2016 är Slut och jag springer med glädje in i 2017 med de absolut bästa människorna man kan känna!

2016 har vart ett sådär år, men det finns många guldkorn, flyttat till lägenhet, hittat min bästa vän/syster för livet och mycket annat.
Nyår innebär ofta alkohol och berusade människor, jag personligen har svårt för redlösa människor, som tur är så var mitt sällskap dom rätta som klarar av att dricka med måtta. Jag är nu 20 år gammal jag har aldrig kännt mig "full" utan bara lätt berusad, jag kan gå rakt, prata normalt men jag skrattar åt saker som egentligen är tråkiga(typ ordet vatten) vilket jag gör även vid nyktert tillstånd, men iaf jag dricker väldigt sällan tycker inte om smaken av alkohol. Det beror antagligen på att jag gjorde det valet att inte dricka alkohol innan jag fyllt 18. Det valet är jag stolt över, jag vill inte dricka mycket för jag vill inte bli full/redlös.

Med dessa ord vill jag försöka få andra unga att tanka i mina banor. Det kanske inte funkar för alla men ju längre man väntar desto bättre är det, det är min åsikt!

Gott nytt år!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej och god kväll/natt.

Jag ligger här i min säng bredvid mina snarkande killar, svårt att somna inatt konstigt nog, så tänkte dela med mig av lite tankar och en tanke som kom upp var Bona Via, jag fick post från dom här om dagen angående deras julfirande, dock kan jag inte gå då jag jobbar. Men jag vill förklara lite varför jag tar upp det här.
Jo jag gick på BonaVia i Göteborg när jag var liten och detta är ett ställe för barn och ungdomar med föräldrar som missbrukar för mycket alkohol, narkotika och dylikt. De dom vill lära oss är att man är inte ensam, det är inte vårt fel, vi kan inte bota den som dricker eller missbrukar och att vi faktiskt påverkas och att vi ska få hjälp för vår egen del.

Jag fick lära mig där att alkoholism faktiskt var en sjukdom och ingen livsstil, att jag eller mina syskon inte har fått mamma till att bli detta, det är inte vårt fel.
Min mamma gjorde ett val som ung, ett mycket dåligt val. Men det är aldrig vi barn som är orsaken till det, vi kan därför inte bota det.
På BonaVia träffade jag fler barn kring min egen ålder (då runt 10 års ålder) som har föräldrar som är som min mamma.
Jag älskade att åka dit för 2 anledningar 1. Jag ville träffa mina nya kompisar och ha en mysig stund med alla som var där.
2. Jag älskade att åka dit med min foster mamma, de var så mysigt att bara vara vi 2.
Så mysigt var det att komma dit. Man kände sig aldrig ensam.

Jag vill därför starkt rekommendera BonaVia till er som är/har barn/ungdomar som har fått växa upp med en förälder som missbrukar.

God natt!

Likes

Comments

Nu vet det ett bra tag sedan jag var inne och skrev av mig, Men de 2 inlägg jag gjort gjorde så att allt försvann alla idéer. Men nu är jag tillbaka och ska verkligen försöka skriva så mycket jag kan! Till saken nu,

Här om dagen hade jag ett kort samtal med min biologiska mamma i telefonen, Konversationen handla om att min mamma behövde ett telefon nr som jag hjälpte henne med, men undersamtalets gång så började vi prata lite om mina fosterföräldrar och att hon är så glad att jag fått komma dig och jag höll med henne, Jag förklarade för henne att jag faktiskt är tacksam, för hade jag vart kvar hos mamma fortfarande hade jag inte vart där jag är nu: Egen lägenhet tillsammans med min älskade sambo, egen hund och katt, har en fantastisk utbildning som dock inte gett mig något jobb för tillfället men jag har ett jobb och jag mår hur bra som helst tack vara mina älskade fosterföräldrar.
De gav mig ett liv som många faktiskt drömmer om, därför vill jag göra detta och förklara att ett liv i fosterfamilj inte behöver vara pesten utan ge det en chans men DU som blir/är placerad ska trivas låt inte socialen säga vad som är bäst för dig men det finns alltid en anledning till varför dom tog dig ifrån dina föräldrar.

Jag Känner mig inte sviken av mina föräldrar, jag är snarare glad (ja det kan låta grymt att säga det men jag är glad) vad hade hänt om jag bodde kvar? hur hade min skolgång sätt ut? min Utbildning? Jobb? Boende? Skulle jag vara fast med något missbruk? hade jag vart fast hos socialen? Ju mer jag tänker på det så vill jag inte tänka på det. Jag tror inte jag hade vart så lycklig.

Men jag kan bara säga allt bra om att vara fosterbarn för jag har haft sådan tur! Men jag vet hur illa det kan vara. Barn kan behandlas värre hos sina fosterfamiljer än hos sina biologiska föräldrar och så får det inte vara ett barn ska ha en trygg plats att växa upp på, tyvärr vågar inte barn säga som det är.

Har ni som läser frågor kring detta eller om av som helst om fosterbarn/hem f¨år ni gärna skicka ett mail till: Linda.nilsson1103@gmail.com så får ni svar i mail eller här på bloggen!

Många Kramar till er alla!

Likes

Comments

Många vill ofta veta om varför jag fick placeras i familjehem, hur det va att växa upp med någon jag aldrig förr hade träffat.
Jag ska förklara för er.
​Jag är 1 av 3 barn som fått lämna mamma, min bror placerades långt innan jag föddes, min syster var också placerad innan jag kom, alltså så har mamma haft sina problem med både alkohol och droger långt innan jag föddes då min bror är 17 år äldre än jag. Socialen skillde på min och min syster från vår mamma och vi bodde på barnhem, dock tillsammans med mamma ett tag, både mycket drama men även glada minnen har jag från den tiden med mycket utflyckter men jag var inte äldre än 3-4 år där jag bodde där och det var inte längre än ca 8 månader som jag var där, min syster var tyvärr kvar ett tag efter att jag placerades i jourhem alltså ett korttidsboende tills dess att man blir placerad på en längre placering i ett familjehem.
Jag fann mig väldigt snabbt och jag är även fått veta nu när jag blivit äldre att när jag skulle träffa mina familjehemsföräldrar så fick de låtsas som om de kännt varandra sedan tidigare men det hade de inte, det var ju för en god sak, jag skulle inte bara ryckas ifrån den trygghet jag hade byggt upp hos den familjen jag bodde i. förtroendet till den nya familjen jag skulle bo hos skulle komma och det blev en enkel förflyttning, men kontakten med jourfamiljen fanns fortfarande kvar och jag kände mig trygg och stabil när jag var hos både jourfamiljen och mitt familjehem. Känslorna byggdes starkare och jag började kalla familjehemsföräldrarna för Mamma och Pappa, då den största tryggheten fanns där. Men min Biologiska Mamma kommer Alltid vara min Mamma, det kan ingen ändra på.
Tyvärr försvann mycket av kontakten med min syster, vi träffades ett fåtal gånger tillsammans med mamma, ofta efter att jag umgåtts med både mamma och min syster var det ofta svårt att somna då jag saknade dom. Min syster har alltid vart min idol, har alltid sätt upp till henne, hon hjälpte mig alltid och tog hand om mig. Det är jag så tacksam över.

Även om det var mycket drama och så så har jag alltid känt mig älskad.Men vissa negativa minnen sitter tyvärr djupt inom mig och när de kommer fram kan jag ha svårt att släppa det och önska att jag kunde åka tillbaka i tiden och bara göra det som jag  ville och få det att sluta, Men det är inget som går nu längre och minnena tror jag alltid kommer att finnas kvar.
Bara att tänka på det ger mig en stor klump i magen och det tåras nästan i ögonen. Men den historien får jag dela med mig av en annan dag,

Hoppas detta inte blev för mycket på samma gång!

Kram på er!



Likes

Comments

Då så kommer mitt första inlägg...tänkte ni skulle få lära känna mig lite.
Kommer ta med er på en resa från 1996 till 2016 tar så mycket som ja minns (årtalen är inte 100% rätt ;D)
1996: Jag föddes 23:56 den 3 November på Östra Sjukhuset i Göteborg, va namnlös ett kort tag tills mamma bestämde sig för att jag skulle heta Linda.
1997-1999: Mycket saker händer här, jag flyttar till barnhem med min stora syster där mamma också är med oss men sedan är det bestämt att vi ska placeras i forsterhem, så efter ett antal månader på barnhemmet hamnar jag hos ett par som som bor en bit utanför Göteborg.
2000-2001: Jag flyttar till en liten ort som ligger några mil norr om Göteborg till den familjen jag bott i, och vi flyttade strax efter en liten bit kanske drygt 1 mil från där jag bodde innan.
2001-2005: Umgånge med min mamma och pappa, en gång i veckan tror jag det va om jag minns rätt, min kontakt med mina syskon va inte den bästa då vi va placerade på olika ställen, vi träffades iprincip bara på födelsedagar och liknande.
2006-2008: kotakten blir bättre med min syster, men kontakten med mina föräldrar blev sämre, inget umgänge med min pappa, svagt umgänge med min mamma.
huset vi bor i renoveras vilket ipricip alltid pågått men ett nytt fosterbarn kommer.
2009-2012: Kontakten med min syster växer mer och mer och vi umgås ett par gånger i månaden till och med. Under 2012 börjar jag gymnasiet och påbörjar en resa som ska göra mig till djurvårdare och slutade med åtminstonde med att jag jobbade på blå stjärnans djursjukhus sommaren 15.
2014-2016: Jag träffar en underbar person som idag är min Pojkvän, sambo bästa vän men mer om honom senare i bloggen. 2015 tog jag studenten en fantastisk händelse och sommaren var full av jobb på ett ställe jag även ska tillbaka till sommaren 16. Och slutet på 2015 kommer det ett tillskott i familjen iaf ett tag framöven en flicka på 5 år sprider glädje mer än någon annan!
Även om jag haft en del motgångar i livet har jag ändå lyckats bli en bra person, lycklig och älskar livet!
Detta va en mycket kort version av mitt liv, men mer får ni veta i bloggen!
Hej svejs!
 
 

Likes

Comments