View tracker

Hennes röst ekar i mitt huvud, jag vet att hon har rätt.
Hon har oftast rätt, om det mesta.
Hon är mitt samvete och mitt mod, ibland önskar jag att hon styrde mig.
Hade så varit fallet hade jag inte suttit här idag, då hade jag aldrig hamnat i denna situationen.
Det tog inte många dagar innan hon sa "han för dig bakom ljuset"
Mycket riktigt, ändå så struntade jag i signalerna och var så fruktansvärt naiv.

Jag hyser inget agg, jag förstår varför det blev som det blev.
Jag förstår varför jag sitter här i mörkret och funderar,
jag förstår varför du mår som du gör, jag förstår även varför det slutade såhär.
Det handlar väl mest om att det inte var såhär jag föreställde mig det.

Jag vet om att jag är en person som lätt går vidare från svåra situationer,
men det betyder inte att jag kommit över det, jag vet bara när det är dags att släppa taget.
Jag vet att det inte är en hälsosam situation för mig, därför tar jag mig ifrån det.
Men det betyder inte att jag mår bra, det har jag inte gjort på ett tag.
Det är tydligt för mig nu, jag har tappat 10 kg på en månad.
Det gör inte en människa som mår bra, jag har inte ätit,
Jag har knappt sovit och jag arbetar konstant för att förtränga verkligheten.
Jag är aldrig hemma, för det påminner mig om allt hemskt.

Jag vet att jag inte borde erkänna det men jag saknar dig,
det har jag gjort sen dagen allt förändrades.
Det kommer jag göra ett tag framöver, jag vet inte om du ljög för mig.
Det kommer jag förmodligen aldrig få reda på, och det svider.
För just nu har jag satt dig på en piedestal, du är så högt upp för mig.
Men om jag visste sanningen hade kanske min bild utav dig kommit ner på jorden igen.
Vad vet jag, du kanske är den person jag utger dig för att vara,
men på ett sätt hoppas jag inte det, för det gör allt så mycket svårare för mig.

Tack för all lycka du gav mig, det var intensivt och underbart.
Det var en dröm, men samtidigt det är dags att vakna upp ur den drömmen.
Att börja bearbeta fakta, att börja titta på situationen med klara ögon.
Jag vet bättre än såhär, och för att citera personen som startade min resa
med osäkerhet och känslomässigt kaos.
Gör om, gör rött.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

'i won´t let you back'

Dagarna är tomma, dem saknar mening förtillfället.
Men samtidigt, det är dags att ta tag i det.
Saker jag har skjutit upp, saker jag har förträngt, saker jag inte var velat ta tag i riktigt.
Det är dags att komma tillbaka till den tjej jag en gång var.
Den personen som älskade livet, hon som ville alla väl.
Och speciellt hon som ville sig själv väl.

Idag har jag tappat bort henne i dimman, hon som klarade sig själv.
Jag har alltid funnits där för folk, det brukade vara min grej.
Ïdag är jag inte ens där för mig själv, jag lät er ta henne.

Nätterna är fulla av drömmar om hur jag ville det skulle vara,
drömmen om honom, den fina drömmen.
Om hur du valde mig före allt annat, om hur du fanns där.
Men det gör du inte, jag står här själv med hjärtat i handen.
Så kan vi inte ha det Sofie, det är inte meningen att du ska tappa fotfästet såhär.
Inte över någon som aktivt valde att inte finnas vid din sida.

Fast ändå hoppas jag på att du någon gång ska inse hur det hade varit.
Hur underbart det hade varit, hur bra vi hade varit för varandra.
Att mitt mål var att göra dig lycklig, att mitt mål var att vi skulle göra varandra lyckliga.
Det är i alla fall dags att jag gör mig själv lycklig igen.
Du förändrade allt, men nu är det dags att jag förändrar saker igen.

Välkommen tillbaka Sofie.


Likes

Comments

View tracker

"I'll never be her"

Tusentals tankar fortsätter snurra, ångesten gnager sönder mig.
En återkommande tanke är väl 'vad kunde jag gjort annorlunda'
Men samtidigt, kunde jag gjort någonting annorlunda?
-ingenting antagligen.

Jag sitter fast i tankarna, fast i tanken på någonting som var en fantasi.
Det är störigt, jag stör mig på att jag fäste mig.
Och när jag sitter här, så dras så mycket annat också upp.
Saker som inte riktigt har bearbetats, saker som jag förträngt.

Allt dumt och smärtsamt som jag varit med om och orsakat,
Hur kunde jag ha gjort annorlunda när jag gick därifrån för ett år sedan?
Kunde jag ha besparat dig smärta?
Varför tänkte jag mest på mig själv och så lite på dig, det var dumt.
Kände du då, så som jag känner nu?

Ibland önskar jag att jag kunde ta mig här ifrån, bara fly.
Starta om, i ett främmande land bland främmande människor.
Så skönt det hade varit, men försvinner verkligen problemen då?
Om jag försvinner, följer inte problemen med då?
- Jo förmodligen, det är ju jag som har orsakat dem.

Mörkret är hemskt, det äter upp mig.
Hur tar jag mig ur denna grop jag grävt till mig själv?
Hur tar jag ett steg ur denna självömkan?
Vad motiverar mig?

Så många frågor, och som vanligt har jag inga svar.
Hoppas jag någon gång får svar på dem.

Likes

Comments

Tom, det är väl det som kan beskriva mig mest just nu.
Att totalt blotta sig för någon, att släppa på alla tyglar.
Det har aldrig hänt förut, mest för att jag aldrig har velat hamna i denna situationen.
Att ligga sömnlös på grund utav någonting jag själv inte har orsakat,
att en människa som genuint påstår att jag betytt något för försvinner.
Nej, detta gör jag aldrig om. Jag vill aldrig känna såhär igen, aldrig.

Att tappa allt hopp och börja om, börja om från var?
Det ör en fråga jag har ställt till mig själv konstant inatt.
Vem är jag egentligen? Vad har jag lärt mig av detta?
Saker som jag redan visste, släpp aldrig in någon igen Sofie.
Det är inte värt det, det är inte värt smärtan längre.
Jag önskar att det var enklare, jag önskar att det räckte med ömsesidiga känslor.
Tydligen inte, tydligen behövs det så mycket mer.

Idag är första dagen, första dagen på något nytt.
Har aldrig varit såhär ensam, någonsin.
Övergiven och kastad till vargarna.
Hur kommer man vidare? Hur tar man ett steg ur detta självdestruktiva beteende?

Jag visste att det var ett farväl, jag bara förnekade det.
'Ta hand om dig' det vet du mycket väl vad det betyder, men varför öppnade du hjärtat igen?
Jag vet inte, jag vet ingenting längre.
Jag ville bara existera i en värld med en möjlighet av att finnas nära dig.
Det var tydligen en omöjlighet.

Men trots allt så känner jag bara att jag hoppas att du reder ut det,
att ditt liv ordnar sig, jag klarar mig väl alltid.
Mitt hjärta läker väl någon gång.
Inte idag, inte imorgon men en dag.

En sak hade du rätt i i alla fall, jag förtjänar bättre.
Det visste jag väl från början, att vara ett andrahandsval.
Att förtränga det, att tro att jag på något sätt skulle kunna bli prioriterad.
Hur kunde jag vara så naiv?

Det svider, för jag föll så hårt, så snabbt och utan att tänka efter.
Detta kommer bli tufft, oj så tufft.
Jag hoppas att det var värt det.

Likes

Comments

"Hur förklarar man för någon hur man känner när man inte vet vad man känner?
Hur kan jag sätta ord på känslor när jag inte vet varför jag känner så?
Du tog mig med storm, ren jävla storm.
Varför jag känner mig sårad just nu har jag ingen aning om, eller jo det har jag.
Men det är inte logiskt, det här är inte logiskt.
Fast det är sällan kärlek, hela världen stannar när jag ser in i dina ögon.
Min mage har oändligt med fjärilar när det leendet smyger sig fram,
speciellt när jag vet om att det leendet är till mig.
Du får mig att känna saker jag aldrig trodde var möjliga, men varför ska det vara så svårt?

Jag är medveten om att jag känner för mycket, för intensivt.
Det brukar sluta med att jag känner mig sviken, att jag har gjort något fel.
Att det är jag som tryckte dig ifrån mig, att jag skrämde bort dig.
Att det är på grund utav mig att du inte längre vill finnas omkring mig.
Är det så? Är det jag som gör fel?

Jag har alltid tyckt att känner man någonting så ska man visa det.
Jag orkar inte spela några spel, jag vill bara känna lyckan.
Du gör mig lycklig, du gör mig glad.
Jag vill ha dig i mitt liv, jag önskar att du ville vara här med. "

Likes

Comments

Fool me once, shame on me.
Fool me twice, shame on you.

Likes

Comments

Det här med att börja om från början.
Att inte riktigt veta vilken riktning att luta sig emot, du gör mig så osäker.
Fast förra veckan gjorde du mig så säker, vart står jag nu?
Jag har ingen aning längre, jag är inte bra på att ge upp.

Idag är jag ensam, oj så ensam.
Känslan av att där inte finns en endaste som bryr sig, den är hemsk.
Hade jag försvunnit nu, hade ingen märkt det.
Jag är inte bra på att vara ensam, absolut inte.
De mörka tankarna tar över mig, dem överröstar mig.
Var går jag nu? Hur hittar jag ut och hur hittar jag rätt?
Jag ångrar allt, men samtidigt så ångrar jag ingenting.

Likes

Comments