VÄLKOMMEN TILL SVERIGES MEST AKTIVA BLOGG!!!!!

Nämen...jag har haft fullt upp. Har bara missat en läsare- jag själv. Lite störande att man ser läsarstatistiken. Har en massa att skriva hit...eller hade. Det är grejer som händer i vardagen som jag tänker "det här blir perfekt material för bloggen" men sen när jag väl sitter här stirrar jag tomt på vår diskbänk som pryds av gårdagens disk. Benedict Cumberland är het. Med dessa ord säger jag hejdå tills vi möts igen. 

Likes

Comments

Nu är det exakt 1 vecka sedan jag blev utskriven från psyket. Eller sjukhuset som jag föredrar att kalla det. Den 11/8, en solig morgon, packade jag ner vatten, vattenskål till hunden, linjerat häfte, penna, cigg, brytbladskniv, alla sömntabletter och lugnande jag kunde hitta i huset, kopplade hunden och snörde vandrarkängorna. Jag var redo​. Sa till sambon att jag skulle ta en lite längre promenad med hunden. Han såg lite misstänksamt på mig och frågade vart jag ska. "Ut i skogen", svarade jag. 

Gick planlöst runt medan tårarna strömmade nedför kinderna. Kände mig så ensam och trött. Trött ända in i själen. Kom ut på en rågång med kraftledning och fick syn på ett älgtorn och då visste jag vart jag skulle, vart mina sista andetag i detta livet skulle bli. I älgtornet som jag brukade pausa och röka i under mina skogspromenader. Den stod ca 2,5 m ovanför marken, perfekt så inga rovdjur hittar mig och den älgjägare som upptäcker mig lär nog ha tillräckligt med is i magen så han kan hantera upptäckten av ett lik. Jag menar- van att skjuta och flå älgar. För mig skulle det vara en lika tragisk upplevelse som att hitta ett lik. Väl framme fyllde jag hundens skål med vatten, klättrade upp i älgtornet. Jag måste ta en paus det här var tyngre än jag trodde att det skulle bli.

Likes

Comments

Efter att först i 3 år bollat kring tanken att starta en blogg, 1 år planerat lite mer seriöst, 1 vecka funderat på kategori, 3 timmar försökt förstå hur man designar den här bloggen- så är jag äntligen redo att välkomna er till min helt fantastiska blogg! Redan med dessa ord känner jag att jag måste leverera en massa vilket jag verkligen måste släppa. Jag kan inte välja kategori heller, jag tänker så olika från dag till dag och intresserar mig över lite av varje så let`s make it simple- jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Nu kom familjen måste dra (dom får inte veta att jag startat en blogg).

Likes

Comments