View tracker

Det är torsdag och just nu sitter jag på jobbet och har rast. Jobbar till 21 idag. Redan jättemörkt ute och superkallt och tråkigt så vi kör en throw back thursday idag. I detta skittrista och gråa höstväder längtar jag tillbaka extra mycket till sommarlovets sista vecka som jag och mina vänner spenderade i Rhodos. Får lyckorus av att tänka tillbaka.

Vi levde verkligen livet där nere på bara en vecka. En kombo av sol och värme, festande, bästa vänner, skratt, musik, solbränna, sköna människor, drömmig mat och dricka. Allt var helt underbart. Vill leva veckan på repeat helt klart.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

En favorit i repris!! Tycker ombre är så snyggt på naglarna. Tror detta blev tredje gången jag gjorde de såhär fina. 😍

Likes

Comments

View tracker

Mötte upp Louise för ett tag sen på stan och nu sitter vi på hälsofreak. Äter drömmigaste maten, taco wrap!! Finns inget godare. 😍
Vi ska snart gå och kolla lite affärer och sen fixa naglarna. Idag snöar det och är svinkallt (??) MINDRE KUL.

Likes

Comments

Hej på er! Är så trött och sliten efter denna dag. Ni förstår inte alltså.
Jobbat i 2 dagar nu och försöker lära mig nya grejer på jobbet nu, svårare och jobbigare än vad jag trodde men tillslut lär jag mig nog. Förhoppningsvis iallafall.
Idag lunchade jag även med mamma, mormor och lillasyster, så mysigt innan jobbet. Imorgon är jag ledig (enda lediga dagen på lovet) och då ska jag bara göra roliga saker. Som att fixa naglarna. Och som att träffa Lojsan(!!)

Ikväll är en sånhär perf kväll. Ligger framför datorn, lyssnar på musik, letar lite inspiration till bloggen och kollar lite youtube. Lättare att uppskatta dessa kvällar då dom nästan aldrig finns.
Försöker ta tag i bloggen nu, på riktigt. Och hålla er uppdaterade om saker och ting, och blogga om sånt jag själv tycker är kul att läsa. Jag gör mitt bästa nu. Lovar.
Att det idag är den första november med är faktist rätt ofattbart. Liksom november? Det var nyss sommar?? Detta innebär snart julafton och nyår, och ett nytt år om endast 2 månader. Finns samtidigt mycket att se fram emot denna kommande månad.

Likes

Comments

En söndag utan söndagsångest. Av två anledningar. Först och främst väntar en vecka med höstlov, ingen skola och ingen praktik. Så skönt. Men 5 dagars jobb, Stockholm och umgås med kompisarna väntar. Så mycket bättre.

Så dämpar ändå denna söndag med världens bästa vän också. Ingen av oss kände oss speciellt hypade på livet idag, och i sånna situationer lyckas vi ta hand om varandra så bra. Vi satte oss på Steves i några timmar med god mat och myste tills vi frös ihjäl. Finns ingen bättre än henne att prata och umgås med när allt inte känns okej. Så himla glad att ha denna människa i mitt liv verkligen. ❤️

Likes

Comments

Alltså vilken myslördag detta blev. Började dagen med ett jobbpass, alltid lika kul. Blir så glad och får så mycket energi av jobbet.
Efter jobbet gick jag och fam över till grannarna för halloweenmys innan jag tog bussen in till stan och mötte upp pojkvännen.
Åt så god mat och bara myste, sedan kollade vi skräckis på bio. Danne var självklart skiträdd, inte jag.
Mer lugna lördagar som dessa behöver jag känner jag, så skönt och behövligt. ❤️❤️

Likes

Comments

Hej på er! Ska inte säga att jag är tillbaka för gott men man kan ju faktist hoppas.
För att jag ska kunna komma igång med mitt bloggande behöver jag så himla mycket inspiration och tid. Så ett höstlov nu var ju väldigt passande. Inspirationen är fortfarande rätt så dålig tyvärr, det gråa tråkiga vädret och den deprimerande tider är ingen hjälp på traven.
Men jag gillar ju att vara vardaglig i min blogg. Att dela med mig utav min vardag och samla alla bilder och minnen här. Och att lätta på hjärtat och alla tankar ibland. Så jag tänker att jag fortsätter med det.

Så vad har hänt sen sist??

- har spenderat massa tid och hittat på massa roligt med min för bra pojkvän , mina fina vänner och bästa familjen. Små roadtrips och annat kul.

- jag har tatuerat mig. Igen. Denna gång en text på låret, "with pain comes strength, with strength comes opportunities". SÅ NÖJD. Har även fyllt i tatueringen på revbenen, usch va ont.

- man kan tro jag levt lite efter mottot "livet även fest" vilket inte stämmer. Mycket fest med vänner och födelsedagsfirandet har det blivit. Överdrivet mycket hehe. (Lät omoget, mena ej så)

- OCH AVSLUTNINGSVIS mycket praktik, skola och jobb. Sen rullar livet på!

Likes

Comments

Klockan slog precis över tolv och dagens datum är inte längre den 27 oktober utan den 28 oktober. Och det känns tungt och sorgligt. Idag för 68 år sedan föddes den personen som betyder mer än allt för mig men som inte längre finns med oss och som fattas något så fruktansvärt. Min älskade farfar.
Du fick aldrig fylla dina 68 år utan 67 år och 3 månader tycktes räcka för honom där uppe. Men det är nog så som de säger, Gud tar de allra finaste änglarna först.

Jag försöker hålla tårar och tankar borta så mycket som det går men ibland bara går det inte. Inatt gråter jag som aldrig förr och jag sitter liksom och hoppas på att du ska komma tillbaks. Trotts att det snart gått 1 helt år.
För varje dag som går saknar jag dig. Jag saknar dig under varje högtid som hunnit att vara. Jag saknade dig på min 18-årsdag. Jag saknar ditt skratt, din närhet. Varje morgon när jag är försenad till bussen saknar jag att du möter mig och skjutsar mig till bussen för att du visste att jag skulle försova mig. Jag saknar att smsa och fråga om vi ska äta våran favvomat imorgon och du fort svarar ja. Jag saknar att ligga hemma i sängen hos dig, prata, minnas och känna att det lilla räcker.
Du finns fortfarande med i vardagen. Vart jag än befinner mig påminns jag utav dig och tänker tillbaka på dig. Då känns det som att du aldrig varit borta. Du är fortfarande i din lägenhet på andra sidan järnvägen och vi ska snart ses igen hemma hos oss.
När jag befinner mig i min bubbla där du är mitt fokus kommer alla våra minnen upp, familjens alla minnen vi lyckats skapa tillsammans. Alla dina tråkiga skämt och din dåliga humör, ditt dagliga jävlandes med mig som kunde göra mig helt galen. Alla skratt, alla tårar, alla minnen, alla framtidstankar. All värme, all kärlek, all trygghet. Allt.

Mitt hjärta värker efter dig, det värker så oerhört himla mycket. Jag sitter och kollar igenom mina bilder jag sparat ner på min dator. Ifrån alla de mest minnesvärda dagarna ifrån de senaste åren vi fått spendera ihop. Och jag känner inget annat än så mycket kärlek och tacksamhet. Jag är så glad att mina tårar omvandlas till några slags lyckotårar för att jag fått känna dig, delat mina 17 första år med dig och blivit så älskad och så väl omhändertagen utav dig. Utan dig hade det inte varit någon mig.
Det är lätt att vara tacksam och uppskatta saker i efterhand, men alla våra fina stunder jag tänker tillbaka till nu gör mig så varm. Jag skulle kunna offra så mycket bra som hänt under detta år för att få tillbaka någon utav våra stunder tillsammans, bara en gång till, en sista gång.

Den 28 januari 2016 förlorade jag inte bara min farfar. Jag förlorade den människan som fick mig oavsett situation att må bra och känna mig trygg. Den människa som alltid fokuserat på mitt bästa och som alltid brytt sig och funnits där. Min allra bästa vän, min trygghet och min stöttepelare i livet.
Trotts att 1 år snart har gått så kan jag fortfarande säga att vara utan dig är förjävla tufft, det är så svårt, så fruktansvärt svårt. Vissa dagar är en större kamp än andra. För du fattas så himla himla himla mycket.
En tuffare tid väntar oss. Om 1 månad fick vi vårat livs värsta besked för ett år sedan, om två månader är det Alice födelsedag och julafton, om 3 månader är det ett år sen du försvann. Men vi kämpar, och vi kämpar för dig. För att vi älskar dig så otroligt mycket och för varje dag som går önskar vi alla tillbaka dig mer och mer. Vi som finns kvar efter dig, älskar dig så mycket och saknar dig desto mer. Det är tomt, och du fattas oss alla.

Du var en kämpe och en helt underbar människa. Du har lyckats förgylla så mångas liv med din närhet och kärlek och inga ord i världen kan förklara hur älskad du är. Ett hjärta av guld och en personlighet i ett utav det finaste slag. Jag hade tur som fick 17 hela år med dig, 17 underbara år som jag uppskattar så otroligt mycket. Alla skulle få uppleva det.
Jag hoppas du har det världsbäst var du än befinner dig, för du kommer alltid förtjäna det allra bästa. Som du alltid sa "det löser sig". Och det gör det, för du kommer alltid vara med mig.

Grattis på din födelsedag, världens bästa farfar! Jag älskar dig, för alltid dig närmast mitt hjärta.

Jag längtar tills vi sitter här igen. Du och jag, och dividerar om livet och få känna att allt är bra. Då det är du och jag mot världen igen. Vi ses snart!

Till minne av farfar. "Always in my heart,always on my mind". Precis vad han är.

Likes

Comments

Driver man en blogg blir det lätt att man bygger upp en bild av sitt liv på bloggen som man egentligen inte har. Jag har alltid försökt vara så jordnära och så personlig som möjligt på min blogg men mycket av det negativa och jobbiga har jag valt att knuffa undan här. Vilket jag nu insett inte är bra, inte för mig iallafall.

Det har ekat tomt här allt för länge, men nu vill jag försöka igen. Med en ny mig där allt inte alltid är okej, livet är inte alltid okej och jag vet det nu.
Innan sommaren började en jobbig tid för mig med känslor och tankar vilket senare sen ledde till en hel del ångest och deppigheter, som fortfarande finns kvar där. Många kommer tänka när de läser detta inlägg att jag bullshitar ihop något och att detta ens aldrig märkts på mig. Ni har bara sett mig utått. Mina allra närmsta vet precis vad jag skriver om, det är dom som funnits där under hela bergochdalbanan, som oroat sig, brytt sig och förstått allvaret när jag inte själv förstått. Under en lång period i somras mådde jag konstant dåligt, jag fick ångestattacker och kunde bli helt överväldigad av tuffa känslor och tankar som gjorde mig helt hysterisk. Tappade så mycket lust till livet, inget var kul och jag var verkligen på botten. Det finns liksom inte en riktig förklaring eller direkt anledning till att jag vissa dagar satt och grät i flera timmar eller varför jag ibland hade sån ångest över livet att jag inte ville gå upp ur sängen. Det bara va så. Fortfarande idag kan jag säga att dom dagarna finns, då jag tvärvägrar allt och känner mig så långt ner på botten som det bara går att va. Jag kan fortfarande gråta i timmar, känna att ingen i denna värld är svagare än mig och ibland bara vilja försvinna för ett tag.

Men just idag, när jag skriver detta inlägg känner jag mig glad, pepp på livet och som mig själv. Känner mig stark, positiv och energifull och dessa känslor var så länge sen jag kände. Temporärt kanske men jag har en känsla av att allt går emot de bättre.

För jag tror på att det inte är ett dåligt liv, det är bara en dålig period, och det blir bättre. Livet är så mycket mer än tårar och ångest, det finns så mycket anledningar till att le och fortsätta.

Vi alla är så bra, kram!


Och detta kan ha blivit ett av mina skevaste blogginlägg. Men jag vill inte fokusera så mycket på hur jag mått i detta inlägg utan jag vill mest förmedla att ibland är man på botten, ibland på toppen. Men oavsett vad är det okej att man ibland mår dåligt men man får aldrig glömma allt bra. Detta är både pepp till mig och er!!
Hope you get my point.❣


Likes

Comments