View tracker

Rubriken kanske känns lite sådär cheesy. Hallå det är 2016! Inte 2009 när rosa fluffdagböcker pryddes med top secrets och gårdagens (väldigt onödiga... Insåg man sju år senare) bråk i skolan. Idag bloggar man, skriver öppen dagbok som resten av världen kan ta del av. Men ändå. Behovet efter att SKRIVA AV SIG finns kvar. Tankar blir till ord och ord blir till meningar. Har fallit för hela grejen - blogga!

Min blogg. En trygg plats att vila huvudet på. Som en tredje axel. Här är jag öppen, ärlig och ÄKTA. Skriver om det som glädjer mig och saker hjärtat inte längre kan bära själv. Hänger du med? Så då blir det ju faktiskt - kära dagbok. Eller blir det kära blogg? Whatevs. Dagbok låter mer personligt. Och fokus läggs varken på text eller bilder här på min blogg. Jag vill bara ha en plats att luta mig mot.

Så. Vart ska jag börja?

Det finns en person. Jag tror att hon påbörjat sin livs resa. Jag vet. Stora ord i en liten mening. Men det känns så - i hjärtat.

Hon med tix, tvångstankar, emetofobi, stark bacillskräck, rädsla, oro, nervositet och som topping på tårtan IBS har hittat en trygg och varm famn - yoga.

Hon har yogat. Under flera månader. Fram och tillbaka. Längtat efter stunden på mattan en dag, inte alls känt för det en annan dag. Hon har till och med gått på yogaklass under sex veckor. Hon var nervös. Fokuserade mest på sin bullrande IBS mage men hon kände att det gav henne så mycket att gå dit och ta en stund för sig själv så hon gjorde det ändå.

För några dagar sen hittade hon tillbaka till yogan efter ungefär en månads break. Yoga var liksom bara något hon gjorde för att hon "skulle" göra det. Men inte idag. Hon vaknade upp från Savasana med en känsla i kroppen som hon aldrig känt förut. En speciell känsla. Nästan lite magisk. En känsla av att kropp och själ kändes fylld av lycka och glädje. Harmoni. Lugn. Allt kändes fantastiskt. En tanke poppar upp i huvudet. Mitt från ingenstans. "Jag älskar mig själv och mitt liv". Hon vänder sig över på höger sidan med hjärtat riktat upp mot sitt vita tak. Hon tittar på dom brinnande ljusen. Ser sig omkring i sitt rum. Doftljusen når hennes näsa. Så fin hon gjort iordning för sig själv. En stund av tystnad.... En glädjetår rinner ner för hennes kind. En enda tår.

Den här personen är jag. Univserum. Min resa igenom yogans magiska värld. Jag tror. Kanske. Att den har börjat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker