och pinnade mig tills jag fick säga till Daniel att jag inte klarade längre.. Tog mig upp ur sängen och ringde till 1177 för att se om jag kunde ta medicinen igen, eller om det gått för några timmar sedan jag tog den tidigare suppen, vilket det hade gjort så dem sa att jag fick åka in för att få spruta istället.
När vi kom in till akuten, och sedan fick träffa läkaren så sa han " 1177 har ljugit för dig, du hade kunnat ta en supp till och kollat om det hade gått över".. så jäkla typiskt, men eftersom jag var inne redan så tog dem nya prover för att se så levern eller något att annat inte tagit skada, eller om proverna skulle visa något tecken på infektion, vilket det som tur var inte gjorde. Och eftersom att smärtan här hade hållt i sig i cirka 3,5 timme, så fick jag en spruta i muskeln för att det skulle värka så fort som möjligt.
Stod på mig denna gång och förklarade för läkaren att det här funkar inte längre, jag kan inte få dem här anfallen två gånger i veckan hur länge som helst, eftersom dem förra gången jag hamnade på akuten sa att det kan ta lång tid innan man får operera bort stenarna för att det ska vara akut innan man tar till den återgärden.. tills dess får man försöka med medicinen, eller komma in till akuten och få dem här sprutorna.
Men som sagt så förklarade jag att det inte funkar, när Daniel jobbar och jag får dem här anfallen så kan jag inte ta hand om Nellie på ett bra sätt, jag gråter, hon gråter, jag får panik av smärtan och kan inte vara still, och har jätte svårt att koncentrera mig på att lugna henne, göra mat till henne och sitta ner och mata henne.. jag har fått två anfall när Daniel jobbat, som tur var så har det varit då smärtan smyger sig på och inte kommer helt plötsligt, så har kunnat rädda situationen ganska bra. Men det är många gånger då smärtan kommer som en bomb, och som tur är så har han varit hemma då, men hur fasen ska det gå när han jobbar om ett sånt kommer?!
Sa att jag inte ska behöva ringa mina föräldrar mitt i natten och be dem komma för att jag måste ha hjälp, och även att jag mått extremt dåligt över att amningen förstördes pågrund av det här, eftersom jag verkligen ville amma henne och det gick så himla bra.. Läkaren sa att han förstod och att dem kanske borde överväga en operation, innan jag blir så stressad och orolig för att få dem här anfallen, så jag hamnar i depression igen och att jag då kanske inte klarar att vara en bra mamma.
Så ska få en remiss till en kirurg nu, äntligen. Och jag hoppas verkligen dem lyssnar på mig och hjälper mig, hade jag inte haft Nellie hade jag kunnat stå ut och vänta på att stenarna ska försvinna av sig själv, eller att det blir en inflammation så dem måste ta bort gallblåsan, men nu när jag har henne klarar jag inte av det, det går bara inte.

Så det var väldigt tråkigt avslut på lördagen och en början på söndagen, då vi inte kom hem igen förens vid nio på morgonen. Och Daniel hade suttit uppe och spelat innan vi åkte in till sjukhuset så han var ju super trött och somnade med Nellie direkt när vi kom hem. Jag kunde däremot inte slappna av och somna, jag hade fortfarande känningar i bröstet och i skuldebladen efter anfallet, och medicinen hade ju gjort att min kropp äntligen fick slappna av, vilket gjorde den så extremt obehaglig och tung. Tillslut lyckades jag somna en timme, innan Nellie vaknade igen och jag gick upp med henne.
Igår var det ju även farsdag, så vi åkte tillsammans med min storebror till mina föräldrar för att fira pappa och morfar. Och inte för att vara sån med det var så himla skönt att komma dit för både mamma och pappa är så underbara med Nellie och vill gärna mysa med henne när dem ses, så dem tog henne så jag kunde få vila en stund. Och nej, jag skulle aldrig bara lämna henne till dem och somna, dem säger alltid att jag ska passa på att vila när jag är där om det varit en jobbig natt för att jag ska spara dem få krafter jag har och få nya till att orka allt. För även om hon är väldens snällaste bebis, så krånglar magen ibland, ibland behöver hon extra mycket närhet, vilket betyder att hon då vill sova på mitt eller Daniels bröst, och då kan man själv inte sova ordentligt för att man är orolig att något ska hända när hon ligger på en, och självklart är det en påfrestning på kroppen.
Varför skriver jag ens och hela tiden försöker förklara mig? Usch måste sluta.. jag är en bra mamma fast jag behöver lite hjälp ibland för att orka.. men det är okej att be om hjälp.
Jag har fått det från mamma.. att jag hela tiden vill klara mig själv, inte be om hjälp för att folk ska tro att jag är svag, att folk ska börja prata och säga att jag inte klarar av att ta hand om mitt barn, börja med sina åsikter om att vi är unga föräldrar osv.. jag vill inte visa mig svag, men även om jag ibland mår dåligt i mig själv, så skulle det aldrig någonsin gå ut över Nellie, hon kommer alltid i första hand och man drar på sig en mamma rock och bara orkar.

Nu spårade inlägget som vanligt när jag har tusen tankar i mitt huvud, men det är ju faktiskt det jag har min blogg till, för att jag behöver skriva av mig ibland, och även om det kanske inte var planerat att jag skulle behöva det just idag så blev det så en då..
Men berättade ju iallafall lite om min helg iallafall, och trots dem dåliga sakerna som hände så har jag haft en riktig myshelg med så himla fina människor runt omkring mig, och jag är så fruktansvärt glad över att dem även är så himla underbara med Nellie, mitt mamma hjärta ler tusen gånger om när jag ser dem hålla i henne, prata med henne och gulligulla med henne, det ger mig så mycket kraft och energi. 

​Min fina familj, obeskrivligt hur mycket jag älskar er! ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godmorgon! Idag var vi uppe riktigt tidigt, eller jag var iallafall. Jag gick upp vid åtta imorse och gjorde mig i ordning, och vid halv nio försökte jag väcka Nellie och Daniel, vilket tog sin tid, haha båda två var riktiga sömntutor!

Vid tio var vi på BVC för läkarbesök, och usch vad hemskt det är, dem kastar liksom bara runt barnet och trycker så hårt så man ser fingeravtrycken av dem på barnets hud.. självklart vet jag ju att dem kan sin grej och inte gjorde illa Nellie, men det gör ju fruktansvärt ont i mamma hjärtat att inte ha kontroll och bara se på.
Men iallafall, kontrollen gick super bra och vi har verkligen en frisk och fin liten tjej, eller liten och liten, hon börjar bli stor nu men sina 4,5kg och 56cm 😍 och igår blev hon även 5 veckor.

Nu är vi påväg till Daniels gamla jobb för att hälsa på, och Nellies farbror jobbar även där så hon får träffa honom också. Och sen ska vi förmodligen vidare till Daniels pappa och fira farsdag lite tidigt när vi ändå är i Katrineholm, är ju trots allt en bit och åka.

Så det är fullt upp idag, vilket ändå är skönt med tanke på att det bara är roliga och bra saker vi ska göra, hehe!
Vi hörs senare, puss och kram

Likes

Comments

Godmorgon! Jag och Nellie klev faktiskt upp bara för en timme sen, vi har sovit ordentligt och myst en massa på morgonen.
Igår skrev jag ju att hon har kvälls oro och gråter inintervaller från typ 19-01, men igår kväll var hon enbart lite gnällig fram tills halv tio, då somnade hon och vaknade inte förens halv ett när det var dags för mat. Och sen har hon faktiskt sovit riktigt bra under natten, hon har vaknar var 4 timme för mat och blöjbyte, men sen har hon somnat om igen i babynestet med enbart att hålla min hand. Tidigare kvällar har jag fått vagga henne till sömns i min famn, och sedan försökt lägga ner henne, ibland funkade det och ibland funkade det inte så då fick hon sova på mitt bröst större delen av natten.
Så idag är vi verkligen utvilade, så glad för att hon fått sova ordentligt och sluppit gråta i flera timmar ❤️
Och hur fantastiskt är det inte att jag skrev om det här igår, och efter det blev det helt tvärt om, hehe!

Idag är det onsdag, trodde det var fredag men icke, haha! Och idag ska jag och Nellie förmodligen åka till mamma/mormor en stund, vi behöver hämta tidningar att elda och tvätten med hennes snuttefiltar som jag inte orkade vänta på sist vi sov där. Sen ska vi åka och träffa Trine och Nancy ikväll, som ska bli super mysigt!
Dock startade inte min bil imorse när min storebror skulle ta med den till jobbet för att lägga om vinterdäcken, så vi får se om jag ens kommer iväg någonstans.. jag hoppas det räcker med att bara starta den med hjälp av Daniels bil, men man vet ju aldrig.. och Daniel sover eftersom han jobbat natt, så vet inte alls när han vaknar, hinner jag ens åka till mamma innan jag ska träffa tjejerna? Jag måste för annars kan jag inte tända i pannan ikväll, haha faaaan jäkla bil!

Jaja, allt löser sig! Hoppas ni får en super bra onsdag i det finna vädret men i kylan, för det är fasen kallt nu och jag tvekar på om jag överlever vintern 😅

Likes

Comments

Vardagslivet

Tiden går alldeles för fort hörni.. det är redan 2 veckor sen jag uppdaterade här och mycket har ändå hänt.

Sist jag uppdaterade var när Daniel skulle jobba sin första natt efter pappaledigheten och jag var ju super nervös, minns att jag sov kanske 2 timmar sammanslaget den natten för att jag vaknade av minsta lilla ljud, så natten efter åkte jag faktiskt till mamma och pappa och sov för att jag skulle kunna slappna av lite iallafall och sova några fler timmar än bara 2, och det gjorde jag.

Några få saker som hänt sen dess är att:

> Min lillebror har hunnit fyllt 10 år så vi ordnade ett halloween kalas till honom och bakade massa läskiga bakelser, dock vet jag inte riktigt om vi lyckades göra dem läskiga, dem blev mer missbildade, men väldigt goda vilket är huvudsaken, haha! Förstår inte hur folk lyckas få dem där perfekt dekorerade och fina bakelserna.. omöjligt.
> Nellie har hunnit blivit 1 månad, och för en vecka sen ungefär log hon för första gången utan vid enbart magknip och idag fick vi bild på det, tidigare har hon alltid slutat såfort man tagit fram kameran, haha!
> Jag har hunnit fått 2 nya gallstensanfall, dock har medicinen hjälp båda gångerna så har inte behövt åkt till sjukhuset, men tusan vad jobbigt det är när det väl håller på..
> Vi har slutat amma helt nu, det funkade helt enkelt inte och både jag och hon mår så mycket bättre av att inte tvingas kämpa oss igenom frustration, skrik och hungrig mage, mitt mående började även svaja en hel del så kände att det inte var värt att dippa helt, en glad mamma är så mycket bättre för bebis än en ledsen mamma, en glad mamma är en bra mamma och ger en glad bebis helt enkelt.
> På allahelgona var vi vid minneslunden och tände ljus för min farfar, och Nellie var självklart med och hälsade på sin gammelfarfar. Jag hoppas verkligen han ser ner på oss, är stolt över mig och ser hur lång jag kommit på dem här tre åren. Natten då han somnade in, så berättade jag hur jobbigt jag hade det, men lovade att jag aldrig skulle ge upp. Jag lovade att göra honom, mamma och pappa stolta, vilket jag vet att jag gjort. Jag tog mitt körkort, jag kämpade som FAN i skolan för att klara varje dag, jag tog studenten med ändå helt okej betyg trots mitt mående (kunde gått sååå mycket sämre), och det mest fantastiska hände mig, jag blev gravid och har nu blivit mamma till världens finaste lilla prinsessa ❤ Jag önskar farfar hade fått träffa henne, men nu får han se henne där uppifrån och jag hoppas han ser hur förbannat lycklig jag är!
>
Nellie har blivit sjuk, eller hon är sjuk. Hon är förkyld, stackarn! Halsen rosslar, näsan snuvar och febern har kommit och gått lite under senaste dagarna, dock inte jätte mycket feber så vi har som tur var inte behövt besöka sjukhuset. Nu, idag är hon lite bättre, hon rosslar lite fortfarande men inte alls som det varit, och näsan är lite täppt men rinner inte, så det är skönt att det är på bättringsvägen.
> Nellie har börjat fått kvälls oro, hon är super gnällig på kvällarna och skriker i intervaller. Det börjar oftast vid 6-7 på kvällen och lugnar ner sig vid 1-2 på natten, däremellan gråter hon 10 minuter, sover 10 minuter, oså håller det på mesta dels under dem timmarna. Självklart är det extremt jobbigt för mig när hon panik gråter och är otröstlig, men finns inget annat jag kan göra än att krama, pussa och hålla henne nära och ge henne min värme. Och ibland funkar det att läsa för henne eller lyssna på lugna kärlekslåtar. Men även om det är jätte jobbigt för mig, så är det ju ännu jobbigare och mer synd för henne, att hon behöver lida och inte kunna berätta vad hon behöver eller vad som är fel. Att hon behöver känna av när jag blir stressad och ledsen för att jag inte kan göra något eller kan trösta henne nog.. usch det är väldigt jobbigt och mitt hjärta gör så ont!
> Inte nog med att Nellie har denna oro på kvällen, hennes mage funkar inte riktigt som den ska. Hon är jätte hård i magen till en början och när hon får ut den där lilla "korken" som sitter i vägen så rinner det lätt. Så hon tar i så hon blir röd flera gånger om dagen men det kommer inget, och inte ens pruttar. Så vi får hjälpa henne att bajsa varje kväll, med massage, irritera och hålla emot benen.. vi har försökt med magdroppar, olja i ersättningen och slutat med vitamindropparna men inget av det har funkat, så idag har vi köpt en annan ersättning och fortsätter med oljan så får vi se om det kanske hjälper. Det är tur vi ska på läkarbesök på BVC på fredag, så kanske vi kan få svar på vad som är fel eller hjälp om det är så att det faktiskt bara är att hon är hård i magen av ersättningen eller nått.. ingen aning.. usch det är så jobbigt att det inte funkar, och att vi även här inte kan hjälpa henne snabbt, allting tar ju liksom tid.

Ja, det var lite av det som hänt under senaste två veckorna, säkert hänt fler saker som jag kanske hade valt att skriva om, om jag hade kommit ihåg dem, haha!
Ska och vill uppdatera varje eller varannan dag eftersom jag tycker det är kul att både skriva och dela med mig av vad som händer i mitt/våra liv och runt omkring oss även om det egentligen kanske inte är något speciellt varje gång. Men på senaste har det varit så mycket så har inte tänkt på det, och ibland när jag tänkt på det så har det inte funkat bara. Speciellt inte senaste veckan när Nellie haft jobbiga kvällar och nätter, eftersom att Daniel jobbat också så har jag varit extremt trött och inte alls mått bra. Men nu har jag ju "vant" mig även vid det här, kommit in i en rutin och vet hur jag ska hantera när det blir extra jobbigt trots att jag inte kan göra så mycket åt det, och även nu när Daniel jobbat natt så tar han ju henne så jag får sova en stund, och sen sover han, så vi får det ändå att fungera på ett bra sätt.

Inatt jobbar Daniel sitt sista pass för den här arbetsveckan, så från och med imorgon har vi fem lediga dagar tillsammans som vi äntligen ska få umgås många timmar, bara våran lilla familj. Och vi har även en hel del planer!

Nu ska jag och Nellie mysa framför paradise hotel innan vi ska bädda ner oss i sängen och försöka sova, så vi hörs imorgon igen, puss och kram ❤

Avslutar inlägget med några härliga bilder, en på båda mina prinsessor, sago-stund, minneslunden, första riktiga leendet, en av alla våra mysbilder vi skickat till Daniel när han jobbat och sist men inte minst första ordentliga leendet jag fick på bild

Likes

Comments

Idag är det en riktig pyjamas dag. Jag är fruktansvärt trött och Nellie vill inte alls komma till ro, så vi har legat nedbäddade i soffan hela dagen, och lär vara det resten av kvällen också.
Inatt släppte Nellies magont efter all choklad jag åt igår kväll, men imorse var de tillbaka igen och hennes mage vill inte riktigt fungera. Så fortsatte äta choklad imorse, men under dagen när vi försökt amma så kommer det ytterst lite mjölk ur brösten, så varje måltid idag har slutat med att hon ätit ersättning, och inte bara lite grann, hon har ätit upp 90ml båda gångerna trots att vi ammat i 30 minuter.. och efter har jag försökt pumpat och då kommer det ju absolut ingen mjölk alls, men jag gör det i hopp om att det ska rinna till ordentligt igen!
Men börjar bli deprimerad över det här känner jag, gråten sitter liksom bakom ögonlocken och jag vill verkligen att det ska funka.. och att jag börjar bli deprimerad kommer ju inte hjälp till för fem öre, då mitt mående har stor betydelse för amningen.
Finns ju inte heller så mycket tips att få när det kommer till att få igång allt igen, hon snuttar och jag pumpar, vad mer kan jag göra liksom? Ingenting antar jag.

Nog om det för tillfället. Daniel jobbar sitt andra arbetspass idag, och det känns ändå helt okej trots att vi har lite jobbigt med magen här hemma. Värre kommer det verkligen bli imorgon, då jobbar Daniel natt, och vi ska sova själva för första gången.. och jag är tok nervös trots att våran prinsessa sover otroligt bra på nätterna. Hon sover ju i stort sätt mellan ett och åtta varje natt, så vet inte riktigt vad jag är nervös över. Mest för att något ska hända, eller för att jag inte ska klara av om det blir en jobbig natt helt själv.. inte få något stöttning , avlastning och hjälp.

Menmen, det är morgondagens bekymmer, idag slutar han elva, så han är hemma till halv tolv så då kommer han och kryper ner hos oss ❤️

Likes

Comments