Ja det kan nog beskriva det mesta; Grått!
Jag vet ju att småbarnstiden är krävande och att det kan tära rätt mycket på förhållandet, men när man börjar känna att man inte kan prata längre eller försöka prata för då blir det oftast onödiga tjaffs, vad gör man då?
känns som att hur man än gör så blir det fel. Man hinner inte allt, man hinner knappt nånting.
Jag blir rädd och osäker när jag börjar känna som jag gör..eller när jag börjar känna att allt börjar bli Grått. För då kommer paniken i kroppen och jag vill fly! Jag börjar känna mig mer och mer vilse och jag saknar mig!
man kan aldrig få tillbaka det som var innan, men varför måste det behöva bli såhär? känna att man inte har nåt att prata om längre..ja eller det utöver barnet/barnen menar jag.
Känner mig bara instängd och jag vantrivs. Vet helt ärligt inte vad jag ska göra, vet ju att det inte är någon idé att prata om det..den där mentala väggen är runt hörnet, det känns och man gör allt för att springa åt motsatt håll. Oroa er inte Freddie mår bra och han får allt han behöver. Men det är så mycket ångest runtomkring..
ångest över Vincent, han har inget annat än utbrott när han är här..sist Fick han ett bara för att han fick hämta ett glas vatten själv och att inte få det serverat..och för den ynkliga grej blev det en jävla cirkus..
älskar honom mer än livet och skulle gå genom helvete och tillbaka för honom..men blir ju lite förbryllad av detta.
Jag saknar Ludde, så in i helvete! Jag vet att han har det jättebra hos sina fodervärdar men det är så tomt i mig och här hemma utan honom.
Jag får ångest bara jag tänker på hur hösten och framåt kommer bli när Tyko inte går på bete längre..hur ska jag hinna med stallet när Rasmus jobbar och ligger ute?
GAAAAAH!!! och detta är bara en bråkdel av det som snurrar i mitt huvud..
hur gör alla andra? för jag börjar dippa rejält..för jag vill inget hellre än att få ihop allt.
Allt är bara grått..
Jag vet inte vad jag vill med nånting längre..eller jo..jag vill må bra! Jag vill fungera! känner mig bara som ett tomt skal..är så trött på dessa fyra väggar..är så trött på att känna mig låst..
Jag har även börjat känna att jag inte har nåt gemensamt med någon längre..att jag inte passar in nånstans..
ja jag vet..jag är en gnällkärring..men jag vill bara få råd om hur jag ska göra..för detta blir snart för mycket i mitt huvud..
Nu är det dags att ta hand om snuttig Freddie.. skönt att äntligen hinna skriva lite..även fast det blev rörigt och även fast det inte är nåt vidare upplyftande inlägg...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 135 Readers

Likes

Comments

Jag vet helt jävla ärligt inte vart jag ska börja, för allt är en enda stor röra...

Kommunen strular för min kontakt där vill inte att jag ska vara sjukskriven mer.. precis som jag själv valt att bli det så nu är det osäkert om jag får någon ersättning eller inte..detta är ett jävligt ångestladdat ämne..pengar!
När jag tar upp min ångest kring detta här hemma så blir svaret bara "det löser sig" jätte lugnande verkligen..
Så jag får väl bara tro på det..jag har gjort allt jag kan göra kring just detta så..känns ändå skit..

R börjar ju jobba på måndag..och jag känner bara ännu mer ångest och ännu mer panik, för jag vet inte vad som hänt med Ludde...han har börjat göra riktiga utfall mot andra hundar under promenaderna, inget hjälper. Så nu vågar jag inte gå med honom och vagnen samtidigt..och hur ska jag då göra när jag blir själv? fortfarande när jag tar upp detta som också är ångestladdat för mig så får jag knappt inget svar..och det är ju det jag behöver få! svar!! Jag orkar fan inte mer...
Med Ozzy var det liksom inga konstigheter när det kom till vagnen eller hundmöten. Sen älskade ju Vincent att ligga i vagnen när han var liten, Freddie gör det inte..

Sen till dig som behandlade mig som skiten under dina skor; du trodde du kunde få komma hem till mig och träffa Freddie efter allt du sagt och gjort mig?! Du ska vara jävligt glad över att jag kom med kompromissen att R får åka hem till så du får träffa Freddie..för jag bryr mig inte ett skit om att du bröt ihop! Sen är det inte för din skull den här kompromissen utan för freddies. Men jag fattar att det måste vara jobbigt när rollerna blev ombytta och du var den som blev behandlad som skit.

Det är som sagt en jävla sörja i huvudet på mig!
Så mycket känslor..bra och dåliga..kaotiska...😥

  • 201 Readers

Likes

Comments

Har inte skrivit här på väldigt länge. Men livet kom liksom emellan.

Den här helgen har det iallafall varit så blandade känslor - iallafall i mig.
Detta var första helgen som vi hade Vincent sen innan förlossningen. Jag var så otroligt glad!
Jag visste ju att det skulle bli lite kämpigt eftersom vi inte har hunnit landa riktigt än, men det blev värre..
Vincent har haft såna vredesutbrott och vi har inte kunnat prata med honom. Även har bara jag testat att vara med honom och leka lite ute, men hur man än gjorde så blev det bara fel, hela tiden. Kände mig så kass, gör det än. Jag älskar ju Vincent så otroligt mycket, och skulle göra allt för honom. Jag vet inte vad jag ska göra..för allt detta resulterade i ångest.. man känner ju sig så dålig.. man vet att man inte är det men hjärnspökena säger annat, sen sitter man där och försöker hålla minen och inte gråta, men när man får chansen att vara själv så brister det.
Inte nog med det så har Ludde börjat med konstigare beteenden..morrar, visar tänderna, svansen mellan benen samtidigt
och detta även fast man inte gör något?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, är vi rätt för honom? blir bara så ångestladdat..och inte nog med det så saknar jag min häst..har inte träffat honom sen innan förlossningen..det är veckor sedan, Iofs vet jag att han har det bra på betet..men ändå..
Jag känner mig kass på alla plan just nu..
jävla ångest. Jävla hjärnspöken. Jävla hormoner. Jävla allt!
önskar bara att jag visste vart jag skulle börja..

Gå ut med Ludde snart, pausa hjärnan med frisk luft och musik...

  • 197 Readers

Likes

Comments

Mys att åka hem till mina hemtrakter och fika i skogen. Sen blev det stallmys för hela slanten och Rasmus red Tyko för första gången och det gick jättebra! jag är riktigt stolt över min man!
Nu blir det bara att slappa och äta lördagsgodis! 😃👍❤

  • 225 Readers

Likes

Comments

Vart en trött dag för mig idag.
Natten till igår drömde jag om min vän Joakim, som inte längre finns med oss. Det var längesen nu han visade sig i mina drömmar. Han gav mig ett brev, det var en massa kärleksförklaringar och en massa minnen nedskrivna i det brevet.
Vaknade till ett par gånger men somnade om lika fort och då var jag tillbaka i samma dröm, med brevet i handen och Jocke framför mig. Jag hoppas han vet att jag älskar honom också.

Annars idag så har jag inte orkat göra så mycket då jag vart så jävla trött. Tyko såg nöjd ut när jag var där idag. Men Ludde har blivit en riktig utmaning nu. Vi tränar mycket ledarskapsövningar. Han är duktig men det kan vända lika fort och då morrar han och visar tänderna..någon som har nåt tips? han har börjat mer och mer nu med att visa tänderna med mera..

Nu ska jag sätta mig i en dusch för min ischias och foglossning driver mig till vansinne! skönt att det inte är så långt kvar till bf ❤

  • 226 Readers

Likes

Comments

Trevlig valborg till alla!

Efter en dag med full rulle så lägger jag mig nu med gott samvete i sängen och myser till nån film! 👌✌

  • 243 Readers

Likes

Comments

Min häst är min bästa vän. Min häst är allt jag behöver för att vara glad. Jag kan förlora allt, så länge jag har kvar min häst. Så är det bara.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta, av hela mitt liv. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan med ord, det är bara ren kärlek. Jag får en såndär speciell känsla i bröstet när jag tänker på honom.

Det kan vara svårt för många att förstå hur man kan älska ett djur så mycket, men hästen betyder allt.
När jag är nere tänker jag på honom och mår genast lite bättre.

Min häst ger mig motivation.
Min häst ger mig glädje. Han är den bästa vännen jag har och någonsin kommer ha.

Min häst ger mig livet. För helt ärligt, skulle jag verkligen orka leva utan honom?

  • 251 Readers

Likes

Comments

Är så jävla depp. Bra, jävligt bra. Vill bara gräva ner mig under marken, peka fuck you till alla o bara hejdååå!!
är så trött på att alltid ställa upp o inte få något tillbaka. Fan..

Får be om ursäkt för det är inte meningen att detta ska vara någon Depp-blogg, det skulle vara en kreativ, inspirerande plats; för er och för mig.
En plats att komma till för att inspireras, titta på fina bilder, läsa texter som inte bara handlar om mörker. Det är så jag vill att det ska vara.
Det är så jag vill vara...
Jag vill vara den där tjejen som kunde skapa vad som helst av ingenting. Jag vill ha världar av glädje, magi och kärlek inuti min kropp och i min själ...
Men det är inte så.
Om du känner mig så vet du att det inte varit lätt för mig, någonsin.
Att skapandet hackar, kreativiteten fastnar någonstans på vägen, och den där magin som borde finnas i mig är oftast bara ett virrvarr av rädsla, mörker, saknad och sorg som saknar all logik och orsak.
Jag vet inte varför jag mår så här. Jag vet inte varför det har blivit värre igen. Jag vet bara att jag just nu bara vill gråta mest hela tiden. Jag vill vara ensam, för jag vill inte att någon ska se mig, samtidigt som jag absolut inte vill vara ensam, men ingen ser.
Jag vill inte att någon ska behöva oroa sig.
Jag vet att jag måste anstränga mig, att folk behöver min hjälp. Och det är bra antar jag. Det är bara lite svårt ibland.

Just nu är det svårt..väldigt svårt.

Tack vare att jag har så ont i mitt revben och knappt kan ta mig ur sängen så har jag inte träffat min bästa vän på ett tag, min underbara Tyko..längtar ihjäl mig efter honom. Jag är dock väldigt tacksam att jag har fina vänner i stallet som hjälper mig nu. Känns bara som att allt händer mig, känner mig som en jävla olyckskorp...

nu ska jag dra täcket över huvudet och försöka koppla bort all skit runt omkring...

  • 263 Readers

Likes

Comments

Yes!, jag har fått höra flera av dessa kommentarer (ett antal gånger nu). Ni som sagt det till mig behöver inte ta åt er av den här listan. Jag vet att ni (förhoppningsvis) inte menade någonting illa. Jag fattar mig bara inte på fenomenet att man känner att man har en rättighet (för vissa verkar de känna att det är en skyldighet) att kommentera en gravid kvinnas kropp. Så fort man är gravid är man allmän egendom att kommentera hur som helst. 

1. ”Tjenare tjockis!”
– Jag är gravid....😒

2. ”Är du säker på att det inte är två där inne?”
– Nej, säker kan man ju inte vara efter två ultraljud. Jag kanske borde göra ett extra?? 😡

3. ”Oj, va stor du har blivit! Hur mycket har du gått upp?"
- har du ställt dig på vågen själv på senaste?! 😡

4. ”Var det planerat?”
– Nej, det var ett misstag? Har du fler intima frågor? Vill du veta hur ofta vi har sex också?

5. ”Får du verkligen äta det där?”
– Nej, tack för att du påminde mig. Jag har ju såklart ingen koll på vad jag får och inte får äta som gravid.

6. ”Du är gravid, inte sjuk!”
– No shit Sherlock.

7. ”När jag såg dig tänkte jag: Oj, ska hon föda idag eller?”
– Nej. Det är fortfarande sex veckor kvar, tackar som frågar.

8. ”Herregud! Kan magen ens bli större nu?”
– Återkom och fyra - sex veckor så får vi väl se.

9. ”Det ser ut som att du ska sprängas när som helst.”
– Tack!

10. ”Oj oj, nu växer magen. Men det gör rumpan också.”
– Tack…igen!

  • 274 Readers

Likes

Comments