View tracker

"AIK för mig är så mycket mer än bara en hobby. Det är min passion, min fristad och mitt sätt att leva.
AIK är min religion! 

Många människor runt om i hela världen är religiösa. De är troende inom olika religioner så som kristendom, judendom och islam. Inom religionerna tror man framförallt på Gud. Man känner samhörighet och gemenskap  med varandra och man lever efter olika normer. Många använder också sin religion till att finna hopp och tröst i olika lägen man känner motgång. 

Jag tror inte på gud, jag tror på mig själv! 
Jag behöver ingen som säger åt mig hur jag ska leva mitt liv, eller på vilka villkor. Jag har tillräckligt mycket moral och etik för att veta hur jag vill vara som person. Och AIK är den religion som ger mig möjligheten att vara den personen. 
Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. 

Jag litar också på mig själv att jag är stark nog att ta mig ur jobbig tider, eller klara utmaningar som kanske är utanför min komfortzon 
Det är alltid skönt att veta att man kan finna stöd hos någon men alla förtjänar att veta hur starka de verkligen är. Och med tillräckligt mycket motivation tror jag att man kan klara av det mesta här i livet. Alla förtjänar att veta det! 

Gemenskapen som många finner inom sina religioner... Den finner jag överallt! 
Jag har otroligt fina vänner omkring mig, och inte allra minst finner jag gemenskap genom hockeyn och AIK!" 

-Rebecca Söderlund 6/9-14 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den här helgen har varit både bra och dålig. Alldeles underbar och helt fruktansvärd. 
Detta mina vänner är sammanfattningen av att jag i helgen har haft med hockey att göra (därav det fina), och jag har kommit på kant med mammas kille en gång för alla och nu räcker det. Igår satt han och mamma och diskuterade mitt "dåliga beteende" och när jag hade hört nog gick jag ut och konfronterade dem! Det var så himla märkligt, det var som att vara med i en film... Jag kan inte minnas att jag någon gång fått en adrenalinkick, men jag tror banne mej att jag fick det igår. Hade jag inte fått det hade jag nog aldrig gått ut ens. 
Många gånger känns det som att han vill gadda ihop dem mot mig, för att han inte tycker om mig. Men vafan tror han att jag gillar honom eller??!! Men jag står ut ändå, och går heller inte och gnäller på allt han gör. 

Diskussionen vi hade igår gav mig ångest. Jag har aldrig pratat med en person annat än mina föräldrar med sån ilska som jag hade igår. Jag vill inte vara så elak. Jag mår rent av dåligt av att vara osams med någon. Men jag har fått så nog att jag kan inte ens skriva det i ord. Jag tänker inte bry mig om att må dåligt över vad jag sa igår, det var ändå inte i närheten om vad han haspla ur sig. Det som än en gång överraskar mig är hur en vuxen man kan sitta och skrika på en mindreårig tjej som han gjorde, dessutom framför ögonen på min mamma. Har han inte huvud till något bättre? Jag vet att jag är smartare än honom, jag är bättre än så. Att han tvingades höja rösten som han gjorde var på grund av svaghet. Mitt under diskussionen tittade han till och med på min mamma, satte sig rakryggad i fåtöljen och sa hennes namn, "säg något, har jag inte rätt?!"  Han var så sluttömd på ord, han visste inte vad han skulle säga. Jag hade fått tyst på honom en stund innan han bytte strategi och drog in saker som inte hade något med saken att göra bara för att ha något att komma med, men jag fortsatte att kontra med något tillbaka med gråter i ögonen. 

Jag kände ett enormt obehag att möta honom idag så där dagen efter bråket. Jag känner ett obehag av att ens vara under samma tak som honom. Som han skrek på mig igår, och det han sa... det skrämde mig lite. Jag hade önskat att min mamma hade gått emellan, men nej det gjorde hon inte. Indirekt lät hon honom beskylla mig för en jäkla massa saker och även höja rösten på ett högst motbjudande sätt. 

Min mamma berättade för mig igår att hon känner att hon inte riktigt "når mig", som om jag har byggt mig en mur. "Vad skönt" tänkte jag, då gör den det den ska iaf. Jag har börjat skärma av mer och mer när jag är här för att jag inte ska bli sårad. Jag vill inte ha det så! Jag önskar min mamma kunde försöka komma igenom min mur. Visa att hon verkligen finns där för mig. För just nu vet jag inte. Jag känner mig utelämnad här och jag känner mig sårad att min mamma inte ser mig eller har tid för mig. Därför har jag byggt upp muren för att kunna klara mig själv för att inte vara beroende av någon annan. Dem gör det väldigt lätt för mig, enda tills dem har åsikter om hur jag beter mig. Det knäcker mig! Mammas sambo är ett stort jävla svin som manipulerar folk! Och mamma själv är för blind för att se det. Jag har ibland funderat på om jag förvränger sanningen i mina texter och får mammas kille att låta för grov och elak. Men nej, inte efter igår. Han beskyllde mig bland annat för att sätta min mamma i kläm och få henne att må dåligt trots att jag försöker hålla mig hemifrån så mycket som möjligt eller alternativt vara på mitt rum. Samtidigt går då han och påpekar mitt beteende, hur illa jag beter mig och får mamma att börja tvivla på sig själv att hon kanske inte har uppfostrat mig ordentligt. Men det är inte att sätta mamma i kläm eller ?! Nä, verkligen inte!! Vad ser hon i honom??? 
Vad gör man ens i det här läget?! 

Jag har försökt vara stark men det är inne på sluttampen nu. Nu sitter jag ofta här om dagar och kvällar och gråter. Det skulle vara fint med lite stöttning. Den enda som gör det för mig just nu är min pappa men jag är här och det är inte han. 
Igår stod jag mot min mammas kille på egna ben och stod upp för mig själv och för dem jag älskar. Men inte ens min mamma kunde stå upp för mig när hennes kille gjorde så gott han kunde för att knäcka mig psykiskt. Grejen är att jag tror inte hon vågar. Han knäcker henne också. Hon tiger i hans närvaro, men hon vill inte inse det själv. Hon är för kär för att se det, hur man nu kan vara kär i en idiot som han?! 

Jag saknar min mamma så oerhört mycket att jag vet inte vad. Men det här förbannade trollet har kommit i mellan. Jag tänker så fan heller låta honom vinna kampen med min mamma som pris. Hon är värt så mycket bättre!! 

Likes

Comments

View tracker

Att hantera och acceptera att man missar hockey som den hockeyfantast jag är, är inget man vill tvingas göra. 
Anledningen till att jag missar hockey dubbelt upp på tisdag är för att vi ska iväg med skolan på internat över en natt. Det är något vi gör varje år i början av terminen för att välkomna, lära känna och nolla de nya ettorna. Det sistnämnda är ingenting obligatoriskt, snarare tvärtom, haha. Lärarna på skolan är måttligt glada över det, men vad tusan... Min klass blev nollade förra året, vi måste ju få lite payback. Vi ska vara snälla, inte liksom gå helt wild ´n crazy och typ halvt dränka dem på skoltoaletterna. Så elaka och brutala är vi inte!! Vi själva blev utsatta för en spökvandring mitt i natten på ön vi ska till nu igen, det är inte omöjligt att det upprepas. 
Vi får se vad som händer, om vi ens orkar engagera oss...

Från början skulle den här resan hindra mig från att se returmötet mellan AIK-SSK. Det är visserligen bara en träningsmatch, men jag citerar: "Det är visserligen bara en träningsmatch, men jävlar vilken fart det var. Juniorerna som kommit upp i A-laget ser ut som dem går på speed eller nåt. Alla till Hovet. Nu lär det bli åka av." (Tompa Nilsson) 

Förra matchen missade jag p.g.a. egna träningar. Den var ju uppenbarligen sjukt bra, det hör man från många olika håll, även intervjuer från spelarna själva. Av dess anledningar vill jag ju se nästa match ännu hellre! Se vad dem verkligen går för våra "hangarhundar". 
Matchen nu på tisdag blev flyttad också, från Axa sports arena till Gnesta ishall, som för min och många andra gnagares del blir mycket längre att åka. På grund av flytten hade jag kanske inte kunnat se matchen själv i alla fall även fast jag hemskt gärna hade velat. Men sedan såg jag också att jag själv hade fått in ispass några tisdagar framöver vilket gör det körigt för mig att se matchen. Men när resan fick nya datum ser den ju till att jag missar både match och träning... Så himla dumt ju!!! Det är ju bara andra ispasset för säsongen liksom...

Troligtvis och förhoppningsvis finns det möjlighet att live-streama matchen via datorn för en liten slant. Har jag bara tiden, pengarna och täcklning på modemet så sätter jag mig lätt i någon hörna någonstans och kollar! 

En liten fågel viskade i mitt öra att en av dem nya ettorna spelar hockey och jag började helt seriöst fundera på om jag hörde rätt. Jag går då i en skola med endast inriktning på vård och omsorg. Sammanlagt är vi drygt 120 elever tror jag, och jag skulle gissa att det totalt är någon stans 10-12 killar hopskrapat i våra allt som allt 5 klasser. Ursäkta fördomarna men det känns också lite som att dem killar som faktiskt läser vård är lite feminina av sig. Måste då poängtera att jag har ingenting emot någons sexualitet eller något sånt. Är du trevlig och snäll mot mig är jag det mot dig! Det hör inte riktigt hit men i alla fall. Vad är sannolikheten seriöst på att det då ska börja en kille i skolan som dessutom spelar hockey. 
Tror ni inte på fan att jag igår fick veta att det till och med helt makalöst nog är två killar i ettan som spelar hockey. På riktigt, vad är oddsen??!! Så nu har jag bestämt mig för att bli kompis med dem, eftersom jag tror helt och hållet på att majoriteten av alla hockeyspelare är jättesnälla, trevliga och extremt sociala. 

Låt det sjunka in... Nu ska jag störta i sängen min. 
Puss och gnatt! 😘


Likes

Comments

Jag vill föröka skriva iaf något litet varje dag, men jag tycker faktiskt det är svårt att hinna med! Det tar lätt mycket längre tid än vad man tänkt sig. Jag ska ju upp tidigt på morgnarna också att jag vill inte sitta uppe särskilt länge på kvällarna. Jag har träningar tre gånger i veckan nu mera, i övrigt är det mycket hockey, vänner och så småningom även plugg. Men... Jag fick precis en idé!! Jag har insett så sent som typ igår att jag tycker det kan vara jätteskönt att skriva ner saker direkt från hjärtat på ett pappersark med en penna. Det är ju perfekt att sitta på tåget och skriva. Det senaste dagarna har pennan glött och jag har skrivit rätt många sidor faktiskt. Problemet är bara, när ska jag få ner texten från blocket till datorn och ut på bloggen? Jag ska försöka hitta nån lucka som man kan föröka hålla sig till var och varannan dag så det inte blir jättesent på kvällen när jag egentligen bara vill sova.
Jag kan nästan se era ansiktsuttryck framför mig, "vadå ska hon seriöst bestämma vilken tid hon bloggar varje dag?!" Kan mig knäpp om ni vill men jag gillar ordning och rutiner. Jag har även blivit diagnosticerad med en premutation av fragilt x som kan sätta sina spår. Mer om det någon annan gång, nu väntar sängen.
Puss och kräm!! 😘

Likes

Comments

"Jag gråter floder på insidan, och snart brister det även utåt! 

Sporten som har räddat mig så många gånger blir jag nu fråntaget, om det så bara är för två dygn.
Det krossar mig från insidan och ut. Vad ska jag göra?! 
Det händer så mycket just nu och kommer göra det de närmsta tre åren skulle jag tro. Det skrämmer mig. Helt ärligt, jag är livrädd!! Jag har just börjat årskurs 2 på gymnasiet och det är nu dem ska börja förberedda oss för arbetslivet. Jag känner mig inte redo för det, jag känner mig inte alls redo för det ansvaret och dem skyldigheter man får. 
Jag vill bara pausa tiden som annars flyger förbi och leva hockey dygnet runt. Jag vill spendera så mycket tid jag kan på sporten som får alla mina problem att lämna jordens yta, som alltid gör mig så jävla mycket gladare... Som gör mitt liv! 

I många år har jag väntat på att en dag vakna upp och inse att "Shit, det är hockey jag vill hålla på med!"... Och en dag kom den. Det hände mycket senare för mig än för dem flesta andra och jag har nu många, många timmar att ta igen. 

Jag vill inte lägga ner tid på annat än hockey. Jag brinner för att vara lycklig och så länge jag har hockey så är jag lycklig, lyckligare än någon annan gång! 

Ibland hatar jag att mitt intresse för hockeyn kom så sent, men å andra sidan kanske det aldrig hade växt sig så enormt om jag fått det tidigare. Att jag fick intresset senare kanske helt enkelt bara gav mig tid att inse vad jag verkligen inte kunde leva utan. Som liten hoppar man ofta runt mellan olika idrotter, hobbys o.s.v. Jag kanske aldrig hade hittat tillbaka om jag började prova massa annat i mellan. 

Nu är det som det är och jag ska slåss för hockeyn i mitt liv om det så behövs!! <3
 
      (Ritade tidigare idag)

-Rebecca Söderlund, 20/8-14

Likes

Comments

Klockan börjar bli mycket och äntligen börjar skolan imorn så jag väntar ett krig med väckarklockan imornbitti... Jag lär ju ångra bittert att jag längtade så till skolan när den väl är igång men jaja. 

Efter dryga en och en halv månad träffade jag äntligen min närmsta vän. Hon har varit mycket utomlands denna sommar och för mig har det varit mycket med flyttarna så vi har lite gått om varann. Idag gjorde hon mig vilket fall sällskap till en frisörsalong för att köpa lite hårprodukter. Nu är jag redo för en riktigt genomkörare i håret. Tänkte slå på stort med smink och lockat hår till första dagen i tvåan. 

Nu när hockeysäsongen är igång ligger det två fyspass i veckan. Idag var första och ja, det känns! Cyklade dit tillsammans med en klubbkamrat och hennes bror som är våran tränare dessutom. Men vad är en cykeltur att skryta om tänkte väl han så vi körde ben "all in" idag. En tjej i laget kallade idioten för "benknullaren" men jag måste säga att köra ett hårt benpass med utfallssteg, grodhopp, "pi halva" som vi kallar den (sitta 90 grader i luften eller rygg mot rygg med en kompis) och sedan cykla en halvtimme tur och retur vill jag lova är en riktig benknullare! 
Men jag ska inte gnälla, det blir det nog så det räcker imorn när jag ska ta mig upp för skolans alla  trappor... Det finns två hissar men dem lämnar ingen garanti. Förra året fastnade jag och 6 till i den mindre av dem när vi gjorde ett försök till att undvika trapporna. Men efter det undviker jag nu istället den hissen. Long story short satt vi fast i drygt en och en halv timme på kanske totalt 2 kvm. Jag upprepar, vi var alltså sju pers där inne, syret var bristfälligt i allra högsta grad. En av tjejerna svimmade av och låg och krampade p.g.a. den dåliga luften. När ingen lärare verkade göra något drastiskt ringde vi tillslut larmcentralen som fick tillkalla brandkår. Dem var ändå tvungna att invänta en viss tekniker för att kunna få ut oss, och det tog ju sin tid, Vi verkade ju inte få någon hög prioritet trots att ungdomar låg och insjuknade... Efter mycket om och men kom vi tillslut ut. Men det tog på krafterna och alla var mer eller mindre chockade och tårarna rann när rädslan släppte. Det var en speciell känsla att känna hur hjärtat nästan slog syrelösa slag. Men jag är galet förvånad och glad över hur lugn jag lyckades hålla mig. Tröstade mina vänner och skapade en bra stämning, vi skulle ju ändå sitta där ett tag. Det var lika bra att behandla dem främmande treorna i hissen som mina vänner. 

Nu blire duschen. Puss och hej så länge! 😘

Likes

Comments

Jag har inte bloggat på några dagar... *SPANK, SPANK!* Som om det var någon nyhet... 
Men så kan det vara ibland. Packade ryggsäcken för en dags utflyckt i fredags och åkte sedan till pappa direkt. Lämnade så klart kvar datorn hos min käre mor. Skulle ändå tillbaka till henne igår så det gjorde inte så mycket. Men det blev aldrig av att jag bloggade då heller. Jag stog och sminkade mig och lockade håret och grejade för att vi skulle få gäster. Jätte trevligt hade vi det men det blev sent. Måste bara poängtera att jag sminkar mig väldigt sällan, men igår blev jag riktigt nöjd med vad jag lyckades med!  

I fredags hade jag en helt fantastisk dag! Jag åkte till platsen i mitt hjärta och var där i många timmar. AIK.s a-lag hade en öppen isträning på förmiddagen så jag åkte till Ritorp för att få utlopp för min hockey abstinens, fullt medveten om att det var flera intressanta aktiviteter under dagen. A-lags träningen började 10:30, så jag var där i god tid, redan tio över tio. Sen satt jag där! Det var full fart hela dagen faktiskt. Det var ett gäng små grabbar som sprang omkring, överallt hela tiden. Jag pratade lite med några faktiskt, helroliga och jättesociala. Helt ärligt är det något jag förknippar med hockey grabbar, just att dem är väldigt sociala och också att dem är väldigt trevliga. Bra killar helt enkelt! Men som små har dem mer i regel snarare än undantag väldigt mycket energi. Dem spelade ishockey, landhockey och däremellan kivades dem, tävlade i allt dem kunde komma på och lekte kull på läktaren. 

Efter första träningen hade jag några timmar att ha ihjäl. Satt i solen och gassa mig lite medans småländska killar i min ålder kom dit för att spela mot AIK:s j-18 lag senare på eftermiddagen. Lite j-20 grabbar kom till anläggningen också för träning, så när dem gick ut på is satt jag och tittade lite samtidigt som jag åt i cafeterian. Det var en ny kvinna i kassan också, hon var himla trevlig och sprallig, och... hon pratade engelska. Inte för att jag hade värsta diskussionerna med henne men det var ändå kul att få säga nånting på engelska. 

J-18 matchen blev tyvärr en förlust för AIK:s del, men det är ingen större fara då det bara var en träningsmatch. Det var ändå väldigt intressant att kan jag tycka. Det var ett gäng killar där dem äldsta var lika gamla som mig. Många gånger var det lite svårt att få ihop då dem var himla duktiga och hade högt tempo, var stora på isen och vågade ta för sig och trycka till i sargen och lite så. 

Det väckte också lite minnen! 
Det är faktiskt så att det var j-18 hockey jag började kolla på när jag fick upp ögonen ordentligt för sporten. 
Jag och min pappa började följa hans arbetskamrats son när han var lika gammal som jag är nu. Det blir automatiskt lite roligare att kolla när man har någon form av kontakt till någon i truppen. 
Jag blev helt fast! 
Det var nånting med det, jag kan än idag inte sätta fingret på vad det är, men det är någonting med hockey dom bara gör det så magiskt bra!! Jag får inte nog! Äntligen har jag hittat hem på riktigt. Allt känns så jäkla rätt. 
När våran bekant blev gammal nog bytte han till AIK:s j-20 lag och jag gick i pappas fotspår och blev AIK:are. Och det känns så jäkla rätt, det är min religion. Jag år så otroligt tacksam att det fanns någon där som visade mig vägen. Ändå var allt bara en ändå tillfällighet. Men "IF IT'S MEANT TO BE, IT WILL HAPPEN!"

Nu är det bara ett dygn och några timmar kvar innan jag börjar andra årskurs på gymnasiet. Det är lite spännande och jag saknar mina vänner, men jag ser grymt mycket fram emot hela året. Detta år ska jag få in rekord mycket hockey i min vardag om jag så ska bygga tetris i min kalender. Nu går jag bara och väntar på att höra startsignalen... 

Likes

Comments

Nu väntar sängen kan ju bara säga. Imorgon ska jag upp tidigt, så om jag ens ska höra mina väckarklockor så ja, då blire till att säga godnatt inom kort 😉 

Himmel och plättar vad jag har längtat till hockey, hela sommaren har jag legat och faktiskt grinat många gånger för att det inte finns någon hockey att se. Nu är det tillbaka och jag är så jäkla glad så det finns inte asså!! 
Idag hade jag mitt första fyspass med laget... MY GOD! Det känns som att en elefant har stått på min mage, haha. Tur var det att jag käka innan träningen annars hade jag nog inte ätit middag. Jag har en förmåga att tappa matlusten när jag har tränat, speciellt om vi har kört mage. Idag körde vi lite armar, mage och så tog vi några varv runt löpbanan så vi fick upp flås och värme. I alla eller iaf nästan alla armövningar blev man ändå tvungen att spänna magen så jag känner mig lite slut i magen faktiskt 😜 Det är ändå himla skönt kan jag tycka, att känna att man har gjort nåt och inte bara suttit hemma och stirrat i väggarna. Å andra sidan har jag varit i stan och vandrat med två tjejkompisar idag så jag har ju inte varit hemma, men vilket fall som helst känns det ändå alltid bra för samvetet när man har tränat! 

Dagarna tickar på och snart är det bara att dra sitt trötta sommararsle tillbaka till skolan. Jag längtar faktiskt fortfarande till skolan, till rutiner och till att träffa alla, inte så ledsen över att sommarlovet är slut som många andra, men jag kan tycka att de sista två till tre veckorna blir som någon lång söndagsångest lite grann. Jag vill tillbaka till skolan men det är nu man inser vad man inte kommer hinna göra under ledigheten... Det känns inte så bra! Det har varit flera människor jag inte har träffat på väldigt länge som jag har velat ta kontakt med. Men det har inte blivit av, precis som alla andra tillfällen. 
Jag kan inte för mitt liv förstå varför det ska vara så jäkla svårt att hålla kontakten men någon?! Jag blir tokig! När man äntligen hör av sig till personen i fråga eller den hör av sig till dig och ni kommer fram till att ni får höras vidare senare om när ni ska träffas... för det måste ju bli av... Sen blir det ju aldrig så iaf. Jag blir så ledsen för den sakens skull. 
Okej nej, men lite smått irriterad. För jag tänker inte sitta och deppa, hehe! 

Imorgon har jag hockey planer heeela dagen. Myspys! (Hörde ni min falsett där... "myspys" haha!) Så nu laddar jag för fullt. 
Hoppas jag kan somna innan jag blir galen på min nya säng. Bäddmadrassen åker åt ena hållet, lakanet åt andra och madrassöverdraget där emellan rullar ihop sig. Jag trodde ju helt seriöst dårå att jag skulle sova som en liten prinsessa när jag tillslut fick sova i min alldeles nya fina säng. Men alltid finns det något att störa sig på. I dem lägena ska man istället hitta flera anledningar till att le och va glad!

Med dem orden säger jag tack och godnatt, och önskar er en trevlig nattsömn! 😘

Likes

Comments

Min dag igår var väldigt bra ända tills jag kom hem... Jag hade en klipptid klockan ett för en extreme makeover. Jag tror att jag klippte mig sist innan jul någongång och har inte färgat sedan i februarblev i. Detta från att färga en gång i månaden... Det var dags för något drastiskt, och så blev det vill jag lova!! Det inte som jag tänkt mig, men jag trivs med det! 

Nu mera ser jag ut såhär i mitt hår :D 
 


Det är förövrigt bilder som min frisör tog för att lägga ut på deras facebook-sida. Lite roligt ändå, hon måste ju ha varit nöjd om hon ville visa andra resultatet! 😉

Efter klippningen, och färgningen för den delen, drog jag upp till anläggningen där jag tränar. Mötte en kompis och tränade lite skott. Jätteskönt var det, och jag känner på bara två gånger en förbättring. Sedan blev det två varv runt löpbanan. Även det tok skönt!! 
Efter det bar det hem till kaoset. Ibland går det bara över styr alltså, just sayin'. Det var rätt dag för ett spontanbesök av min pappa helt klart! 
Han blev så nyfiken på min frippa att han kom förbi efter jobbet. Det var kul att se honom! Jag tror jag stog ute med honom och pratade i över en och en halv timme. Mycket roligt prat men jag behövde också spy lite galla över situationen hemma hos mamma, vilket för honom var helt förståeligt.
En jäkla retsticka är han också! AIK spelar en till match imorgon men jag kan inte gå p.g.a. mina egna träningar. Men han kanske går utan mig iaf. Men det är rätt, hade jag inte haft träning hade jag också gått. 

Vad har denna dag bjudit på då... 
Dem flesta spänningar har släppt här för stunden iaf. Mammas kille pratar med mig igen så det känns ju skönt. Undrar vad som flög i honom egentlligen 😜 Under kvällen fick vi besök också, min morbror och hans fru. Jättetrevliga människor! Det var ett tag sedan man såg dem så det var kul att dem kom och titta hur vi bodde! 
Annars har dagen varit väldigt lugn. Jag gillar att göra saker, men ibland behöver man dagar när man inte har några planer alls. Inga tider att passa, möjlighet att vila en stund eller ta en längre dusch och lite så! Nu hade vi ju planer på kvällen men jag hade ju fortfarande hela dagen på mig. 

Jag ser mycket fram emot morgondagen! 
Jag ska träffa två vänner i stan, sedan mot kvällen är det träning som står på schemat 😍😍😍 Det ska bli så jäkla kul asså!! 
Men dagen börjar tidigt och den håller igång ganska länge, så nu är det väl bara skjutsa sig i säng och hoppas den blir så bra som jag räknar med att den blir 😉

Puss och hej så länge mina pinglor! ❤

Likes

Comments

Jag har ett problem. Eller ja, jag har flera men vissa är mer framträdande än andra.
Ända sedan mina föräldrar bestämde sig för att separera har det gått både upp och ner. Just nu är det en liten nerförsbacke. För första gången bor nu jag och min bror hos våra föräldrar varannan vecka som fick ta sin start hemma hos mamma. Det har nog blivit mer komplicerat än vad vi alla hade tänkt oss. 
Ibland vill jag bara ställa mig och skrika så högt att jag spottar någon i ansiktet, men istället går jag oftast in på rummet och gråter. 
Det gör ont i mig att se och veta hur min mamma mår, det gör mig ännu mer ledsen. Hon känner liksom att hon sitter i kläm och jag känner mig undanskuffad och min bror bara är. Är det så det ska vara egentligen?! Jag blir bara så trött!

För tillfället så är mammas sambo tydligen arg på mig. Har måste vara riktigt förbannad för han pratar inte med mig, inte för att jag vill att han gör det, men det är ändå inte som det ska...
Jag fortsätter, han tittar inte på mig om jag försöker föra en diskussion vid middags bordet och sist med inte minst, han hälsar inte ens när man kommer hem. Jag har många gånger känt mig lite påträngd av denna människa då han är en sån som alltid vill ha rätt och tillrättavisar folk ibland med en hårdare ton än vad som behövs, man får heller aldrig chansen att svara eller säga något tillbaka för att han ständigt avbryter och överröstar vem det än är som pratar.

Att man hälsar när man kommer och säger hejdå när man går är något min mamma har lärt mig sedan jag var barn. Det är något hon anser tillhöra vett och etikett, hon skulle skämmas för mig och min bror om vi inte gjorde det. Att nu hennes sambo har den attityden han har mot mig... Det är bara så jäkla synd. Jag tycker det är fullkomligt larvigt och riktigt onödigt! Mamma hamnar liksom i en jobbig situation. Hon har sagt det till honom att hon tycker hans beteende inte är trevligt, så varför fortsätter han då då? Vad är det han försöker bevisa??! Han gör mamma mer ledsen än han gör mig, det är väl ändå mig han vill komma åt när han gör så här, eller?

Jag tänker inte låta honom försöka uppfostra mig, det har jag två föräldrar som sköter åt honom. Han ska heller inte tala om för min mamma vad som är rätt och fel med hur man uppfostrar sina barn, för där är alla olika.
Min mamma tar åt sig, och många gånger tar det väldigt hårt och gör stor skada. Det är nog en av anledningarna till att jag vill hålla avstånd från honom. Jag vill nog också vara lite beskyddande med mamma gentemot honom. Många gånger börjar jag nog per automatik trösta mamma och ge henne styrka genom att intala henne att hon är helt fantastisk som hon är vad folk än säger och gör, även fast det kanske var jag som var ledsen från början. Men jag klarar mig. Jag är starkare och står stadigare än vad min mamma gör. Jag kan ta mer skit helt enkelt. 
Jag tror att min mamma blir stressad av att hennes sambo och hans släkt konstant har åsikter om allt och alla. Dem säger också åt henne vad hon ska och inte ska göra. Snudd på prestationsångest från mammas sida kan jag tro också när sambons släkt dömer med sambon i täten.

Jag har blivit så pass gammal att jag bör kunna kan stå för mina egna handlingar och konsekvenser. Min mamma har också lärt mig sedan liten att "man behandlar andra som man själv vill bli behandlad". Det är något jag fortfarande utgår från och kommer säkert alltid göra. Fortfarande strävar jag hela tiden mot att bli en bättre människa, någon som folk tycker om och som folk vill umgås med. Men jag kan också stå upp för mig själv och låter inte någon köra över mig hur som helst. Jag har mina förebilder, och jag hittar ofta särskilda sidor hos olika individer - både bra och dåliga - som får mig att inse vilka sidor hos mig själv jag vill jobba med. Jag har tillräckligt mycket moral och etik för att slippa ha någon som tillrättavisar mig. 

Hur sjutton tar man sig här ifrån?! 
Min räddning är hockeyn, men det är inte hockey varje dag, 24 timmar och dygnet. Jag kan inte smita från alla problem. 

Likes

Comments