View tracker

Gymmet. Linn älskade ljudet av viktplattor som slog i marken. Det dova bullret från alla dom okända fötter som gång på gång slog emot löpbanden. Det intetsägande, lite smått nonchalanta ansiktsuttrycket på den rynkiga städerskan som tycktes jobba 16 timmar om dagen. För varje meter hon gick mellan maskinerna så tycktes en ny doft nå henne - och hon var fullkomligt kär i det.

"Det tar ju fyrtio år..." Muttrade Linn samtidigt som hon till slut lyckades få av sig dom åtsmitande röda träningstightsen. Hon tryckte ner kläderna i ryggsäcken utan att bry sig om att vända dom från att vara ut-och-in och knöt vant handduken över brösten innan hon gick iväg mot duscharna.

Hon fokuserade på sin andning medan hon kände hur det varma vattnet sköljde ner längs med hennes rygg. Duschen var helig för henne, en form av meditation, och hon brukade föreställa sig hur vattnet tog med sig alla hennes bekymmer när det rann av hennes kropp och skickade iväg dom långt bort i avloppet. 

Hon öppnade ögonen för att vrida av duschstrålen och kunde inte låta bli att lägga märke till en vacker ung kvinna som tvättade sig i duschen mittemot. Kvinnan log varmt och brett mot Linn, som lyckades svara med ett leende, om än ett osäkert sådant. Kvinnan vände sig om igen för att fortsätta duscha, och Linn fick en smärre chock när hon såg dom röda ränder och streck som sträckte sig från kvinnans axlar ner mot ryggslutet. Kvinnan vände på sig än en gång och log återigen mot Linn, som besvärat vände bort huvudet snabbt och gick ut till omklädningsrummet.

"Det finns inte en chans att det där har skett på naturlig väg, hon måste ha blivit misshandlad eller något" Funderade Linn medan hon klädde sig. Kvinnan stod på andra sidan och nynnade glatt beatet till någon Avicii-låt som var populär för ett par år sedan.

"U-ursäkta, men jag måste bara fråga om du är okej?" Linn skämdes lite samtidigt som hon stammade fram frågan.

"Ja, varför skulle jag inte vara det?" Kvinnan log. Hennes röst lät ungefär som Linn föreställde sig att en ängel skulle låta.

"Din... Din rygg? Det ser ut att göra ont." Linn kände hur hettan snabbt steg i hela ansiktet och hon gav sig själv en mental örfil för att hon aldrig tycktes kunna lämna folk ifred.

"Nej, snarare motsatsen" Fnissade kvinnan och drog upp en stilren svart, tajt åtsittande klänning över sin vältränade kropp och fortsatte: "Det känns underbart att känna kläderna gnidas mot rivsåren, hur det varma vattnet får det att svida till... Det är en extremt angenäm känsla."

"Alltså sorry för att jag störde dig, det var ett missförstånd..." Linn suckade och vände sig om för att göra sig klar för att gå hem och ta en stor kopp svart kaffe. Hon hade fått nog av "awkward moments" på senaste tiden, och hoppades att hon någon gång skulle lära sig att hålla käft.

"Ingen fara" hördes kvinnan i bakgrunden.

När Linn fem minuter senare gick ut genom dörren så hoppade hon uppskrämt till när hon såg att kvinnan hade väntat på henne utanför omklädningsrummet.

Kvinnan log ett avväpnande leende och tittade på Linn. "Kan jag få bjuda dig på en fika?"

***

"Du... Du tycker alltså att det är skönt att bli... slagen?" Frågade Linn fascinerat kvinnan.

Linn: Förstod inte hur kvinnan, som tydligen hette Amanda, kunde vara så frispråkig och öppen med någon som hon hade träffat knappt en timme innan.
Amanda: Goals i ordets sanna bemärkelse.

"Ja, det är mycket behagligt. Skillnaden är enorm mellan någon som utsätter dig för smärta med ren njutning som syfte och någon som försöker slå ihjäl dig eller något är enorm." Amanda tog en klunk av sitt väldoftande chai-te, och fortsatte: "Jag är bara lyckligt lottad att ha träffat en kille som är extremt duktig på det han gör."

Linns hjärta slog snabbare än på länge. Hon kunde inte minnas den senaste gången hon hade känt sig så pass stimulerad av en konversation - och ändå hade dom precis träffat varandra.

"Vadå, har du aldrig experimenterat förut?" Frågade Amanda.

"Nej..." Linn skakade på huvudet.

"Men du har fantiserat om det, eller hur?" Amanda såg ut som om hon redan visste svaret på frågan.

Linn nickade samtidigt som hon bet sig i läppen och kände en lätt rysning som tycktes ha sitt ursprung i hennes fitta, som vid det här laget pulserade och bultade i takt med hennes hjärtrytm, krypa upp längs med ryggraden.

"Hur..." Linn bet sig återigen i läppen samtidigt som hon funderat på hur hon skulle formulera sin fråga. "Hur hittade du din kille?"

"Jag tror att det är en upplevelse som man hittar när man är redo, ingen man letar efter specifikt. Det var precis som att Jonas hittade mig först när jag var mottaglig för det." Svarade Amanda och fortsatte: "Jag har väldigt speciella sexuella behov, och det är inte alla som klarar av att uppfylla dom."

Linn förstod vad hon menade.

"Jag är hans slav. Jag gör allt han ber mig om. När jag är duktig så belönar han mig genom att låta mig njuta mer än jag någonsin har kunnat njuta förut. När jag inte gör det han önskar så bestraffar han mig." Amanda lyfte på ögonbrynen medan hon la huvudet lite på sned och pekade på sin rygg med handen över axeln och fortsatte: "Vad fantiserar du om?"

Linn kände hur hennes kinder vid detta lag troligen såg ut som någon form av tomat från dom sydra delarna av den Spanska kusten. Hettan mellan benen hade nått oanade höjder vid det här laget, och det kändes som att hennes hjärna snart skulle implodera.

"Tja... Jag... Alltså..." Hon suckade och insåg att hon faktiskt kände sig helt trygg med att berätta i princip vad som helst för Amanda, trots att dom bara hade känt varandra under en så pass kort tid. Hon fann det lite ironiskt att hon precis skulle berätta något som hon aldrig hade vågat sätta ord på förut för en främling.

"Jag brukade... Onanera... Till lite sånt som du pratar om när jag var yngre, typ..."

"Som att bli spankad, smiskad och bestraffad?" Amanda log medan hon ställde frågan.

"Ja men typ..." Linn slog ner blicken.

"Vad mer har du fantiserat om?"

"Alltså det som jag brukade komma absolut hårdast av att tänka på var att bli uppbunden och använd... Alltså jag..." Linn slutade prata.

"Fortsätt" Amanda log återigen, och Linn kände hur hon tog mod till sig att fortsätta.

"Ja, alltså att en man skulle ta tag runt min nacke och långsamt klämma medan han använde mig typ..." Linn kände sig nästan svimfärdig av upphetsning vid det här laget, och hon började oroa sig för om hon skulle bli synligt våt genom dom mörka byxorna.

"Men du har aldrig agerat utefter dina instinkter och fantasier? Frågade Amanda.

"Nej, alltså jag har aldrig vågat berätta om det för någon. Alltså sorry, du måste tro att jag är konstig eller något..." Svarade Linn med nedlåten stämma.

Amanda tog ytterligare en sipp av sitt te, som nästan var slut vid det här laget.

"Det du känner är inget du behöver skämmas för över huvud taget. Du är en kvinna med speciella behov helt enkelt, precis som jag. Lita på dina instinkter, Linn." Amanda log samtidigt som hon ställde sig upp och fortsatte: "Tyvärr så måste jag kila tillbaks till jobbet nu, men här har du mitt kort. Det vore jättekul om du hörde av dig igen, jag har haft en jättetrevlig pratstund."

Linn tog farväl av sin nya vän och bestämde sig för att sitta kvar ett tag på kaféet. Delvis för att smälta den omvälvande inre resa och konversationen hon nyss hade varit med om. Delvis för att hon var tvungen att komma på ett sätt att dölja sina byxor från att se ut som att hon hade kissat på sig. Vad fan var det som hände i hennes liv?

***

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Linn skruvade på sig i den nyinköpta skinnsoffan från Luxi och blickade ut över vad som verkade vara just det här årets första höstkväll.

"En dag när höstlöven faller och vinden blåser så faller även jag..." hon hejdade sig innan hon svävade iväg alltför långt i sina lite smått obekväma och tungsinta tankebanor.

Hon tänkte tillbaka på gårdagskvällen. Hennes arbetskamrater hade ordnat en "blind date" med en man - och såhär i efterhand undrade hon över om inte dom flesta hade klassat det som en utav sina livs bästa kvällar och upplevt någon form av "love at first sight"-känsla. Hon själv? Uttråkad. Ostimulerad. Tom.

"Han är så jävla snygg och framgångsrik Linn, hade jag varit i din ålder så hade jag varit 'ål ovär itt' alltså!" Hade Marika sagt med drömmande blick, och efter några timmars tjat så hade Linn gått med på det, mest för att få tyst på alla.

Avsmakningsmeny. Tre olika vinflaskor som vardera såg ut att kosta lika mycket som en middag på en lite finare restaurang. Levande orkester. Maten var fantastiskt god, vinet var bra och musiken likaså. Sällskapet? Uddlöst och oinspirerande. Mannen var precis som Marika hade utlovat mycket stilig och uppförde sig ditintills anmärkningsfritt - så varför var hon så extremt uttråkad?

Efter ett par timmar bestående av upphetsande frågor i stil med "vad jobbar du med?" och "vad gör du på fritiden?" samt artiga nickar så hade dom gått vidare till en privatfest i en av mannens vänners våningar som var belägen i stadens överklassområde. Mer kallprat, mer rödvin. Hon började sakta men säkert flyta iväg till andra tankebanor, och sorlet av dom parallella konversationerna runtom henne flöt ihop till en enda färglös kladdig gröt samtidigt som hon kände sin riddare på den vita springaren ta ett stadigt tag om hennes högra skinka.

Hon? Ignorerade det. Kvällens största misstag.
Han? Tolkade hennes nonchalans som om hon precis hade gett honom tillstånd att göra vad han än önskade. Hennes så kallade kavaljer fortsatte att kladda fram tills dess att dom skulle gå därifrån. Hon visste vad som skulle komma, och mycket riktigt så ställde han frågan om hon skulle göra honom fortsatt sällskap till hans lägenhet med en förväntande och självsäker ton.

Hon hade aldrig varit bra på att säga nej. På en skala ett till tio så var hennes intresse för mannen efter kvällens eskapader i grad med fryspunkten. Ändå svepte den välbekanta känslan av otacksamhet och medgivande över henne som en våg, och hon kunde praktiskt taget känna hur ryggraden rann ur henne och bildade en liten hög av karaktärslös osjälvständighet på marken under henne.

"Varför inte?" Hade hon svarat.

Hon låg på rygg och kände hur han gång på gång stötte in i henne. Av hans stön och grymtande att döma så var det något av det skönaste han någonsin varit med om. Hon tyckte om sex, eller åtminstone så ville hon tro det, men hittills i livet hade hon inte klickat med någon - vare sig i sängen eller utanför. Mannen var inget undantag. Medan han fortsatte att jucka så stirrade hon med tom blick in i väggen och lät tankarna fly till veckans kommande aktiviteter. "Fan".

Efter att ha fått flashbacks till hur långsamt tiden gick kvällen innan julafton när hon var liten och insikter om hur några minuter kunde kännas som år och dagar så rullade han genomsvettig av henne. Hans tunga flåsande och flämtande ackompanjerat av en njutningens suck fick henne att fundera över om mannens förmåga av att känna av stämningen i ett rum var lika med idioterna som tvunget tycktes springa in och deklarera sin kärlek till bruden under bröllop i dåliga amerikanska romantiska dramakomedier.

Han? Slockande omedelbart.
Hon? Kunde inte få på sig klackar och klänning fort nog innan hon flydde hem.

Hon kände hur låren hade klibbat fast sig mot skinnet i soffan och bestämde sig för att resa på sig för att hämta ett glas vatten. Prince Charming hade varken ringt eller skrivit till henne idag, och även om hon var både nöjd och lättad med det händelseförloppet så kände hon sig lite förnedrad. Förnedrad och dum. Ryggradslös och uppgiven. Det var tankar och känslor hon haft sedan länge, inte bara när det kom till det retfulla livsområdet som tydligen kallades "kärlek".

Trots att Linn var välutbildad, framgångsrik och enligt dom flesta var väldigt attraktiv så infann sig ofta en känsla av tomhet och likgiltighet i henne. Inget hon gjorde tycktes ha någon mening. Om någon hade frågat henne så hade hon inte kunnat svara på när det hade börjat. Vad var meningen med att hon fanns? Hon förstod innerst inne att det var det hon behövde hitta. Mening. Stimulans. Ett syfte.


Likes

Comments

View tracker