Igår när jag hämtat Liv på förskolan, överraskade jag med pepparkaksbak! Det var väldigt uppskattat iår. Och så duktig hon blivit. Hon klarade nästan allt själv.

På kvällen var det dags för denna mamman att klä upp sig för restaurangbesök med några mina mammor, från vår lilla "bebis-grupp".
Inte var dag man får fixa sig och åka iväg för en barnfri kväll. Och bara sitta och äta och prata i timmar! Det var välbehövligt för oss allihop🙏

Dags att mysa ner sig i sängen och hoppas på en hel natts sömn!
God natt kära ni!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Imorgon vankas det en tur till Blekinge sjukhuset i karlskrona. Det är dags för 10-månaderskontroll av alla läkare som följer Salli. Hjärtläkare, neurologer, sjukgymnast och dietist.
Det är lika nervöst varje gång! Varför? Det vet jag faktiskt inte! Tror jag mest är rädd för att de ska säga nåt negativt eller att hennes hjärta ser dåligt ut. Från hennes stora hjärtoperation som gjordes när hon var ca.3 veckor, har allt faktiskt bara gått framåt och sett bra ut. Och just nu känner jag inte att jag orkar något negativt.. men det ska det nog inte vara heller!
Vi tycker att Sallis utveckling faktiskt bara går framåt. Sakta. Men ändå framåt!

Min oro och "ångest" över hur Sallis liv kommer att bli, har nog lagt sig lite. Jag erkänner att jag har mina stunder där jag är riktigt orolig och nojig.
Men som det känns just nu, kommer hon klara allt som vilket barn som helst gör. Det får ta sin tid.

Nu håller vi tummar och tår för glada miner i morgon🙏

Likes

Comments

För en vecka sedan vaknade vi upp med en lustig tomhet och obehag i kroppen.
Fredagen den 24:e november, på min pappas 60-årsdag. Packade vi in vår lilla familj för att åka till min bror och fira just pappas dag med lite pizza och mys.
Det blev tyvärr inte så!
Vi körde mot byn min bror bor i. På en vanlig 80-väg. Och plötsligt från ingenstans, kom en bil rakt emot oss på vår vägbana och min sambo hann inte ens reagera innan den frontalkrockade med oss.
Jag minns bara att min sambo ropade på mig. Och sedan började barnen skrika! Det enda vi tänkte var då att barnen måste ut, fort!
Det var mörkt. Så kommande bil såg oss inte i diket. Förens vi lyckades vifta oss till honom.
Jag minns igentligen inte så mycket ifrån denna kvällen. Det är som en suddig utekväll.
Jag minns stunder.

Våra älskade barn var helt oskadda! Jag som hade ont i rygg och nacke fick inte röra mig ur fläcken.
En brandman satt och höll min nacke tills ambulansen var på plats. Jag satt bara där med Salli halvt liggande i min famn. Liv satt jämte.
Tony, min sambo, sprang nog mest runt och inte riktigt visste vad han gjorde. I ren chock skulle han mest ha kontroll! Och försöka förstå vad som hänt.
Snabbt var det fullt med folk på plats. Min pappa och bror kom.
Liv som kunde säga själv hur hon mådde, sa ju att hon inte hade ont nånstans. Hon var mest rädd. Hon satt jämte mig i bilen( min kusin var en av de första på platsen, så han satte oss i hans bil med barnen.) och höll för ögonen.
Jag ville att hon så snabbt som möjligt skulle ifrån platsen! När ambulanspersonalen kom, bestämde vi tillsammans att hon skulle åka med min bror i lugn takt in till sjukhuset under kvällen. Men slippa allt stim och oro med ambulanser.

Jag åkte en ambulans medan Tony och Salli fick åka en annan. De ville att vi alla skulle undersökas. Tony hade mest ont i knät. Men vi visste ju inte när chocken lagt sig. Hur vi skulle må.

Det var en lång kväll på akuten i Växjö. Min syster kom också dit för att hjälpa till med barnen.
Vi visste ju inte hur illa det var och om vi skulle bli kvar. Men tids nog fick vi åka hemåt.
Min bror tyckte att Liv skulle stanna hos dom. Men hon ville så gärna med oss. Så det fick hon såklart! Salli åkte med min syster hem. Jag hade otroligt ont i kroppen och visste inte då hur jag skulle kunna ta hand om henne.

Vid 02-tiden, var vi alla i säng här hemma och så otroligt tacksamma för att vi var just det
❤️

Dagen efter var jag mest arg! Arg på personerna i den andra bilen som inte kunde hålla sig på sin sida vägen.
I tidningen stog det att det var 20-åringar i den bilen, medans Tony var säker på att det var ett äldre par.
Jag tänkte nog mest att var det yngre personer så satt och lekte med mobilen eller var det äldre människor som kanske åkt på någon form av "sjukdom"?! Ja man vill ha svar, varför någon har utsatt vår familj för detta! Jag vet inte om vi någonsin kommer få reda på vad som hänt.






Nu efter en veckas tid har vi blivit ganska bra och Tony har även jobbat några dagar.
Vi är väldigt praktiska av oss mitt i allt kaos, så alla försäkringsbolag är meddelade och nya bilstolar är uthämtade till barnen.

Nu kommer nog bara den långa resan för mig att faktiskt kunna känna mig trygg med barnen i bilen igen.. undra om jag nånsin blir det!
Har inga problem att köra själv. Men att ha barnen med är ännu en kamp för mig.
Barnen där emot är inte alls rädda för att sätta sig i bilen! Våra barn är två otroligt starka tjejer
❤️❤️

Likes

Comments

Vi startar höstlovet med en tripp till Astrid Lindgrens värld med barnens kusiner!
Det lovas sol och endast 4 plusgrader. Så vi har rotat fram vinterjackor och kängor för en heldag ute
😊
Hela parken ska vara i full gång och vi ser framemot en bra dag!

Salli som lever i sommartid, tar nu redan sin första tupplur och Liv är i fullgång med sina dockor.
Ja, här är vi minsann morgonpigga!

Hoppas ni också får en bra dag!

Likes

Comments

24 oktober och Salli är idag 8 månader!! Ja, jag säger som så många gånger tidigare. Men vart tar tiden vägen?! På riktigt!

Hon har blivit så stor vår lilltjej! BVC var här igår och hon vägde 8090g och hela 72cm lång
☺️

Bild från morgonens pass på gymmet med mamma!

Vi var hos sjukgymnasten i torsdags, som vi varit en gång i månaden ett tag nu. Hon tyckte Salli gjort stora framsteg, så nu väntar vi 2 månader tills nästa gång. Vi vet att vi måste låta Salli få tid och hjälpa henne med allt stort som ska hända i hennes värld. Detta med att lära sig krypa eller bara kunna sitta stadigt är en väldigt stor uppgift för vår lilla tjej. Vilket som är en självklarhet för andra bebisar.
Men det känns skönt att hennes utveckling hela tiden går framåt. Så länge den gör det så får det ta tid!

Jag däremot.. mår inte bäst just nu. Verkligheten verkar kommit ikapp nu. Och min kropp visar det genom en enorm trötthet! Hela kroppen mår dåligt på nåt sätt. Yr och illamående, helt utan anledning. Väldigt lättirriterad jämt och vissa dagar är jag bara ledsen inombords och funderar på allt som inte ska ha hänt med vår Salli. Jag har ett enormt agg mot vad läkarna gjort eller vad barnmorskorna inte gjort. Att vår dotter faktiskt inte föddes med den hjärnskada som hon nu har.
Men ingenting blir bättre av att jag går och ellta detta.. det vet jag ju!
Jag försöker verkligen tänka positivt! Det kunde varit värre! Efter allt hon varit med om så är det inte en självklarhet att hon ens skulle vara här med oss idag. Och jag vet att det låter dumt, men hon kunde varit helt hjärndöd eller inte ens levt.
Det finns många "tänk om" tankar just nu.
Vissa dagar kan det vara jobbigt för mig att se andra bebisar i hennes ålder, hur de är. Och ja man ska aldrig jämföra barn. Men jag vet ju att vid denna ålder skulle hon troligen suttit och krupit, OM inget hade hänt.
Men så är ju inte fallet. Dessa dåliga dagar måste jag bara ta mig ut ändå, och inte stänga in mig från folk.
Det är inte det lättaste att försöka hålla sig positiv och inte låta dessa dåliga dagar gå ut över Liv.
Vi tar en dag i taget just nu
❤️

Likes

Comments

Från odödlig till ständig oro!
När hände detta?
Att man alltid tänkt "det händer inte oss". Det är ett minne blått. Jag har blivit denna som istället tänker på ALLT som skulle kunna ske och bara NÄR det kommer.
Efter allt vi nu varit med om så är jag så sjukt nojig. Jag tänker hela tiden på det värsta och är redo att slänga mig i bilen till Lund.

Varför kan man inte bara få vara den där odödliga tonåringen som hade hela världen framför sig. Istället för att numera ständigt oroa mig för vad som kan hända mina barn eller oss/hela familjen.
Undra om denna känsla någonsin kommer försvinna eller iallafall lätta.

Jag saknar tankarna, att allt löser sig. Eller att lite förkylningar härdar. Istället för att tänka att barnen har leukemi så fort jag ser blåmärken jag inte vet vart de kommer ifrån.

Våra älskade barn!
Jag vill bara njuta av att vara hemma med dessa fina barn. Att bara vilja att tiden står still under dessa småbarnsår. Men just nu vill jag som mest se fram i tiden och veta hur Sallis framtid kommer se ut. Jag vill hoppa 2-3 år fram i tiden, när vi vet hur hon utvecklats och hur vi ska jobba med allt.
Jag vill vara nonchalant och tänka att Sallis hjärnskada inte kommer märkas. Och att hon kommer få ett helt normalt liv.
Men nu tänker jag hela tiden det värsta. Och om eller hur jag som mamma kommer klara av detta.
Jag vill ha koll. Inte leva i denna ständiga oro.

Alla dessa små, små steg. Är så viktiga för oss!
Att Salli nu börjat att greppa saker med båda händerna
🙏 det går hela tiden sakta framåt. Jag vet ju det! Men jag är så otålig och vill nästan tvinga fram hennes utveckling.

Känslan av att inte räcka till som mamma, slår mig flera gånger om dagen. Jag vill ge barnen lika mycket av min tid. Men det går aldrig, hur mycket jag än vill. Troligen känner inte storasyster av det ens lika mycket som jag oroar mig för hur hon känner. Att ständigt komma lite i bakgrunden på nåt vis😩


Vissa dagar är hårdare än andra.

Vad jag älskar mina flickor❤️

Likes

Comments

Gårdagen spenderade jag och Salli i Karlskrona hos hjärtdoktorn och sjukgymnasten!

De gjorde ultraljud på hjärtat och EKG, som vi brukar med jämna mellanrum.
Allt såg bra ut och hjärtat slår på så fint det faktiskt kan efter de operationer Salli gjort!
Så nu ska vi vänta i 4 månader tills nästa besök.

Sedan gick vi vidare till sjukgymnasten. En helt underbar kvinna! Så otroligt trevlig och känns så medveten om sin sak!

Hon gick igenom lite olika övningar vi ska hjälpa Salli med. Och berätta om hur allt hänger ihop!

Jag blev så otroligt lättad efter besöket hos henne. Vi vet att Salli har lite svårigheter med armarna och att hon vad vi trott "tappar balansen" ibland. Men hon berättade hur allt detta hänger ihop och hur vi kan underlätta för Salli. Vi ska ta ett steg tillbaka och låta Salli ta den tid hon behöver. Och inte fundera över hur gammal hon är och vad hon bör fixa just nu. Vi ska hjälpa henne att känns sig trygg och stabil i att ligga plant på golvet, så hon faktiskt vågar sig på att börja utforska allt mer
😊

En grej vi skulle göra, var att rulla upp en handduk som två korvar var sida om hennes rygg så hon får stöd där och våga greja med händer och fötter mer i luften.
Hon ligger gärna med händerna sträckta rakt ut! Vilket då verkar vara för att hålla balansen och inte tippa över.

Klart vi ska jobba för detta!

Likes

Comments

Salli väckte mamman kl.04.50 och vägrade somna om, förens nu! Så nu ligger jag i soffan med en annan tjej som precis vaknat!
Kan bli en lång dag..

Idag är det dags för Livan att återgå till förskolan efter ett långt sommarlov! Som hon längtat!! Det blir en kort mjukstart bara.
Eftersom vi planerar att åka iväg med husvagnen på en liten sista tripp innan den ställs in för vintern.

Det är även dags för ännu en rutinkontroll för Salli idag i Karlskrona. De ska kolla hennes hjärta och vi ska även få träffa sjukgymnasten igen.
Får se vad de har att säga. Sist nämde de nåt om hennes händer, att hennes grepp inte riktigt sitter. Vilket vi också märkt. Hon kämpar och vill verkligen. Men hon lyckas inte få ihop allt än.

Första koppen kaffe ska nu kokas och dags att ta tag i denna dag!

Likes

Comments

De finaste på denna gjord, fångade på bild!!

Likes

Comments

Om en vecka är vår lilla tjej redan 6 månader! Galet!!

Vi har haft en lång och härlig semester. Med flera turer med husvagnen. Vilket båda barnen älskar!

Salli som varit rädd för allt och alla har börjat tuffa till sig och börjat utforska världen rejält
😊

Vi tycker att hon beter sig normalt och testar på att vända sig, hoppa i hoppgunga och försöker greppa saker. Men att greppa är kämpigt. Detta är en del av finmotorik som kan vara lite svårt för alla barn. Men för Salli är det ännu mer lite kämpigare!

Vi var på 5 månaders "utredning" som läkarna själva kalla det. Då är barnläkare, nevrolog (eller hur det stavas) och sjukgymnast med och kolla in vår tjej. Hur hon ser ut och känns i kroppen, hur hon mår och framförallt hur hon rör sig.
Detta med greppet i händerna var det enda även de reagerade lite på. Men hon var bara 5 månader och de var inte oroliga än.
Vi har hela tiden fått höra, att efter den start hon haft i livet. Så kan hon vara ganska sen i sin utveckling..
Men nästa vecka ska vi in till Karlskrona och göra den vanliga kontroll på hjärtat. Så de bokade även in en tid till sjukgymnasten då. Så ska de se om det blivit "bättte" eller om det är nåt vi ska jobba med. Vi tycker dock att hon utvecklas mer för varje dag som går
🙏

Idag är det dags för tandläkarbesök för Livan, vilket hon ser framemot. Och sedan går pappan på en veckas ledighet med oss igen😍 vi planerar att åka iväg på ännu en liten semestertripp för att inviga vår nya husvagn!

Ha en fin dag!!

Likes

Comments