Hej kära läsare! Jag har haft en tanke i bakhuvudet hela dagen som jag på ett eller annat sätt måste få ur mig och då kom jag på att jag har ju faktiskt precis skaffat en blogg om detta!

Jag ska gå rakt på sak, jag har ofta ångest, ibland lite och ibland mycket. Just idag så tänkte jag lite extra på detta eftersom jag själv kommer gå en ganska noggrann och utförlig undersökning på mig själv när det kommer till just ångest. Ångest kommer i alla former och detta kan innebära regelbundna eller oregelbundna tillfällen, vissa har nära till ångest medan andra har en "starkare" barriär. Jag själv har väldigt nära till ångest och lever med ångest i min vardag.

Du har säkert känt den där klumpen i halsen, tyngden i bröstet och uppgivenheten i huvudet någon gång, vilket är helt normalt. Ångest är ett väldigt stort ämne att prata om och att försöka "summera" ångest är inte den lättaste uppgiften! Låt mig bara förklara att du är inte ensam, det är normalt och det är inget farligt i flesta fall. Det farliga med ångest är när ångesten låter dig påverka dig i din vardag och påverkar dig som person och din livsstil. När ångesten får fäste så släpper den inte så lätt men jag har tips som jag kan personligen rekommendera! Här är några av dem:

1. Rå om dig själv, ät något du verkligen gillar.

2. Du får vara ledsen och man får gråta, ibland kan det lätta på trycket och kännas bättre efteråt.

3. Omge dig runt folk som tycker om dig och som rår om dig, att umgås med människor som själv mår dåligt skapar lätt en ond cirkel där man drar ner varandra även om man kanske förstår varandra bäst.

4. Ta ett varmt bad med lite ljus och lugn musik i bakgrunden. Detta kan släppa knutar i muskler och är avslappnande, detta kan jag verkligen rekommendera om ångesten är kopplad till stress.

5. Var inte rädd att prata med någon som du kan lite på! Ibland kan man känna sig väldigt sårbar om man berättar och öppnar upp sig, just därför är det viktigt att du är säker på att du kan lita på personen. Att prata och öppna upp sig är inget farligt utan ibland väldigt behövligt. Att ha någon som vet om varför kanske är extra känslig.

6.Var inte ensam med dina egna tankar, att isolera sig och att inte berätta för någon låter klumpen i magen växa och att isolera sig kan lätt bli en undanflykt istället för att faktiskt ta tag i problemet.

Dessa råd är inte alltid enkla att uppnå även om det låter som världens enklaste "utmaningar" men för någon som mår dåligt så kan detta bli svårt. Att gå upp ur sängen och ställa sig i duschen på morgonen när du är trött kan på samma sätt som att ta en promenad med ångest kännas nästan omöjligt.

Känner du någon med ångest, närstående eller endast en bekant så har jag några råd till dig också!

1. Visa att du bryr dig. Att sträcka ut en hand och lyssna är en av de enklaste och detta räddar liv. En klapp på axeln eller ett leende är lätt och tar inte lång tid.

2. Ha uppsyn på personens mående, ibland handlar det om att uppmärksam och lyhörd, lyssna på vad personen har att säga och försök stötta.

3. Rå om personen, se till att personen äter och dricker ordentligt, fysiskt välmående är nästan ännu viktigare under tiden någon mår dåligt.

4. Bädda ner er i soffan med en kopp varm choklad och sätt på en "feelgood" eller komedi film som ger personen något annat att tänka på en stund, detta kan vara en skön paus ifrån ångesten.

Oavsett "ångesttyp" så lovar jag dig att åtminstone ett av dessa tips kommer på något sätt kunna hjälpa dig och just nu sitter jag och gäspar på golvet och ska gå och lägga mig, att gå upp imorgon och ställa mig i duschen kommer inte vara lätt, men jag tänker klara göra det ändå!

Likes

Comments

Hej! Detta är mitt första stora kliv ut i bloggvärlden! Jag har haft några tonårsbloggar som inget velat läsa innan, den stora anledningen till detta var väl helt enkelt att jag var en snorunge som inte visste vad jag pratade om (gör jag knappt nu heller). Envis som jag är hade jag tänkt göra ett nytt försök nästan 5 år senare vilket mig gett tid att växa och mogna på!

Jag tänkte presentera mig och min bakgrund och berätta om vad den här bloggen ska handla om innan du somnar av min helt onödiga och tråkiga bakgrunds historia om misslyckade bloggar.

Mitt namn är Emelie Franklin, jag föddes i staden Södertälje 1998 precis som min far gjorde 1968 och likaså min bror 2001. Den enda som är född på annan plats är min mor, hon är född 1970 och är adopterad ifrån Guatemala en litet land i central america!

Jag är kort, tjock och bipolär, låter ganska illa och du skulle säkert inte vilja byta men jag älskar mig själv och jag skulle heller inte vilja byta! Livet är för kort för att tänka på det man vill ha istället för att uppskatta det man fått! Jag har för tillfället jättekort hår (typ inget alls) och jag är inte rädd för att se annorlunda ut. Jag har massor med ärr på armar och ben vilket står för att jag överlevt mina inre hinder men inte utan kamp. Detta är också något jag aldrig vill byta bort mot släta fläckfria armar och ben, jag är en vandrande historia.

Denna blogg ska handla om oss som människor, kanske känner du igen dig eller känner någon som skulle känna igen sig. Oavsett kommer mitt stora ämne vara ångest, den vackra, melankoliska och framförallt viktiga känsla många av oss någon gång under vår livstid får genomlida. Ett viktigt ämne med ett viktigt syfte som jag hoppas lyckas förmedla i denna ångestblogg!

Varmt välkommen till min ångesthörna! ♡

Likes

Comments