1 år och 10 månader har gått. För andra gången har vi tagit oss igenom din födelsedag och pappas födelsedag då vi fick beskedet. Men det gör så ont än idag. Det är lättare att leva och andas men smärtan av saknad finns fortfarande där.
Dom säger att det blir bättre med tiden, men dom som säger det har aldrig förlorat något så värdefullt som jag har.
25 november 2015 låter som en evighet sen men för mig känns det som förra veckan. Några ord och hela min värld vändes upp och ner. Min farfar, som jag bokstavligen hållt i hand sen jag föddes, som var mitt allt (jag menar verkligen ALLT), skulle försvinna. Det fanns inget att göra, vi skulle vänta, vänta på döden och vi fick två veckor på oss enligt läkaren. Hela farfars kropp bestod av cancer och det var omöjligt att göra någonting åt det. Helt ofattbart. Livet hade precis innan tagits för givet, det fanns inte i någons huvud att farfar var sjuk eller att han någonsin skulle försvinna.
25 november, som också var pappas födelsedag spenderades i farfars sovrum. Han skrev ner saker på ett papper som pappa skulle komma ihåg, tex hur pappa skulle få igång våran gräsklippare. Eftersom farfar skulle dö. Han skulle inte kunna fixa allt i våran trädgård om någon vecka, för han skulle inte finnas längre. Idag kan det va det värsta minnet jag har, att det på något sätt kändes normalt då. Eller när du satt och planera din begravning med oss. Du sa att du ville ha Carolas "fångad av en stormvind" spelandes i kyrkan fast du egentligen menade "främling". Vi skrattade då, och tyckte det va kul? Hur kunde vi göra det? Du skulle ju försvinna..

Det är så lätt att ta saker i livet för givet. Jag var alltid medveten om att någon gång förr eller senare skulle inte farfar finnas kvar. Men jag var alltid inställd på att det skulle ske sent, när man fått uppleva så mycket mer ihop och när man var mer redo och att det skulle komma med åldern. Även fast tanken utan farfar fortfarande skrämde mig.
Två dagar innan vi fick veta att farfar skulle försvinna satt hela familjen hemma, allt var som vanligt, alla var friska, allt var bra. Vi skrattade ihop med farfar åt hans klocka, han hade köpt en lila klocka på loppis. Han va så söt. Farfar var som vanligt hemma hos oss, för tredje eller fjärde gången under dagen. Vi klarade oss liksom inte utan varandra, vi var alla tvugna att se varandra under en dag. Minst 3 gånger på en dag tyckte farfar. Ibland tyckte man det blev för mycket men idag skulle jag kunna göra allt i världen för att bara få se honom en sista gång.
Det finns så mycket minnen, från när jag var barn och du tog med mig på så mycket äventyr eller när jag alltid var tvungen att somna i din famn medans du berätta saker från när du var liten till att vi sitter i ditt kök och jag är 16 år och berättar om vänner, killar och annat i livet som sviker, dumheter och annat min jag inte kunde berätta för mamma eller pappa.
Jag är så tacksam över alla dessa minnen. Så tacksam över att du gett mig så mycket att minnas, så mycket glädje och kärlek. Så tacksam över att du gett mig så oerhört mycket i livet, egenskaper, lärdomar och världens bästa farfar.

28 januari 2016 strax efter midnatt var du borta. Jag hade hållt din hand till ditt sista andetag. Jag fick se och höra dig ta ditt sista andetag, det värsta jag någonsin varit med om. Att inse att jag förlorar honom nu, just i denna sekund och jag kan inte göra någonting åt det. Jag önskade så ofta att jag hellre var med dig än att finnas här.
Jag finner liksom fortfarande inga ord för hur mycket den människan betyder för mig och hur mycket jag älskar honom. Och även fast det snart gått två år sen han lämna oss vet jag fortfarande inte hur jag ska klara av att leva mitt liv utan honom. Det finns fortfarande dagar jag tappar fästet och vill ge upp pågrund av att han fattas mig. Det har inte gått en dag sen den 28 januari jag inte fällt en tår eller tänkt på honom. Farfar är konstant i mitt huvud och saknaden äter upp mig. Det finns ett sånt stort tomrum i mitt hjärta som inte kan fyllas, det går bara inte.
Jag behöver dig så ofta, varje dag. Jag känner mig ledsen så ofta och allt jag vill och behöver då är att få va med farfar.
Det gör så ont, så fruktansvärt ont att leva utan en människa som var ens allt. Min trygghet och min bästa vän.

68 år är ingen ålder. Att bli dödsförklarad och invänta sin död är inget rättvist sätt att behöva lämna livet på. Man ska inte behöva känna dödsångest och lida till sitt sista andetag. Livet är så äckligt orättvist och jag HATAR cancer. Jag hatar vad cancer gjort mot mig och min familj och jag hatar att se hur cancer förstör andras liv. Det är inte värdigt.

Dom som säger att det blir bättre med tiden, dom har fel. Det kommer för alltid göra så fruktansvärt ont.

Att få va med dig och att få se dig le igen, längtar jag efter. Farfar, jag saknar dig så det gör ont. Mitt hjärta brister.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Välbehövlig och mysig dag i huvudstaden idag. Shoppat, ätit och bara gått runt. Känns som att gå är det enda jag gjort idag haha, är suupertrött efter denna dag.

Likes

Comments

Hej på er! Just nu sitter jag på tåget upp till Stockholm, ska bara upp dit och va över dagen.
Ibland hamnar jag i min egna bubbla av tankar, som nu. Och då bara måste jag skriva av mig, vilket jag alltid använt bloggen till.
Idag tänker jag på framtiden. Och alla möjligheter som egentligen finns.
För 5 månader sen tog jag studenten med noll förväntningar eller planer på livet efter gymnasiet. Jag började direkt jobba på Ica där jag trivs jag jättebra. Jättebekvämt med ett jobb nära där jag bor, där jag känner alla och där jag redan jobbat några år. Man gick in i en vardag med att jobba nästan varje dag och man glömde liksom bort att tänka framåt. Jag är en sån människa som vill så mycket med livet men gör så lite åt det. Jag kan liksom inte känna mig nöjd med det vardagliga. Efter bara någon månad blev jag jättetrött på att bara vara i lilla Åtvid och jobba. Jag kände att jag vill så mycket mer, jag vill inte bo eller jobba i denna lilla ort hela livet. Jag vill bort och jag vill göra något.
Kände mig deppig och trött på allt. Jag kände att även om jag skulle komma på något jag ville göra med livet skulle det kännas för stort och för långt bort.

Men så jag kom på vad jag ville med livet, bara så där. Eller iallafall hur jag vill börja. Jag sökte en utbildning till diplomerad visual merchandiser. Trotts att utbildningen var i Stockholm och att den kommer innebära mycket pengar och tid bestämde jag mig för det. Så i Januari börjar jag min utbildning och sen får jag se vart allt leder. Men jag är så taggad, så himla förväntansfull. Inte en jättestor grej men det är en bit på vägen till något iallafall och det räcker för mig än sålänge. När jag pluggat till detta blir det liksom lättare att ta mig uppåt. Utbildningen var en möjlighet för mig och lyckas jag ta mig igenom denna utbildning har den gett mig ytligare möjligheter. Nu känns det kul och bra att gå till jobbet varje dag. För jag vet att mitt jobb också ger mig så mycket möjligheter. Så jag är verkligen jättetacksam över mitt jobb. Tack vare mitt jobb kunde jag ta möjligheten att söka till utbildningen.

Även fast att man går in i sin trygghetsbubbla när man blivit bekväm med jobb och vardag får man liksom inte glömma alla möjligheter livet har att erbjuda. Jag tycker det är viktigt, att göra vad man vill och våga ta sig ifrån sin comfort zone.
Men sen så funkar ju vi människor olika. Vi alla har drömmar men helt olika.
Okej så med dethär inlägget ville jag väl mest säga att jag tycker det är viktigt att ta vara på alla möjligheter som livet ger och att jag ville berätta för er att jag ska plugga i vår. Kul kul!!

Kram. ❤️

Likes

Comments

Varsågoda, en liten höstbomb. Hur härligt är det inte med detta höstväder?? 1 oktober och vädret visar sig verkligen från sin bästa sida.
Så jäkla mysigt med solen, kallare vindar och alla olika färger på löven. Jag och lillebror har tagit till vara på denna dag tillsammans ute i höstmyset. Vi tog en prommis och lekte i lekparken. Alltså livskvalité. ❤️❤️

Likes

Comments

Kolla vad jag vågade göra!!! Klippte av mer än halva mitt hår och jag är så jäkla nöjd. Trivs så himla bra i det, det känns så fräscht och ser så snyggt ut. Verkligen jättenöjd! Självklart jätteovant i början, finns ju inget hår som längre är i vägen överallt men jag vänjer mig nog fort.
Fixade även till utväxten och blekte upp hela håret lite.

Älskar förändringar och detta va en utav de bättre. 😍

Likes

Comments

Så blev hon äntligen 18 år! Min älskade fina bästa vän sen barnsben.

I två dagar har vi nu firat denna brutta, och det var hon allt värd. Igår hade vi fest med alla våra vänner, en kväll ute i ett partytält med ett stort härligt gäng. Behöver väl inte säga mer om den kvällen? Den va för bra helt enkelt. Fortsatte dagen efter med lite släktkalas, jättemys och sen var det självklart dags för krogen debut.

Grattis igen, fantastiska människa. Jag älskar dig ❤️

Likes

Comments

Likes

Comments

Hej hörrni! Här har det varit supertyst hela helgen. Förlåt. Samtidigt som det känts som jag inte haft nånting att göra har det känts som jag haft fullt upp, därav har jag inte hunnit blogga. Aja konstigt, men nu är jag tillbaka.

Idag är det måndag och jag tackar livet för denna helg! Hunnit med lite jobb och inflyttningsfest i helgen, så kul!! 😍
Idag ska jag in till stan en snabbis för lite fix, i veckan väntas lite jobb, kalas x2, lite förändringar med håret och lite annat kul. Laddad på denna vecka iallafall!
Vi hörs i ett senare inlägg, kraam.

Likes

Comments

Ibland mår man inte så bra. Vissa dagar är jobbiga och ibland blir allt för tungt som man bär på. Då man bara vill försvinna, lägga sig ner och gråta och stanna där tills allt känns bra igen.
Då är jag så lyckligt lottad som har detta busfrö i mitt liv. Fina lilla lillebror. Du behöver inte göra mer än att skratta eller busa, det räcker för mig. När jag inte vill eller orkar får du mig ändå att le.

Världens bästa bebis. ❤️

Likes

Comments

Idag har man varit effektiv hörrni! Nämnde ju i mitt tidigare inlägg att hela min dag bestod utav otur, men det vände sen och jag har hunnit med en hel del idag.
Ikväll var vi ute och sprang, alltså fyfaan för min kondis rent ut sagt. Det var så jäkla kämpigt. Det ska dock bli ändring på, ska ta tag i träning igen är tanken. Började bra med kvällens nyttigheter. ;-)
Imorn ska jag äntligen jobba, 2 dagars ledigt är allt för tråkigt när man kan jobba hehe.
Godnatt!

Likes

Comments