Vi är redan inne i mars månad och jag känner redan hur våren sakta kommer smygandes här till oss på västkusten 🌞😊
Var ett tag sen jag skrev här på bloggen då det varit fullt upp.
Isabell har fortfarande anfall typ var och varannan dag 😢
Än så länge krampar hon "bara" hemma och på kortis så förskolan har klarat sig än så länge! Vi har fått en akut tid till neurologen nästa tisdag så jag hoppas att vi får ut något positivt av besöket. Isabell är fortfarande inne i en negativ spiral med vikten då hon fortsätter att gå ner i vikt varje månad vilket är oroväckande, om det inte vänder inom en snar framtid kommer det ev bli så att vi får sätta in en knapp på henne men så långt hoppas jag inte det ska gå!!

Vi har i februari haft en hel del kalas för våra älskade barn. Först ut var Isabell som fyllde 6 år, hon hade sitt första barnkalas och det blev hur lyckad som helst! 11dagar efter henne fyllde älskade Melvin 9 år! Kalas för honom blir i Mars då han ska bjuda hela klassen på kalas i simhallen :-)
5 dagar efter Melvin fyllde vår älskade Jakob 8 år!
Han hade grabbkväll helgen innan han fyllde hos sin mamma och det var hur lyckat som helst!
Kort och gott så har vi haft nöjda barn!!

Jag har påbörjat en kurs där jag läser om specialpedagogiska situationer i förskolan på avancerad nivå på Stockholms universitet. En väldigt intressant kurs som dock tar mycket kraft och energi på mig och familjen så jag funderar starkt på att lägga kursen åt sidan och fokusera på mig och familjen. Det är helt enkelt bara att inse att jobba 100 % ta hand om familjen och Isabell samt plugga 25 % på distans inte riktigt går ihop just nu 😢


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 98 readers

Likes

Comments

Älskade dockan ❤ önskar så att jag kunde veta, känna och förstå den frustation du känner inom dig varje gång vi hämtar dig från förskolan. Vill så gärna hjälpa dig så att det slipper bli så tokigt både för dig och för oss varje gång. Vår älskade finaste kämpe 💜

Likes

Comments

Hittade precis min gamla blogg från 2013/2014. Tänk vilken resa vi har varit med om, det är så svårt att greppa och förstå. Kommer ihåg mycket ifrån 2014 då Isabell hade som värst anfall och situationen var extremt tufft och påfrestade för hela familjen. Men hade helt glömt bort vika anfall hon hade. Vi trodde aldrig vi skulle komma dit vi är idag! Även om medicinerna är skit och biverkningarna förjävliga har det ändå gett resultat!
Visserligen har hennes anfall ändrat karaktär och blivit mer kraftigare, men dom kommer inte alls lika ofta och påverkar inte Isabell lika mycket som tidigare. Det ända som påverkar henne negativt just nu är att hennes tal går tillbaka något i utvecklingen när hon har anfall, men det kommer tillbaka när anfallsperioden har släppt.
Vi har gjort en stor resa tillsammans och jag ser verkligen hur vi kommer närmare ljuset 😊😊😊
Tillsammans är vi starka 💪🏻👊🏻😊

Likes

Comments

Nu är julen för detta år och det känns skönt. Vi har detta år gjort en del uppoffringar och valt att fira julen här hemma. Under alla år har vi firat antingen i Karlstad eller Gävle, men det har tagit väldigt hårt på Isabell :-(
Så i år körde vi vårt eget race och satte vår prägel på julen och det var underbart. Vi anpassade dagen och vi tog bort alla måsten. Tomten kom redan kl 10.00 med alla klapparna vilket var perfekt. Barnen lekte med sina klappar i bra många timmar, vi åt jullunch i lugn och ro och för första gången sen Isabell föddes satt hon tillsammans med oss i familjen och njöt av lugnet och sångerna och skrattade. ❤
Även om detta var ett tufft beslut så var det de bästa vi gjort på länge!

Alla föräldrar som har barn med någon form av npf diagnos vet precis vad jag pratar om känner nog igen sig. Jag vet att vi inte är ensamma om att göra uppoffringar här i livet, även om en del är extremt tuffa så måste vi alltid tänka vad som är bäst för våra barn ❤ vi gör allt för att våra barn ska må bra!!

Likes

Comments

Vi får väldigt ofta frågor som hur vi hinner med varandra, om får vi chans att vila upp oss, göra saker var för sig. Här har ni svaret: vi tar oss tid till varandra varje dag 💕 så fort barnen lagt sig släpper vi alla måsten för dagen och bara njuter av varandras sällskap. Vi ger varandra utrymme för egentid, sovmorgon m.m. Vi har sedan dag ett vi träffats vårdat vår relation väl måste jag säga. Både jag och Jonas älskar att känns närhet, att kramas, pussas och känna sig älskade är ett måste för båda för att vi ska må bra :-)
När vi fick Isabell förändrades våra liv helt och hållet. Men vi har tillsammans tagit oss igenom varje motgång vi stött på vilket har gjort oss starkare än någonsin. Vår kärlek bara växer mer och mer för varje dag som går. ❤️❤️❤️

Likes

Comments

Då då var det dags igen :-( Isabell är inne i ett skov just nu med många anfall korta som långa. Än så länge är det enbart nattetid vi märkt av förutom något enstaka frånvarobortfall förra söndagen. Så sömnen är för tillfället borta vilket både tar kraft och energi från både mig och Jonas. Men jag hoppas vi snart kommer på fötter igen 💜
Tillsammans klarat vi ALLT ❤️

Likes

Comments

Ni som är vän med mig på fb vet att det har varit extremt tufft för både Isabell och mig och Jonas när det är kortids helg 😢 Isabell har i perioder haft lättare/tuffare lämningar men det har ändå fungerat. Nu de senaste månaderna har det blivit jätte tufft då hon verkligen inte vill till kortids. Hon gråter och får panik varje gång vi nämner kortids 😞. Vi har haft henne hemma många av helgerna just för att vi känner att behovet just då var hemma och inte kortids. Idag skulle hon ha kortids helg men eftersom hon grät sig till sömn igår pga av hon visste att hon skulle till kortids idag fick jag nog.
Jag kontaktade Lss handläggaren/den nya enhetschefen och vi kom fram till att Isabell behöver börja om igen och hitta tillbaka och känns sig trygg!
Så idag har vi varit på inskolning med henne i 3 h. Det fungerade jätte bra och vi hade en glad tjej :-)
Vi ska köra några timmar imorgon och även på söndag sedan också några dagar på hennes andra helg där annan personal jobbar.

Det känns som allt kommer blir bra även om det kommer ta tid men det har vi räknat med! :-)

Likes

Comments

Jag blir så trött på allt som har med social medier att göra. Skriver man någonting är det alltid någon eller några som tolkar det man skriver fel. Lyfter man frågor i speciella grupper som ex Facebook blir man antingen hissad eller dissad. Jag vågar knappt skriva ut någonting längre för är så trött på att det alltid blir någon feltolkning eller att man är en dålig mamma osv.
Kanske inget roligt inlägg men behövde skriva av mig!!

  • 301 readers

Likes

Comments

Sommaren är snar slut och det är snart dags återgå till rutiner till 100 %. Det ska verkligen bli skönt att få komma tillbaka till jobbet igen! Det har ju inte varit något vidare badväder här på västkusten över sommaren så att ligga på stranden med bikini har ju inte varit prio ett och det är väl skönt!

När det är sommar och alla har semester blir det lätt att man träffar folk man inte har sett på hur länge som helst, vilket det är så mysigt!!!

Så hade jag sagt för två år sedan. Nu skäms jag bara över att se alla människor. Kan ni gissa varför?? Jo pga av min förändrade kropp. Jag hatar när folk kollar snett på mig och man ser hur personen tänker oj vad hon har gått upp mycket i vikt, är det samma person??

Så här ligger det. Hösten 2013 började sakta min utmatningsdepression smyga sig på. Vi hade det extremt tufft med Isabell . VT 2014 började den visa sig mer och det slutade med att jag fick antidepressiva tabletter för att må bra. Tyvärr hjälpte inte det fullt ut så jag blev sjukskriven hela sommaren och började sakta jobba under HT 2014. Jag kände att jag fick orken tillbaka med paniken kom över mig när jag såg vad dessa tabletter gjorde mot min kropp.... Jag var så obekväm att se mig själv förvandlas till något jag aldrig sett tidigare. Jag tog tag i träning och Viktväktarna men ingenting hände. Jag bestämde mig för att sluta med dessa tabletter och det har hjälpt lite. 4 kg försvann ganska direkt. Men jag skäms fortfarande så mycket över hur jag ser ut. Att inte vara bekväm i sin egna kropp är det värsta man kan tänka sig.

Men jag kämpar och kommer fortsätta kämpa tills jag når mitt mål (att trivas i min egna kropp) om det så ska ta mig 5 år.

Så istället för att ge mig konstiga blickar! Ge mig en kram, stötta mig eller vad som helst!! Försök att acceptera mig som jag är NU inte för den jag VAR

Jag är en KÄMPE! Jag har gått igenom så mycket i mitt liv och ändå står jag stadigt på benen!!

  • 371 readers

Likes

Comments