Betyg 3 - Bra, Läst 2017, Spänning, skräck

Det är märkligt egentligen, jag kan inte titta på skräckfilmer, blir livrädd för skräckhistorier och har svårt för att vara ute sent själv, ändå kan jag inte låta bli att dras till det otäcka. Nu är Cthulhus arv inte den läskigaste boken jag läst, men lite kittlande är den allt.

Boken är en antologi med samlade noveller av bland annat H P Lovecraft och några ur hans innersta krets, bland annat Robert Bloch (författaren till Psycho) och Robert E Howard (författaren till Conan). Under sin livstid hade Lovecraft en mängd korrespondenser med andra skräckfantaster, är man intresserad att läsa mer om det så står det en del i inledningen av boken.

Novellerna kretsar kring H P Lovecrafts påhittade monster Cthulhu (samt universumet kring den), en hiskelig uråldrig varelse som beskrivs ha ett bläckfiskliknande huvud, en fjällig människorkropp och vingar.

Personligen så blev jag djupt avundsjuk när jag läste om deras cirkel. Hade varit drömmen att ha sitt lilla sällskap där man alla delar samma intresse för skrivandet, utbyter idéer, hjälper och stöttar varandra.

Men för att återgå till boken, det jag gillar med den är att alla noveller handlar om i princip samma sak men är skriva med var och ens egna språk. Det är intressant att se hur en grundtanke kan generera så många olika tolkningar. Alla är väldigt välskrivna, vissa bättre än andra, men ingen var på något vis tråkig eller dålig. Bra språk också. Särskilt Lovecraft skriver väldigt fint och beskrivande. Men jag har hört att han är ännu bättre i orginalspråk (såklart), så nästa gång jag läser Lovecraft så får det bli på engelska.

Rekommenderas!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Läst 2017, Betyg 3 - Bra, Klassiker

Jag läste idag ut Pär Lagerkvists bok Dvärgen. En klassiker som utkom 1944.

Boken utspelar sig i renässansens Italien. Man får genom dagboksanteckningar följa en dvärg som tjänar en furste och hans hov. Dvärgen är hatisk - ondskefull rent ut sagt, han föraktar alla människor (med undantag av fursten), även sina gelikar. Det finns inget som glädjer honom mer än krig och död. Han har inga problem med att skada dem runt omkring sig, tvärtom så vältrar han sig i andras olycka.

Dvärgen tycks vara en förkroppsligad gestalt av människosläktets mörkaste inre.

(Sida 37)

Jag tyckte om boken. En lättläst men mörk historia med många dolda budskap.

Likes

Comments

Deckare, Läst 2017, Spänning, Betyg 5 - Älskar den

Ibland vill man bara sjunka ner i läsfåtöljen med en kopp med varm dryck och en lättläst, varm och upplyftande bok. En som passar bra för en trött hjärna som behöver varva ner efter en heldag med vardagsbestyr. Den här boken är perfekt för ändamålet.

Giraffens tårar är den andra boken i serien. Jag har inte läst första, den var nämligen utlånad på biblioteket, men det gick utmärkt att börja med den andra ändå. I boken får vi följa Precious Ramotswe som driver Damernas dektektivbyrå i Botswana. Hon söks upp av en Amerikansk kvinna som vill finna svaren om sin sons försvinnande för närmare tio år sedan. Parallellt med fallet om den försvunna mannen så dyker det även upp ett fall med en otrogen hustru. Ramotswe tar då hjälp av sin sekreterare, Grace Makutsi, för att nysta upp sanningen.

Vi får även följa Ramotswe i hennes personliga liv. Hon har förlovat sig med en bilmekaniker, Mr J. L. B. Matekoni, till hans hembiträdes stora missnöje. Ramotswe tycker husan är lat och missköter hushållet och vill därför avskeda henne. Husan bestämmer sig då för att se till så att Ramotswe försvinner.

Boken är ett bevis på att en deckare inte nödvändigtvis behöver vara en mörk och våldsam historia. Tvärtom så är det en härlig bok som får en på gott humör. Fallen är rätt simpla, mycket bygger på tur (många är villiga att skvallra), däremot så går boken igenom diverse moraliska dilemman som är rätt intressanta. Är det alltid rätt att säga sanningen?

Uppfriskande med en sådan välskriven kvinnlig huvudperson dessutom. Ramotswe är varm och intelligent, strikt men samtidigt mjuk. Väldigt sympatisk. En huvudkaraktär som man tycker om. Ibland kan jag uppleva att en stark kvinna oftast skrivs som en man, lite hårdare med större avstånd till sina känslor. Ramotswe lyckas vara stark och kvinnlig på en och samma gång.

För mig är boken en fullpoängare.

Likes

Comments

Läst 2017, Spänning, Betyg 4 - Riktigt bra

"Disclaimer" läste jag efter att kvinnan som jobbar på mitt lokala bibliotek rekommenderat den. Baksidestexten fångade mitt intresse rätt omgående och det slutade med att den fick följa med mig hem. Och glad är jag för det, boken visade sig nämligen vara en fullträff!

Catherine bär på en mörk hemlighet som hon undanhållit i över tjugo år. En dag börjar hon läsa en bok hemma som visar sig handla om henne och hennes förflutna. Men den enda personen som vet om vad som hände den där dagen är död sedan länge. Någon vill henne illa, men vem? Och varför?

Jag började läsa boken utan några som helst förväntningar. Den verkade bra men jag hade inga tidigare kopplingar till författaren och boken hade jag inte heller hört talas om tidigare. Jag blev fast redan från början. Ville bara veta mer. Vad var det egentligen för hemlighet hon gick och bar på? Det märks att författaren vet vad hon sysslar med, boken är skickligt skriven, välplanerad och strukturerad vilket gör att spänningen alltid är hög.

Jag gillade även att man fick följa perspektivet från personen som skrivit och skickat boken. Det var intressant att ta del av tankegångarna. Förstå den personens synvinkel.

En riktigt spännande bok - läs den!



Likes

Comments

Fakta

Jag sträckläste den här boken. Tyckte den var riktigt intressant. Och väldigt skrämmande. Man slutar aldrig att förvånas över människor, tyvärr.

Boken är en verklig skildring av spaningsarbetet som satte dit den gamla polischefen Göran Lindberg. Mannen som varit något utav en förkämpe för jämställdhet, ironiskt med tanke på att han på sin fritid åkte runt och köpte sex av yngre tjejer som han utsatte för riktigt vidriga handlingar. Han kom att dömas för misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt, koppleri, köp av sexuella tjänster samt försök till köp av sexuell tjänst. Att polisen fick nys om vad han höll på med skedde genom en ren och skär slump, även om det framgår att man hade kunnat upptäcka hans förehavanden i ett tidigare skede. Tragiskt nog.

Det jag gillade med boken var att man fick följa med polisarbetet bakom kulisserna. Det var riktigt intressant att ta del av deras arbete, få en större förståelse varför de agerar som de gör (mycket har att göra med brist på pengar). Visserligen så var språket en aning stolpigt emellanåt, men boken var lättläst och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Men man får tyvärr aldrig något svar på varför det gick så snett med Lindberg, varför det blev som det blev. Hur en människa kan stå och prata om kvinnors utsatthet offentligt samtidigt som han privat utsätter dem för de värsta av kränkningar? Men hur är det man brukar säga? I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna.


Likes

Comments

Betyg 2 - Helt ok, Läst 2017, skräck

Idag läste jag ut den här boken. Åh, det känns så trist att säga det, jag är ju annars väldigt förtjust i Stephen King, men "Väckelse" hade jag svårt att ta till mig.

Början var okej. En bit in hände det något som fick mig att engagera mig i boken men efter det ebbade intresset ut och boken blev en aningens långdragen. 

Men om man ska prata om handlingen då. Hela boken är skriven som om det är huvudkaraktären som berättar för oss om sitt liv, från barndomen till ålderns höst. Första gången Jamie Morton träffar på pastor Charles Jacobs är han bara 6 år gammal. Det han inte vet vid det tillfället är att pastorn kommer ha en betydande roll i hans liv. Efter en personlig tragedi flyttar pastorn. Det är först i vuxen ålder Jamie kommer att återse honom men den en gång så snälle pastorn har förändrats, hans tidigare fascination för elektricitet har övergått till en manisk besatthet och han är villig att offra andra människor för att fördjupa sina kunskaper. På grund utav en personlig skuld dras Jamie mot sin vilja in i pastorns fasansfulla experiment. 

Boken hade potentialen att bli riktigt, riktigt bra men den nådde inte riktigt ända fram. Jag hade förväntat mig mer och därför blev boken lite utav en besvikelse. Däremot så gillade jag att man fick följa Jamie genom hela livet, jag är mycket för uppväxtskildringar, och det är något Stephen King är riktigt bra på.

Likes

Comments

Läst 2017, Självbiografier, Betyg 2 - Helt ok

Igår läste jag ut Jackie Ferms självbiografi "Rövardotter". De flesta känner nog till Jackie för att ha varit en av deltagarna i Paradise Hotel 2009, eller för hennes utvik i tidningen Slitz, men främst för att hon är dotter till den ökända förbrytaren Lars-Inge Svartenbrandt (senare Lars Ferm). Med en pappa som åkt in och ut ur fängelset kontinuerligt och en mamma som faller allt djupare ner i missbruket så har Jackie inte fått en enkel start i livet. Hon skriver hudlöst om uppväxten, den trasiga barndomen.

Jackie hamnar tidigt i fosterfamilj och senare behandlingshem för unga tjejer. Ett behandlingshem är så pass illa att det tvingas stänga för vanskötsel. Jackie hamnar så småningom i destruktiva kretsar, är sexuellt utåtagerande, drogar och missköter skolan. Mamman hör bara av sig när hon behöver pengar för att finansiera sitt missbruk, kontakten med pappan är något bättre. Han ringer och skickar brev (som hon publicerar i boken) om gud, kärlek och förlåtelse, och livsråd. Något hon finner tröst i. Trots allt så känner hon sig alltid älskad av sin pappa.

Men när hon fyller 16 dör hennes lillebror Jack i en trafikolycka. Varken hennes mamma eller pappa finns tillgängliga så hon får på egen hand identifiera kroppen. Hon får också på egen hand sköta allt kring begravningen. Allt hon ber sin pappa om är att han inte ska blanda in pressen i begravningen. Att det bara ska vara familjen. Trots sitt löfte så dyker han ändå upp på dagen med en fotograf. Ett stort svek.

Hon vill hämnas på sin pappa och gör det genom att vika ut sig och delta i Paradise Hotel. Kändisskapet efter programmet blir svårt att hantera, hon utnyttjas ekonomiskt och statusmässigt. Hon gör en massa jobb hon inte får betalt för och många utnyttjar att hon har svårt att säga nej. Hon lever dessutom en väldigt dekadent livsstil, festar hårt och går ner sig allt mer. Tillslut bestämmer hon sig att för en gång för alla ta kontrollen över sitt liv. Inte gå ner i samma bana som hennes föräldrar, bryta det sociala arvet.

Tidslinjen i boken kunde stundtals vara lite spretig, men längre in i boken blev det bättre. Jag har läst att en del har kommenterat på språket i boken, men jag gillar att den är skriven i Jackies "röst". Sen gillade jag att hon bäddat in anteckningar från behandlingshemmen samt breven från hennes pappa.

En sorglig men stark berättelse. Läsvärd!

Likes

Comments

Deckare, Läst 2017

Om jag ska vara helt ärlig så är kanske deckare inte riktigt den typen av bok jag normalt sett dras till. Vet inte vad det är, men det är sällan jag känner mig manad att läsa någon. Därför känns det extra kul när någon ger en böcker man personligen aldrig hade ägnat en tanke åt annars, i det här fallet var det mamma som stack "Skuggor på vattnet" i handen på mig. Kanske var det novellformatet som gjorde mig manad att ta den till mig. Jag läste ut boken nu under semestern och jag tyckte den var helt okej ändå. Väldigt lättläst vilket är ett stort plus när man vill varva ner. Somliga noveller var bättre än andra, jag tyckte själv bäst om dem med överkommissarie Banks och minst om "Födelsedagsdansen" med maffiafamiljen, tyckte den var lite löjlig faktiskt.

Annars har jag läst i ett par recensioner att Peter Robinsons andra böcker ska vara riktigt bra, kanske värt att kolla upp någon gång framöver nu när jag gjort mig bekant med huvudkaraktären. Får ha det i bakhuvudet nästa gång jag har vägarna förbi ett bibliotek. Men innan dess har jag ett par andra böcker jag vill sätta tänderna i.

Likes

Comments

Recensioner A-Ö

Här kommer det så småningom dyka upp länkar till alla mina recensioner i bokstavsordning efter författarens efternamn.

A:
B:
C:
D:
E:
F:

Ferm, Jackie. Brising, Ola: Rövardotter

G:
H:
I:
J:
K:

King, Stephen: Väckelse

Knight, Renée: Disclaimer

L:

Lagerkvist, Pär: Dvärgen

Lovecraft, H P: Cthulhus arv

M:
N:
O:
P:
Q:
R:
S:

Smith McCall, Alexander: Giraffens tårar

T:
U:
V:
W:
X:
Y:
Z:
Å:
Ä:
Ö:

Likes

Comments

Jag har gått runt ett tag nu och tänkt tanken på att det skulle vara roligt att blogga om ett av mina största intressen, nämligen böcker. Efter en tids tänkande så kom jag fram till att det kanske inte var en så dålig idé och bestämde mig för att starta upp den här bloggen. Jag vet inte riktigt hur jag skulle beskriva min boksmak, jag tycker mig kunna läsa det mesta. Så bloggen kommer innehålla diverse genrer. Ibland kanske det slinker in ett och annat inlägg om skrivande. Jag har ingen direkt plan över hur bloggen ska utformas men jag antar att jag kommer på det under tidens gång. Vi får se hur det blir helt enkelt :)

Likes

Comments