​Gänget!!

Idag börjar vi! Är ni med på att köra en hel månad utan socker? När månaden är slut så får man unna sig något! Jag, min mamma, min bonusfaster och bonussyrra ska köra ihop nu och fira med middag på pinchos när vi klarat det. Är ni på?

Vi börjar idag 6 november!


Det vi räknat som socker för denna månad är alltså:

-Godis (även choklad då)

-Läsk (light är ok, men tänk på att även dra ner på mängden ändå)

-Fika, kakor, bullar sånt gottegott.

- Glass

Ja allt som är självklart socker. Man kan inte undvika socker eftersom det finns i nästan allt. Men man kan alltid ändå tänka på mängden man stoppar i sig. Frukt är ett bättre alternativ även om det innehåller fruktsocker. Jag sa till exempel ang alkohol att man kan kolla sockerhalten på drickan och kanske välja drickat med så lite socker som möjligt. Då har man ändå gjort ett steg att få bort det ''vita giftet'' så mycket det går. Man kan alltid ta aktiva val där man kan välja bättre alternativ. Eller varför inte köra en vitmånad när ni ändå håller på? Eller sluta röka/snusa kanske?  

Själv kommer jag även undvika typ juice,  

Mitt tips är även att ni alla tar en bild idag, på hur ni ser ut. och sedan sista dagen tar en efterbild för att se om det blivit någon skillnad på era kroppar. självklart är bilderna bara för er, inget ni behöver lägga ut eller så..


Vad säger ni? Är ni på? skriv gärna till mig om ni vill vara med på denna lilla utmaning så kan vi peppa varandra! :)

kom igen NU KÖR VI!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Hej gänget... Nu var det längesen jag var inne igen. Jag ber lite om ursäkt för det faktiskt.

Men jag var på fest igår, och fick lite önskemål om att blogga igen, blir så glad när man får höra att folk läser och tycker om det man skriver. Så nu, ska jag försöka börja igen, jag tänker dock inte bara köra viktresa utan även men mental resa och resan jag just nu gör inom mig själv. Jag tror att alla människor skulle behöva köra lite på det jag gör nu. fokusera på sig själva. 


Alltså när jag började min viktresa den här gången så på började jag även en inre resa inom mig och som skulle stärka mig som person. Då jag under flera år i perioder varit väldigt nere och inte mått speciellt bra och där av kom vikten i och med  allt tröstätande. Då hatar man sig själv ännu mer. Det låter hemskt jag vet, men oj vad jag hatat mig själv.

Men jag bestämde mig i år för att nej du, nu är det nog. JAG  vill inte må dåligt mer, jag vill inte känna såhär mer och började därför jobba mer mig och vad jag behöver i mitt liv. Jag började ju med viktresan, jag bytte jobb, jag har börjat rida igen, jag har funnit intresse i träning på ett annat sätt än förut. Så helt enkelt började jag lägga fokus på att jag skulle må så bra som möjligt.

Visst får man dippar ibland, men det får vi alla så det är ju bara helt naturligt. Men just att man slutar hata sig själv, att man börjar göra det som man själv vill göra, återupptar intressen, allt som gör att livet kanske blir lite mer förgyllt.

I början av året och under sommaren var det promenader som var min grej, jag gick nästan varje dag efter jobbet, då fick jag andas, komma ut och få frisk luft, samtidigt som jag höll igång min kropp.

På senare tid har jag börjat rida mer, senaste två veckorna faktiskt, hjälper min vän att sätta igång en av hennes hästar, så där är jag 3-4 gånger i veckan och rider. Samtidigt försöker jag få in så mycket gym tid som möjligt, blir kanske inte så ofta, men minst en gång i veckan iallafall. Det var längesedan jag trivdes såhär mycket med mina veckor kan jag tala om för er. Jag jobbar OCH  har tid för saker som JAG vill göra, som får mig glad, som får mig att må lite extra bra.

Jag rekommenderar verkligen det till alla, snälla börja lägga fokus på att du själv ska må bra. För, som jag. jag är en person som tycker om att sprida bra energi, få andra att må bra att få inspirera. Men insåg någonstans att det är väldigt svårt att göra de sakerna när man själv bara känner för att gräva ner sig. Så slutsatsen blev ju att ju bättre jag mår, ju mer jag kan jag ge till andra för att dom ska må bra. Tänk om alla tänkte så, tänk om alla människor skulle bli lite gladare då, lite som en dominoeffekt.

Man måste komma ihåg att man själv är den viktigaste i sitt eget liv. Det är så jävla lätt att glömma bort sig själv och bara totalt tappa vem man är. Slut med det nu gänget. NU utmanar jag er allt att börja lägga fokus på er själva, nu ska ni må bra, bli starkare och bara älska er själva lite mer. Det är eran tid att skina nu.. Är ni med mig? <3



Likes

Comments

Godkväll godkväll.. 

Alltså ni anar inte vilken galet skön eftermiddag och kväll jag haft idag! 

Kan ju börja med att berätta att jag knappt kan gå efter mitt benpass igår, holy shit säger jag bara! Sa ju att det skulle bli ett killerpass Haha..  Så idag blev det lugnare totalt faktiskt.  Jobbar ju på att finna lite ro i kroppen och så blev det idag.  Tog en sån där mysig långdusch efter jobbet,  härliga oljor och annat spamys kan man säga.  Sen slängde jag ihop lite tacos och sen kröp jag ner i sängen med en film och åt min lilla tacomiddag i sängen.
På riktigt hur jävla mysigt var inte det då?  Tror många håller med om att äta i sängen är mysdeluxe alltså. 

Det är bra att unna kroppen lite återhämtning också, speciellt att få ner hjärnkontoret också!

Men till något annat! Mitt benpass,  fan nästan lite stolt över att jag lyckades sätta ihop ett så jävla bra pass alltså,  så jävla skönt bara övningar jag tycker är roliga att köra fasen vad det flyter på då!
Säg till om ni vill testa :) 

Nu blir det natten för mig här,  huvudvärk från satan så nu får det vara nog för idag haha

God natt
Puss

Likes

Comments

Hej finisar. Hur mår ni idag?

Fan idag är en sån här dag när man verkligen bara inte tror på sig själv ni vet. Okej okej jag har väl alltid dagar som denna, jag är väldigt dålig på att tro på mig själv och lita på min kompetens. Men ibland kommer man bara på sig själv att vafan tänk vad mycket jag kan, vad mycket jag gjort, vad mycket jag skulle kunna göra med den erfarenhet jag har.

Men så är det som att det sitter en liten djävul på axeln som ba '' bitch tänk inte ens tanken'' och det blir så jävla svårt för jag är ganska ambitiös, driven och allt sånt där och vet ändå vart jag skulle kunna vara, men så är det något i huvudet som säger åt en att nej du, sååååå bra är du inte, det där skulle du aldrig klara av och så vidare. Fan vad det förstör mycket för en ändå.

Samtidigt så är det svårt på ett vis som är att jag har så stora planer och drömmar att jag i tanken är så långt fram redan men när man ska börja resan dit, så är man ju ofta på botten för att sedan jobba sig upp, men i huvudet är man redan en bit påväg. Då blir det en jäkla krock där med, skapar frustration som fan.

Jag är även en person som hela tiden vill utvecklas och bli så bra jag bara kan bli hamnar jag då på en plats där jag känner okej, nu kan jag det här, nu vill jag vidare. kan jag inte komma vidare då så blir jag galet uttråkad och måste göra något nytt.

Gud vilken orolig själ jag är märker jag när jag skriver mina inlägg, jag är som överallt hela tiden, aldrig vila liksom. Jag går på högvarv hela tiden, ständigt sökande efter erfarenheter, nya utmaningar. Jag lär mig väldigt fort och går alltid all in när det gäller jobb och ser ju alltid till att ändra på saker när jag börjar känna att det inte känns helt rätt. Det är nog en av mina styrkror skulle jag tro, att jag just faktiskt även fast jag fokuserar på att göra ett jävla bra jobb så sätter jag alltid mig själv först. Jag är viktigast i mitt liv och ser alltid till att jag mår bra i första hand.

Något mindre bra är väl att jag sätter jävligt höga krav på mig själv och pressar mig själv jävligt mycket, klart man ska göra det också, men fan dra en gräns liksom, man kan inte bli högsta hönset efter två dagar. nej men ni förstår vad jag menar. Ibland lägger man så mycket så sig själv, som man inte ens bör lägga på sig själv. Haha det är sånt här som leder till att man går in i väggen kom jag på när jag läste vad jag själv skrivit. Just därför är jag väldigt snabb på att agera när jag känner att nej nu börjar det kännas jäkla dåligt.


Men tillbaka till det här man att inte tro på sig själv. Fasen det tar på en också, jag har under mina år efter gymnasiet ändå kollat på en del jobb och det finns så många jobb som man känner att fyfasen vad kul detta låter, men man sitter där sen och ba nej, jag skulle förmodligen inte göra det där speciellt bra, så det är ingen ide att jag söker. Vafan man kan ju inte ett jävla skit innan man gjort det första gången? Jag hade aldrig jobbat med varken klockor eller i butik när jag började jobba i stjärnurmakarbutiken i mall of scandinavia? Det gick ju utmärkt? det gav mig jobb i ytterligare en liknande butik, gav mig erbjudande i en annan och fick tom komma tillbaka och jobba där igen efter ett år. Så för tusan, man måste ju börja någonstans... Ellehur?

Pöss på er...

Likes

Comments

God kväll... Jag hoppas att helgen har varit bra för er alla, att ni fått tid för annat än jobb och kunna laddat lite batterier.

Själv var jag på lite party i fredags, blev väldigt lugnt faktiskt. Jag har ju bestämt att jag ska tagga ner lite, så det blev bara 4-5 cider under kvällen.. Kanske någon shot, men jag lämnade spriten annars denna gång :) I går var det lugnt, satt hemma, kollade på film och tog det lugnt.

Men jag förstår inte jag har aldrig haft problem med att vara själv, eller att bara vara hemma och mysa och ta det lugnt. Men nu, jisses jag klättrar på väggarna, as jobbigt ju! Nej sommarens alla galna helger har fått mig på hugget alltså.


Men hur som helst detta inlägg skulle faktiskt inte handla om mitt galna festande som sommaren bestått av utan faktiskt om att jag nu ikväll satte ihop några träningspass som jag tänkt börja köra nu. Har varit så galet taggad på att gymma heeeela veckan, men har varit jävligt hängig och förkyld hela veckan så jag har tagit det lilla lugna och vill inte krasha min kropp det första jag gör. Men känns ju jävligt skönt att man känner att man vill.

Det har jag ju pratat om massor av gånger här med er, det med att göra saker när kroppen själv säger att den vill. Det är lite därför jag förmodligen gymmar på så sjukt konstiga tider. Säger min kropp kl 11 på kvällen ''GYMMMMMAAAAAAA'' Ja då drar jag och kör ett pass.

För helt ärligt, vi alla har suttit där i soffan och känns ''fan jag borde åka till gymmet'' men man har inte orkat ett skit och slutat med att man inte åkt dit. Då började jag tänka att okej, dom få gånger kroppen säger '' fan vad nice det skulle vara med en promenad eller ett gympass'' Ja då är det väl bara att lyssna och dra iväg? Då blir det ju inte ens jobbigt? Bara se på mig, jag går promenader flera dagar i veckan nu, när jag började hatade jag det som fasen.

Så någonstans på vägen så händer något i kroppen som gör att man känner för att göra det mycket oftare. Sedan hittar man helt andra anledningar till att göra det. I början tränade och promenerade jag BARA för att folk sa att det är det man ska göra för att gå ner i vikt. Jag gjorde det aldrig av någon annan anledning, samma sak med att träna på gymmet. Det var bara för att man liksom måste det för att bli smal. Men när jag kört min metod så började jag hitta mina egna anledningar. Tex promenaderna, jag tycker att det är grymt skönt att ta en promenad efter jobbet, man släpper jobbdagen, får andras in friskluft, slappna av. Det är bara skönt att avsluta en jobbdag på det viset.

Gymmet har senaste tiden varit bra för att komma bort och tänka på annat och samtidigt verkligen bara köra järnet, då är det helt plötsligt skönt att gå dit. När man släpper alla krav och måsten då blir allt så mycket lättare. Så det är något jag rekommenderar för mina vänner som vill komma igång med något, kan vara en hobby eller vad som helst. Släpp alla krav och måsten, gör det när du vill, så kommer det efter ett tag att komma utav sig själv.

Testa, berätta gärna om du testar och säg vad du tycker om tänket :)


Så nu är jag super taggad på att bli helt frisk och få köra igång, jag tror att mitt ben/rumppass är en killer, kommer förmodligen att rulla ut från gymmet efter ett sånt pass. Ska bli spännande att testa det passet! Ben är ju min starka sida om vi säger så, jag har alltid varit stark i benen. Stark rent allmänt har jag väl varit, men just benen har varit min grej så det ska bli spännande.

Jag är lite sugen på att hitta något mål med mitt gymmande, förutom att gå ner i vikt, det vore kul med något mer. Någon som har något förslag? Utmana varandra kanske? tipsa tipsa tipsa :)


Här får ni lite allmän info varför träning och motion är så jäkla bra för kroppen :)

- Sänker blodtrycket

- Förbättrar/ökar kroppens syreupptagningsförmåga

- Förbättrar ämnesomsättningen

- Förbättrar sömnen

- Stabiliserar blodsockret

- Minskar risken för hjärt och - kärlsjukdomar

Ökar blodcirkulationen

- Ger ett starkare skelett


Kan jag.. kan ni!


Sov gott och kör hårt nästa vecka!


Puss

Likes

Comments

God kväll mina vänner.. .How you doin'?

Hur många är bakis idag då? Söndag är ju bakis dag deluxe. Själv mår jag toppen, tog det väldigt lugnt igår kväll och höll mig på mattan kan vi säga.

Jag har inget ont av det dock, jag har oftast jävligt kul även om jag är nykter, så jag hade för jäkla kul ändå.

Men nu skulle jag vilja ta upp ett ämne som jag känner att jag behöver skriva av mig lite av. Jag har länge tänkt ta upp detta men ändå väntat lite, men efter ett samtal med en av mina tjejkompisar i natt känner jag att nej, jag måste skriva om detta nu. Det handlar om att vara kär, känslor, rädslor, ja alltså kärlek i ren allmänhet.

Jag är en extremt komplicerad person när det kommer till känslor, förhållanden och allt sånt. Jag är så fruktansvärt rädd för förhållanden, jag vet det låter helt sjukt, men jag är skit rädd för allt som har med detta att göra. Jag har sett så sårad och bokstavligt talat förstörd man kan bli av kärleken, hur ont det kan göra. Har själv blivit sårad många gånger, utnyttjad, förd bakom ljuset. Efter ett tag vill man inte det längre. Man vill inte sitta där med ett krossat hjärta helt förstörd för att någon bara totalt knäckt en. Man orkar inte. Jag orkar inte det. Jag har redan mått så jävla dåligt i perioder i mitt liv och vet precis hur dåligt jag skulle må med ett krossat hjärta... igen.. Jag vill inte hamna där, jag önskar inte någon att hamna där, på botten, i tårar.

Jag har många gånger funderat på om folk förstår att dom faktiskt kanske skadar någon för livet med sitt beteende? Jag menar självklart inte att folk inte får bryta upp relationer som inte funkar. Men ett exempel, jag har varit med flera killar som börjar med att vara världens finaste, får en att känna sig omtyckt och man känner ba shit vad han tycker om mig, han skulle göra allt för mig, så faller man för det och sekunden man gör det så vänder det och dom blir svin, tar en för givet, skiter i en, hör av sig när det duger för dom och man själv sitter där kluven och undrar vad fan det var som hände. Han sa ju att han tyckte om mig och vill vara med mig? men hans beteende visar på något annat. Så går man en längre tid och man själv mår mer och mer skit för att man blir så sönder lekt med. Sen kommer bomben och man sitter där och känner som som den mest oälskade människan i hela världen, man klandrar sig själv för att man gått på alla lögner, att man släppte in idioten i sitt liv, man känner sig så värdelös verkligen. Efter det får man för typ resten av livet problem med att lita på folk, man letar efter alla fel, man vågar inte släppa in någon i sitt liv.

Jag har varit med om detta så många gånger nu att jag på riktigt typ gett upp, för jag litar inte på något en kille säger till mig, kommer en kille och ger mig en komplimang så ger jag han typ fingret och ba tack men jag vet vad du vill så dra åt helvete. För det är där det börjar varje gång. En komplimang som leder till något mer som alltid slutar i hjärtekross.

Jag tar inte komplimanger på samma sätt längre, visst kan jag skilja på komplimanger, men jag är galet snabb på att liksom neka killar och bara be dom dra, för jag vill inte.. Jag vill inte bli en leksak igen..

Jag lever dessutom med ett typ av självhat, som i perioder blir väldigt extremt, kommer då en kille och säger till mig att fan i like you. Då kan jag inte ta det, då får den stackaren en hel utläggning om hur jag inte är värd att tycka om, hur jag inte har något bra, jag är inte vacker nog, jag är värdelös, att det inte finns något med mig som han kan tycka om. För i dom perioderna så känns det verkligen så, jag hatar mig själv så pass mycket då att jag på riktigt tycker att jag inte är värd att älskas.

Det är ju helt hemskt egentligen. Alla människor är värda att älskas, och jag vet ju såklart att jag har folk som älskar mig, i alla lägen så det är inte det att jag känner mig oälskad. men jag kan verkligen låta någon annan älska mig, för jag tycker att det inte finns något att älska med mig.

Samtidigt som jag ibland kan känna att vafan, varför tycker ingen om mig, varför vill ingen ha mig, jag är en bra tjej och jag vet ju själv att när jag väl släpper in någon i mitt liv så ger jag allt, i alla lägen.

Men jag är rädd, väldigt rädd för att släppa in någon, jag är svår och komplicerad och kräver tid, väldigt mycket tid. För mig betyder nog tid att man är på riktigt, menar en fuckboy skulle aldrig lägga mer än 2 månader på att försöka få en. Någon som på riktigt vill något skulle förmodligen stanna längre. Tid betyder effort, och då är det mer seriöst.

Jag och min vän pratade om just detta igår, hon berättade ungefär samma sak för mig som jag skriver här nu och jag kände bara att fan hon är lika rädd som jag. Man ska ju inte vara rädd, man ska våga, man ska slänga sig ut. Men det är lättare sagt än gjort. Att se henne ledsen igår och under vårt samtal där hon berättar hur hon känner och tänker, hennes oro att inte vara tillräckligt bra, tillräckligt värd detta. Jag kände verkligen hur det träffade mig i hjärtat, för det är så jag också känner och tänker. Nu har hon någon så hon har ju kommit längre än mig, men den oron tär på en så fruktansvärt och den är svår att komma över. Att man på köpet jämför sig med andra och totalt tappar bort sig själv, tron på sig själv, man blir lost och blir blind för sitt egna värde. Man ska aldrig, ALDRIG jämföra sig med sina vänner. Det man gör bäst är att vara sig själv.

Rädslan som man bär på när det gäller sånt här kan förstöra så mycket, jag har själv stängt ute en som jag tycker väldigt mycket om och har kanske sumpat den chansen rejält nu, det äter upp mig inombords alltså, oj vad jag klandrat mig själv senaste tiden för detta, därför jag har sån fruktansvärd ångest och inre stress just nu. Men så sa min mamma en klok sak att jag var inte redo tidigare, det är inte förrän nu som jag varit redo att släppa in någon. Ja ni vet ju att jag gjort en liten resa sedan april, det var ju därför jag startade bloggen, en viktresa handlar ju inte bara om vikten utan om en mentalresa också. Jag försöker jobba väldigt mycket med mig själv hela tiden för att bli bättre, för att vara en så bra version av mig själv som bara jag kan bli. Då inkluderar det såklart att våga släppa in folk i mitt liv, att inte inte hata mig själv så att jag kan tillåta andra att tycka om mig för jag är faktiskt värd att vara omtyckt.

Idag har varit en tuff dag om jag ska vara ärlig, det började bra, ni vet tvättsöndag, var upptagen med det en stund men ju mer dagen gått och ju mer jag bara inte gjort något, ju mer tänker jag och funderar och ju mer ledsen blir jag så här på kvällskvisten blev jag helt stressad i kroppen och visste verkligen vart jag skulle ta vägen, det blev för sent för att åka till gymmet eftersom det är dags att hoppa i säng, trots allt måndag och jobb imorgon. Det känns lite bättre nu när jag fått skriva av mig lite här, delat med mig av mina tankar och känslor.

Vill tacka en annan fin vän till mig för de fina orden igår, jag kommer fortsätta vara lika ärlig här som alltid, tack för de fina orden J, det värmer och det är just därför jag skriver som jag gör! <3

Jag hoppas att ni alla haft en otroligt fin helg annars mina fina läsare, nu är det dags för mig att krypa till sängs här. Har knaprat i mig lite hälsokost tabletter som ska dra ner lite på stressen och hjälpa till med att ge mig lite sömnro. Har ju vaknat varje natt i typ två veckor nu inte ok alltså.


Godnatt på er, puss

Likes

Comments

Hej gänget..

Hhah lite förvånad över att ni var så många som tittade in på bloggen igen efter så längtid. Välkomna tillbaka.

När jag började skriva detta inlägg satt jag på Cinderella båten på G mot Stockholm, satt där i ett fönster och titta ut över havet. Det är för jävla mäktigt ändå, så otroligt stort, så mystiskt. Man borde bo vid vattnet egentligen, så fruktansvärt mysigt att vakna och sätta sig och bara titta ut, fridfullt.. Verkligen.


Jag försöker, som ni kanske läste i förra inlägget, försöker att hitta lite ro i kroppen, jag har så svårt med det just nu, man skulle kunna säga att jag går på högvarv hela tiden. Jag börjar dock känna att kroppen skulle behöva varva ner lite och hitta ro. Vatten är en sån sak som gör att man bara kan sitta och titta, andas och bara vara. Även skog har jag känt är något som får en att andas.

Jag var ute och gick i spåret för ett tag sen när det började regna ganska kraftigt. Vet ni hur skönt det var att gå där i spåret medans regnet öste ner, det var verkligen lugnande, riktigt skönt faktisk, man slöppte det mesta och ba ja, gilla läget och då ba andas.

Någon som har tips på bra komma till ro aktiviteter?

Nu ska det bli lugnt ett tag, ska försöka tagga ner lite och inte vara så stressad i kroppen.

Funderar på om man ska ta sig till stugan en helg igen, bara vara där, inga måsten, andas, sitta vid vattnet, mysa... Ja ni vet allt sånt. Skit samma om det är säsong, bara komma iväg lite, miljöombyte.

Till något helt annat, vi har just nu bakterier i vattnet så man måste ju koka vattnet innan.. Och det blir ju inte av.. Vill ha tillbaka vattnet nu, fasen får ju vätskebrist haha, märker verkligen hur sjukt trött man blir direkt då! Så galet att jag skriver något sånt eftersom jag för typ ett halvår sedan Inte drack något alls och nu är mitt vatten superviktigt! Men det är viktigt att dricka rent allmänt, så det är en bra ändring hos mig!

Nej nu börjar bussresan hem, så blir det snabb piffa och sedan vidare för att fira min fina vän! Mycket kul!

Tack för att ni läser! Det kommer mer viktrelaterat snart igen!

Puss


Likes

Comments

God kväll, mina vänner...

Det var ett bra jävla tag sedan jag var inne och uppdaterade här nu. Jag har många gånger under sommaren funderat på att komma in och skriva. Men vet ni, jag har inte riktigt haft inspirationen att skriva. Då jag använder bloggen för att skriva av mig, mina tankar och funderingar, för att kunna hjälpa andra, kanske inspirera lite. Då blir inläggen på riktigt helt värdelösa utan inspiration att skriva.

Jag får som mest inspiration när saker och ting är lite trassligt, när jag är så overloaded i huvudet att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Just nu är det trassligt.....

Vet ni jag tänkte börja med att förklara varför jag skriver hur jag mår på sociala medier. För man får alltid reaktionen ''du gör det för uppmärksamhet'' Och så är det faktiskt inte. Jag skriver saker på sociala medier för att jag 1. skiter fullständigt i om alla vet, jaha nu är jag deppig, varför är det så viktigt att dölja? man behöver inte dölja att man har det trassligt. 2. Jag behöver skriva, jag måste sätta mig, precis som nu och bara låta varje tanke i mitt huvud komma ut. Då jag har väldigt svårt för att prata om jobbiga saker face to face så är det lättare att skriva. 3. jag är en öppen person och så är det bara. Jag pratar på om allt möjligt jag, ibland finns inget filter, men just jobbiga saker är svårt. 4. Jag behöver inte alltid svar, jag skriver av mig för att jag endast behöver få ut mina tankar och känslor, jag förväntar mig inget svar, eller hjälp. Då hade jag vänt mig till mina vänner eller familj.


Men just nu är det lite trassligt, jag har en hel del ångest och har haft ca 2 veckor, innan dess var det för jävla oroligt i kroppen och huvudet, rent kaos i tankarna ni vet. En inre stress om gör att jag inte vill eller kan gör ingenting.

Jag älskar i vanliga fall att vara ensam, bara vara hemma, mysa ta det lugnt. Men just nu går det inte, att ligga hemma med alla dessa tankar i huvudet, det bara går inte. Så jag håller mig sysselsatt, promenader, fester, jag har skaffat gymkort igen, jag har börjat rida regelbundet igen, allt jag kan för att i princip distrahera mig själv, från mig själv.


Många reagerar ofta då med ''men du gör ju saker hela tiden, livet verkar inte så illa för dig'' Nej det kanske ser ut så, men fundera en sväng till på varför jag konstant gör saker, varför jag går ut och springer efter ett ridpass, varför gymmar jag halv 9 på kvällen en söndag? Jag är glad att jag får känslan av att jag vill gå, springa, gymma, rida osv när jag känner att det blir för mycket, jag blir mer drivande, jag tar ut mig mer och kör slut på tankarna. Det får iallafall mig att känna mig lite bättre för stunden. Men det löser ju sällan problemen långsiktigt, men vissa saker kan jag själv inte lösa, utan de löser sig med tiden, men jisses så stressad och rolig i kroppen jag blir med sånt. Jag vill ha saker svart på vitt, ja nej, inget funderande, inte kanske, inget får se sånt gör mig tokig, jag behöver klarhet för att må som bäst.


Haha Jävligt mycket oklarheter i mitt huvud just nu som bara gaaaah får inte ihop något. Men då tar man sig till stallet, stallet och hästarna är som terapi stund deluxe för mig. Jag rider just nu varje onsdag på ridskolan här i stan, rolig grupp och det känns fantastiskt, när man är med hästar så är man bara i nuet, man blir som ett med hästen, kommunicerar på ett sätt man endast gör i stallet, alla andra tankar lämnar man hemma. På hästryggen, då är man bara där och då, återigen den där kommunikationen med hästen, hitta rytmen och inget annat finns i huvudet. Jag längtar alltid till onsdagar, det är nästan bästa dagen på veckan nu faktiskt, när jag får ha min lilla stalltid, jag behöver det i mitt liv.

Jag har bestämt mig för att börja fokusera på mig själv mer igen, då jag under sommaren troligen tappat bort mig lite i allt galet, kul har jag haft, men tappad i huvudet har man blivit. och det är dags att fokusera på mig och att jag mår bra igen. Nu i helgen ska jag på kryssning med mina fina vänner, men efter det får det fasen bli alkohol uppehåll ett tag igen, det har blivit alldeles för mycket alkohol senaste tiden, tror jag kört tvådagars hela sommaren faktiskt, har väl varit nykter typ en helg, inte ens det... helt jävla galet.. så nu får det bli lite lugnt.

Det är också en sak man märker om man inte mår helt ok i kroppen, man får ju en helt sjuk fylleångest! Jag kan få fylleångest av två glas vin typ när jag mår som sämst, det är ju fruktansvärt. Bakis blir jag inte, men ångest får jag. Vet inte vilken av dom som är värst om jag ska vara ärlig haha.


Tack, nu fick jag skriva av mig lite... nu känns det lite bättre för kvällen.. God natt mina vänner



Likes

Comments

Hej gänget!!

Jag lever haha jag har inte glömt bort er, inte alls. Det har varit lite annat som tagit fokuset senaste tiden.

Som jag nämnde för ett tag sedan så har jag börjat på nytt jobb och försökt att lägga fokus på att få till nya rutiner med hur det är och har hittat en riktigt härlig rutin! nästan varje dag tar jag en timmes promenad direkt efter jobbet, så himla härligt! Älskar att bara få komma ut i naturen och den friska luften en stund och koppla bort allt annat. Är ute varje dag, kan vara någon enstaka dag som jag gör något annat och inte far ut.


Har haft lite små jobbigt faktiskt också, har unnat mig mycket mer senaste, alltså typ till midsommar, dop, lite fester också så. jag håller veckorna ganska så bra, inte lika sjukligt överdrivet som för ett tag sedan. Men fick någon vecka som jag helt plötsligt började äta naturgodis såna med choklad på och blev som besatt. Då var jag så sjukt besviken på mig själv och kände mig så jäkla kass. Men nu är det lugnt med det, får bara bli till någon helg om det är så.


Annars så tänker jag fortfarande på vad jag äter och så, känner dock att jag från tvinga mig mer just nu. Så det kommer inte lika naturligt som innan och det är fruktansvärt jobbigt. Men jag försöker kämpa på iallafall :) Men det är ju så fruktansvärt jobbigt att känna att det är trögt eller att man känner sig dålig och totalt värdelös sådär, allt blir så mycket tyngre då.


Meeeeen annars går det bra haha. Vet att många frågar om hur många kilo jag gått ner nu, som vanligt får dom ofta svar att ''ingen aning jag väger mig inte, jag kollar mig i spegeln istället'' Men nu för någon dag sedan vägde jag mig för att se hur mycket jag gått ner då jag fick en svacka och kände mig så fruktansvärt tjock och ja, ni vet när man ser sig i spegeln och ba men blä... Då vägde jag mig och vågen visade - 11 kilo... Jag är alltså typ halvvägs på min resa just nu. Har ca 10-15 kilo kvar till min målvikt.. Då har man iallafall kommit någonstans på vägen. Känns ju kul, men fasen så långt bort målet är ändå haha.

Har dessutom en provmånad på gymmet, så jag ska försöka ta och träna lite där nu också och förhoppningsvis fortsätta träna sen när den månaden är över. Så det ska jag försöka satsa på.


Jag är ledsen att jag inte delat med mig av några inlägg på ett bra tag, men som sagt nytt jobb, nya rutiner och mer tid till annat i livet kom i vägen. Och det kändes inte super kul att varje dag skriva ''idag blev det jobb och promenad'' det blir ingen kul läsning då. Men nu ska jag försöka komma tillbaka igen! Så fort jag har en fungerande mobil igen ,då min la av idag så kommer jag kunna blogga från telefonen igen och alltid vara tillgänglig för nya inlägg.


Ha det bäst så länge!

Puss


Likes

Comments

Halloj gänget! How you doing?

Fan jävla känsla idag, var ute i spåret imorse och tog min lilla promenad. Men idag orkade kroppen lite mer och ville springa! Så visst tusan ska man lyssna på kroppen, så jag sprang. Inte mycket kanske,  men jag sprang iallafall, ja någonstans mellan 0,7- 1 km. som sagt inte mycket, men man måste börjar någonstans ellehur!

Såg att man kan använda filter på insta nu, så var ju tvungen att testa! Så jag tänkte lite queen-feeling efter sista löpningen till bilen. 

Jag vill verkligen lyfta denna "teknik" jag kör med för att lyckas med denna resa. Jag tror verkligen inte att man klarar det lika smärtfritt om man tvingar sig själv och pressar sig själv till något som huvudet inte riktigt vill gå med på. Man pratar ofta om att det handlar om pannben och vilja. Jo visst är det så, men pannben och vilja behöver inte betyda du ska tvinga dig själv till att göra något som inte känns bra.

Ärligt ingen klarar en diet eller bantningskur om viljan inte finns och att dieten faktiskt passar dig och är lätt för dig!

Jag hittade ett sätt som funkar för mig och då är det inte svårt! Såklart är det tufft i början och då kommer pannbenet! att bara stå emot! men för mig betydde inte pannben att jag tvingade mig till ett gym jag kanske inte ville vara på. Det handlade om att bara hålla mig på banan och fortsätta kämpa.

Jag gick bara promenader när kroppen och hjärnan samarbetade och sa Nu soho ska vi ut och gå! Det blir så mycket lättare då! man känner sig inte tvingad på något vis.  Jag upptäckte ju så småning om att jag började gå promenader oftare och oftare,  för jag själv ville det! Jag ville ut, ibland längtar man nästan ut! Den här veckan har jag varit ute varje dag! Varje morgon har jag vaknat och känt att ja, jag vill ut!  Jag måste ut.

Tror även att man måste hitta rätt platser, jag går i ett elljusspår ganska nära mig med fantastisk skog och olika längder på spår. Jag går alltid 5km. Fantastiskt skönt att komma ut i friska luften, få in naturen och rensa tankarna medans man lyssnar på favo låtarna.

Jag tvingar inte mig själv till något, jag låter kroppen och knoppen tala och just nu verkar det bara vara rätt tid för mig att göra den här resan och då går det.

Jag säger det till mina vänner som säger att dom ska, men inte nu kanske.  Nej fina ni, låt det komma till er och plötsligt kommer det gå! Sen kanske man behöver en liten spark i rumpan, för att börja! Då finns jag där, redo att sparka till lite och peppa på allt jag kan.

Givetvis kanske inte detta funkar på alla, vissa kanske behöver en lite hårdare knuff, kanske en knuff att komma ut på bara en promenad, ja då kan det vara så! Men någonstans så känner jag att finns viljan,  vill du, så kommer kroppen och knoppen säga till dig att du vill också! Men det är inte lätt. Jag vet att detta förmodligen låter jätteflummigt, men så tror jag iallafall,  det är så jag levt nu i ja, blir väl smart 3 månader. Funkar för mig, så det funkar säkert för andra också. Våga!

Det är bara fråga på om ni vill ha något tips eller pepp eller vad som helst :)

Sorry nu fick ni två selfisar, men jag hade inga andra trevliga bilder att bjuda på, de andra fick ni tidigare i veckan haha.

Jag är på G ner till skövde just nu och ska spendera helgen där, ska bli sjukt mysigt att få träffa släkt och fira lite födelsedagsbarn. Kanske hinner man sola lite i stugan, vore ju guld! Tog med mig träningskläderna också, så en promenad blir det säkert :)

Önskar er andra en grymt bra helg!

Puss

Likes

Comments