Header

Livet, Psykisk ohälsa, Ortorexi

Har du velat hoppa fallskärm någon gång? Tanken har slagit mig några gånger, en tanke att det ändå vore häftigt att ha gjort det någon gång i mitt liv. Den tanken avfärdas dock ganska snabbt då jag varken tycker om när ett flygplan lyfter eller höjder. Att hoppa fallskärm verkar helt enkelt inte riktigt min grej.

Något annat som jag dock får uppleva mellan varven är att falla djupt ner i det svarta hålet. Ni vet det hålet jag pratade om häromdagen där avsaknaden av förnuft är ett faktum. Dit händer det att jag faller och ofta helt utan förvarning. Precis som alla andra fall kan det göra ont och skapa skrapsår, men ibland också ge en känslan av skräckblandad förtjusning som jag kan tänka att man känner vid ett fallskärmshopp.

Den vackra utsikten över Hardangervidda.

Jag har aldrig hoppat fallskärm, men jag har en drös av fallskärmar runt omkring mig som fångat upp mig när jag, omedvetet eller medvetet, hoppat ur flygplanet ner i det svarta hålet. Det finns gånger då jag har stenkoll på vad det är jag håller på med och är dum nog att låta det fortgå, men så finns det desto fler gånger då hjärnan slår på autopiloten och är tillbaka i gamla (o)vanor helt utan att jag lagt märke till det. När jag utan att tänka på det börjat lägga om kosten, lägger in fler träningspass i veckan eller tackar nej till att äta lunch med min bästa vän enbart för att jag inte var sugen på mat.

Varningsklockan ringde inte hos mig till en början, men ringde desto mer hos hjältarna i mitt liv.

TACK älskade vänner för att ni fångar upp mig när jag faller!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Av någon anledning lyckas jag alltid hitta någon ny, festlig serie att följa under tiden jag tentapluggar. En ekvation som sällan går ihop, men vem vill inte ha en ny serie att dyka in i? Denna gången är det White Collar som fångat mitt intresse så det får bli dagens tips till dig. Kanske inte alltför smart att börja titta dagarna innan en tenta, men äsch. FBI möter skurkar blandat med humor och pinsamheter. Ytterst festlig kombo!

Vilken är din favoritserie? några tips?

Likes

Comments

Om du har 20 minuter över och du inte har en aning om vad du ska göra, [eller helt enkelt behöver pausa från det du håller på med just nu] då har jag bästa tipset till dig! Det går i perioder då jag lyssnar på Solala och nu verkar jag vara inne i en sådan period. Alltså wow, Solala är helt klart värt din tid!


/Hon som börjar tröttna på mitokondrier, cellandning, kondens och fotosyntes.

Likes

Comments

Livet, Psykisk ohälsa, Ortorexi

Många, många gånger har jag tagit beslutet att bli frisk från Ortorexin. I intervjun sa jag att jag hade tagit beslutet 5-6 gånger innan jag tog det på riktigt. Det var en lögn. Jag försökte ta det varje dag ett tag men misslyckades gång på gång och föll tillbaka.

Idag är det snart tre år sedan jag tog det beslutet som skulle vända upp och ned på min värld, beslutet som tillslut landade i en ätstörning. Det är drygt 1.5 år sedan jag friskförklarades och intervjuades av radio Sjuhärad, men bara drygt fyra månader sedan jag sist vinkade hejdå till min sjuksköterska på ätstörningsenheten i Lund. Det har gått lång tid från det att jag var på bottnen och mådde som sämst, men det har inte gått lång tid från det att jag behövde ta ett beslut att jag behöver äta. Beslutet att äta för att jag mår bra av det, för att min kropp behöver dess byggstenar för att få "maskineriet" att gå runt. Det beslutet tog jag senast för bara några timmar sedan. I intervjun berättar jag om att man ibland behöver ta ett beslut innan varje måltid och ibland innan varje tugga. Så är det faktiskt. Vissa dagar är det de mest självklara beslut jag kan ta och behöver heller inte ta det, men så finns det dagar som idag då jag behöver en påminnelse.

Det har alltså snart gått tre år sedan jag var som sjukast och ändå kan jag fortfarande känna av samma skräck inför att äta. Hur kan det vara så? Jag vill inte ha det så. Jag vill inte stå med tårar i ögonen på ICA för att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska äta, jag vill inte stå där med ångestklumpen i magen efter att jag ätit en chokladbit, en potatis eller druckit ett glas mjölk. Det är inte jag och det är inte det liv jag vill leva. Men vissa dagar slukar hålet mig. Hålet där allt förnuft försvinner och jag tänker att jag nog kan överleva dagen med den yttepyttemackan som jag åt till frukost. Den var ju så energirik så det ska nog inte vara några problem. Ni hör ju, inget av det går ihop. Turligt nog känner jag av mina hungerskänslor på ett helt annat sätt idag och kroppen påminner mig om att det är klart att jag måste äta mat. Äta bör man, annars dör man, Simple as that. Förnuftet har kommit ifatt mig igen. Skönt.

Att vara friskförklarad från en ätstörning behöver inte betyda att all matproblematik är borta, men det behöver inte heller betyda att man fallit tillbaka bara för att man väljer att äta en sallad till lunch. Jag fick rådet att försöka äta lagom och det är just precis vad jag försöker göra. Ibland skitsvårt, ibland superlätt. Lite som livet i allmänhet.

Ta hand om DIG!

Likes

Comments

I och med flytten från blogg.se till Nouw.com har mitt bildbloggarkiv fått sig en snurr och bilderna ligger huller om buller, vilket ibland kan tyckas apjobbigt, men också ganska festligt. Bilder som dessa tre har jag inte sett på hur många år som helst och nu låg de plötsligt där och alla minnena kom tillbaka. Jag gick estet/musik under gymnasiet och i trean gjorde vi både ett teoretiskt projektarbete och ett sceniskt. Så himla roligt! Eller ja, det teoretiska tog mest tid och kändes mest som något som skulle göras, men det sceniska projektarbetet var SÅ roligt. Under första delen av vårterminen blandade vi vanlig skolgång med musikalrep, tragglande av ett 200-sidigt manus, musik som skulle sättas och så trallades det på solopartier både en och 1000 gånger. Det var minst sagt mycket att göra, men också ett fantastiskt minne.

Musikalen Hair är egentligen ganska konstig, men att få göra det tillsammans med min gymnasieklass var något utöver det vanliga. Tack kompisar för det!

Då var det vår 2013, nu är det höst 2017. Tänk vad tiden går.

Likes

Comments

högskola / universitet, Livet

Det är måndagmorgon och tentaveckan är här. Att lägga en salstenta en fredageftermiddag mellan 14-18 tycker jag borde vara olagligt, men nu är det så och då får man försöka göra det bästa av situationen. Än är det fortfarande många dagar tills dess och tentastressen hålls än så länge i schack. Utanför fönstret skiner solen och vädret är sådär härligt höstkrispigt. De senaste dagarna har verkligen vädret varierat under mina morgonpromenader (förövrigt bästa starten på dagen!), men både igår och idag har jag vandrat i solsken och jag njuter så mycket jag bara kan.


Önskar dig en fin måndag!

Likes

Comments

kläder

Höstskor är något jag tycker är så svårt. Jag brukar allt som oftast gå runt i mina löparskor (så skönt ju!), men tänker att det kan vara trevligt att ha ett par andra, mer snygga skor också. Frågan är bara vad jag ska ha för några? Känns som om det finns en hel djungel av skor att välja mellan. Jag har länge funderat på att beställa ett par från Blundstone då de både är snygga och fått väldigt bra rekommendationer. Förra året trodde jag att jag gjorde ett smart val i och med att jag köpte ett par skor för runt 700 kronor. Plånboken blev lycklig och allt var frid och fröjd fram tills dess att skorna gick sönder endast två månader senare. I år tänker jag istället gå upp en prisklass och hålla mina tummar för att de åtminstone håller säsongen ut.

Har du någon favorit? Visst är skorna från Blundstone snygga? Ja, du kanske har anat vilken som är min favoritsko? Jag ska bara övertyga hjärnan att det är värt pengarna innan jag beställer.

Likes

Comments

Ljuva, ljuva sändag.

Det finns få söndagar som jag njuter så mycket av som söndagar mitt i tentapluggsperioder. Vissa personer orkar att plygga varje dag, jag är inte en av dem. Jag behöver dagar då böckerna ligger ihopslagna, dagar som kan fyllas med annat än det som ändå tar upp tillräckligt med hjärnkapacitet i nuläget.

Istället för att alarmet skulle ringa tupptidigt sköt jag fram det en halvtimme, tog en lånsam promenad i morgonsolen (!!) och har efter det hängt här bland täcken och kuddar och slötittat på netflix. Oerhört skönt om du frågar mig.

Söndag - sunday - soldag.

Likes

Comments

Folkisliv, Ortorexi, Psykisk ohälsa

[Efter att många har frågat kommer här ett mer utförligt svar]

Jag gick en folkisutbildning för tre år sedan, en utbildning som har fått påverka mitt liv på så oerhört många sätt. Mitt beslut att tacka ja till min plats på gospellinjen på Glimåkras folkhögskola är det absolut bästa jag hitintills tagit. Under det året fick jag lära känna så många fina människor, människor som idag är några av mina närmaste vänner. Jag fick utmanas som musiker, som kristen och det hela slutade i att jag fick utmanas och växa som människa. Jag minns hur fruktansvärt rädd jag var när jag höll det öppnade antagningsbeskedet i min hand. Skulle jag våga kasta mig ut till det okända när jag ändå hade en plats på Strandhems bibel&lärljungaskola? Den skola som jag sedan innan hade så bra koll på. Som ni vet så valde jag det förstnämnda, något jag är så tacksam för idag. Ibland kan jag sitta och fundera på hur mitt liv hade sett ut om jag hade tagit det "säkra" före det "osäkra", om jag hade tackat nej till det som skrämde mig. Jag får ofta frågor om jag ångrar mitt beslut att flytta hemifrån det året. Om jag tror att det hade ändrat min sjukdomshistoria. Att jag blev sjuk i Ortorexi under mitt Glimma-år påverkade såklart mitt år, men av alla beslut jag tog under det året har jag aldrig ångrat beslutet att tacka JA.

En nostalgi-tripp genom året.

Något jag kan säga med säkerhet är att de människor som fanns (och fortfarande finns) vid min sida under mitt livs hittills tuffaste år är hjältar. Hjältar som borde hyllas, uppmuntras och peppas vareviga dag. Utan dem har jag ingen aning om var jag hade varit idag.

Jag tackade ja till det som skrämde mig och fick tack vare det utmanas och växa som människa.

Likes

Comments