Header
View tracker

Hej!

Idag hade jag tänkt berätta något inte så många vet, då jag får frågor om min hudsjukdom ganska ofta.
Vi drar tillbaka tiden då sommaren 2014, då 16 år gammal.
Märkte en dag att jag fick som en "finne" i ena armhålan men ingenting som jag störde mig på, försökte spräcka den flertal gånger men det gick inte. Hur som haver så gick den till slut sönder, och jag fick ett hål rakt in i min armhåla.
Där började allt. Såg inte röken av det igen förens jag väntade Leia. Då började verkligen helvetet braka lös. Tidigt in i graviditeten opererades jag för en stor böld i min ena ljumske. Jag kunde inte gå, stå, sitta eller ligga. Jag kunde inte göra någonting, det smärtade något så förjävligt när jag bara rörde mig.
Den försvann iallafall efter operationen men de började dyka upp på nya ställen, armhålorna och på andra sidan ljumsken.
Jag skämdes, jag mådde dåligt. Vad fan var det för fel på mig? Varför fick jag inte bort det?

I början utav 2016 fick jag remiss till hudklinik och fick där träffa en specialist läkare.
Hon konstaterade snabbt vad jag hade för något efter jag berättat om mina besvär och visat henne.

Hidradenitis Suppurativa


Hon berättade att det finns tre anledningar att jag har sjukdomen jag har, hon sa jag citerar.
1: Det är ärftligt.
2. Jag röker.
3. Jag är FET.

Att höra som nybliven 18 åring, relativt nybliven mamma att man är fet var ju inte jätte kul. Men men nu var det inte det jag skulle berätta om.

Jag fick fyra mediciner utskrivet, en tablett form, en vätskeform och två salvor.
Skulle ta dem i ca 100 dagar och sen komma på återbesök.
Jag hann aldrig komma på återbesök för jag och E hann separera och jag flyttade.
Dock har det inte blivit bättre och senast idag var jag på VC (Vårdcentralen) här där jag nu bor och pratade om mitt besvär och att jag vill ha en ny remiss till hudkliniken.
Istället för att skriva en remiss så tänker dem låta mig vara deras försökskanin och ska ge mig antibiotika som inte hjälper.
Sist jag fick de så var jag ju tvungen att åka till akuten och operera mig. (JIPPIE...)

Denna hudsjukdom är något som påverkar mig dagligen, jag mår psykiskt dåligt över detta. Jag skäms och vågar inte prata om det. Detta är första gången jag säger ut öppet vad jag har för något. Många finner detta som äckligt vilket jag förstår, jag själv tycker detta är jätte äckligt. Men det tär på mig att skämmas så här mycket, att dagligen behöva dölja vad man har, att nästan dagligen ha ont. Jag skäms över att gå i kortärmat, linne, tunna tröjor ja you name it.
Oavsett vad jag gör så blir det inte bättre.

Fick veta idag att oavsett vad jag gör så kommer jag ändå har det här, troligtvis i resten av mitt liv.
Denna hudsjukdom är ingenting jag ens skulle önska min värsta fiende, för den smärtan eller den skammen, nej fy. Det är ingenting man vill leva med.

Idag har jag ont, jävligt ont. Det smärtar och det svider. Och jag kan inte undgå tanken,
Vad har jag gjort för att få det här? Vad har jag gjort för ont? Varför?
Ingenting jag kommer att få svar på, men tanken kan inte undgås ändå.

75% utav dem som får denna sjukdom är kvinnor.
Trots att det finns en viss % utav befolkningen som får detta så är denna hudsjukdom ändå väldigt okänd.
Något jag hoppas ändras, jag hoppas att jag och många andra ungdomar kan få hjälp!
För jag tror inte jag är ensam om att känna mig såhär.
Ingenting jag kan göra åt men det är ändå något som är väldigt skämmigt.

Kastar in en länk där ni kan läsa om hudsjukdomen. --> -Hidradenitis Suppurativa- <--

Nu har jag öppnat upp mig om något jag aldrig trodde jag skulle.
En hemlighet jag hållit inom mig ett bra tag.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken säger, från början till nu.
Jag har funderat länge på detta inlägg och skrivet det säkert en tusen gånger men tagit bort.
Nu tänker jag dock framföra detta inlägg.

Från början, den 3 januari 1998.
Lilla jag kom till världen.
Mina föräldrar skilde sig när jag var två år gammal. Min biologiska pappa är ett SVIN med mildare ord.
Vad han gjort är ingenting jag vill gå in på utan godkännande ifrån samtliga som är inblandade.
Men han har gjort ett stort ärr i mitt liv och min uppväxt.
6 eller 7 år gammal flyttade jag till fosterfamilj för första gången. Och på 10 år hamnade jag på totalt 15 olika ställen.
Sexuellt riskbeteende, självskadebeteende och alkohol blev en vardag för mig.
Första SIS institutionen jag satt på var 2011-2012.
Andra SIS institutionen jag satt på var 2013-2014.
Ca 5 månader på båda ställena.
Men allt som allt så är det foster familjer, jourfamiljer, behandlingshem och p12:or (som SIS kallas för).
Jag var en vild unge som inte tänkte längre än näsan räckte.

20 september 2014, träffade jag min dröm prins. En vacker kille som spred glädje och kärlek runt sig, han hade inte heller haft det helt enkelt. Den 20 oktober 2014 tog jag en överdos utav en medicin jag hade utskrivet.
Jag var i botten. Jag åkte med polis in till psyk akuten (eget val), och min dröm prins åkte dit. Sent som sjutton och långt, bara för att finnas där för mig och stötta mig.
Dagen efter flyttade jag hem till min mamma och min styvpappa och han följde med.
Mitt liv gick från botten till halvvägs upp mot toppen på en dag.
Den 22 november 2014 fick jag ett plus på graviditetsstickan. Hur skulle jag reagera?
Min mamma var med inne på toaletten när jag tog det. Jag sprang ut gråtandes till soffan, visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. Min dröm prins visste knappt själv hur han skulle reagera. Men vi valde att behålla. Vi gick ut med det samma dag. Allt flöt på relativt bra, jag flyttade till träningslägenhet tillsammans med honom.
Vi flyttade hur som helst till Örebro. Åkte in och gjorde RUL (Rutinultraljud) och får veta det ligger en liten flicka i min mage.
Hela jag sken, hela jag var lycklig! All negativitet var som bortblåst! JAG VÄNTADE EN FLICKA IHOP MED MIN DRÖM PRINS!
MEN lyckan varade inte länge, min dröm prins började säga efter RUL att han inte ville ha barn, han var inte redo och det var alla möjliga ursäkter. Men det var försent för abort, jag ville inte göra abort heller!
När jag var höggravid och bodde med mina föräldrar igen i Stockholm så var han hos en tjej i Örebro.
Så många gånger jag förlät honom, jag ville ju att vi skulle vara en enda stor glad och lycklig familj.
27;e juli 2015 åkte jag in till Huddinge sjukhus för en bedömning om igångsättning då bebis var en dag sen och jag orkade knappt längre då mitt psyke blev sämre och sämre.
Jag blev beviljad hinnsvepning fyra varv åt vardera håll. Detta var vid ca 15:30 tiden.
Mamma ringde min dröm prins och han kom dit så snabbt han kunde.
Fick lite molande värk men inget som gjort ont, läkarna ville dock ha mig kvar över natten för spekulation.
Vid 23 åkte min mamma hem och värken var hemsk! Fick lite smärtstillande och värmekuddar att lägga runt mage och rygg.
23:50 lyckas jag äntligen somna, men den sömnen varade inte länge. 28;e juli 2015, klockan 00:00 vaknar jag och är kissnödig, ställer mig upp ur sängen och det bara rinner ifrån mig, får panik över att jag inte kan knipa ihop. Gråter och säger till min drömprins att jag kissar på mig, gud vad jag skämdes. Tog ca 30 sekunder innan det klicka att det inte var kiss utan vattnet som gick för mig.
Under natten minns jag inte mycket mer än att jag var väldigt hög på lustgas, vid klockan 07:57 föds lilla L på ynka 49 cm och ynka 3070 gram.
Den vackraste lilla skapelsen jag sett, den enorma kärlek jag hade haft i 9 månader verkade som väldigt liten när hon låg i min famn. Jag har aldrig känt den lyckan och kärleken någonsin förr. Jag var den lyckligaste 17 åringen i världen! Jag hade blivit mamma till en liten flicka med klarblåa ögon, kort ljust hår, små små russin händer och fötter.
Aldrig hade jag skådat något finare, något underbarare, något mer perfekt! HON var PERFEKT!
Oj vad jag var lycklig!
Den lyckan varade dock inte länge, 30 juli fyllde min mor år varpå jag självklart ville åka hem, jag hade sjukhusfobi och kände mig inte alls trygg där. Hade redan blivit kvarhållen i två dagar så jag sa NEJ, nu ville jag hem!
Får då en anmälan på mig ifrån BB och en utredning via socialen startar.
I november 2015 avslutas denna utredning och allt såg grönt ut, ingenting att anmärka på.
Mer allt eftersom hade en förlossnings depression brutit ut hos mig och ibland kändes det som om jag inte ens var mamma åt L. Så fort jag känt dom känslorna så fick jag ångest, lilla L var mitt allt så hur kunde jag känna så? Jag förstod inte!
Januari 2016 fick jag samtalskontakt på psykiatrin och berättar där om vad som hände inne i mitt huvud och med mina känslor gentemot L. Får då även där en orosanmälan mot mig, det stod i anmälan att dem inte misstänkte att jag skulle skada L men det stod en massa annan skit. Aldrig jag skulle skada mitt eget barn!
Två möten behövdes det på sociala sen stängde dem ner utredningen, dem hade inte heller något att anmärka på. I juni 2016 separera jag och min dröm prins. Han anklagade mig för att ha varit otrogen något jag aldrig var, men tiden mellan oss var över. Vi klickade inte längre, vi var definitivt inte kära längre.
L fyllde 1år, dröm prinsen var där. Allt var frid och fröjd, vi hade börjat kunna kommunicera som vuxna människor.
15 augusti 2016 hotar sociala med att ta L ifrån mig för jag med kompani bodde på hotell/camping pga sociala vägrade hjälpa så vi stod utan bostad. Jag ringde L's ena gudmor och fråga om det var ok vi kom dit, och ja självklart var det ok!
MEN det tyckte inte L's pappa(dröm prinsen), så enda sättet var att han kom och hade henne på umgänge tills jag hittade nytt, vi bestämde umgänge på 1 vecka. Han kommer och ska hämta henne, sliter henne i princip ur famnen på mig och hon börja gråta. Hon kände honom ju knappt. Han åker iväg och efter två dagar får jag samtalet om att JAG SKA ALDRIG MER HA NÅGOT MED HENNE ATT GÖRA. Han säger jag aldrig mer ska få träffa min dotter.
Jag får panik och gör en orosanmälan då jag inte visste vart hon befann sig, jag visste inte ens om hon levde.
Sociala började trycka ner mig psykiskt och säga jag var en dålig mamma som låtit honom komma och hämta henne, men vad skulle jag göra? Jag är inte den sortens människa som håller mitt barn ifrån sin förälder!
Med mycket bråk och tjafs med dröm prinsen och socialen får jag hjälp från en helt underbar grupp på Facebook, dem fixade advokat kontakt åt mig och nu har jag en underbar advokat. Stämningsansökan är skickad och nu ska L hem!

EN gång har jag fått träffa L på 3 månader! FÖRSTÅR NI EN JÄVLA GÅNG!
Hon bor inte ens hos sin pappa. Han jobbar istället.
Hon bor hos hans fd fosterföräldrar. Han träffar henne ca 30-60 minuter PER DAG, på helgerna vet jag dock inte hur dom gör.
Men visst det är skit bra han jobbar MEN man prioriterar sitt barn! Han hade lugnt kunnat fixa andra arbetstider! Men nej jobba jobba jobba annars mår han dåligt. Arbetsnarkoman, vilket han redan var under tiden vi var tillsammans. Så nu får L lida för något HAN vägrar göra. Han håller L borta ifrån mig, håller henne borta ifrån sin egen mamma!
Jag säger inte hon far illa när hon är hos hans fd fosterföräldrar, det vet jag inte, jag litar på dom, jag tycker om dom. MEN någonstans bör dom också sätta ner foten och säga NEJ till honom!
Men han har väl spridit i massa lögner till dom också tyvärr.
Min dotter, mitt kött och blod, min räddning far illa. Det tär på en! Det tär på mig varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Jag kan knappt sova om nätterna, tankarna hinner ikapp mig på kvällarna vilket resulterar i tårar tills man somnar.
Jag saknar mitt barn! Jag vill ha hem mitt barn!

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att någon människa skulle göra såhär mot någon annan, men han har gjort ett val, han har gjort ett dumt val som påverkar våran dotter.

Men jag kommer aldrig ge upp! Jag tänker kämpa genom ALLT för att få hem henne!

L, mamma älskar dig mer än det finns stjärnor i universum! Jag kommer kämpa för dig hjärtat!





Det var den "korta" versionen från början till nu.

Tack för du orkade läsa!
Ensam är vi starka men tillsammans är vi starkare!

Likes

Comments

View tracker

Halloween närmar sig, men vad ska man klä ut sig till?
Jag har lovat stora syster att jag ska klä ut mig, men till vad... jag har ide torka.
Första tanken var Clown men jag vill seriöst inte bli rädd för min egen spegelbild haha. Plus att ja, vågar man ens klä ut sig till det efter allt som händer?
Så ide torka deluxe.

Den 17;e träffade jag Leia. Skulle på socialmöte angående henne men tanten var sjuk så de inställdes, men jag klagar inte! Jag fick mer tid med Leia. Hon kände inte igen mig först, hon satt och tittade på mig som jag vore dum i huvudet haha.
Sen när vi kom hem så skulle jag ha henne i famnen men icke hon blev fly förbannad och började sparka och slå mig.
Antagligen för hon inte kände igen mig, men allt efter tiden gick så ville hon faktiskt upp i famnen och mysa.
Och inte nog med de, HON GICK! Hon hade tydligen gått ca 1 vecka när jag kom dit. Min lilla tjej går! Förstår ni?
Känns som jag nyss låg på BB med henne och nu går hon. Så sjukt men underbart!
Jag kom dit vid ca 12. och åkte hem igen vid 17.
Fick även träffa Sixten, Diezel var ute någonstans och kom inte när jag ropade.
Men det var bästa dagen jag haft på 2 månader!
Men kan ju lova att tårarna rann när jag klev ur bilen vid tågstationen.
Sen skulle jag varit hemma vid 21:30 jag var inte hemma förns runt 23.. Måttligt drygt när SJ var försenat och jag missa först tåget från Herrljunga och sen att veta man missar bussen från Borås. Haha ja mitt humör var inte sådär jätte bra då.
Men jag tog mig hem efter en underbar dag iallafall!
Klicka på länken för å se ett litet klipp när L går! ---> Leias lilla promenad <---

Och i helgen så är det planerat för fest! Något jag i princip aldrig gör. Krogen eller hemma, det visar sig.

69 dagar kvar till 19 års dagen! Yey...
Kommit fram till vad jag önskar, pengar pengar pengar haha.


Likes

Comments

Först och främst.

GRATTIS till ni 7 juveler från "Elli/Moss kullen -07"!

Men framförallt GRATTIS till min bäbis, Karriärs Princess Girl " LINA ".
9 underbara år har jag nu fått varit vid din sida, men endast 7 år som varit MITT ALLT.
Nu låter de jätte konstigt i folks öron/ögon så därför tänker jag berätta en liten historia om hur jag och Lina hittade varandra.

Lina föddes i källaren -07 utav sin mamma Elli. Min mamma tog emot Lina med händerna så, så var det med det.
Under 07-09 gillade jag absolut INTE Lina. Så fort hon kom nära mig sa jag åt henne att gå, det var nånting som gjorde att jag inte klarade av henne, kanske var att jag var rädd att fastna för henne. Jag har faktiskt ingen aning om varför jag inte tyckte om henne. Jag var mest med hennes föräldrar Elli och Moss.
Varje natt brukade Moss sova hos mig men stora syrran skulle prompt ha honom en natt, lilla syrran hade Elli så enda hunden som var kvar, var ju Lina. Men den natten förändrade mitt liv helt!
Jag har aldrig varit med om något liknande!!
Alla känslor översvämmade mig, jag fick en överskyddande känsla för Lina, jag fick en "jag kan inte leva utan dig" känsla för Lina. Jag föll PLADASK rakt av för henne. Hon var min själsfrände. Rättare sagt ÄR min själsfrände.
Den natten hände något fantastiskt, jag och Lina fick ett band som INGEN kommer förstå sig på. Knappt jag ens förstår.
Mycket har hänt efter den natten, de är trots allt snart 7 år sedan allt förändrades.
Första månaderna så var jag och Lina intill varandra HELA tiden, hon följde med mig nästintill överallt och tvärtom.
Men sen placerades jag i ett jourhem vilket resulterade i, ingen mer Lina. Jag bröt ihop totalt.
Mitt liv rasade, jag kunde knappt äta, fick panikattacker på nätterna och kände ingen livsglädje.
Mamma berättade att Lina förändrades, hon verkade deprimerad. Om jag minns rätt så har jag för mig mamma sa att Lina nästintill slutade äta och vifta på svansen. Hon var inte sitt normala jag.

Nu idag så har jag fortfarande samma kontakt med Lina, jag kan titta på henne bara och hon vet vad jag vill.
Hon kan se på mig och jag vet vad hon vill.
Ett ganska enkelt band mellan oss men STARKT, ingenting kommer någonsin kunna ta den kontakten mellan mig och Lina bort från oss. Jag vet att en dag kommer vi splittras för alltid, när hon vandrar upp över regnbågsbron men inte än på ett tag och efter vad jag planerat så kommer hon ändå alltid vara intill mig!
(Nej inte planerat något hemskt haha så var inte oroliga!) Vad jag planerat kan jag dock inte säga, de får ni se.

Min bäbis, min prinsessa, mitt allt, MIN LINA. Gudarna ska bara veta vad jag älskar dig!
Älskar dig nå så kopiöst mycket, finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag verkligen älskar dig!
Du har räddat mig så otroligt många gånger, du förgyller mina dagar med kärlek och glädje!
För alltid!


Vill ni in och läsa om just Lina? Klicka här: Karriärs Princess Girl - aka Lina.



Åter igen, Grattis alla puppies!

Bilder på Lina nedanför kommer HÄR.




Likes

Comments

Hej!

Igår var ju dagen som den var, man började känna sig sjuk med ont i halsen.
MEN jag fick vara med Joel hela dagen själv! Så underbart mysigt att få rå om mosters lilla prins alldeles själv.
Vi gjorde ju dock inte mycket då han sa nej till allting jag sa haha.
Men under kvällen så kände jag i halsen att "jippie nu blir man sjuk".

Imorse kort och gott vakna jag med världens halsont. Fick knappt någon luft när jag andades på grund av halsen.
Visste knappt om jag ens kunde prata, men tro mig de kan jag, snackar på som vanligt.
Dock svårt att harkla mig, hosta och skratta. Och skratta består ju typ mina dagar av. Min sämsta humor hatar min hals just nu om man säger så.
Har alltså legat i sängen HELA dagen och glott Gossip Girl med uppsvälld mage.
Skit sköj eller något sådant.

17 oktober så ska jag till Örebro på möte angående Leia.
Hoppas även att jag kan få träffa henne en stund!

Syrran fyller 23 idag! Alltså hujedamej vad tiden går fort!
Hon börjar bli OOOOOLD hahahahaha. Grattis Josse på födelsedagen!

Så ja nä nu ska jag faktiskt dra för att försöka äta lite tårta!! Om min hals tillåter de vill säga.


Likes

Comments

MYSDAG!


Ja vad ska man säga, vad har man gjort idag?
Inte ett smack för att vara ärlig, jag har haft pyjamas hela dagen och glott massa filmer!
Twilight maraton med syrran liksom!
TEAM JACOB (för värmen) *host host*.
Nämen så idag har dagen bara varit allmänt slapp och mys!

Film förslag;
Från de enda till de andra, längtar ju nå så kopiöst till 2017 nu!
The Pirates Of Caribbean kommer ju ut med en ny film!
Pirates of the Caribbean - Dead Men Tell No Tales <--- Klicka på namnet så kommer ni in på IMDB där ni kan ex se trailern.
Så nu har man något att se framemot!


91 dagar kvar tills "LILLA" jag blir 19! Shit mah gahd alltså! Tiden går alldeles för fort, känns som jag nyss blev myndig och ja nä nu blir man snart 19. TO FAST AND NOT COOL! Bara att börja räkna dagarna fram tills man går med rullator...
Alltså nej det är inte okej att jag blir äldre såhär snabbt!


Förövrigt så har dagen varit relativt bra, saknar L som sjutton bara men de gör jag varje vaken sekund..

Musik förslag;
Shawn Mendes - Treat You Better <--- Favorit i repris! Klicka på namnet så dyker låten upp.

Likes

Comments

Hej!

Snabbis inlägg då jag verkligen måste sova snart!
Nu har min advokat startat en stämningsansökan, så nu hoppas jag detta går fort! Vill ha hem min jänta!
Mitt hjärta SKRIKER efter henne! De är inte helt utan henne hos mig!

Ni minns kanske att Elsa var dräktig? Jo hon fick två kattungar, Zelda och Nisse.
Vid 4 veckors ålder gick kattungarna redan på låda och hade slutat dia nästintill helt.
När dem var 5 veckor fick Elsa någon slags psykos och stötte bort dem, hon ville inte ha dem längre.
Varpå jag med samråd av veterinär bestämde att hon behövde placeras, då hon inte gick ihop med varken katt, hund eller barn längre. Hon är nu kastrerad, chippad och allt de kittet och bor hos ett äldre par utanför Umeå, vilket jag känner mig otroligt trygg med!
Nisse som nu heter Joker flyttade till en tjej som jobbar på Bagis veterinärklinik. Så där vet jag att han får det bra!
Zelda som var planerat att jag skulle behålla fick tyvärr också flytta, MEN hon mår super bra där hon är nu!
Jag känner mig trygg med vart mina små bebisar har hamnat och hade jag kunnat hade jag behållit dem allihopa, men tyvärr gick inte det! Jag kan inte ha katt här hos syrran och jag har verkligen inte den tiden eller orken heller på grund av allt med Leia, måste lägga all fokus angående henne. Men katterna kommer alltid vara mig varmt om hjärtat och jag saknar dem otroligt mycket varje dag!
Nedanför kastar jag in en bild på Joker och en på Zelda.

Var ju som sagt och handlade i fredags så bilderna på Leias kläder dyker upp här nedanför också!
MEN allt är inte köpt från i fredags, tre plagg är köpta på Ullared, två plagg på en butik här där jag bor, och skorna på skopunkten. Kastar även in en bild på mig och min syster son Joel, mosters prins!

Här kommer bilderna!

Likes

Comments

Nu är det ett tag sen igen, så ja vad har hänt? Jo kind of mycket faktiskt.

Jag har flyttat till Svenljunga igen, var tvungen att fly från Stockholm, blev inneboende hos en kille. Vi fick någon slags relation av något slag, sen en dag så hade han druckit och tagit tabletter och blev ett monster. Slutade med att polis och insatsstyrkan var tvungen att komma dit då jag fick en pistol mot mig utav han. 
Så ja nu bor jag här igen.

Och inte nog med allt detta så låter inte en viss person mig träffa min egen dotter, han ljuger i en massa skit. 
Men ja så kan de va, inte mig de kommer skada i slutändan. De skadar TYVÄRR Leia just nu vilket jag inte tycker om alls! Men nog ska sanningen komma fram genom det här också! De ska gudarna veta! 
Saknar henne så det gör ont i hela mig! Men snart får jag hålla om henne och pussa på henne igen, de vet jag! 

Jag kan tyvärr inte skriva ut allt för mycket, men jag KRIGAR för min dotter för HEM ska hon! 

Så ja det är väl typ vad jag gör nu för tin, kämpar igenom min vardag. Kämpar igenom känslor.

Hope you guys have it better! :) 

Kommer även lägga upp bilder idag eller imorgon på lite saker jag handlat åt både mig och lillan! 






Likes

Comments

Hej.

Allt har hänt, exakt allt!
Eller ja, jag har ju inte blivit president ÄN... Men de kommer haha.
Nej men sist jag skrev var för otroligt länge sedan. Men ni lär kanske förstå varför längre ner.
Jag har blivit 18 (Jippie, grattis till mig!), var ju dock ett halv år sen, hehe.
Leia är 11 månader redan!
Skaffat till katt Elsa (i februari), som är dräktig och väntar kisse bebisar nu mellan 6-16 juli.
De är allt BRA som hänt typ, har ju hänt mer men det orkar jag inte ta, nu till det TRÅKIGA.
Jag och Ernst har separerat, ordentligt. Jag och Leia bor inte där längre, Diezel blev kvar med Sixten.
Så jag och Leia bor just nu hos min mor tills jag funnit bostad.
Tanken är Sthlm men vem vet, kanske blir någon annanstans.
Så nu är lilla jag ensamstående, tonårs mamma.
Jag vet att jag fixar det! Jag tror på mig själv!

Men återgå till det bra, Leia och jag ska behålla en kattunge så Elsa får sällskap.
Hund är också planerat i framtiden, men vi börjar med jobb, dagis och boende först hehe.
Ska försöka att börja uppdatera mer än vad jag gjort, men nu måste jag faktiskt ta Leia så cya! :D




Likes

Comments

Hej allihopa nu är de ett bra tag sen sist igen.
Allt går jätte bra med Leia, hon växer så de knakar.
Hon är 62,5 cm och väger strax över 6kg.
På lördag blir hon 4 månader och dessa månader har gått fort, otroligt fort, för fort!.
Hon har börjat skratta otroligt mycket, ler så fort hon ser mig eller Ernst och har börjat försöka vända sig från mage till rygg.
Min "lilla" tjej blir stor!
Jag och Leia är just nu hos min stora syster i Svenljunga och ska vara här till på måndag. Tanken är att vi ska till ullared på lördag och jag längtar verkligen! Ska bli så himla roligt!
Men allt som allt så mår vi bra!

Likes

Comments