Header

Säger jag till mina pengar. Fick mina lapp från Skatteverket idag. Usch är allt jag säger. Blir återbetalningsskyldig så där rök min lön som jag fick idag. Jobbade på tre olika ställen förra året plus att jag även var arbetslös så fick pengar från fyra olika ställen. Tror kanske ett av dom hade beräknat rätt skatt. En var så fel att till och med en sexåring hade sett att det var fel, så enkelt matteproblem var det.

Usch fy och blä är allt jag säger! Så surt att jag får fixa skiten som andra gjort...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Läste igenom min blogg alldeles nyss. Gör det för att korrekturläsa lite och även om jag skrivit något som jag tänkt gå mer in på. Men jag kollar på min bild från 2007 och upptäcker att den faktiskt är tagen bara fyra dagar innan min operation. Helt sjukt att det redan gått tio år... Jag varnar för lite starka bilder längre ner i inlägget. Beror på hur känslig man är.

Så det blir ett ingående inlägg. Det hela började väl 2006. Mamma och jag oss i spegeln för skoj skull och hon fäller väl kommentaren "vad sned du är". Inte så mycket mer med det utan att livet fortsätter. Och sen måste det vara i början av 2007 som vi märker det igen. Mamma ber mig gå till sjuksystern. Så jag går dit och det blev även besök hos skolläkaren som skickar remiss till sjukhus. Kommer inte ihåg exakt om det var skolläkaren eller på sjukhuset dom konstaterade att jag hade skolios. Jag var ju bara 14 år då visste ju inte precis vad det var. Fick förklarat att min rygg hade växt snett och vissa har det inte alls, några lite grann och några ganska mycket.
Så det blev att åka till ett riktigt sjukhus. Där konstaterade läkaren att min var ganska allvarlig så alternativen var korsett eller operation. Då jag redan växt klart så var då operation det enda alternativet för mig. Så då blev det ju massa förberedelse för det. Redan samma dag som dom sagt att det blir operation så träffar vi narkosläkaren. Han säger då att det kommer nog dröja ett tag innan det var dags för operation. Detta var väl kanske i September eller Oktober. Sedan ringer dom min mamma på hennes födelsedag, 26 Oktober, att dom har en operationsdag för mig. Redan 14 November var det dags.

Mamma smsar mig då jag är i skolan och säger när det är dags. Mitt svar blir "jag kan inte då, jag har uppspel då". Jo jag gick ju på teater så tänkte att det krockade. Smarta 14-åringen tänkte inte så långt att operation var viktigare. Så jag blev utbytt och fick bara sitta med på lektionerna på teatern.
Dagen närmar sig och massa saker måste fixas. Skolan bestämmer att jag ska få hemskolning. Sista dagen i skolan sitter jag kvar och lyssnar på en träning för luciashowen. Stormen viner ute och det är årets första stora snöstorm. Jag går hem och gör mig i ordning. Mamma läser att tågen inte går så vi går och väntar på en ersättningsbuss. Tillsammans med säkert 40 personer till som vill ta sig bort från Nynäshamn. Och ingen buss kommer. Mamma ser en taxi släppa av någon en bit bort. Mamma springer och förklarar situationen för föraren. Han skulle ändå åt samma håll så vi får åka med. Annars vet jag inte hur vi skulle ha tagit oss dit. På den här tiden fanns det ingen motorväg ner till Nynäshamn utan bara en landsväg där tunga lastbilar från baltländerna körde sin frakt upp mot Stockholm. Och inga vinterhjul. Så en lastbil har vält och lagt sig tvärs över vägen så inga bilar kommer norrut och inga söderut. En resa som bara borde tagit max 1½ timme med bil tog nästan tre om jag inte minns helt fel. Taxiföraren körde på sida av vägen, han körde på ställen han inte borde. Vi mötte flera stopp av bilar och lastbilar som satt fast. På något mirakulöst sätt kom vi till slut fram. Föraren hade varit snäll och stängt av taxametern när den landade på 1000 kronor. SL som sköter tågen här i Stockholm säger att dom ersätter inte taxiresor vid såna här tillfällen. Mamma skickade in i alla fall och fick alla pengar tillbaka.

Väl framme på sjukhuset ungefär tre timmar senare än gränsen dom satt så var jag sjukt trött. Mamma hade ringt och förvarnat att vi satt fast i trafiken och vi kom när vi kom.
Morgonen därefter var det upp tidigt då jag hade första operationstid, 8:00. Duscha med illaluktande tvål för att bli av med alla bakterier. På med alla sladdar. Hade små elektroder på mig som gjorde att jag låg och vickade på tårna hela tiden. Eftersom det var vid ryggraden så var det en koll för läkaren att dom inte kapade en nerv eller något sånt.

Jag var inte nervös alls. Mamma följde med ända in i operationssalen. Jag blir sövd och har fått höra senare att mamma grät. Tydligen ganska normalt då det ändå ser ut som att man dör. Men jag sov igenom hela operationen och mellan två och tre på eftermiddagen ringer dom mamma och säger att jag är klar och allt gått bra. Mitt första minne efter är att jag ligger på uppvaket och klockan är runt fyra. Fick spendera natten på uppvaket. Mamma låg bredvid mig på en tydligen sjukt obekväm brits. Jag låg ju i min säng men hade så jäkla ont. Vaknade ofta och behövde vända på mig. Vilket jag inte kunde själv så fick väcka mamma som fick säga åt sköterskorna att jag ville vända mig. Detta var säkert tio gånger på hela natten. Minst.

Morgonen efter så får jag åka upp på rummet igen. Jag blir kvar på sjukhuset en vecka om mamma bredvid mig hela tiden. I början får jag bara äta flytande mat. Så fick mixad varmrätt och efterrätt. Kan inte rekommendera det. En gång fick jag dock en äppelpaj med vaniljsås. Det var så jäkla gott! Det var väl det enda vettiga jag åt på hela veckan. Dom försökte även få mig att gå i trappor men då jag inte ätit något så hade jag ingen energi.

Då jag inte heller var sydd utan häftad så kunde "stygnen" tas redan på sjukhuset bara fem dagar efter operationen var gjord.
När det var dags att åka hem var nog första gången jag var uppe ur sängen ordentligt.

Denna bild är tagen när vi väntar sjuktransporten hem.
Jag sov nog den resan hem också. Då vi då bodde tre trappor upp utan hiss så bar dom upp mig. Antar att jag la mig och sov på en gång då också. Hemma på en gång så började jag äta igen och fick min energi tillbaka. Mamma och jag övade att gå i trappor hemma.
Jag blev hemskolad terminen ut och mamma var hemma med mig. Hade haft svårt att hänga med i skolan men att ha en lärare som kom hem och förklarade allt ingående hjälpte mig verkligen. Han gjorde alla ämnen förutom tyskan. Det lät han riktiga läraren sköta. Då jag var hemma över Nobel så kommer jag ihåg att han kom precis under prisutdelningen. Då det var ganska lugnt den dagen så kollade vi klart på det och åt lussekatter.
Jag gick tillbaka till skolan en gång under en musiklektion under slutet av terminen. Och så gick jag på terminsavslutningen. Var väldigt trött efter. Och sen när vårterminen började så var jag fit for fight igen.

Röntgenplåtarna från innan och efter. Och sen en bild på min rygg nu efter operationen. Den bilden är tagen för exakt åtta år sedan. Det var väl typ senast jag såg mitt ärr.

En av dom vanligaste frågorna jag får är: gör det ont? Nej. Jag hade mer ont innan än jag har nu efter. I början gjorde det ont då alla mina organ la sig på plats. Har ju även fått reda på att det kan gå i arv och mormor hade en mild form av det och fler har en mild form av det i släkten men jag är den enda som behövt göra något åt det.
Jag är glad att jag fick chansen att göra det. Det var en erfarenhet som många aldrig upplevt. Det låter som något kul men det är det inte. Men jag är en livserfarenhet rikare.
Jag känner mig absolut inte hindrad över att kunna göra saker i livet. Jag kan inte göra en kullerbytta. Men jag tränar som en vanlig människa. Jag får självklart begränsa mig men jag känner ju själv var mina gränser går. Jag tror min mamma är mer orolig än mig när jag gör saker.

Ja detta var ett långt inlägg. Förstår om ni inte läser hela. Persligen tycker jag sånt här är väldigt intressant att läsa!

Likes

Comments

Jag vet inte hur många bilder jag har min dator sammanlagt. Jag gissar att det minst är tio tusen i alla fall. En del inte så vackra medan det finns dom jag verkligen är nöjd över.
Denna bild här under är ett exempel som jag är väldigt nöjd över. Redigerade den också då jag tyckte det gav en fin stämning. Dock drar jag fram skämskudden lite. Jag är en person som ser detaljer lätt. Jag ser det lilla i det stora. Men tydligen inte på denna. Jag tog bilden i December 2012 men har ALDRIG tänkt på/sett att det faktiskt sitter tre duvor på höger sida om skorstenen. Den nedanför har jag sett och dom på. Det var ju på grund av dom ovanpå som jag tog bilden. Aja, shame on me för det!

Likes

Comments

Ja idag var jag inne i Stockholm igen. Hehe hemligt uppdrag. Nej men bara för att jag är arbetslös så betyder det inte att jag ligger på latsidan. Gör lite nyttiga saker här hemma och går upp vettig tid. Kanske inte när jag sover hos pojkvännen men det är för att jag går upp när han går till jobbet.
Idag var jag inne på en slags jobbintervju. Var på en i Måndags också. Sjukt kluven mellan jobben för vill ha båda. Vet ju inte ens om jag får ett av dom så ska väl inte ropa hej i förväg. Båda har stora för- och nackdelar. Det ena är några timmar i veckan så tjänar inte något på det men å andra sidan ligger det här i Nynäs och jag är ganska hemmakär. Det andra är dock heltid och bra betalt men kraven kan komma att jag måste börja jobba klockan fyra på morgonen inne i Stockholm. Tiden är verkligen inget problem, det tar jag mig upp till men det är en bit bort. Så då får det bli nattbuss från pappa.
Varför var jag tvungen att söka typ två drömjobb samtidigt? Aja vi får se vad framtiden säger. Kanske inte får något. Svar kommer jag nog få innan Mars är slut i alla fall.

Bild från Juni förra året. Nu börjar till och med jag sakna värmen lite. Kanske inte den där värmeböljan det går rykten om men att stuva undan är vinterkläder.

Likes

Comments

Hittade en rolig lista på Facebook med hur man såg ut förr mot hur man ser ut nu. Så jag tänkte: jag går bakåt 10 år i tiden.

Så detta är min jämförelse. Bilden till vänster är tagen i November 2007 när jag var på mitt första konfirmationsläger. hade hellugg som var delad i grön och röd och sen svart där bak. Älskade mina randiga vantar utan fingrar och min Tokio Hotel-halsduk. Hade ganska precis tagit min första piercing. Klä sig i kläder som var färgglada var helt uteslutet.
Och så bilden till höger, tagen på nyårsafton. Jobbade på ett ställe jag då trivdes bra på. Har pojkvän sedan två år tillbaka. Blont hår nu och kan gå i lite mer färgglada kläder.

Roligt att se hur livet ändras på tio år. Inte trodde jag att min liv skulle bli såhär när jag var 14 år. Då var jag en stor dagdrömmare. Även om jag kan drömma iväg fortfarande är det ingenting jämfört med då.

Likes

Comments

I Söndags så såg mamma och jag Skönheten och Odjuret på bio. Jäklar vad underbar den var! Älskade att man fick se lite mer från Odjurets sida och bakgrund. Blev så känslomässigt berörd på många sätt. Blev glad och ledsen. Jag grät till och med under filmen! Tur att musiken finns på Spotify nu för kan lyssna om på all underbar musik då. Ska helt klart köpa den när den kommer ut!

Helt klart bästa låten i hela filmen enligt mig. Den jag grät till. Mamma grät nästan på slutet.

Likes

Comments

Idag är det ett helt år sedan min kära mormor gick bort. Känns som att det bara var häromdagen även om det har hänt så sjukt mycket det här året.
Kommer ihåg den dagen som om det var för en vecka sedan. Mamma var där och vi hade gjort en deal att hon skulle ringa så fort det hänt. Så strax efter halv sex på morgonen ringer min telefon. Ser att det är mamma och vet precis varför hon ringer. Var hemma hos pojkvännen som tröstade mig. Eftersom det var en lördag så skulle han jobba så jag gick hem som vanligt. Pratade lite med mamma på vägen hem och hon frågade om jag ville komma upp eftersom hennes sambo ändå skulle komma. Valde att stanna hemma då jag visste att hon skulle ligga kvar och jag kände att jag behövde vara hemma med min storebror.
Vi umgicks lite smått på dagen. Framåt kvällen kommer mamma och hennes sambo hem. Har redan bestämt mig för sova hemma. Till middag gick vi ut och åt. Ingen orkade laga mat. Vi gick till kinakrogen som ligger på skönt gångavstånd. Det var en speciell middag. Ingen var direkt glad men kanske inte direkt ledsen heller. Mormor hade plågats så länge så jag kände mest en lättnad för hennes skull att slippa all smärta. Vi pratade minnen och hur saker skulle bli i framtiden.

Jag var självklart jätteledsen men grät bara precis när jag fått samtalet och sedan på begravningen. Jag tänkte mest på henne och för henne var detta bäst då vi alla egentligen förstod att detta inte bara var en fas. Har fått reda på senare att hon själv hade hoppats på att det var en fas och att hon var rädd för döden. Hon var rädd att hamna i skärselden men snällare människa fick man leta efter. Hon visste hur man botade smärtan från ett getingstick och hur man stoppade strumpor.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag pratar med henne ibland. Vet inte om hon lyssnar men jag hoppas det.
Kära mormor; tack för dom underbara 23 år jag fick uppleva tillsammans med dig!❤

Likes

Comments

Idag var jag på massage. Fasiken vad jag behövde det! Har inte varit på massage på säkert fem år så var verkligen på tiden. Var hos en kille här nere i Nynäs som precis utbildat sig. Och billigt var det också, 350 kr för en timme. Har haft ont i min nacke väldigt länge så det var en skön smärta. Så himla skönt samtidigt som jäkligt ont! Hade inte räknat med att min nacke skulle bra igen men nu har jag hittat en massör som jag helt klart kommer återvända till!

Ja en bild på mig och Alice igen :)

Likes

Comments

Ja då var det torsdag igen. Idag ska jag stryka igen och dammsuga. Och sen ikväll är det dags för ridning igen. Ska nog inviga mina nya ridbyxor!
Nej nu ska jag stryka så jag blir klar med det. Ska kolla på Harry Potter samtidigt. Bra när man sett filmerna så mycket.

Hade gosstund med Alice imorse medan husse skulle bli klar så vi kunde gå. Gillar verkligen den katten!

Likes

Comments

Hemma och slappar framför datorn nu! Eller har gjort det ett tag faktiskt men är seg. Kör headsetet för har Ed Sheerans Shape of you på repeat, tänkte att dom andra kanske inte vill lyssna. Älskar den där delen mellan bryggan och refrängen, den där mm-delen. Haha fattar ni? Knappt jag gör det!
Detta headset är nästan för stort för mig. Har dock sjukt litet huvud. Och har alltid håret uppsatt när jag har det för annars kittlar det i öronen på mig.

Likes

Comments