Jag och Marc träffades för första gången år 2009 och det var faktiskt min mamma som presenterade oss! Vi var på Anchor och alla som någonsin varit på Anchor vet att det inte är så nyktert när man är där...
Jag hade en klänning som framhävde mina tuttar och fick höra i efterhand att Marc frågade mamma om det var ok att han raggade på mig. Svaret han fick var ja, om han trodde att han kunde hantera mig!

Det jag minns mest med Marc från den kvällen är hans ögon.. dom liksom glittrade på ett sånt där vis som utlovar bus, djävulskap och äventyr samtidigt som han hade en aura av självsäkerhet och att vara trygg i sig själv vilket jag finner oerhört attraktivt hos en snubbe.

Under första halvan av 2010 så dejtade vi (festade och låg) fram och tillbaka... vi var båda skadade av tidigare förhållanden och gjorde dumma saker mot varandra men någon gång under den sommaren blev vi lite mer exklusiva utan att egentligen sätta ord på det.
Sen en kväll under augusti-september när det var premiärkvällen för Monks gamla stan så var vi ute och rökte när jag trängde in Marc i ett hörn (han kunde inte smita undan) och berättade att jag var kär i honom!

M- jag tycker vi har det bra som vi har det, vi behöver väl inte stressa?
L- jag sa inte att vi skulle bli tillsammans nu, jag behövde bara få det sagt för min skull

Sen gick vi in igen och sen åkte vi hem tillsammans och få fattade jag att han gillade mig mer än vad han vågade erkänna för så douchig skulle han aldrig vara. Marc har i efterhand berättat för mig hur han kände när jag berättade att jag var kär i honom, lycka och skräck, för han var ju kär i mig också men ville inte riktigt erkänna det.
Vi blev officiellt ett par den 22/11-10 (det var då vi gick ut på Facebook) och har kilat stadigt sen dess. Vi blev sambos i mars 2011, skaffade 2 katter och flyttade till större lägenhet. Vi jobbade inom ölkrog båda två och levde kroglivet med jobb, fest och sovmorgnar.

Vi har gått igenom mycket ihop... depressioner, uppsägningar, ekonomisk kris, självskadebeteenden i olika former och bråk. För 3ish år sen så startade våran största svacka någonsin som varade i lite drygt 8 månader och det var bra nära att vi gick åt varsitt håll!
Vi fightas fortfarande med saker i livet men vi är mer en enhet nu, allt vi går igenom gör oss starkare tillsammans.
Det är grejen med oss, vi studsar liksom alltid tillbaka även om det tar tid och är jävligt jobbigt emellanåt men vi älskar varandra så vi fortsätter kämpa! Om den dagen någonsin kommer då vi väljer att separera så betyder det att en av oss inte älskar den andra längre.

Marc friade äntligen (efter tjat från mig) 2015 och den 9:e juli 2016 gifte vi oss i stadshuset och hade en fantastisk get together med vänner och familj på Bishops Hornsgatan. I december samma år kom våran dotter till världen och knöt ihop säcken där vi lagt det mesta av det dåliga bakom oss för att gå mot bättre tider!
Jag är lycklig och känner att vi hittat någorlunda hem. Vi skrattar ihop varje dag och pratar mer om våra tankar och känslor. Marc är fortfarande min själsfrände och jag är tacksam över att ha hittat rätt man för mig så tidigt i livet.
Jag ser fram emot resten av vårt liv tillsammans

Likes

Comments

Jag heter som sagt Linnea, är 28 år, gift och nybliven mamma till Iris! Innan jag gick på föräldraledighet jobbade jag som Barmanager på ett hipster-ölställe i Stockholm.

Kontrasten att gå från ett liv fyllt av öl, vi pratade om det, jobbade med det och jävlar vad vi drack det, till att helt plötsligt bli gravid och få ett barn har varit en ganska omtumlande resa men samtidigt något av det bästa jag gjort! Jag tänkte dela med mig av det livet och dom kontrasterna här, det blir min plattform lite grann när jag känner att jag håller på att drunkna i blöjhavet.

Det här kommer att vara en ganska personlig blogg då jag kommer att skriva om hur jag mår, mitt äktenskap, syn på barnuppfostran, tankar, minnen, gamla historier och livet i allmänhet! Hoppas ni kommer gilla att läsa den lika mycket som jag kommer gilla att skriva den

Likes

Comments