Header

Just nu är jag som ett barn som börjat lära sig att gå. Psykakuten lärde mig att stå på mina ben och nu håller jag på att lära mig att gå. Men tyvärr så snubblar jag och slår mig väldigt ofta.

Jag går upp och ner hela tiden. Ena stunden är jag precis som vanligt och andra stunden ligger jag i fosterställningen och gråter för ingenting. Ibland hamnar i en "depressionsbubbla". Jag blir "förlamad" pga depressionen då blir det omöjligt för mig att släppa fram ett ord eller ens röra på mina fingrar. Jag kan inte kontrollera min egen kropp. Eller så blir jag, som jag är just nu i skrivandets stund, känslolös. Jag känner ingenting förutom att min näsa är täppt. Jag känner ingenting. Ingen glädje, ingen saknad, ingen ilska eller besvikelse. Det är som att min kropp försöker att skydda mig från känslorna så jag inte bryter ihop för just nu är jag väldigt känslig för allt. Mitt självförtroende är borta och jag tar åt mig varenda liten detalj folk säger, men bara den negativa delen, annars vänder jag på det så det blir negativt.

Jag kan inte ta frågor förutom ja och nej-frågor för då behöver jag inte tänka så mycket för svarsalternativen är serverad. Frågar någon om hur jag mår måste jag tänka. Frågar någon hur de kan hjälpa mig att må bättre bryter jag ihop för jag kan inte svaret. Jag vet inte hur jag kan få mig att må bättre. Jag vet inte varför jag är ledsen. Jag vet inte varför jag inte kan gå upp ur sängen. Jag vet inte vad det är som händer med min kropp förutom att min hjärna saknar ett ämne som jag får ersätt genom mina "happy pills".

Nu har jag blivit sjukskriven i en månad för det som händer just nu är att min kropp försöker att vänja sig mot stämningshöjandet som jag får. Ibland tror jag att medicinen är bullshit för jag mår inte mycket bättre än innan jag sökte hjälp. Det är svårt som fan att ha hoppet uppe när man inte ser något resultat. Men läkarnas ord att det tar tid men jag kommer att bli bättre är det enda jag kan hoppas på just nu. Det enda hoppet som finns. Väldigt stort ansvar för ett vitt litet piller.

Under denna tiden jag är sjukskriven måste jag hitta tillbaka till den gamla Lillameen igen. Den Lillameen som skrattar åt allt. Den Lillameen som bakar massa skit. Den Lillameen som går runt och dansar och sjunger. Den Lillameen som säger emot och försvarar i stället för att ta emot ord och handlingar. Den Lillameen som går med hakan i luften, röven som hoppar vänster och höger med självförtroende över hela sig. Jag måste hitta tillbaka. Jag ska hitta tillbaka.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

De senaste veckorna har jag inte mått så bra. Mitt självförtroende försvann, jag trodde inte på mig själv längre och mitt mål att bli ambulanssjukvårdare är inte kvar. Aptiten för mat blev mindre och mindre och det samma blev min sömn. Jag blev sjukskriven och på dagarna spenderade jag min dag på att kolla Netflix, spela Sims och internetshoppa. Trots det så hade jag inga vilja kvar. Jag gjorde det för att jag måste göra något.

Jag var rädd för mig själv. Detta var inte jag.

I måndags sökte jag hjälp. Jag fick ringa massa samtal, åka hit och dit och prata om samma sak om och om igen för olika läkare. Kl.22 fick jag ett rum på psykakuten i Ryhov och där har jag varit tills nu och kommer förmodligen att få stanna någon natt till tills jag är på fötterna igen. Jag har fått diagnosen depression och får antidepressiva som hjälp och jag kan säga att de hjälper. Jag sover bättre och jag kan äta utan att tvinga i mig maten. Jag är påväg upp igen.

Det har varit kämpigt att söka hjälp men det var värt det. Jag vågade inte söka hjälp först för jag har försökt så många gånger utan att komma någonstans och jag var rädd att min familj skulle skämmas över mig. Att jag var nere på botten och måste bli inlagd. Jag skämdes över mig själv.

Om Ayuub inte stod upp för mig så hade jag inte varit här och fått professionell hjälp. De i Värnamo ville skicka hem mig med lyckopiller och struntade fullständigt i hur jag mådde. Det var liksom "hem o ta tabletterna så mår du bättre" när jag satt o grät o bad om att få hjälp utöver medicinen. Tillslut ringde hon Ryhov och frågade om ett rum då det var fullt i Värnamo.

Så, tack Ryhov för hjälpen. Tack mamma, Miew, mormor, morfar, Viktoria, Dennis, Fredrik och ni andra för att ni stöttar mig. Tack Ayuub för att du gör allt för att hjälpa mig. En bättre pojkvän/sambo/fästman finns verkligen inte. Och tack Josse. Utan dig hade jag fortfarande legat hemma i soffan och druknat i mina tårar. Tack.

Likes

Comments

God morgon på er! Tidigt inlägg idag. Jag ville bara berätta att jag har gjort en liten serie på min Youtube-kanal för er som går i skolan. Denna lilla serien heter "Gör dig redo för skolan med Lillameen" och handlar om den roliga delen av skolan. Den kommer i 5 delar och första delen har jag publicerat nyligen och ni hittar den nedanför. De andra delarna hittar ni vid samma tidpunkt, alltså (ca) 06.00 varje morgon fram till fredag!

Jag hoppas verkligen att ni tycker om denna serien och lämna gärna en kommentar efter ni tittat så hoppas jag att vi ses i nästa video 💙

Likes

Comments

Idag var det sista dagen för mig på Solbacka och imorgon börjar jag på hemtjänsten. Det var blandade känslor för jag har blivit tajt med en av boendena. Idag blev hon så ledsen när jag sa att idag var min sista dag så jag nästan började ångra att jag berättade det från början. När jag sa hejdå sa hon "Nej. Menar du att du inte kommer tillbaka mer? Jag accepterar inte det" och höll mig hårt i mina händer och tittade på mig med valpögon så jag blev tårögd. Men jag är trött på att jobba på ett äldreboende då det är alldeles för lugnt för mig.

Hur var det under dessa 3 månaderna då? Där är det också lite blandat. Jag har fått massa komplimanger för att jag är så ung men så duktig, smart, ambitiös och kunnig. Men jag har också tyvärr fått nedvärderande kommentarer för att jag är ung och då tror de att jag är en sån som går runt och super, bränner upp alla pengar, inte tar mitt jobb seriöst, inte kan något och struntar i allt bara jag får mina pengar. Men idag går jag därifrån med bara de sakerna jag fått som stämmer in på mig som är att jag är ung men jag är jävligt smart, ambitiöst, bryr sig om allt och alla, trevlig och en jävlig bra människa.

Så tack för denna tiden Solbacka. Tack för det fina jag fått och det negativa jag fått kan ni behålla för det är absolut ingen som vill ha det.

Likes

Comments

I onsdags började lilla Alexander, som inte är så liten längre, på 1an! Jag minns när mamma trodde att hon hade kissat på sig men det var vattnet som hade gått och nu har han börjat på lågstadiet. Tiden går så fort!

När han hade kommit hem från skolan på första dagen åkte jag till honom med ett stort paket. Han älskar att öppna paketer. Lådan var från min minikyl som han trodde var en leksakskyl. Varför skulle ett barn vilja ha en leksakskyl? Han blev iaf ledsen i början men sen började han peta på den. Apan är ca 150cm lång och är från VidaXl.se.

Igår hämtade jag Alexander från dagis för jag hade lovat honom att vi skulle åka hem till mig för han saknar Nuggie och Ayuub och ville baka kanelbullar som han älskar så mycket. Så vi åkte till affären, köpte jäst och kanel och sedan åkte vi hem. Det blev sammanlagt 51 bullar när satsen var till 40 bullar. Vi smakade på några innan han åkte hem.

Det är så mysigt när han kan hjälpa till så mycket! Jag rör om och han häller i ingredienserna. Jag penslar på ägg och han strör på pärlsockret. Sånna dagar älskar jag 💙

Likes

Comments

I måndags förra veckan var jag ledig från jobbet så jag åkte till mamma och Alexander för att mysa med dem. Mamma blev sugen på att plocka svamp så vi åkte till pappas skog och sedan åkte vi till grönsakslandet och plockade på oss grönsaker!
Självklart filmade jag detta och klippet hittar ni nedanför 👇

Likes

Comments