Header
View tracker

Känner ni någonsin att ni inte har ett liv? Att ni inte lever på riktigt? Att ni inte gör nånting meningsfullt eller nåt värt att leva för? Det gör jag. Varje dag de senaste månaderna. Jag gör ingenting med mitt liv, jag kastar bort det. Men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra. Det är det som är så svårt. Det finns såklart saker jag skulle vilja göra i mitt liv, men jag vet inte hur jag ska ta mig dit, hur jag ska gå tillväga. Sakerna jag vill göra och uppleva är heller inget jag skulle våga göra på egen hand, jag skulle behöva någon att dela dessa upplevelser med. Men denna någon finns inte i mitt liv. Jag måste hitta denne först. Eller borde jag skita i att vara beroende av andra människor och kasta mig ut i världen helt själv..? Jag har så himla mycket frågor i mitt liv, framförallt till mig själv om mig själv. Men hur hittar man svaren.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

71 dagar. Så många dagar tills jag lämnar tonårslivet bakom mig. så många dagar tills jag blir vuxen, på riktigt. om man nu någonsin blir vuxen på riktigt. Åren går och jag blir äldre, så hur kommer det sig att jag hela tiden känner mig yngre och yngre. Hur ska man klara sig ute i vuxenlivet. jag känner mig så vilsen, vilsen och ensam. Borde inte min 20 års dag va en av de bästa i mitt liv. Jag har hela livet framför mig och en massa äventyr att se fram emot, så varför kan jag inte ens markera min födelsedag i min kalender. varför får jag en stor klump i magen bara av att tänka på det. En klump full av ångest, besvikelse och oro över vad som kommer hända nu och vad som kommer bli av mig. Besvikelse över att jag inte tagit mig dit jag vill och ångest över att jag inte vet var jag vill ta vägen.

Det borde inte vara såhär, det ska inte vara såhär.

Likes

Comments

View tracker

Va fan gör man när man har för mycket känslor, när man inte riktigt vet vad man ska känna. Allt jag känt hela mitt liv har förändrats. Synen på vissa personer i mitt liv har förändrats. Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till de nya känslorna jag har om dessa personer. Det som jag nu vet om dem, det som jag inte visste förut, är något som redan har hänt, hänt för längesedan. Innan jag var född. Men jag är arg. Jag är så otroligt arg. Arg, besviken, förkrossad och ledsen. Illamående, det är vad jag känner mig. Så brutalt illamående. Vet inte hur jag ska hantera detta, hur jag ska kunna se dessa människor i ögonen, le och säga hej, samtidigt som jag ger dem en kram. Jag älskar dem, några av dem i alla fall. Men det är oförlåtligt. Hur fan man kan blunda så jävla hårt att man väljer att inte se, USCH.

Likes

Comments

​Nu är det för mycket igen. Så fort jag lägga lägger mig i sängen och blundar så kommer allt upp. Alla tankar och känslor. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur fan hanterar man känslor. Det går inte, det blir för mycket. Det är lättare att förtränga, att trycka bort alla tankar och känslor, att inte känna alls. Att va tom. Jag känner mig tom. 

Likes

Comments

Runnin wild, runnin free

Har ni någonsin känt hur ni bara vill leva? Alltså verkligen leva, på riktigt. Inte gå upp samma tid varje morgon, gå till ett jobb man hatar, komma hem helt slut, laga mat, diska, städa och gå och lägga sig. Varje dag, varje vecka. I år. Flera år. Det är inte att leva. Inte i mina ögon. 

Att leva är för mig att göra det man älskar, att släppa alla hämningar man har och bara helt enkelt inte bry sig. Leva till fullo, leva för sig själv. 

Likes

Comments

Är jag rätt? Är jag fel? Jag gör allt för att passa in, jag gör allt fel. Jag försöker hålla mig i bakgrunden, försöker att inte synas, att folk inte ska lägga märke till mig för mycket. För då finns det vl inget dom kan prata om, inget dom kan snacka skit om, klaga på, driva med och håna. Jag spenderade mina tre år på gymnasiet som en ganska tystlåten person, jag hade knappt några egna åsikter, egna tankar eller idéer. Jag höll med alla andra, nickade och log. Jag la mig inte i diskussioner, jag hade ju inget vettigt att säga, för tänk om det jag sa inte skulle komma överens med det som alla andra tyckte. Jag satt tyst. Höll mina tankar för mig själv. Men det underligaste är att jag sällan har tankar om saker som faktiskt betyder något. Jag vet liksom ingenting om det, har inga ståndpunkter eller intressen på det sättet. Jag har aldrig fördjupat mig i något så jag kan inte så mycket om nåt egentligen. Det är jobbigt. Det känns som att vissa personer kan gå in i en diskussion och veta precis vart de stå i frågan, vad de tycker och var deras lojalitet ligger. Jag. Jag vet ingenting. Jag vet knappt vem jag själv är. jag vet inte vad jag tycker om, vad jag är bra på, vad jag vill göra i framtiden, vad jag vill göra nu. Vart ska jag ta vägen, vem är jag?

Likes

Comments

  • Blogkeen
  • Nouw