Kan tänka mig att den frågan dykt upp hos vissa men även hos mig själv.
Allt gick så fort, från att bli dumpad till att helt plötsligt ställa om allt och bli en blivande ensamstående mamma.

Inte ens en vecka efter jag blev dumpad, så åkte jag på studieresa till Belgien,Bryssel. På den resan blev det väldigt mycket alkohol för min del & vääldigt lite mat. Det beteendet fortsatte även när jag kom hem, jag hetsade mig själv att äta mindre och jag hade väldigt mycket fester och var ofta på krogen. För mig var det ett sätt att bearbeta ett krossat hjärta, många sa "wow Lilly vad stark du är som klarar av att vara glad trots allt" och JA jag mådde skitbra oftast, var svinglad, fick många nya underbara vänner, levde singellivet helt enkelt. Men min kropp mådde SKIT, verkligen skit. Jag har aldrig varit tjejen som älskar alkohol men under den tiden var det det enda jag ville ha nästan, tjatade om det heeela tiden och älskade känslan av att vara full och inte känna av dendär ledsamheten över att jag blivit lämnad igen, det funkade faktiskt för mig att "komma över allt" på ganska kort tid.
Men när jag fick veta att jag var gravid, så bara slog det mig vad tusan jag utsatte min kropp för, jag såg & ser denna graviditet som "allt händer av en anledning" ! Jag är sååå tacksam över att jag blev gravid för helt ärligt så räddade det mig från ett destruktivt beteende med alkohol, mat & cigaretter, jag började röka som bara den på festerna också.
Men som sagt så fick graviditeten mig att inse att detta inte håller & jag ångrar inte en sekund att jag behöll barnet TROTS att jag visste att jag skulle bli ensamstående. Jag är inte speciellt troende men en sak jag tror på är som sagt att allt händer av en anledning, jag blev dumpad av en anledning, hamnade i destruktivt beteende av en anledning och blev gravid av en anledning. Jag mådde så jäkla bra under min festperiod, var så lycklig och insåg hur stark jag är ensam men jag blev ännu lyckligare & ännu starkare av graviditeten.

Nu blev detta säkert ett rörigt inlägg och hoppas ni alla förstår varför jag valde att behålla trots att jag blir ensamstående. Allt händer av en anledning

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hejsan!
På senaste tiden har jag mått så himla konstigt, inte dåligt men inte bra. Något där emellan typ, men ska inte klaga! Har ju iallafall ork att göra saker, äta & gå på promenader, som jag verkligen inte kunde i början av graviditeten.
Magen växer och nu syns det faktiskt att jag är gravid om jag bär tajta kläder & jag känner bebisens rörelser(!!!!) så sjukt häftigt! Ännu känner jag inga sparkar men känner av rörelserna som "fladder" eller kurrande i magen, svårt att förklara men det är så mäktigt! Ler nästan varje gång bebisen rör på sig, ibland är det som en cirkus i magen, speciellt när jag ska sova haha, men jag klagar inte! Så skönt att känna av att den lever & mår bra.

Nu är det bara 1 vecka kvar tills HALVA graviditeten gått. Ska även på RUL då och även få reda på könet på bebisen!! Känns så himla galet, tiden bara flyger förbi!! Den dagen har jag även ett litet gender reveal party, så då kommer några av mina närmaste vänner hit, ska bli så himla mysigt!!
Jag tror fortfarande mest på att det är en kille i magen men jag har faktiskt gjort hemmatester (som stämmer för vissa & för vissa inte) och dom visar att det är en flicka. Men som sagt så är det ju inte säkra test, men roligt ändå!!

Har så mycket att skriva men jag fortsätter i nästa inlägg om min kost, rädslor och funderingar!

Kram

Likes

Comments

Hur upptäckte jag att jag var gravid?
Hur har jag mått?
Hur reagerade jag när jag plussade på graviditets testet?

Min mens var inte sen, eller ja den skulle inte komma än, men jag kände att jag skulle ta ett test ändå då jag kände på mig att något "inte stämde" i magen. Så jag tog ett test som skulle visa 2 streck om man är gravid, men minuterna gick och bara ett streck uppstod. Så jag slängde testet och fortsatte dagen som vanligt. På kvällen följde min vän David med mig hem och jag skulle visa att jag inte va gravid, så jag tittade i soporna och tog upp testet haha. Jag blev tyst, jag såg 2 streck, det kunde inte vara sant!! Jag trodde det var ett såkallat "spökstreck" men bestämde mig för att ta ett till dagen efter, då syntes faktiskt ett ganska svagt streck igen. Jag fick en sån enorm klump i magen och bokade tid till en barnmorska och samma resultat var det där. Jag frågade säkert 3 gånger om jag verkligen var gravid och hon sa att jag med största sannolikhet var det. Utanför dörren satt Manuela och Amanda, dom såg chocken i mina ögon, vi alla blev så otroligt chockade, jag ringde min kusin och berättade läget och även hon blev chockad men glad.
Jag sa till dom som visste, att jag skulle göra abort, jag sa det till mina närmsta och mina föräldrar.
Studenten närmade sig och paniken blev mer påtaglig, men jag insåg mer och mer att jag inte ville göra abort men trots det bokade jag en aborttid.
På studenten vågade jag inte berätta för någon i släkten, för jag ville att studenten skulle handla om att jag klarat av mina 3 år på gymnasiet och jag var fortfarande känslig gällande graviditeten.

Graviditeten blev mer påtaglig, jag kräktes, kunde inte äta, sov hela tiden och jag svimmade tillochmed på jobbet. Jag tog fler tester för jag trodde inte på det. Gjorde ett ultraljud i vecka 5-6 ungefär och där såg jag den lillalilla saken i magen, jag såg hjärtat slå. Vilken känsla. Men vilken rädsla.

Dagen jag skulle göra abort kom, jag avbokade den tiden, jag ville inte. Jag ville inte göra abort bara för att folk ville det. Jag höll det hemligt att jag ville bli mamma, inte för alla, men för några. Jag var så rädd att folk skulle bli besvikna.
Jag hade under denna tid kontakt med en kurator, som verkligen stöttade mig och svarade på dom frågor jag inte vågade ställa till mina föräldrar.
Hon fick mig att inse att jag skulle klara detta.

Att gå från att vilja göra abort till att vilja behålla var ingen lätt resa, men när illamåendet började avta, inga kräkningar, jag kunde äta och jag slutade gå ner i vikt, så kändes allt bara så rätt och fantastiskt.
Idag mår jag så himla bra, mår illa på morgonen bara och om jag inte käkat på några timmar. Tröttheten börjar försvinna mer och mer som tur är! Jag är fortfarande sliten, men orkar betydligt mer än för 1 månad sen.

Nu vet alla om att jag är gravid och ska bli mamma, typ alla har reagerat fint och det är bara 1 människa som skrivit elaka saker. Men det är inget jag lägger tid på!

Snart är det september, fjärde månaden och även den månaden jag får veta vad det är för kön! Den 27/9 har jag bjudit in några kompisar på ett "gender reveal party", det ska bli så roligt!!

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas ni alla haft en fin torsdag.

Jag själv har mest legat i sängen idag faktiskt, vissa dagar är jag så sliten och trött så jag knappt vet vad jag heter haha. Så då gäller det ju bara att lyssna på kroppen och vilavilavila.

Igår gick jag in i vecka 14 vilket känns sjukt! Tiden går så himla fort men ändå inte, men så är det väl alltid när man längtar efter något!! Längtar så himla mycket tills jag äntligen får se han/henne.

Jag personligen tror att det är en pojke, men nästan alla i min omgivning tror att det blir en flicka!! 27/9 får jag veta och är så taggad på det haha!! För mig spelar det verkligen ingen roll vad det är för kön, bara bebis mår bra så är jag lyckligast i världen!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om mina första månader som gravid.

Kram

Likes

Comments

Häromdagen la jag ut en bild på instagram med en text där jag berättade en så himla stor nyhet.
Jag ska bli mamma!! Jag fick så himla fin respons, så otroligt många kommentarer och meddelanden med bara massa fina peppande ord! Folk jag aldrig trodde skulle stötta mig visade raka motsatsen. Jag är så lycklig!!!
Jag tänkte lägga in samma text och bild här då jag i texten förklarar ALLT! Det kommer som en chock för alla, även för mig. Hoppas även detta inlägg kan hålla sig borta från elaka ord och kommentarer. Som ni kan läsa här nedan var det helt oplanerat och jag har nog aldrig blivit så chockad. MEN aldrig heller så lycklig.

I februari får jag äran att bli mamma till min lilla älskling💙💖
Det var helt oplanerat och ett beslut som inte fattades över 1 natt. Men ingen är lyckligare än vad jag är!!
Jag förstår att det kommer som en chock för dom flesta också & jag tänkte svara på dom frågor jag antar dyker upp hos dom flesta!!
Pappan till barnet kommer inte vara med i bilden vilket betyder att jag kommer bli ensamstående. Men jag har så fina vänner och familj som vill hjälpa till och även finnas vid barnets sida. Vem pappan är, kommer ingen annan veta än jag, han, barnet och sjukvården samt familjen.
Ung är jag så det är inget ni behöver påpeka, men jag känner mig redo, eller ja 100% redo känner sig nog ingen första gången, men redo att ta detta ansvar och älska detta fantastiskt vackra barn. Man klarar allt bara man vill!!
Jag kommer även ta reda på vilket kön det är och det får jag veta nu i september.
Detta ska bli så fantastiskt underbart och det är mitt val, min kropp och mitt liv! Vissa är inte redo när dom är 19, medans vissa är det. Alla är vi olika!
Så vill ni säga något så håll gärna elaka ord borta och för er själva.
Nu ska jag motbevisa alla fördomar mot ensamstående unga mammor, detta klarar jag!! PUSS och mamma längtar efter dig älskade unge❤️

Likes

Comments

​Hallå! 
Vilken underbar resa det var till Bryssel hörni! Vilken vacker stad, vacker arkitektur, god mat, fin natur och mycket härligt folk. En av dom bästa resorna jag gjort då jag upplevde så mycket fint med fina vänner. 
Det var väldigt mäktigt och kul att besöka både kommissionen och EU parlamentet, även chokladfabriken var skitkul!! 
Vi besökte ett arbetsläger från förintelsen också som heter Breendonk, väldigt gripande men så himla lärorikt. 
När vi var i Bryssel hade vi inte jättetur med vädret men det kunde även varit bättre. Resan resulterade i ca 3h sömn varje natt och lite för sena kvällar;) men kul som bara den var det!!! Kom mycket närmare folk i klassen och ja jag hade det bara så himla bra där nere!!
Men det var såå skönt att komma hem igen och sova i sin egna säng, herregud har aldrig sovit så bra som jag gjorde den natten!!! 

Igår var jag ute till Tempel med fina tjejkompisar och hade det supertrevligt iallafall. Och på torsdag är det äntligen mösspåtagning så det firas med goa vänner hemma hos mig!! 

Jag vill även förklara vad som menades i det förra inlägget och det är bara så att jag och min förra kille har gjort slut, vet att vissa blev förvirrade och vill bara få det sagt. Men allt är bra iallafall och jag mår bättre än aldrig förr!! 

ha det gott. 

Kram







Likes

Comments

​Hejsan allesammans! 
Idag är det valborgsmässoafton men idag åker jag även till Belgien med min klass på studieresa. Vi ska åka buss i 21h tror jag innan vi är framme i staden Bryssel som vi ska bo i tills på Torsdag. Nere i Bryssel så ska vi bland annat besöka EU-parlamentet, en chokladfabrik och ett koncentrationsläger så det är mycket olika men roliga saker vi ska göra där. 

Mycket har hänt sen sist jag hörde av mig och jag har inte mått så jättebra denna veckan som varit men äntligen mår jag bättre och tankarna kommer på annat håll. Kärlek är inte alltid det lättaste och ibland måste tuffa beslut tas men jag är så tacksam för allt som varit iallafall. 

Hoppas ni får en fin valborgsmässoafton och ta hand om varandra. 

​Kram

​Bi

Bildresultat för bryssel





Likes

Comments

Asså jag ääääälskar dessa låtar så himla mycket!!! Försöker att inte spela sönder dom men det är svårt!!

Likes

Comments

Idag är det alla helgons dag, vilket för mig betyder att tänka extra mycket på folk i min närhet som tyvärr gått bort. Som tur är så är det inte många, men väldigt sorgligt iallafall. Jag tänker mycket på min gammelfarmor & min bonus farfar som gick bort i cancer alldeles för tidigt.
Men extra mycket tänker jag på mina småsyskon, Ludwig & Isabell. Himlens finaste änglar.
Jag hann tyvärr aldrig träffa dom då de dog i magen, mer vill jag inte gå in på & jag fick själv veta för inte alls länge sen vad som hände egentligen.
Men som en stora syster till två änglar så älskar jag dom även om vi aldrig träffades. Det känns så orättvist, två små barn.
Hoppas dom har det bra där uppe & tar hand om varandra.
Himlens finaste änglar ❤️

Likes

Comments