Igår var jag på mitt första möte på min nya öppenvård (PMM). Jag fick prata med en första kontakt. Tror att det var en kurator. Efter samtalet så hämtade hon en läkare för att hon blev så orolig för mina suicidtankar.
Jag blev inte inlagd som tur var. De skulle ha en akut teamkonferans om mitt ärende idag. Så skulle de ringa mig idag.
Livet känns bara helt upp och ner igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag väl inte vill leva. Ja, känslan att inte leva är där hela tiden, men när den är som starkast så går jag under! Jag gör ingenting i skolan längre för att jag inte orkar. Umgås knappt med människor heller:/
Känns som att livet har stannat upp!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är utskriven sedan en vecka tillbaka. Varför jag inte skrivit något mer är för att denna veckan varit jobbig. Det är en tuff värld utanför psykiatrins dörrar.
Jag har mått bajs...
Men något jag är överlycklig för är att en från psyk vill vara familjehem för mig på helgerna!! Hon har ansökt hos socialtjänsten, och jag väntar på att det ska bli beviljat. Något annat som redan är bestämt är att jag ska få en kontaktperson också. Hon är också från psyk fast från en annan avdelning. Jag är hur glad som helst för det. Jag ska träffa henne nån gång i veckan. Hon kommer hjälpa mig att komma framåt för hoppningsvis!
Jag gillar henne redan jättemycket, o vi klickade bra på avdelningen:)
Så vi får hoppas att dessa två insatser kan hjälpa mig att vilja leva lite mer!!

Likes

Comments

Söndag idag. Hatar söndagar allmänt, till och med helger överhuvudtaget!! Allt går så långsamt, känns som att världen stannar upp lite...kanske bara min värld hör inne på psyk!
Färre personal som jobbar och mindre rörelse på avdelningen! På vardagar är det mer drag, det händer något hela tiden...iaf hos mig. Tycker det är så med världen utanför också. Fler rör sig på vägarna, gatorna och allt rullar på!

Lite tidsfördriv hade jag när jag och en sjuksköterska satt och målade, uppskattar när de tar sig tiden till att hitta på saker som att spela, måla osv...:)
Jag tar typ mediciner för att kunna sova bort dagen, just för att den är så tråkig. Jag försöker klara från 09.00-11 då lunchen är och sedan klara 11-16 då middagen är och sedan 16-20 då jag brukar somna. Då får jag min natt medicin o sommar gott, för att sedan gå upp igen kl 08.00...
Vill kunna sova längre, MEN personalen kommer in med morgon medicinen kl 08.00 om man har tur 09.30:)
Det är en helt ok dag idag, men ändå inte bra!
Hoppas iaf ni har det bra!

Likes

Comments

Min älskade ängel! Jag saknar dig något enormt här på jorden. Du var den jag levde för...

Jag var på busshållplatsen i förrgår. Där du brukade möta mig och lämna mig. Det var något som var fel. Du var inte där, du var inte med mig. Jag saknar våra goda stunder. På somrarna när vi spelade tennis och fotboll, och skrattet var med oss var vi än var.

MEN jag hatade de stunder när knarket gick ur din kropp...

Det var då du bara sov o sov o sov...

Du kunde sova i flera dagar, och jag som liten satt och kolla på tv, och fick nästan tvinga upp dig för att du skulle göra mat till mig. Vissa dagar orkade du inte och då fick jag gå till grannen och äta!

Trots att du näst intill var en värdelös pappa i vissa stunder så älskade och älskar jag dig ändå, du var och är mitt allt. Jag saknar dig min fina ängel...livet togs ifrån dig alldeles för tidigt. Tiden går så fort...det är snart två år sedan du somnade in! Två år av ett helvete!!!!! När du försvann rasade allt för mig, jag önskar vi hann att säga hejdå. Allt gick så fort...

Nu är du i himlen och vakar över mig, kanske är det du som varit min skyddsängel när jag velat få ett slut på allt. Kanske är det du som har räddat mig?? Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta, till månen och tillbaka!

Likes

Comments

Jag tror att jag inte orkar mer...
Just det jag TROR...
Jag är så orkeslös...
Självhatet är större än någonsin...
Jag vill inte leva...
Jag vill dö...
Jag vill dö...!
Jag vill verkligen inte finnas längre!

Föreställ dig ändå känslan av att ge upp livet när det är som jobbigast. Du har kämpat för att försöka hålla dig uppe i månader kanske år...och du står äntligen där vid tågens spår...
Ja du står där tågen susar förbi.
Du är mellan liv och död...himmel och jord!
Du vill så gärna avsluta ALLT.
MEN någonting håller tillbaka.
En rädsla som bara kommer när du väl står redo att hoppa.
Polisen kommer i full fart bakom dig, du gör dig redo för att springa. Inte ifrån de...utan rakt ut på spåret i hopp om att ett tåg skall komma och ta livet ifrån dig.
MEN DE HINNER FÅ TAG I DIN ARM. Drar dig tillbaka, tillbaka till verkligheten. Hopplösheten sköljer som en våg över dig. Du misslyckades...
Detta har hänt mig ofta på sista tiden. Jag stå#r där vid tåget eller bron o blir stoppad i sista sekunden.
Jag vill så gärna vara tacksam över att de räddade ett liv...mitt liv. MEN det är jag inte! Jag är så arg och ledsen över det...
FÖR JAG ORKAR INTE MER!!

Likes

Comments

Vart är resurserna SVERIGE??

En för alla, och alla för en!!

De som jobbar inom vården (psyk) är otroligt beundrans värda i mina ögon. Jobbar och sliter trots att resurserna är kapta.

Kl är 07.20 och natt personalen ska gå av sitt pass för att dag personalen skall börja. En sköterska kommer in springandes från grann avdelningen och säger "vi är bara tre st idag, som om ni har en extra så får ni gärna skicka in en till till oss"! -jaja självklart är svaret.

Ytligare 10 min går och personaltelefonen ringer..."Aa ja men jag förstår, klart du ska vara hemma idag då"! Sköterskan säger sedan "då var vi bara tre här idag med". Bristen på personal är större en någonsin!!

Avdelningar tvingas stänga vårdplatser på grund av att vården inte har tillräckligt med resurser till kompetent personal som rör sig fram på golvet...

Vad håller Sverige (Gabriel Wikström) på med?!?!?

Sjuka människor tvingas hem. Det kan liknas med att en liten pojke som brutit armen blir hemskickad för att det inte finns de resurser som skall finnas. Men i detta fall skickas sjuka kanske deprimerade människor hem till en trasig vardag och okontrollerad öppenvård. Öppenvårdar funkar inte, och absolut inte tillsammans med slutenvården.

Jag har inte haft en fungerande öppenvård i över 7 månader snart och det är pågrund av att läkaren inte hört av sig när han varit tvungen till det. Psykologen min har tydligen också haft bättre saker för sig än att boka tid med mig. Trots detta har jag legat på som en vild dåre för att få mina mediciner utskrivna och någon att prata med...

Under denna tid har jag också som många andra gjort självmordsförsök efter självmordsförsök. Åkt in och ut på psyket. Blivit bältad otaliga gånger och fått flera injektioner. Och jag kan utan att ljuga säga att personalen sliter hur mycket som helst! Kanske tänker du nu att jag är fullt frisk och bara stället till med en scen, för jag är ju ändå kapabel till att skriva denna insändare. Då ska jag berätta en sak...

Även om jag är djupt deprimerad och har borderline så betyder inte det att jag är galen eller att jag ligger i min säng dagligen. Alla påverkas olika, och en depression kan göra att en människa isolerar sig medans en annan fungerar optimalt i vardagen men ligger och gråter sig igenom nätterna.. Alla sjukdomar påverkar inte alla likadan!!

Vården, jag skulle vilja säga vården på alla plan behöver mer och fler resurser!! Det funkar inte att det jobbar en sjuksköterska o två vårdare på 12 patienter! Behöver en patient bältas krävs det dubbla antalet, då det är en så pass påfrestande situation...

Fyra skall hålla fast patienten tills att denne väl är i bältets tag. Sedan ska en skötare sitta ex vak, alltså vid patientens sida 24/7 så att allt går rätt till. Och slutligen ska en sjuksköterska injiciera om det så behövs...

Inte minst sagt vuxenpsykiatrin behöver få resurser utan våra barn och unga skriker mer än någonsin efter våran hjälp!! Ungas liv släcks dagligen. Unga röster som är sköra och inte har styrka att få sin talan igenom. Vi måste hjälpa de sjuka att få sina röster hörda i samhället. Unga åker in och ut på psyket, tillslut finns det ingen som tar deras självhat, självskadebeteende och självmordsförsök på allvar. Människor skickas hem från akutmottagningar när de inte gjort ett tillräckligt allvarligt självmordsförsök! Det finns inte resurser till att hjälpa en patient som själv söker vård innan en allvarlig handling tilltas...det är sjukt!

De är sjuka människor som inte har orken att kämpa för sina egna rättigheter! Rättigheter som ska vara självklara k samhället...

ALLT FÖR LITE VÅRDPERSONAL!!!!

Kom igen Gabriel Wikström öppna ögonen för de sjuka, och inte bara somatiskt sjuka utan psykiatrin också. Detta håller inte nu och kommer fortsätta att rasa....! Det måste få en ändring! Fler avdelningar för psykiskt sjuka måste resas, och fler måste anställas. En höjd lön för de som sliter mest i samhället måste var en minst sagt hög prioritet!!! Vi måste locka med någonting för avdelningar stänger på grund av just personalbristen som härjar i landet.

Likes

Comments

Frukosten är framme och världen rullar på utanför psykiatrins dörrar. Ganska mulet här i GBG idag.
Jag tycker det är väldigt skrämmande, att trots ens egen värld har stannat upp så fortsätter ändå det verkliga livet utanför. Det bara väntar på en...!
Jag är skeptiskt till livet i allmänhet, men vill så gärna VILJA leva. VILJA uppleva de där extra guld värda stunderna!! Bli klar med plugget och sen ha helt kontroll över mitt egna liv. Ha min egna lilla familj som jag bestämmer över och ingen annan.
Börja plugga på universitetet är en stor dröm som jag drömt om länge nu...men jag vet dock inte om jag fortfarande vill plugga till socionom för jag vill också jobba inom psykiatrin. Tänker att jag kanske pluggar till socionom och sen ändå jobbar nåt år på psykiatrin. Låter väl jättebra, eller hur??det tycker jag:)

Idag är jag lite extra taggad på livet...
Fråga mig inte varför men det är bara en sådan dag. Hoppas ni också har en extra bra dag idag!;)

Likes

Comments

Självmord

Ungefär 1531 människor gav upp sitt liv under året 2014. Av dessa självmord så är 1044 män respektive 487 är kvinnor. Enligt MIND.se så begår män ca 70% av alla självmord. Kollar man i statistiken är skillnaden tydlig mellan män och kvinnor.

I Sverige är det regionala skillnader, men det är trots statistik väldigt svårt att se ett mönster.

Självklart är antalet självmordsförsök större än fullbordade självmord. År 2014 var det totalt 8251 st självmordsförsök. Mörkertalet av oregistrerade försök är minst lika många påstår MIND.se. Samma år försökte unga människor mellan 15-24 begå självmord, och då 170 av dem lyckades att avsluta sina liv. Självmordsförsök är större bland yngre, medans fullbordade självmord är vanligare i medelåldern samt äldre personer. Under åren har fullbordade självmord sjunkit i medelåldersgruppen samt äldre. Den yngre målgruppen har stigit.

Rationella självmord existerar det?

Är inte tanken att inte vilja leva ganska konstig? Att en människa inte längre känner att denne hör till livets gång och bara vill komma bort från tillvaron? Många tror att självmord är en bättre död, då jämfört med den ”normala” döden där man åldrars och dör genom att kroppen inte längre orkar mer. I verkligheten är självmord allt annat en en bra död, Argumenten kan vara att allt för många människor berörs. Om individen väljer att hoppa framför tåget så kommer föraren med största sannolikhet ha trauma och men för livet, eller de människorna som kommer klandra sig själva för att dem inte visste att denne mådde så pass dåligt att denne verkligen skulle ta sitt liv. Som vi vet är människan självbestämmande (autonom) med andra ord kan man förklara det som att människan har rätt att välja och ta sina egna beslut i livet.

Enligt troende skrifter så är livet en gåva från gud, och enligt gud ska man inte döda. Kollar man närmare på ordet ”självmord” kan man tydligt se att mord ingår, dvs det är ett mord på sig själv. Begår en människa självmord så kränker denne en annan människa genom att stjäla X antal år av dennes liv. Det står också i samma skrift att vi har en skyldighet att rädda liv. Frågan är då om det också gäller en självbestämmande individs skyldighet att också rädda sitt eget liv när det kommer till den punkten?

OM jag skulle bestämma mig för att avsluta mitt liv, vem är det då som jag skulle stjäla från? Är det gud, mina anhöriga eller mig själv? När en människa har kommit till den punkten i livet att individen har tankar på döden så ser individen oftast inte att någon bryr sig om denne, känner inte sig älskad, omtyckt eller värdefull. Individens huvud är så mörkt och det ända som skulle lösa tillvaron är självmord.

En radikal (genomgripande) rättighet är faktiskt att tacka nej till livet. Vi som individer gör handlingar och vi väljer sedan vilken väg vi ska ta med hjälp av våra handlingar. Det är våra handlingar som gjort att vi befinner oss där vi gör just idag.

Varför ska en människa behöva lida dag in och dag ut, kanske i veckor och till och med i månader i väntan på att vården ska förlänga lidandet. Om nu människors liv är en gåva, varför får inte vi själva då bestämma om det undrar en känd psykologiforskare.

Om inte individen själv får välja när denne ska dö, vem är det då som ska göra det? När anses en människa vara autonom, och när anses denne förlora detta? Är barn och dödssjuka autonoma?

Handlingen är skillnaden på dödshjälp och självmord. Vid dödshjälp är läkare inkopplade och utför handlingen, vid självmord är det individen själv som utför handlingen.

Självmord och dödshjälp går lite hand i hand med varandra..

Vissa sjukdomsdiagnoser kan bidra till en större självmordsbenägenhet, exempel på dem är HIV/AIDS. Men å andra sidan om man jämför människor med jämlika diagnoser så tycks inte de vara mer självmordsnära, exempel typ ALS.

Enligt Beskow är depression samt missbruk en vanlig anledning till att människor begår självmord. Men har man en depression så är det vanligt att det övergår i en annan sjukdom senare vilket gör att det blir svårare för läkarna. De har ofta väldigt svårt att se när övergången sker. Enligt vården är depression en sådan sjukdom som anses göra att individen inte är kapabel till att ta rationella beslut som exempel dödshjälp. En individ med depression anses vara så mycket inne i hopplösheten att de inte längre kan ta beslut om framtiden.

Dödshjälp

Vi som individer väljer inte att vi ska födas, våra föräldrar bestämmer till en viss del att vi ska bli till. Men de bestämmer inte specifikt att just Du ska komma till världen. Just DU kommer till när du för första gången ser ljuset.

Borde inte en självbestämmande individ ha som mänsklig rättighet att kunna ha valmöjligheten att välja när och hur denne ska dö? Jag menar om en individ är dödssjuk borde inte denne då få välja att få slut på lidandet? I samhället går åsikterna isär mellan alla olika samhälle influenser. Organisationer världen över jobbar med just frågan ”en bra död”.

Sverige har på sistone haft stora diskussioner om aktiv samt läkarassisterad dödshjälp borde vara lagligt. Dödshjälp är mest tänkt för de människor som är dödssjuka. Varför är vi i Sverige egentligen emot dödshjälp?, kanske är det för att det är lätt att utnyttja samt att det kan bli hetsiga diskussioner och även att fler människor kommer till att tänka på att avsluta sina liv i förtid. Allt kostar också, när jag säger att ”allt” kostar så menar jag inte bara på materiellt. Nära, kära och bekanta kommer mest troligt bli drabbade känslomässigt.

Vissa tycker att man borde få avsluta sitt liv om man lider mycket, Anders Plitz (katolsk präst) menar på att lidandet följer en hela livet. Man går igenom olika faser i livet där man måste lämna till exempel nappen som gör att det kan ses som ett lidande för individen.

Jag tror när de flesta människor tänker på dödshjälp är det i samband med dödsdiagnoser och i fåtal fall äldre människor som anses lida oerhört mycket. Detta tror jag är de första bilderna som poppar upp i ens huvud. Tänk då om man istället skulle byta ut dessa bilder vi föreställer oss till samma bilder fast nya personer, de är nu yngre personer. Dessa yngre personer är i exakt samma situation som de förra (äldre) bara att de yngre också har depressioner samt borderline. Dessa människor är på ett eller annat sätt nära döden. Förändras åsikterna beroende på vilken ålder och kön dessa människor har? Som vi ser så uppstår det en märkbar konflikt inom sjukvården. De ska ju rädda liv.

Att en 90 åring går bort i cancer är väldigt mer rättvist jämfört med om en 20 åring går bort i cancer (observera att det är på exakt samma sätt dem dör). Låt oss istället tänka att en 18 åring är djupt deprimerad och allvarligt sjuk. Är denne 18 åring mindre självbestämmande än en äldre människa då? Som gör att det är mer rättvist att en 60 åring man dör? Är inte det att se ner på individen då man nekar den yngre att välja själv om dennes död.

En extremt aktuell fråga i det här ämne är ”vad innebär dödligt sjuk?” Det som kan döda just nu idag kanske inte gör det om 6 månader, ett år eller 10 år.

Om vi har två personer i 20 års åldern. Den ena individen dör i cancer (hjärntumör) den andra dör i en bilolycka. Individen som dog i cancer, dennes död anses vara oundviklig och därav kanske inte lika tragiskt jämfört med den andra individen som dog i bilolyckan. Individens död bilolyckan anses vara både tragisk och onödig. Är att få en cancer diagnos då mer naturligt och inte så tragiskt? Är värdet av dessa två dödsfall olika mycket värda?

Om vi istället tänker att individen som dog i bilolyckana gör en obduktion i ett senare skede som visar att denne led av en sjukdom som skulle göra att denne ändå inte skulle överleva längre en & månader ändå, förändras synen på dennes död då? Eller var det kanske tur att individen dog i just en olycka så att denne slapp att lida av ”sjukdomen”. Var och en ska få bestämma över sit eget liv enligt den etiska kärnkonflikt.

Likes

Comments

Vem är jag om jag inte mår dåligt, om jag inte vill ta mitt liv. När jag inte försöker ta mitt liv?

Ibland kan jag ställa mig den frågan...vem är jag om jag inte mår dåligt...? Mår jag verkligen såhär dåligt? vill jag verkligen att mina självmordsförsök fullbordas...? vill jag att det varje gång ska sluta på akuten i en bältessäng där jag bara ligger och skriker, gråter och försöker dra mig loss från bälterna som sitter fast runt mina fötter, min midja och mina armar för att jag misslyckades...missslyckades med att ta mitt liv. Vill jag vara så ledsen att personalen på psyk måste ge mig injektioner (sprutor) med lugnande narkotikaklassade mediciner? Och att allting tillslut blir SVART då de fått i mig den dos mediciner som krävdes och lite mer för att få mig lugn!

Att ligga där fastspänd är något av det jobbigaste man kan uppleva...att ha e sådan panik att man inte vet vart man ska ta vägen. Folk tar hand om en i dessa situationer. När man bältas sitter det alltid en personal bredvid en, när man mår dåligt utanför psykiatrins dörrar är det alltid någon som frågar hur det är med en...

MEN...OM JAG SKULLE MÅ BRA...

Hade någon lagt ner den lilla tiden och uppmärksamheten att fråga hur man mår då med? När jag har mina bra perioder är det sällan någon frågar "hur bra är det nu, ska vi ta en glass i stan eller hitta på något"....det är alltid "är det så dåligt nu igen så vi måste till psyk?" (jag säger inte att det ALLTID är såhär, men väldigt ofta.

Jag vränger ut och in på mig själv...jag vet inte vem jag är längre...!



Likes

Comments

En liten ficka börjar på dagis. Hon har två föräldrar som båda två vanvårdar henne och missbrukar. Dem tar henne ändå flitigt till dagis varje morgon...

På dagis har hon vänner till en början, men flickan blir utåt agerad, hon slår, bits, kastar saker och skriker Det är tillslut ingen som vill leka med henne! Hemma pågick en separation mellan mamman och pappan. Det var mycket gap, skrik, slag och bråk om vårdnaden om flickan. Modern lämnade dem när flickan var 3, och ensam kvar stod pappan med den lilla blonda flickan i famnen. Hon skulle älska honom vad som än hände, oavsett vad han gjorde.

Flickan började på förskolan (0) allt var väl okej till en början. Flickans pappa drack mer än någonsin, och på varje föräldrar möte luktade han rök och sprit. Flickan fick inte säga att pappa drack...för då skulle soc gå in och ta flickan ifrån honom. Trots att de alltid gick till grannen för att han skulle få i sig en shot eller två, och lite amfetamin. Men hon löd..inte ett ord till någon. När hon var 6 började övergreppen...

En man tog på flickan på ett sexuellt sätt. Ett sätt som man inte får göra med ett barn. Allt skede när pappan var så påverkad han kunde bli. I skolan började "kompisarna" reta flickan. Hon fick inte vara med och leka, absolut inte puss jage..för vem ville få en puss av den flickan...?? INGEN!!

Pappan hämtade och lämnade varje dag, MEN NU började han sluta hålla tiderna. Han hämtade nästan ALLTID senare än vad han skulle. Något fröknarna inte var så pigga på.

I hemmet ramlade pappan och slogs sig blodigt, den då 7 åriga flicka fick ta hand om sin berusade pappa. Och försökte alltid visa ett leende utåt...INGEN FICK SE!

Ingen ville vara med flickan i grupparbeten, inte hålla handen när de stod i ring, inte sitta jämte henne i skolbänken....Hon var så FUL, ÄCKLIG, SMUTSIG, SÅRIG, LUKTADE ÄCKLIGT, HADE ALKIS FÖRÄLDRAR hon var allt som man inte skulle vara...

Flickan förstod aldrig varför alla hatade henne så mycket....

Någon hade sett pappan gå till sopporna för att hämta en lampa, en lampa som de inte hade. Då var hon ännu mer äcklig. Hennes föräldrar hade inte råd med något!

Dem blundade för våldtäkterna, för det sexuella övergreppen..

Flickans pappa blev sjuk några år senare, när hon var 17. Han fick ca ett halvår på sig att försöka bekämpa cancern. Flickans största rädsla var att förlora honom, för han var den enda som älskade henne för den hon va. Han kämpade för henne trots sina omständigheter. MEN HAN DOG!!!! Och marken under flickans fötter rasade...

Alla ord hon fick höra som liten "hur värdelös hon var" tog tag i henne nu. Hon började hata sig själv...hon började skära sig...djupt...djupare...och ännu djupare. På hennes kropp är det inristat ord som FAT, UGLY, FREAK OSV... Hon försökte ta sitt liv en månad efter hennes pappas bortgång men misslyckades, efter det har hon gjort allvarligare självmordsförsök vid flera tillfällen. Hon låg på tågrälsen! Tre minuter innan tåget kommmer, kommer polisen....Hon hade kunnat vara DÖD just nu, inte andats, inte skrivit detta...MEN HON LEVER FÖR....

....FLICKAN ÄR JAG!!!!

JA jag föddes inte in i den bästa familjen...

MEN det var ingenting som jag valde, Jag skämdes något enormt över mina föräldrar!! Jag var alltid rädd att någon skulle se pappa full. Och NEJ vi hade inga pengar, just för att min pappa knarkade och drack. Han valde inte att prioritera kläder till sin dotter inte ens mat...

Pappa gick i kontainerna för att hitta kläder till mig, kanske ett par någorlunda skor. Ibland sa han att han hade köpt dem och jag blev jättejätte glad! Men så var ju inte fallet.


Jag hatar än idag min kropp efter övergreppen, och hör fortfarande era ord eka i mitt huvud....jag känner slagen mot min kropp, och jag känner avskyrn när vissa av er går förbi mig! VARFÖR?

Det är så mycket varför i denna storyn....jag tror inte ens ni kan svara på varför ni gjorde så här mot mig, varför ni hatade mig?!?

Jag förstår än idag inte varför jag har varit och är så hatad enligt vissa?!? Vad gjorde jag för fel.



Jag vill inte döma någon för att jag vill ta mitt liv! Jag vill bara att NI FÖRSTÅR att det NI säger och gör påverkar en människa, kanske livet ut.

Likes

Comments