Header
View tracker

Så länge jag kan minnas, har jag älskat storstäder. Eller ja, åtminstone sedan jag var tillräckligt gammal för att förstå att det fanns mer ställen att bo på än den lilla hålan jag är uppväxt i. Samtidigt är jag tacksam över att jag är uppväxt i Bålsta, för det finns värre hålor att växa upp i än här haha. Här & ifrån mamma har jag i alla fall tillgång till Stockholm bara någon halvtimme bort. Därför blev jag väldigt glad när mamma bestämde sig för att flytta 10 minuter närmre Stockholm, för att även om det inte är särskilt mycket närmre så känns det verkligen så i och med kvartstrafiken.

Men nog om vart mina föräldrar bor. Min storstadslängtan kan grunda sig i att min mamma själv är ifrån stora St. Petersburg i Ryssland, men även för att jag väldigt ofta drömmer om New York och hatar småstadsliv- & mentalitet. Jag, som många andra av mina vänner, är livrädda för att fastna på ett trist ställe och leva ett vanligt Svenssonliv. Fine, det är absolut inget fel med det om man känner för det! Men för min egen del känner jag att det finns så sjukt mycket där ute att se? Att uppleva? Jag menar, vi har ju hela livet på oss för att skaffa barn och ha det där vanliga.

Personligen älskar jag liv och rörelse. Jag älskar tanken av att så fort du går utanför dörren så stöter du på människor som du aldrig har sett tidigare (och som inte vet någonting om dig), eller att du har hundratals caféer/butiker/restauranger att välja mellan i närheten. Jag älskar att du har sådan stor variation, och att du inte är den enda som lever och visar det när klockan slår 03 en onsdag eller lördagmorgon. Om du mot förmodan skulle vilja pallra dig ut i skogen så är det inte särskilt långt med kollektivtrafiken och du har nära till alla närliggande orter oavsett om de ligger åt norr, söder osv.

Jag tror att jag senare i livet kommer att flytta runt en hel del till olika städer och bo där några år, beroende på var det känns rätt. Ett mål jag har är att jag någon gång ska bo i New York, det står högt upp på min bucketlist. Om ni kanske inte redan har förstått det eller vet det sedan innan, så är det min favoritstad. Men jag tror att jag till slut kommer hamna i Stockholm ändå, vilket känns rätt skönt! Och det är då inte av anledningen till att jag känner mig bekväm, utan att Stockholm känns alltmer som "hem". Jag har varit in till Stockholm såpass mycket som barn och ju äldre man har blivit, desto mer har man lärt känna staden och verkligen hittat smultronställen. Det är jag ändå otroligt tacksam över, för det är svårt att hitta platser som ger en trygg hemkänsla.

I och med denna nyfunna hemkänsla som jag gaggar om, känns det lite till och från jobbigt att lämna Stockholm och flytta upp till lilla Sälen där det är så annorlunda. Självklart kommer det vara mycket liv i Sälen när jag är där uppe så det ska nog inte vara några problem, men är bara lite rädd för att tröttna på vardagslivet där uppe då jag är en person som tröttnar lätt. Förhoppningsvis ska allt gå bra och det är ju trots allt bara 5 månader! Plus att man kan alltid åka hem om det skulle vara så, så det känns som rätt löjliga tankar då jag troligtvis inte ens kommer tänka på det när jag väl kommer upp. Men det var allt för denna gång bloggisen!!! BAI.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt senaste inlägg som är postat den 6e oktober postade jag egentligen nyss, trots att jag skrev det runt den tiden. Men sanningen är att jag faktiskt redan har varit uppe i Sälen på intro med alla härliga människor, och jag flyttar upp nästa tisdag (29e nov)! Har knappt några förväntningar alls, förutom att jag hoppas att det kommer bli ett oförglömligt äventyr. Folket som ska säsonga tillsammans med mig och min bästa vän verkar otroligt härliga och det finns ju några stycken som man har klickat med lite extra.

Det känns så sjukt att tiden har gått så fort, det har liksom gått 170 (!!!) dagar sedan studenten. Jag har hunnit både resa till Ayia Napa, arbetat som promotör ett tag både stationärt och på turné, besökt Gran Canaria, besökt Norge och nu jobbat på Pinchos i ca 3 månader? Tidsuppfattningen efter att man slutade i skolan är ju verkligen jätteskev, vilket förresten är sjukt jobbigt. Det känns som att det fortfarande är september när man inte har liknande rutiner som man brukade ha.

Förresten så är bilden längst till höger ifrån mitt första sign när jag jobbade som försäljare haha... Minns hur sjukt nervös jag var! Det är förresten något jag verkligen rekommenderar alla er att göra; att någon gång jobba som försäljare. Man lär sig så sjukt mycket om sig själv, och jag trodde aldrig att jag skulle vara en person som skulle passa för jobbet och verkligen leverera, vilket jag gjorde och är väldigt stolt över.

Men jaja, det fanns ingen riktig mening med detta inlägg egentligen. Ville bara skriva ner några små tankar och så innan jag flyttar upp. När jag kommer hem är i alla fall tanken att byta bransch till handels och börja spara ihop till att resa! Men först: let's go SÄÄÄÄLEN.

Baaaaiii!

Likes

Comments

View tracker

Jag har aldrig varit troende eller typ vidskeplig, men jag har alltid velat tro på en sak - och det gäller ödet. Haha det låter kanske rätt flummigt, men det är läskigt hur vissa saker kan leda till andra. Till exempel hur min bästa kompis blev tillsammans med hennes första kärlek; vi var på väg till Avicii i Tele2 Arena 2014, åkte kommunalt och stannade en snabbis på Pressbyrån på Centralen för att hon skulle köpa Alvedon. Detta leder till att vi missar en tub och tar en senare, sedan är det fullt med folk vid första dörren så vi tränger in oss vid den andra. Där står det två killar som inte riktigt har koll på vart dem ska, och går efter oss/samt börjar prata med oss på väg till konserten. Väl framme ska de gå och ta en öl innan konserten, varav vi inte riktigt känner för att följa med. Men de vill ha någons nummer så att vi eventuellt kan ses senare, och då erbjuder min bästa kompis sig att lämna ut hennes nummer. Någon vecka senare hör den här killen av sig till henne och bjuder henne och hennes kompisar till krök någonstans i Stockholm. Väl där stöter hon in i sin första kärlek & de klickar direkt, hur sjukt egentligen? Jag menar, tänk om mina kompisar inte hade köpt Alvedon, eller om vi bara hade valt en annan dörr haha. Då hade hon aldrig ens träffat sitt ex.

Lite samma sak har hänt mig nu, och det tänkte jag också berätta om då jag tycker det är rätt sjukt det med. Jag jobbade ju som försäljare i två månader i somras, från juni till augusti. Under den här perioden var jag stationär i Stockholm fram tills i början av augusti innan jag åkte på turné med mitt team. En dag stod jag utanför Jula i Kungens Kurva med min kollega Linnea. Har för mig att det gick rätt bra för mig denna dag, vilket gjorde att jag slöade en del i slutet för att jag var nöjd. Min roligaste målgrupp som försäljare var alltid män i min ålder och upp till typ 30 (för att de var lätta att snacka med och för att man kunde driva med dem). I samma veva hade vi även gått igenom en taktik där man på ett schysst sätt ska "tvinga" kunden att stanna för att prata med en. Då kommer två killar i denna målgrupp, och jag bestämmer mig för att gå all-in "bara för att". Så jag i princip tvingar de att stanna, pratar ner dem, står & tjötar ett tag och trots att de inte ens är intresserade fortsätter att sälja in min produkt på dem. Till slut går de vidare in i affären och åker därifrån, men efter ett tag kommer de tillbaka till mig och erbjuder mig ett jobb. Jag var ju egentligen inte superintresserad eftersom att detta var restaurangbranschen, låg i Fittja (1h & 20min kommunalt från min mamma) och för att de kändes lite oseriösa. Men jag tog deras kontaktuppgifter och hörde av mig till dem under min turné bara för att testa. Det ena ledde till det andra, och jag hade i princip jobb på hemmaplan om jag ville. Så jag avslutade min turné efter 2 & ½ vecka, åkte hem och besökte det här jobbet. Mitt första intryck var väl egentligen inte så jättepositivt, kände mig inte övertygad men jag tog det ändå då jag inte fick ett annat jobb som jag hade sökt. Jag blev alltså en del av det nya Pinchos-teamet för Stockholms första Pinchos, och jag har trivts som fisken i vattnet sen dag 1. Mina kollegor är världens skönaste och nästan allt har flutit på. Men sedan insåg jag att med lönen, antal timmar och avståndet så var det kanske inte värt det. Pengarna räckte inte till för den resa jag hade planerat till våren, och om jag inte skulle resa så ville jag säsonga i fjällen som min bästa kompis skulle göra. Då visade det sig att en av mina kollegor på Pinchos skulle vara hovmästare över min bästa kompis uppe i Sälen (!?) och jag kollade om chansen fanns för mig med. Det gjorde det, vilket resulterade i att JAG HAR JOBB I SÄLEN I VINTER.

Det är helt sjukt, kan inte förstå att jag verkligen ska åka, att jag ska vara borta ifrån Stockholm i 5 månader och att jag och Maja ska bo själva med typ 4-5 andra personer på egen hand i typ ett halvår. Svårt att ta in! Men kommer bli så mysigt. I alla fall, med detta så tror jag verkligen på att vi alla har ett öde, men att vi själva kan bestämma om vi vill följa detta med de val vi gör i livet. Innan jag fick detta besked, så kände jag mest att "fuck det här om det inte finns någon mening med att jag fick just det här jobbet" osv.. För jag menar, tänk om jag inte hade "gått all in" när jag träffade mina nuvarande chefer? Tänk om jag hade varit på rast? Men här står jag idag, med ett nytt lugn och hopp angående framtiden, och jag vet att livet kommer att lösa sig. Jag är så otroligt tacksam för allt jag har fått uppleva hittills under mitt första sabbatsår, även om allt har känts hopplöst och skit emellanåt. Jag tror verkligen att jag är på väg i rätt riktning och att det finns något ännu större för mig där ute. Och för er som undrar så kommer jag jobba kvar på Pinchos tills jag åker!

Jag ber om ursäkt för två väldigt skeva bilder haha, men här är i alla fall en bild ifrån mitt försäljarjobb (sjukt bra dag för i övrigt!!!) och första riktiga kvällen på Pinchos där vi verkligen fick springa (vilket syns på mitt flottiga ansikte :-) ). KRAM!

Likes

Comments

För en väldigt lång tid har jag och mina bästa tjejkompisar velat se Beyoncé, och när biljetterna väl släpptes hann vi inte få några vilket var typ sämst haha. Som tur var råkade jag se att en bekant till mig sålde två biljetter till ståplats i söndags, vilket resulterade i att jag och Clara i tisdags var & såg Beyoncé på Friends!!! Hon var verkligen sååå bra live, she SLAYED. Queen on stage som vanligt, så jävla sassy och vacker människa. Hon kändes så otroligt äkta också när hon väl sa saker till publiken, om t.ex. hur tacksam hon var osv. Bäst var hon! Det enda jag tyckte var jobbigt med konserten var just själva ståplatsen då jag med mina ca 155cm inte såg så mycket av själva henne och fick lite ont i nacken haha. Men helt klart värt att se henne!

Mina bilder ifrån kvällen är tyvärr superdåliga pga min mobilkamera sant där vi stod hehe, men bjuder på några pics ändå. Kram!

Likes

Comments

I fredags var jag, Erika, Maja och Amanda N uppe med tuppen för att bege oss till Örebro och Örebros Universitets "öppet hus" som ägde rum den dagen. Det var framförallt Erikas intresse som förde oss dit, medan resten av oss följde med på grund av roadtrippen haha. Först gick vi runt på en visning av deras campus i cirkus någon timme, och efter det åkte vi in till Örebros centrum. Väl där åt vi en fantastiskt god lunch på något Italienskt ställe (minns inte namnet tyvärr) som hade jättemysig inredning och trevlig personal. Rekommenderas! Ligger precis utanför parkeringshuset "Vågen".

Efter lunchen åt vi en liten glass innan vi återigen rullade hemåt. På kvällen blev det mys tillsammans med lite killkompisar hemma hos Maja. Blev lite bubbel för mig och Erika haha. Väldigt bra dag!


Likes

Comments

Hejsan! För att göra denna blogg lite mindre oklar, så tänkte jag snabbt dra en liten introduktion till vem jag är och vad jag håller på med om dagarna. Mitt namn är Lina Nylén, jag är 18 år och är bosatt och uppväxt i Stockholm. Är alltså född 97 och tog studenten i juni. Förut bestod mina dagar såklart av skola, vänner, träning, plugg och en hel del aktiviteter på helgerna samt en del resor genom skolan och träningen. Numera består min vardag av mitt jobb (försäljare) och vid sidan av mina vänner, familj och aktiviteter när jag väl hinner. Mitt jobb tar upp i princip hela mitt liv för tillfället haha. Har tidigare bloggat på andra portaler men tänkte nu testa Nouw som jag har hört mycket bra om, och ska försöka vara så aktiv som möjligt. Mer tänker jag inte berätta om mig själv då tanken är att ni ska få se vem jag är i bloggen istället. Kram på er!


Likes

Comments