View tracker

Fyfan.. ska få göra min ryggoperation på ryggkliniken i Strängnäs, men eftersom det är ett annat län så behöver jag få ett godkännande från Mälarsjukhuset i Eskilstuna. För att få det godkännandet så skulle jag fylla i papper och skicka kopior från besluten hos ryggkliniken. Det har nu gått sex veckor sen jag var och gjorde smärttestet, fick reda på att en operation behöver göras och skickade in allt som skulle in till Mälarsjukhuset för att dem skulle kunna godkänna. Min läkare på ryggkliniken sa att jag skulle få min operation inom en månad för att det inte alls ska ta lång tid för att få godkännandet.
Två veckor hinner gå innan första samtalet går till Mälarsjukhuset, då dem säger att dem väntar på röntgen bilderna från Sabbatsberg i Stockholm där jag gjorde min magnetröntgen, men varför ska dem behöva skickas enda därifrån när röntgen bilderna ändå finns i Strängnäs? Dem kunde bara ringt dit så hade dem skickat över dem samma dag sa växeln på ryggkliniken när jag ringde och berättade varför jag inte fått något godkännande.
Fick aldrig något svar på den frågan om varför dem skickat till Sabbatsberg, istället för att ringa till sjukhuset där jag faktiskt ska göra min operation, enda svaret jag fick nöja mig med är att dem inte kunde ge mig godkännandet förens bilderna kom från Stockholm.

Väntade 2,5 vecka till och början av förra veckan började jag bli jävligt otålig då dem faktiskt sagt efter smärttestet på ryggkliniken att godkännandet inte alls bör tar lång tid.
Får prata med samma person igen på Mälarsjukhuset som velar mellan "bilderna har kommit" och "bilderna har inte kommit".. tillslut bestämmer hon sig för att bilderna faktiskt har kommit, och att hon ser det. Jag frågar då varför jag inte hört något, får då till svar att röntgen på Mälarsjukhuset måste göra bilderna elektroniska för att dem ska kunna godkänna.. Här tänkte jag lägga på men blev helt ärligt riktigt irriterad, så tillslut efter mycket argumenterande sa hon "jag förstår att du otålig, godkännandet brukar ta cirka en vecka att fastställa och i ditt fall har det tagit 4 veckor".. ja tänkte jag, och fler lär det ju ta om hon inte hjälper mig.. tillslut säger hon att hon ska göra ett försök att ringa röntgen och säga till dem att dem fått bilderna eftersom dem tydligen missat att bilderna ens hade kommit, och dessutom kommit 2 veckor tidigare när jag ringde första gången. Alltså kunde jag i bästa fall varit opererad för två veckor sen, eller iallafall haft en tid inom väldigt snara dagar.
Hon la sedan på och jag börja fundera på om allt var ett jävla skämt.. fick för mig att hon skulle ringa tillbaka för att checka av med mig att röntgen var informerade och att något skulle hända, men icke.. inte hört någonting, verken från Mälarsjukhuset eller från ryggkliniken om operationstid.. och som sagt ryggkliniken kan inte ge mig tid förens godkännandet kommit och vem säger att när dem väl får det, har någon tid innan jul? Måste jag vänta tills nästa år? Så att nästa år också blir ett jävla skit år.. ville få det överstökat nu som planerat, för att kunna börja om på ny kula redan i början av nästa år och känna att fan nu kan jag fixa det här, nu kan jag träna, jobba och leva livet jag inte kunnat under dem här sex månaderna..
För ja, tionde juni tog jag studenten och sextonde juli gjorde jag illa ryggen igen och så pass grovt att jag förlorade nästintill all styrka i både rygg och ben, vilket betyder att jag hann jobba en månad efter studenten. Så tolfte december har jag varit sjukskriven i sex månader och bara gått hemma med smärtor dagligen, och första 3 månaderna i princip sängliggandes, men haft ont i över ett år eftersom första disken gick sönder i december 2015, förstår ni hur trött jag är på det här då? Jag hade så sjukt mycket planer om vad jag skulle göra efter studenten, att äntligen kunna jobba på heltid och att jag dessutom fick nytt jobb fyra dagar innan jag gjorde illa mig, ett jobb jag skulle börja på direkt när jag kommit hem från ålandsresan. Att kunna flytta hemifrån (ja jag gjorde det ändå, men är verkligen inte det jag önskat liksom, ekonomiskt), resa, köpa ny bil och min efterlängtade franska bulldog, börja spara till hus och framtiden så småningom, men som ni förstår så går liksom inte när jag inte kan jobba och enbart får 2000 kronor i MÅNADEN.

Jag hatar det här, jag hatar att det här hände mig, men jag försöker hela tiden tänka att det finns hundratusentals människor som har det så mycket värre än mig, det vet jag! Men det här är inte jag, och jag vill ha mitt liv tillbaka, mitt liv då jag var social, träffade vänner, släktingar och bara var glada jag.. jag träffar aldrig vänner längre och knappt mina släktingar för att jag orkar inte, mitt psyke är totalt förstört och jag minns inte senast jag var glad påriktigt glad.
Och
det jobbigaste är att jag vet att bara jag gjort operationen kommer jag få det, få tillbaka en stor del av mitt liv, jag vet att det antagligen inte kommer få tillbaka allt, värk under kalla och mörka dagar kan jag faktiskt stå ut med, men dygnet runt är inte kul längre.
Men att det ska ta sån jävla tid.. mälarsjukhuset kan väl lita på att det ryggkliniken bedömt är det rätta att göra, skriv under det där jävla godkännandet och skicka till min läkare så han kan lägga mig under kniven, fixa skadan och sen är det klart. För sjukhusets del iallafall.. sen är det ju en stor process för mig att bygga upp ryggen igen och få tillbaka all styrka som jag hade innan det här. Men när jag väl är där så kommer jag ha så jävla mycket styrka och energi i min kropp och med min längtan efter träning, jobb och ett liv utan starka och beroendeframkallande piller 3 gånger om dagen, så kommer det inte vara några problem, jag vet redan nu vet jag att bara några dagar efter operationen kommer jag känna att fan nu fixar jag det här, nu är det dags att kämpa!

Men just nu orkar jag inte ens.. jag orkar inte kämpa och slås mot allt och alla om information, tider, hjälp, pengar, försäkringar osvosv. Det tär mer än man tror, men det är väl det dem vill, speciellt försäkringsbolagen, dem vill väl att man ska ge upp och inte orka tjata mer, för då slipper dem ju betala ut pengar för en skada som orsakats av arbetet, en skada som kommer följa med mig resten av mitt liv.. jag är ju trots allt bara en ung timvikarie som bara ska göra mitt jobb och ha någon talan helst.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Varför får jag alltid en känsla av att det är fredag på torsdagar? Varit så hur många veckor som helst nu.. och antar att det är för att jag önskar att Daniel har helg när han kommer hem från jobbet på torsdagar!
Har så himla tråkigt, så trött på att vara hemma själv för att det är så tråkigt.. och nu har jag typ packat ner hela lägenheten så har liksom inte det att göra heller. Och Daniel har bilen så kan inte åka iväg heller, är fast här! Fast tänk nu på lördag då flyttar vi ut på landet, då är jag verkligen faaaaast 😱 då har jag inte ett gångavstånd till stan på 10 minuter och inte till tåget heller.. herregud måste köpa mig en bil!
Sålde min bil för att vi bodde i stan och behövde bara en bil, men det var väl karma eftersom vi nu ska flytta 😂

Igår var vi iallafall och hämta nycklarna och lämnade lite kartonger i nya lägenheten, vilket jag tror vi ska göra idag också för att få bort alla småsaker, för då kan jag packa upp i nya lägenheten medans dem kör alla stora grejer så som soffan och sängen.
Sen ska vi även hämta ut nya routern så vi får internet redan på lördag, haha viktigt!

Nej vet inte vad jag ska skriva, har som sagt sviiiin tråkigt och Daniel kommer hem om en och en halv timme, största höjdpunkten på mina dagar nu förtiden 😉
Vi hörs sen ❤️

Likes

Comments

View tracker

Shopping & tips

Nu är det bara 2 dagar kvar tills vi flyttar till nya lägenheten, och för att dämpa ångesten om ännu en förändring i mitt liv så dränker jag mig i massa bilder av heminredning. - Jag har inte ångest över att flytta, det känns hur bra som helst, men minsta lilla förändring i mitt liv känns jobbigt och blir större än vad det är, trots att jag vet att det kommer bli såå bra i slutändan.

Och som rubriken lyder, hade jag haft pengar hade jag åkt och köp allting nytt för att få mitt dröm hem, trots att Daniel inte vill ha det sådär ljust, stilrent och vit som jag vill ha det! 😉

Likes

Comments

Diskbråck & operation, Vardagslivet

Hej på er! Ännu en jobbig natt har det varit.. somnade strax innan halv åtta imorse när Daniel hade åkt till jobbet, och vaknade vid kvart över 11 för att brevbärarna måste verkligen smälla i brevinkastet..
Förstår egentligen inte varför jag sovit så lite, vaknade vid 11 igår också så tycker inte jag borde haft något problem att sova, men ja hade ingen ro i kroppen alls till att slappna av, så låg och letade julklappar i några timmar när jag insåg att jag ändå inte kunde somna.

Igår var det tvätt och pack dag, så snart är hela hemmet nedpackat 👍🏼 vart lite jobbigt med ryggen vilket resulterar till att jag har ganska så ont idag, vilket betyder att idag blir jag sängliggandes i stort sätt hela dagen, iallafall tills Daniel kommer hem. Fortfarande inte fått några operationspapper så tålamodet börjar fasen pysa ur!

Men det kommer väl, dock börjar jag intala mig själv om att det inte kommer bli några operation förens nästa år.. men blir arg om det blir i början på januari just för att då är Daniels julklapp planerad och jag vill verkligen inte boka om det.

Aja, det är bara stå ut och hoppas på att brevet kommer snart, men en sak jag undrar över.. måste jag ta ut min tungpiercing när jag ska opereras? Minns att läkarna sa att jag var tvungen att ta ut den när jag gjorde magnetröntgen men när jag väl var där så behövde jag inte det, men hört att vid operation ska alla piercingar tas ut? Men vad har en piercing i munnen med ryggen att göra? Någon som vet? ☺️

Nu ska jag fortsätta kolla youtube och ikväll är det dags att hämta nycklarna till nya lägenheten, spännande!

Hur söt är inte Stella som ligger och snuttar på sin tass? Hon gör det väldigt ofta nu förtiden 😍

Likes

Comments

Diskbråck & operation, Personligt, Tankar

Fyfan min ångest fyllda kropp mår verkligen inte bra. Jag är så nervös, så rädd och så trött på att bara gå dag ut och dag in och vänta på det där brevet med operationstiden. Min läkare sa att det skulle blir operation inom en månad, och på torsdag har det gått 1 månad.. Är så nervös och har så ont i bröst så fort jag börjar tänka på det här så just nu vill jag inte ens opereras längre, jag vill inte ligga på sjukhuset själv, jag vill inte börja om och lära mig gå igen, jag vill inte ta ännu fler mediciner och jag vill inte heller behöva vara i behov av hjälp dygnet runt. Vad kommer hända? Vad kommer dem göra med mig? Hur kommer jag må efter? Hur lång tid kommer det ta innan jag vaknar? Märker dem om jag sover fast ändå inte sover och känner allt under hela operationen? Vad händer om jag inte vaknar ur narkosen som planerat? Vad händer om jag inte kan gå? Om jag inte kan kissa? Kan jag dö? Oherre det är så mycket tankar och så mycket panik.
Och jag vet att många av mina tankar är helt onödiga, att jag egentligen inte borde tänka så.. men att säga till någon med panikångest att inte ha panik över det här, att allt kommer gå bra osv.. funkar liksom inte riktigt som om det vore någon utan.
Jag vill bara få det här överstökat, jag önskar jag redan hade gjort operationen och att jag nu var tillbaka på fötterna igen, att jag nu hade lärt mig gå och börjat träna upp ryggen igen.
Legat i sängen i snart två timmar och bara gråtit, och sprungit mer på toaletten för att spy för att jag har sånt tryck i bröstet av att jag stressar upp mig och tänker på allt.. jag vill inte göra det här längre, jag vill bara må bra!

Nu är det även vinter, vilket betyder att det är halt, det är kallt och man spänner sig automatiskt så mycket mer än om det är bar mark och varmt. Jag spänner mig så fort jag inte ligger i sängen, så fort jag är ute eller bara uppe ur sängen för att jag är så rädd att en hastig halkning ska göra att det smäller till i ryggen igen. Kylan och att jag fryser gör också att det gör ondare i min rygg nu, har ju börjat få ondare och ondare under dem två senast veckorna vilket suger.. för jag måste ta mer medicin nu för att inte ha ont.

Det som skrämmer mig mest är nog egentligen inte att jag ska opereras, självklart skrämmer det mig också och jag är orolig för hur det kommer gå, smärtorna efter osv.. men det som skrämmer mig allra mest är att behöva ligga på sjukhuset själv, jag vet att folk i min närhet kommer komma och hälsa på mig, men att sova själv och speciellt på sjukhus gör mig så rädd. Jag har så himla svårt att sova själv i vanliga fall, enda gången jag sover riktigt bra är när jag sover med Daniel eller med mamma. Men nu kommer ingen av dem sova där med mig, jag kommer vara där helt själv. Usch jag vill inte.. jag vet att det kommer gå bra när jag väl är där och allt händer, men usch nu tiden innan, nu den senaste veckan har varit extrem, innan har jag inte varit såhär, men det känns som att ju längre väntan blir desto jobbigare blir min panikångest.. det finns inget annat än tårar, svårt att andas och panik i mig på nätterna nu.. på dagarna funkar det för att jag sysselsätter mig med annat och har annat att tänka på, men nätterna är hemska, och vill inte mer.

Likes

Comments

Shopping & tips

Asså hur fina är inte dessa jackor!? Jag är helt kär, och hade jag inte varit sjukskriven och fått så pass lite som jag får varje månad så hade jag aldrig tvekat på att köpt någon av dessa jackor och ha som vinterjacka i år, dem ser sååå varma och mysiga ut 😍 min favorit är nog ändå nummer 2 som kommer från JFR.se, och självklart är det fuskpäls på alla tre!
Länkar vart dessa tre finns, dock har jag sett att dem säljer slut super fort..

Likes

Comments

Vardagslivet

Godmorgon! Idag var jag verkligen uppe med tuppen.. gick upp strax efter att Daniel åkte till jobbet vid halv 8 och såhär tidigt har jag inte varit upp sen jag var på ryggkliniken senast.
Varför jag gick upp så tidigt var för att mamma och mormor kom hit vid halv 9 så haft en mysig förmiddag med dem!
Vi drack kaffe, pratade och kollade på tv, jag och Daniel flyttar ju snart så vi pratade lite om det.
Sen försökte jag få mamma att berätta vad hon köpt för gemensam julklapp till mig och Daniel, men hon vägrade ge sig denna gång 😉 haha hon får skylla sig själv när hon berättat att hon köpt nått, får panik och vill veta NuNuNuuu!

Dem åkte iallafall för en stund sen så ligger i sängen och kollar på youtube, väntar på att Daniels mamma ska komma förbi och hämta hans match kläder och sen ska jag packa en del.
Eftersom att Daniel precis tagit körkort så lär vi i princip bara vara hemma och sova i helgen, så tror inte det kommer bli speciellt mycket packning då. Och nästa vecka har jag en del saker att göra så kan bli en aning stressigt, men vi har ändå den här lägenheten kvar till februari, haha..
Fast jag vet att jag kommer inte kunna "strö" flytta saker, jag kommer vilja flytta allt på en gång och få i ordning allt så fort som möjligt eftersom att jag inte har en aning om när operationen blir ännu.. vill gärna kunna komma hem till ett fint och ordning ställt hem efter min tid på sjukhuset.
På tal om det så för er som undrar så har jag inte fått någon tid ännu trots att det gått 3 veckor sen smärttestet.. dem lovade att jag skulle få tid inom en månad, men det har tydligen strulat med röntgen bilderna från Stockholm så jag hoppas jag får ett svar nästa vecka senast på en tid, orkar inte vänta längre 😔

Ikväll har Daniel match också, så då ska jag dit och kolla när han spelar, och sen tror jag vi skulle dra på en roadtrip, men vi får väl se vart kvällen bär!
Hoppas ni får en riktigt bra fredag hörni så hörs vi när vi hörs! 😊

Likes

Comments

Vardagslivet

Godmorgon!
Den här veckan har börjat extremt bra faktiskt, förra veckan var jag och Daniel och kollade på en ny lägenhet som vi var och skrev kontrakt på i måndags 😀 Vi har bestämt och att flytta till en större lägenhet så jag kan få mitt efterlängtade sovrum! Så om 1,5 vecka bär det av mot landet, vi ska nämligen flytta 2 mil utanför Katrineholm ungefär, och 2 mil närmare mina föräldrar så det kommer nog kännas otroligt skönt att komma lite närmare dem trots att det är typ 4 mil ifrån iallafall 😂
Men allting gick väldigt fort, så har inte riktigt fattat att det är så kort tid kvar tills vi ska flytta, så känns inte som jag behöver stressa med att packa trots att jag i princip packar lite varje dag eftersom att min rygg ger upp oftare och oftare för varje dag som går..
Min rygg blir bara värre och värre igen, så får passa på att packa nu när jag fortfarande kan sitta och stå, för har vi otur smäller det till igen och då ska Daniel försöka hinna både jobba, packa, laga mat och allt annat som ska göras, så då är det bra om det mesta är packat redan nu.
Men allt blir nog super bra när det väl är klart! 😀

Igår var nog också den största och lyckligaste dagen i Daniels liv hittills, han klarade nämligen körkortet igår och det gjorde oss båda så sjukt glada! Kändes så sjukt att jag hämtade honom från jobbet, skjutsade honom till Trafikverket och sen körde han när vi skulle handla, och han skjutsade hem mig och drog iväg till jobbet.. kändes sjukt att sitta bredvid och att se honom åka iväg helt själv med bilen, vilket lär ta några dagar att smälta men det är också väldigt skönt för mig att slippa köra hela tiden ☺️
Så ja, veckan började bra så vi får se om vi får en lika bra fortsättning på veckan! ❤️

Likes

Comments

Vardagslivet

Godmorgon! Tusan vad segt det går för mig att komma upp ur sängen när jag är hemma själv, jag har ingen energi alls och jag är så van att ligga i sängen hela dagarna och mysa med katterna eftersom det är typ vad mitt liv bestod av i 4 månader i princip..
Och eftersom jag har noll rutiner i mitt liv så blir det svårt att hitta motivation till att gå upp ur sängen, för er som inte vet så behöver jag egentligen rutiner för att inte tappa stabiliteten i mitt mående. När jag inte har rutiner eller saker att göra tar mitt mående en himla vändning som kan hålla i sig i alldeles för många dagar.

Nu har jag legat i sängen i 3 timmar, och ska faktiskt ta mig upp, dra igång lite musik och städa lite. När man har katter så blir det hår överallt så måste torka av och dammsuga typ varje dag, haha!
Sen ska jag faktiskt försöka gå en sväng, kanske till stan, vi bor ju inte alls långt ifrån stan så att försöka ha som mål att gå dit är en ganska bra start. Och sen ska jag faktiskt baka idag hade jag tänkt.. Daniel ska på borta match ikväll så blir hemma själv till väldigt sent ikväll, så måste roa mig med att laga lite mat och baka, haha! 😀
Nej nu måste jag ta mig upp, annars kommer jag ligga här hela dagen...

Likes

Comments

Diskbråck & operation

Sådär ja, då var besöket hos ryggkliniken överstökat, tog bara 4 timmar istället för 6 timmar för att jag var den första av tre som gjorde smärttestet så fick ju mitt svar snabbast.

För er som inte vill läsa om hur smärttestet gick till och lite mer om svaret så kan jag berätta att inom en månad kommer jag göra en steloperation som förhoppningsvis tar bort mina smärtor helt!!! 😀

Besöket:
Besöket startade vid tolv med en röntgen på skelettet för att jag inte hade gjort någon, tog kanske 10 minuter. Sedan fick jag gå upp till avdelningen och träffa sköterskan som skulle ha hand om mig och jag fick även fina kläder som jag skulle byte om till efter att jag hade duschat. Hon berättade även hur testet gick till och att hon hela tiden kommer sitta med mig för stöttning.
Kläderna var en satans fin operationsrock med öppen rygg, sexiga sjukhus trosor som gick upp till armhålorna, lår strumpor, blåa tossor och en morgonrock! (Kolla bilden, riktigt snygg var jag 😉)
R jag hade duschat och byt om fick jag ligga på rummet i kanske en kvart innan sköterskan hämtade mig för att jag skulle gå in i salen där dem skulle trycka in dem där nålarna i ryggen på mig.
Fick lägga mig på en brits på rygg med massa mjuka kuddar under brösten och benen för att jag inte skulle behöva ligga raklång på mage (vilket jag inte kan).
Sen börja läkaren berätta vad han skulle göra och rita upp på min rygg, sköterskan satte sig och börja prata med mig för att jag skulle lugna ner mig.. var riktigt nervös kan jag säga!!
Efter en liten stund satte läkaren in första nålen vilket var den kotan som var längst upp av dem fyra längst ned i min rygg. Gjorde lite ont men inte så överdrivet.. men ju längre ner han kom desto ondare gjorde det.. och när han skulle sätta i den näst sista började tårarna rinna, och vid den sista skrek jag bara rakt ut, för FY FAN vad ont det gjorde (notera att det är kotan längst ned precis över rumpan som alltid har gjort ondast på mig).. har aldrig känt den smärtan någonsin och tror fan aldrig jag gråtit så mycket någonsin.. egentligen kanske det inte gör så ont som det gjorde på mig, men jag är så extremt skör i min rygg och känslig så på mig gjorde det iallalfall svin ont, vilket det inte gör på alla berättade sköterskan.
Dock gjorde det inte ont när han slog på nålarna alls, det var lite konstig känsla men det gjorde absolut inte lika ont som att sätta dit dem.
När läkaren hade slagit på nålarna för att se vart smärtorna satt så sa han att steg 1 var klart så då var det dags för steg 2. Då skulle han istället gå in med en nål från sidan och rakt in i diskbråcken som är trasiga för att se vilken av dem som gör ondast på mig, dock fick jag bedövning här så gjorde liksom inte ont när han tryckte i nålen, men däremot gjorde det ont när bedövningssprutan kom för att jag var så öm efter steg 1.. här gjorde det heller inte ont när han slog på nålen, det var mest obehagligt men ändå började jag gråta för det kändes som det brann i hela min kropp.. han träffade även nerven några gånger så det blev som blixtar genom hela mitt vänstra ben, enda ut i tårna.
När allt vara klart fick jag åka bort från röntgen grejerna som läkaren hade haft för att se vart han var med nålen osv, för att veta vart kotorna satt, alltså helt enkelt så han skulle se vad han höll på med.
Skulle sedan få sätta mig på britsen och ta på mig morgonrocken igen, och då höll jag på att svimma.. men yrseln gick över ganska snabbt och jag kände inte jätte mycket i ryggen heller, självklart var jag öm.

Lyckan kom när sköterskan sa " Lina nu är allt klart, nu ska du få gå tillbaka till mamma" 🙈
Så när allting var klart följde sköterskan med mig tillbaka till rummet och där fick jag lägga mig och vila en stund innan det var dags att byta om till mina vanliga kläder igen.
Fick ligga på rummet i cirka 1 timme innan läkaren kom med en staty av en ryggrad med kotor, bråck och med någon metallställning på. Och visade att min rygg kommer se ut exakt så om ett tag.
Det blir alltså en operation inom en månad, så ska dem skruva fast mina två nedersta kotor med en liten ställning typ så diskbråcken ska läka ihop tillsammans och bilda 1 istället för att vara 2 trasiga som jag har nu.
Så ja, min tur har börjat vända nu, jag får turen att göra en operation som förmodligen kommer ta bort mina smärtor helt. Läkaren sa att extremt många som gjort den här typen av operation säger redan dagen efter att dem smärtorna dem hade innan operationen är borta, det enda dem känner är sårsmärtorna, vilket jag förstår att man känner men dem är ju så mycket lindrigare än dem smärtorna jag går med dagligen nu.
Jag hoppas jag får turen att min operation också går felfritt, att jag efter 1-2 veckor efter operationen kan börja träna upp min rygg tillsammans med sjukgymnast så den kan bli stark och kry igen, så att jag om kanske 2 månader lever ett normalt liv igen och att jag om 3-5 månader kan börja jobba igen! 😀
Hoppet inom mig växer mer och mer för varje timma som går, det känns så jävla skönt att äntligen är det dags, äntligen ska jag få slippa smärtorna. Första tiden efter operationen kommer vara stört jobbig för att jag kommer ha cirka 0 styrka i ryggen men det är det värt, jag måste pinna mig igenom första veckorna för tillslut kommer jag ha tränat upp styrkan och vara frisk igen! Så nu är det bara vänta på kallelsen och förberedda sig 👍🏼

Likes

Comments

Instagram Linaaalm@linaaalm