Kan ni förstå att hon valde mig. Såg mig för första gången i den långa vita korridoren. En flicka som inte borstat håret på 5 dagar, var helt drogad, otrevlig och med självskadebeteende.
När jag blev inlagd på 82 slutenvård förändrades mitt liv lite lite. Jag behandlades på slutenvård för självmordsförsök och att jag skar mig. Jag hade kommit in med ambulans helt avdäckad av för stor injektion. Sedan väl på avdelningen fick de bälta mig och tvångsinjecera. Jag låg däckad i 3 dagar. Jag var jätteotrevlig och var så arg efter att ha fått alla mediciner.
Detta hände på en helg.
Sjuksköterskan kommer på måndag morgon och ser mig...helt ner drogad. Hon tog hand om mig. Hjälpte mig på toaletten, fram och tillbaka i tv rummet.

Hon var också där när polisen bar in mig på avdelningen. Hon lade sig på mage som jag och kramade mig. Hon sa att allt skulle bli bra.

Sedan kom ju tiden då jag skulle skrivas ut. I hemlighet hade jag velat ha kontakt med henne som privatperson. Och dagen kom då hon frågade mig om jag ville vara hos henne på helgerna. Mitt hjärta hoppade dubbel hopp och ett lyckorus svävade från topp till tå. Vilken hjälte va?!?
Och fortfarande än idag har jag kontakt med henne och hennes familj:)
Tack till er, ni är en underbar familj!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hi guys!
Jag har nu haft typ 3-4 dagar där jag känt att jag kan hantera mig själv på ett bra sätt. Utan självskada. Jag var på permission igår, nästan hela dagen. Var och träffade mina bröder vilket var jättekul. Jag träffar dem väldigt sällan. Så det var kul att få lite tid med dem. Min yngsta bror fyllde 12...så stor han har blivit!!
Jag hade med mig behovs medicin på permissen och behövde INTE ta en ända. Haha sjukt stolt.

Jag har varit här på sjukhuset i snart 2 veckor. När jag kom in var det katastrof, men nu börjar allt klarna. Eller så har jag bara en bra period på några dagar som är bra. Det märker vi snart.

Likes

Comments

Hej hej!
Först O främst vill jag tacka alla som är intresserade och läser min blogg! Jättekul att så många läser.

Som rubriken lyder så hade jag jätte mycket ångest igår men trots det så vill jag kalla gårdagen för bra! Den var faktiskt väldigt mysig.
Jag hade 90 min permission från sjukhuset. Jag åkte till stan O shoppade loss, massa kläder. Det var ju jätte mycket REA...yay!!
På vägen hem så blev det jobbigt. Jag fick jättemycket ångest men jag ringde avdelningen och pratade med en skötare som jag gillar. Hon hjälpte mig igenom ångesten så att jag kunde åka tillbaka till sjukhuset igen. Det var jobbigt men jag är ändå glad att jag klarade att vara i stan i 1h utan att få en riktig ångestattack.
Haha jag hade planerat att köpa två grejer men just de två glömde jag!
Sedan när jag kom tillbaka fick jag permission med skötaren. Vi gick till Pressbyrån och livet kändes okej. Jätteglad att jag kan ha dåliga dagar utan att hela mitt liv är dåligt. Man får ha mindre bra dagar. Det kan vara nyttigt det också🤗
Bye bye🍍

Likes

Comments

Måla måla måla...
När det är som jobbigast och när allt är som bäst då sätter jag pennan mellan fingrarna och börjar måla. En sådan bra distraction. För både bra och dåligt mående. Ibland har jag inga idéer alls men nu har jag haft ett bra flow. Många i personalen här på psyk vill att jag ritar till dem. Väldigt kul att ge saker till andra speciellt när de gillar vad man gör. Kan lägga upp senare på lite som jag gjort i dagarna!

Hoppas hoppas att alla ni som läser har det toppen. Eller så bra ni kan iallafall😘

Likes

Comments

Jag har sådana Katastroftankar som utveckla sig i panikångest. Juste nu handlar det om att jag är så fruktansvärt rädd för att det ska bli krig. Jag läser mycket nyheter, och tolkar antagligen de på ett annat sätt än hur de egentligen är.
Jag har läst om övningen i Östersjön. Kina och Ryssland har en militär övning i östersjön just nu. Just nu, exakt nu...sitter jag och gråter för att jag är så rädd. Alla medel och vapen har utvecklats något enormt. Jämför med tidigare krig. Okej, om de angriper oss så smäller la alla i luften, men jag är så rädd att jag ska behöva känna den rädslan just när jag ser ett stridsflygplan eller om det verkligen händer nåt. Just den rädslan vill jag inte känna. Känner den till viss del just nu. Då jag får panikattacker varje gång jag ser ett flygplan, hör ett "bomb" liknade ljus. Varje gång jag är ute så är jag rädd att krigslarmet ska gå igång. Vad gör man egentligen då? Jag har inga redskap för att kunnas handskas med dessa känslor.

Är det någon av er som känner likadant? Kommentera gärna om det är så att ni har liknande upplevelser.

Likes

Comments

Hejhej!
Du som följer min blogg vet att jag varit borta ett bra tag nu. Det är av många olika anledningar. En av dem är att jag flyttat. Jag hade problem på mitt förra behandlingshem då jag inte kom överens med personalen, mådde inte bra och jag behövde skyddas.
Tidigare bodde jag på ett behandlingshem på Hisingen (Göteborg), men blev nu flyttad till Osby (Skåne).
De skulle tillgodose mina behov bättre än de gamla. Det skulle vara mer strukturerat med fasta tider för mat, läggdags och städning.

Jag mådde dåligt innan flytten och var inlagd på psyk. Efter 5:e veckan så skrev läkaren av mitt LPT O i samma minut stod soc redo att köra ner mig till Skåne. Vi åkte men väl där tvärvägrade jag stanna kvar så jag åkte med till Göteborg igen. Precis när vi ska köra av vid Göteborg så ångrar jag mig. Jag hade egentligen ingen annan stans att ta vägen. Så valde att åka till baka ännu en gång. Nu har jag varit på behandlingshemmet i ca 1 vecka. Jag tyckte det var helt okej där faktiskt. Men mådde jättedåligt psykiskt. Hade många katastroftankar som präglade min tillvaro. Tankarna gjorde mig rädd för världen och för mig själv. Det var allvarligt, och jag sökte mig till psykakuten. Blev inlagd igen nu med LPT. Har nu varit här i snart en vecka. Läkaren utvärderar mig och byter mediciner. För att förhoppningsvis få ett bättre resultat så att jag kan hantera mig själv sen.

Kommer skriva och berätta mer om mina katastroftankar i ett senare inlägg.

Likes

Comments

Igår var jag på mitt första möte på min nya öppenvård (PMM). Jag fick prata med en första kontakt. Tror att det var en kurator. Efter samtalet så hämtade hon en läkare för att hon blev så orolig för mina suicidtankar.
Jag blev inte inlagd som tur var. De skulle ha en akut teamkonferans om mitt ärende idag. Så skulle de ringa mig idag.
Livet känns bara helt upp och ner igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag väl inte vill leva. Ja, känslan att inte leva är där hela tiden, men när den är som starkast så går jag under! Jag gör ingenting i skolan längre för att jag inte orkar. Umgås knappt med människor heller:/
Känns som att livet har stannat upp!!

Likes

Comments

Jag är utskriven sedan en vecka tillbaka. Varför jag inte skrivit något mer är för att denna veckan varit jobbig. Det är en tuff värld utanför psykiatrins dörrar.
Jag har mått bajs...
Men något jag är överlycklig för är att en från psyk vill vara familjehem för mig på helgerna!! Hon har ansökt hos socialtjänsten, och jag väntar på att det ska bli beviljat. Något annat som redan är bestämt är att jag ska få en kontaktperson också. Hon är också från psyk fast från en annan avdelning. Jag är hur glad som helst för det. Jag ska träffa henne nån gång i veckan. Hon kommer hjälpa mig att komma framåt för hoppningsvis!
Jag gillar henne redan jättemycket, o vi klickade bra på avdelningen:)
Så vi får hoppas att dessa två insatser kan hjälpa mig att vilja leva lite mer!!

Likes

Comments

Söndag idag. Hatar söndagar allmänt, till och med helger överhuvudtaget!! Allt går så långsamt, känns som att världen stannar upp lite...kanske bara min värld hör inne på psyk!
Färre personal som jobbar och mindre rörelse på avdelningen! På vardagar är det mer drag, det händer något hela tiden...iaf hos mig. Tycker det är så med världen utanför också. Fler rör sig på vägarna, gatorna och allt rullar på!

Lite tidsfördriv hade jag när jag och en sjuksköterska satt och målade, uppskattar när de tar sig tiden till att hitta på saker som att spela, måla osv...:)
Jag tar typ mediciner för att kunna sova bort dagen, just för att den är så tråkig. Jag försöker klara från 09.00-11 då lunchen är och sedan klara 11-16 då middagen är och sedan 16-20 då jag brukar somna. Då får jag min natt medicin o sommar gott, för att sedan gå upp igen kl 08.00...
Vill kunna sova längre, MEN personalen kommer in med morgon medicinen kl 08.00 om man har tur 09.30:)
Det är en helt ok dag idag, men ändå inte bra!
Hoppas iaf ni har det bra!

Likes

Comments

Min älskade ängel! Jag saknar dig något enormt här på jorden. Du var den jag levde för...

Jag var på busshållplatsen i förrgår. Där du brukade möta mig och lämna mig. Det var något som var fel. Du var inte där, du var inte med mig. Jag saknar våra goda stunder. På somrarna när vi spelade tennis och fotboll, och skrattet var med oss var vi än var.

MEN jag hatade de stunder när knarket gick ur din kropp...

Det var då du bara sov o sov o sov...

Du kunde sova i flera dagar, och jag som liten satt och kolla på tv, och fick nästan tvinga upp dig för att du skulle göra mat till mig. Vissa dagar orkade du inte och då fick jag gå till grannen och äta!

Trots att du näst intill var en värdelös pappa i vissa stunder så älskade och älskar jag dig ändå, du var och är mitt allt. Jag saknar dig min fina ängel...livet togs ifrån dig alldeles för tidigt. Tiden går så fort...det är snart två år sedan du somnade in! Två år av ett helvete!!!!! När du försvann rasade allt för mig, jag önskar vi hann att säga hejdå. Allt gick så fort...

Nu är du i himlen och vakar över mig, kanske är det du som varit min skyddsängel när jag velat få ett slut på allt. Kanske är det du som har räddat mig?? Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta, till månen och tillbaka!

Likes

Comments